Om man vill använda Zwifts egna mjukvara, och därmed kunna cykla i deras virtuella värld med andra cyklister, behöver man deras klient. Klienten är såklart exklusiv för Windows, Android, Mac OS och Ios. Det finns dock de som har fått Zwift att fungera via Lutris och/eller Wine i Linux. Jag är inte en av dem.
Och även om jag hade fått igång det, vet jag inte om jag hade kunnat lita på att det skulle ha varit tillräckligt stabilt. När jag bär in min cykel och ska cykla inomhus, vill jag cykla, inte felsöka något på datorn. Som småbarnsförälder har man sällan överflöd av tid.
Efter lite funderande, bestämde jag mig för att köpa en licens med Windows. Och ja. Jag köpte en licens! En riktig licens dessutom. Hela 1500 kr rikare blev Microsoft, eftersom att jag köpte licensen direkt från dem. Jag vet att sådana billiga licenser för 150 kr på eBay är rätt poppis, men eftersom det rör sig om stulna licenser, är det inget som jag vill beblanda mig med. Jag må vara en helhjärtad Linuxkompis, men om jag nu ska använda Windows, vill jag göra rätt för mig.
Dock stötte jag snabbt på problem när jag försökte installera Windows. Det var när jag startade installationen av både Windows 10 och 11, som jag fick upp det här felmeddelandet:
No device drivers were found. Make sure that the installation media contains the correct drivers, and then click OK.
Först tänkte jag att det hade något att göra med min hårdvara, eller att det kanske var något med min nya NVMe-disk. Sist jag använde Windows, var med min förra dator, och det var dessutom Windows 8 på den tiden. Även det, var en äkta licens, men den licensen gick tydligen inte att använda för Windows 10 och nyare, enligt den person som jag pratade med på Microsofts support.
Efter flera dagars felsökande, hittade jag äntligen problemet! Det skulle visa sig att det var verktyget dd, som var problemet. Det är ett verktyg som låter en (bland annat) klona diskar och filsystem. I det här fallet använde jag dd för att skapa ett installationsmedium med Windows.
Och till dd:s försvar: Det är möjligt att det inte hade fungerat med andra alternativ heller. Jag provade bara dd, eftersom att det är det verktyget som jag alltid har använt, och det är bara det verktyget som jag är bekant med.
Lösningen på problemet var enkel: Att använda sig av verktyget Media Creation Tool från Microsoft själva. Men för att använda det, behöver man en dator med Microsoft Windows… Jag hade dock turen att ha tillgång till en annan dator med Windows som jag kunde låna.
]]>Utöver nya tangenter, har det inte hänt något med det, sedan jag byggde det för närmare 2 år sedan. Men här är alla specifikationer oavsett:
Chassi: | Svart lågprofilchassi i aluminium från NPKC. |
Kretskort: | Aves 60 (prototyp) från I/O Keyboards (mitt numer nedlagda företag). |
Brytare: | Gateron Pro Red (Första versionen) |
Brytarplåt: | Svart universalplåt i aluminium från okänd tillverkare. |
Tangentstabilisatorer: | DUROCK Screw-in. |
Tangenter: | EnjoyPBT Scandi |
Kabel | Någon okänd billig modell. Tanken är att ersätta den med något bättre, någon dag. |
Hur ser ditt tangentbord ut? Dela gärna med dig i kommentarsfältet här nedanför!
]]>Som alla andra började jag när jag var allt för ung och dum. Men på äldre dagar, förmodligen något visare som person också, började det kännas som att det var “nu eller aldrig”.
Det kändes lite som att för varje år som gick, blev jag allt mer rädd för att sluta upp som min far. Han började snusa vid 11 års ålder, och slutade aldrig att snusa. Idag, mer än 50 år senare, tvivlar jag starkt på att han någonsin kommer att göra det.
Det känns lite som att ju äldre man blir, ju mer satt blir man i sina vanor och rutiner. Jag tänkte att om jag inte slutade då, skulle det finnas goda chanser att jag aldrig slutade.
]]>Termometern visade -2°. Väderlekstjänsten sa att ett lätt snöfall var att vänta. Stämningsfullt väder med andra ord! Tanken var att det med fikapaus skulle ta runt 2,5 timmar att cykla rutten. Jag hade ju tagit med mig saffransbullar, och planerade därför en liten fikapaus i skogen.
Genialisk som jag är, tänkte jag att jag inte behöver mina vinterskor. Om jag tar ett par ullstrumpor, borde det bli tillräckligt varmt… Ungefär som att fysikens lagar inte gäller mig, bara jag bara ignorerar den. För om jag nu räknade rätt, borde den egentliga temperaturen har varit runt -8° för mig. I bästa möjliga scenario. Då är det räknat på att det är -2° ute, och att jag cyklar i 20 km/tim. Om jag cyklar snabbare och/eller om det är det motvind, blir det såklart ännu kallare.
Varför tog jag inte bara mina vinterskor? Jo. För att mina cykelskor1 har ju en stum sula i ett extra greppvänligt gummi! Cykelskorna är mycket mer effektiva att cykla med, jämfört med vanliga skor. Och sulan använder dessutom en speciell typ av gummi som ger extra bra grepp på mina plattformspedaler2. Borde jag ha tagit skor avsedd för sommar, när det är vinter och under fryspunkten? Absolut inte!
Redan efter en halvtimme, kände jag att det började bli lite obekvämt, men jag tänkte att det säkert skulle gå bra. Jag tänkte att jag har varit med om mycket värre saker. Som den gången när en ung jag gick vilse i skogen, när jag skulle ta en briljant genväg hem. Det var bara det att det var nästan midjehög snö och jag hade inte en chans att navigera mig hem. Jag irrade runt halva natten innan jag hittade hem.
Iallafall. Åter till nutid. Efter drygt en timme hade fötterna blivit såpass nedkyld att jag började bli lite orolig. Det som inte gjorde saken bättre var att rutten som jag följde, var uppritad på helt nya skogsvägar. Jag visste därför inte vart jag var, och jag fick helt förlita mig på min cykeldator.
Strax därpå valde jag att avbryta. Jag sa åt min cykeldator att hitta snabbaste vägen hem åt mig. Och för att göra det hela ännu mer obekvämt, cyklade jag såklart på den sämsta möjliga typ av grusväg som finns. Jag har förvisso förståelse att man inte kostar på en fin väg, där förmodligen bara ett par jägare vistas en gång om året. Det blev ju inte heller bättre att den enda energin som jag hade med mig, var några småbullar och en frusen energikaka. Att den skulle vara frusen, var såklart inte riktigt planerat. Den råkade bara bli det av kylan.
Jag försökte hålla lite högre tempo, men det var svårt med en kropp som är ur form efter sjukdom och med alldeles för få kolhydrater på lager. Äventyret blev tillslut en runda på 4,3 mil. Det tog mig strax under två timmar. Även om det kändes som mycket längre än så.
Väl hemma ställde jag mig i duschen och sköljde mina fötter med ljummet vatten. Det sved och gjorde ont, men det gick snabbt över. Nästa gång kommer jag utan tvekan att välja mina vinterskor, även fast de är klumpiga och inte vidare effektiva att cykla med. Men hellre det, än att riskera att förfrysa mina kära tår.
]]>Vilket såhär i efterhand, känns som en rätt uppenbar och självklar lösning. Det rör ju sig om en rätt simpel uppgift.
Här är skriptet i all sin enkelhet:
#!/bin/sh
start=$(date +%s)
while true; do
time="$(( $(date +%s) - start))"
printf '%s\r' "$(date -u -d "@$time" +%H:%M:%S)"
sleep 0.1
done
https://superuser.com/a/611582 ↩
Det var när programmeraren Florian Bruhin, även känd som “the Compiler”, inte kunde hitta en webbläsare som han gillade, som han kom på idén att skapa en egen webbläsare. Sagt och gjort, den första versionen av qutebrowser såg sitt ljus den 14 december 2014. Florian hämtade stor inspiration från webbläsaren dwb och Firefox-tilläggen Vimperator och Pentadactyl. Tre projekt som båda är övergivna sedan länge, och inte helt osannolikt, tre projekt som jag har använt mig av innan qutebrowser blev en grej.
Med Vi-liknande webbläsare, syftar man till att allting styrs via Vi-liknande kommandon. Även om det såklart går bra att använda ett pekdon om man önskar.
Ett exempel på några av de mer vanligt förekommande kommandona som man använder är, j
och k
för att skrolla ner och upp på webbsidan, gg
för att hoppa till början av sidan, G
för att hoppa längst ner på sidan, r
för att ladda om sidan, d
för att stänga aktuell flik, o
för att ange en adress, O
för att öppna en adress i en ny flik och u
för att öppna senast stänga flik.
När man vill aktivera (“klicka” på musspråk) en länk, använder man sig av “hints”. Det finns lite olika tillvägagångssätt för hints, men vanligast är att man använder f
, vilket öppnar en länk på samma sätt som om man hade ‘klickat’ på den. Med F
öppnar man istället länken i en helt ny flik.
Det finns även en del händiga funktioner som “rapid mode”. Vilket fungerar som vanliga hints, med skillnaden att ‘hintsen’ inte försvinner när du har öppnat en länk. Detta eftersom att du snabbt och enkelt ska kunna öppna flera länkar i följd. Därav namnet “rapid mode”, vilket på svenska kan översättas till “snabbt läge”.
Med qutebrowser behöver jag nästan aldrig använda musen. De få gånger de händer, brukar vara på webbsidor som har fullständigt missbrukat JavaScript, eller om de har gjort något annat korkat.
I och med att man bara använder sig av kommandon, behöver man inte direkt några grafiska element. Som standard finns det två paneler; en panel där uppe med flikar, och en panel där nere med grundläggande information, som exempelvis visar vilken webbsida du är på. Dessa två paneler består bara av text och är kompakta.
Jag personligen tycker föredrar visuellt avskalade gränssnitt, eftersom att det blir mindre distraktioner, och för att man kan nyttja skärmytan mycket bättre. Vilket i det här fallet innebär att jag kan se mer av webbsidan. Och med min tio år gamla bildskärm, känns det som att varje pixel räknas, eftersom att dagens moderna webb lever efter mottot “mobile first”. Vilket resulterar i att hemsidor skalar upp till helt absurda proportioner när man besöker dem på en dator.
Det finns stöd för att blockera reklam och andra integritetskränkande dumheter, med hjälp av biblioteket adblock-rust. Vilket är ett projekt som webbläsaren Brave ligger bakom.
Funktionsmässigt har blockering av reklam i qutebrowser en bit kvar till samma nivå som tillägget uBlock Origin, som finns till Firefox, men det finns iallafall ett fullgott grundläggande stöd. Man kan dessutom lägga till egna filterlistor om man önskar en mer omfattande skydd.
“Readability mode”, vilket på svenska blir.. läsbarhetsläget? Det är iallafall ett verktyg som är en räddande ängel för ens mentala hälsa. De flesta känner förmodligen till det, även om inte alla använder det. Det är ett verktyg som plockar ut artikeltexten och tillhörande bilder från den artikel som jag vill läsa, och som sedan presenterar mig en blank, distraktionsfri sida med innehållet. Allt visas dessutom med det typsnitt och den textstorlek som jag har valt.
Jag använder främst läsbarhetsläget när en webbplats inte publicerar hela artikeln i sitt webbflöde. Jag kan då fortfarande läsa artikeln, utan att bli distraherad av allt annat som brukar finnas på webbsidan. Vilket gör att jag också slipper bedräglig reklam och datainsamling. Det är också en trevlig funktion att använda när webbsidans stilmall, ehh.. låt oss säga, lämnar lite att önska.
Med qutebrowser har jag möjligheten att använda min egna textredigare för att skriva text. Vilken jag brukar använda mig av när det är lite mer omfattande text och/eller när jag behöver tillgång till rättstavningsprogrammet.
Det kanske kan låta lite väl seriöst att använda en textredigerare för att skriva lite text på webben, men om man är van med att använda en avancerad textredigare som Neovim, känner man sig rätt naken och utelämnad utan den. Att för mig, skriva text med något annat än Neovim (eller någon annan Vi-klon), är brutalt och eländigt.
När jag tittar på video på webben, har jag möjlighet att använda min egna mediaspelare. Vilket för mig är mpv. Jag har ordnat följande inställningar snabbkommandon:
;v: spawn mpv {url}
;V: hint links spawn mpv {hint-url}
;m: spawn urxvt -e mpv {hint-url}
;M: hint links spawn urxvt -e mpv {hint-url}
Vilket innebär att jag kan öppna nuvarande webbsidan med min mediaspelare och öppna en “hint” med respektive kommandon ;v
och ;V
.
Samma kommandon fungerar med musik, men då spelas den bara upp i bakgrunden. Därför har jag två egna kommandon för musik, som fungerar på samma sätt, bortsett från att kommandona är ;m
och ;M
, och att en instans med min terminalemulator URxvt hoppar igång.
Nu minns jag inte om JavaScript tillåts som standard eller inte, men jag har valt att JavaScript ska blockeras som standard. För att sedan aktivera det, använder jag snabbkommandot tsh
, eller någon variation som tSh
eller tsH
, beroende vad jag nu vill göra. Ett S
istället för ett s
gör ändringen permanent, och ett H
istället för ett h
inkluderar alla subdomäner också.
Nu kommer vi till en av de saker som qutebrowser gör mindre bra. Just nu iallafall. Det finns stöd för bokmärken, men stödet är väldigt grundläggande. Du kan inte på något vis tagga eller kategorisera bokmärken, utan de existerar bara i en stor lista.
Jag har bokmärkt en del webbsidor, men det är mest för att de alltid ska finnas tillgänglig när jag besöker dem, utan att behöva skriva hela adressen om de har fallit bort från historiken. Utöver det använder jag istället bokmärkeshanteraren Buku, som jag skrev om för länge sedan. Där kan jag tagga mina bokmärken, för att jag enkelt ska kunna hitta dem senare.
Att använda en tangentbordsdriven webbläsare idag, är ibland inte alltid lätt. Inte för att qutebrowser är otillräcklig, utan för hur webben ser ut som den gör idag. Det finns—tro det eller ej—webbsidor som är fullständigt obrukbara utan ett pekdon. För tillgänglighetsanpassade webbsidor är väl onödigt? Människor med funktionsvariationer använder väl inte webben? Eller?
(Ja. Det var sarkasm.)
Man kan väl kort sammanfatta det hela med att skitifieringen av webben är ett faktum. Mer än så vill jag inte fördjupa mig i ämnet, eftersom att jag har som mål att—åtminstone försöka—bara prata om positiva saker på min blogg.
Vilken webbläsare använder du? Dela med dig! Berätta gärna varför du använder den webbläsare du använder. Fick mitt inlägg, dig till att vilja prova qutebrowser?
]]>Det är med hjälp av lånad kod från “Dead Simple Jekyll Comments”, som jag har fått till en enkelt och bra lösning.
Min blogg består fortfarande av 100% HTML-kod. Det förekommer inte heller några kakor eller anrop till tredje part.
Man kommenterar genom att skicka ett e-postmeddelande till mig, vilket görs via det färdiga formuläret som finns under kommentarssektionen. Det är inget mer märkvärdigt än en mailto-länk med lite förifylld text.
Kommentarsfältet har stöd för Markdown, men utöver det, saknar det de flesta funktioner som brukar komma med mer avancerade alternativ. Det finns exempelvis inget stöd för notiser, eller dylikt. Om du vill se eventuella svar, får du själv besöka sidan.
När du skickar in din kommentar kommer jag att manuellt granska och lägga till din kommentar. Vilket gör att det kan dröja något innan den publiceras. Det borde dock inte dröja mer än 24 timmar.
Jag har testat diverse alternativ för kommentarssystem, men vill gärna undvika något som är komplext, kostar pengar, använder JavaScript och/eller gör anrop till tredje part.
Det ska också vara något som integreras snyggt med hemsidan, vilket inget annat alternativ har gjort, oavsett hur mycket jag fixade med utseendet för det.
Sedan är jag såklart svag för enkla och eleganta lösningar som följer UNIX-filosofin och principer som “KISS” och “worse is better”.
Jag har skapat ett litet (i brist på bättre namn) användarvillkor, för att du som användare ska känna dig trygg när du delar med dig av information till mig.
Mailbox.org är en integritetsvärnande tjänst från Tyskland, men om det skulle kännas otryggt att använda din vanliga e-postadress, finns det flera tjänster som låter dig skicka anonym e-post utan krav på konto hos dem. Några exempel är Guerrilla Mail, Send-Email.org och AnonymousEmail.me. ↩
Det är rätt enkelt egentligen: Jag gillar Gentoo för att det är roligt att använda det!
Vad som gör Gentoo roligt att använda, är att det är ett traditionellt, enkelt och anpassningsbart Linux-baserat operativsystem, som kommer med ett vettigt init-system.
Gentoo är ett operativsystem som är pålitligt, tråkigt och roligt, på samma gång. Det är pålitligt för att man alltid kan lita på att det fungerar, det är tråkigt för att det är superstabilt och att alla förändringar sker i små steg över tid, och det är roligt för att du kan kringgå allt det och göra precis vad du vill!
Jag gillar att det är jag som väljer nivån för hur enkelt eller avancerat, saker och ting ska vara. Om jag vill ha ett tråkigt och enkelt system som bara fungerar, med minsta möjliga kraftansträngning, kan jag få just det. Men jag har samtidigt alltid möjligheten att nörda ner mig i riktigt avancerade saker, flytta runt, ändra och byta ut precis varenda byggsten i Gentoo. Lite som hur Lego fungerar.
Jag gillar att Gentoo är skapat kring filosofin att jag som slutanvändare, med enkla medel och avancerade verktyg, ska kunna optimera och skräddarsy mitt operativsystem, helt utifrån mina personliga—och sannolikt unika—krav och preferenser.
För till skillnad från många andra mer konventionella alternativ, där jag får en färdig helhetslösning, är jag med Gentoo, inte i nåder av någon annans vision om hur ett operativsystem ska fungera eller se ut. Vilket såklart inte behöver vara en dålig sak, det är bara inget för mig.
Med Gentoo, anser man att om verktygen tvingar användaren till att göra något på ett specifikt sätt, jobbar verktygen mot användaren. Man menar alltså att verktygen ska tjäna användaren, inte tvärtom. En filosofi som jag tycker väldigt mycket om.
Jag minns inte exakt hur länge har jag använt Gentoo nu, men det rör sig om en 7-8 år iallafall. Och det får väl anses vara en respektabel tid ändå. Under de åren har jag lärt mig mycket om hur saker och ting fungerar, och kanske inte fungerar. Det har med åren blivit ett väldigt familjärt och tryggt operativsystem som jag mig bekant och hemma med.
Gentoo är ett otroligt stabilt operativsystem! Jag kan aldrig minnas att jag har råkat ut för några större bekymmer genom åren. De gånger något har gått sönder, har det 99 av 100 gånger, varit mitt fel.
Och just stabilitet är något som jag med åldern, har kommit att värdera högre än något annat. Idag har jag en familj, heltidsjobb och andra intressen som fyller min vardag. Jag har inte vare sig tid eller intresse, för operativsystem som är annat än stabila. När jag sätter mig vid min dator, oavsett om det gäller produktivitet eller lek, vill jag att saker och ting ska fungera.
Gentoo använder sig av ett rullande släppschema, men med en takt som bär åt det lugnare hållet. Det finns såklart nya otestade paket att tillgå via deras ‘instabila’ förråd. Vilket man kommer åt med ett par enkla regler, antingen per paket, per grupp eller för hela systemet.
Mjukvaruförrådet som Gentoo tillhandahåller är förövrigt också ganska stort. I skrivande stund finns det 28 370 paket enligt Repology, vilket gör att det hamnar i toppen, sett till antal paket. Men om man ändå saknar något paket, är det enkelt att både skapa och underhålla egna paket.
Gentoo förespråkar fri mjukvara, men försöker samtidigt inte påverka dig åt var sig det ena eller det andra hållet. De försöker inte heller försvåra åtkomsten av ofri mjukvara.
Gentoo tillhandahåller både fri och ofri mjukvara i sina förråd, men om du försöker att installera ofri mjukvara, kommer pakethanterare att säga till dig om det. Om du vill gå vidare, med att installera paketet i fråga, behöver du godkänna licensen. På det sättet kommer du aldrig att kunna råka installera ofri mjukvara av misstag, samtidigt som den ofria mjukvaran alltid kommer att vara lika lättillgänglig som den fria mjukvaran.
Gentoo har en omfattande och välskriven handbok med tydliga instruktioner. Allt som du kan tänkas behöva och vilja veta, finns dokumenterat i deras handbok.
Om det ändå skulle vara något som inte finns med där, kan man alltid få hjälp via deras forum, sändlistor och via IRC.
Gemenskapen för Gentoo är trevlig, hjälpsam och inkluderande, för alla, oavsett om du är en nybörjare eller en avancerad användare.
Nu är det rena spekulationer, men jag upplever det som att de flesta av användarna för Gentoo, är åt det äldre hållet. Att de kanske är lite mer erfarna, och därmed åt det mer pragmatiska och ödmjuka hållet. Att de inte längre har (eller aldrig har haft) det där behovet av att, med stöddig attityd, behöva bekräfta och hävda sig själv.
Med IKEA-effekten, menar man att vi sätter ett större värde på det som vi själva skapar. Vi uppskattar en billig bokhylla mer än en dyr bokhylla, om det är vi själva som har byggt den billiga bokhyllan. Vilket jag antar, grundar sig i någon slags kognitiv jäv.
Jag personligen har alltid varit den som tycker om att skapa, bygga och att modifiera saker och ting. Att bygga ihop mitt egna operativsystem, är lika självklart som att jag har byggt mina egna datorer och mina egna tangentbord.
Missförstånd är inget som jag gillar, men det är en punkt som jag vill ha med. Det förkommer några missförstånd kring Gentoo som jag gärna vill nämna.
Två av dessa, är att kompilera mjukvara skulle ta en massa tid, och att man måste kompilera och därmed “optimera” allting, för att annars skulle det inte finnas någon mening med Gentoo. Vilket förmodligen är de två av de mer olyckligare missuppfattningarna om Gentoo. Eftersom att jag tror att det är två missuppfattningar som får folk att inte vilja testa Gentoo.
Du behöver inte kompilera allting själv. Gentoo tillhandahåller faktiskt färdigkompilerade paket för vissa mer eller mindre större paket, som bland annat firefox-bin
, libreoffice-bin
och gentoo-kernel-bin
. Om man vill kompilera dem själv, går det såklart bra att göra det.
Och nej. Det går inte emot vare sig filosofin för Gentoo, eller meningen med Gentoo. Att kompilera paket gör ingenting snabbare, iallafall inte om du har en dator från den här sidan av århundradet. Med det sagt, finns det såklart vissa specifika undantag för den regeln, men du kommer tyvärr inte att få en märkbart snabbare dator bara för att du har kompilerat din egna kärna.
Och att kompilera paket tar sällan lång tid, vilket också är ett annat vanligt missförstånd. Jag spenderar inte mina dagar med att konstant uppdatera min paket. De flesta paketen brukar bara ta några minuter. Även om det såklart finns undantag som exempelvis dev-qt/qtwebengine
, ett ökänt paket som tar cirka en timme att kompilera med min nuvarande dator, men som med min 12 år gamla dator tar hela fyra timmar att kompilera.
Det finns inte mycket som jag ogillar med Gentoo. Inte vad jag kan komma på nu iallafall. Men en sak som skaver lite, är att även fast jag använder OpenRC som mitt init-system, är jag (för tillfället?) tvungen att dras med paketet sys-apps/systemd-utils
. Vilket är ett paket med små verktyg och från systemd, bland annat tmpfiles och uvdev. Vilket beror på att ingen är villig att underhålla motsvarande alternativ. Det är kanske inte hela världen, utan det är mer av en principsak för min del.
Det finns säkert lika sätt att planera sin rutt på, som det finns cyklister. Men idag tänkte jag dela med mig hur jag gör för att skapa rutter på platser där jag inte har varit tidigare.
För att hålla koll på vart jag har varit, ser jag till att alla mina aktiviteter registreras hos Strava. Detta sker automatiskt via min cykeldator från Garmin, som skickar mina aktiviteter till mitt konto hos dem, och som i sin tur synkroniserar aktiviteten till Strava. Från Strava synkroniseras sedan aktiviteterna vidare till Statshunters.
Både Strava och Statshunters har faktiskt värmekartor. Den som Strava erbjuder, kan visa en värmekarta som visar vart alla med Strava rör sig, men kan också visa vart du har varit. Men om man ska använda sig av deras värmekarta för att skapa egna rutter, behöver man deras premiumtjänst, vilket kostar 700 kr per år. Inte för att jag har något emot att betala för mig, men 700 kr är lite väl saftigt kan jag tycka.
Statshunters har också en värmekarta med alla dina rutter från Strava, men den tjänsten kan dock inte skapa nya rutter. Statshunters är till för att du ska kunna visa mer detaljerad statistik över dina aktiviteter.
Turligt nog, har skaparen av Statshunters också skapat två tillägg till webbläsarna Firefox och Chrome, som löser just det problemet. Med dessa tillägg, kan man nämligen skapa visa sin värmekarta på några olika ruttplaneringstjänster.
Om det skulle ‘bugga’, att värmekartan försvinner, kan man prova att ladda om sidan. För mig försvann värmekartan på Garmin när jag bytte karttyp, men kom tillbaka när jag laddade om sidan på nytt.
Personligen använder jag Garmins ruttjänst för det här ändamålet, eftersom att den använder Google Maps. Jag brukar vanligtvis undvika Google Maps, men de har mycket mer omfattande data och bättre satellitbilder än de andra alternativen. Men jag brukar se till att uppdatera datan hos OpenStreetMap när jag hittar nya vägar som saknas där.
Det är också värt att notera att värmekartan som standard, visar något konstigt rutnät. Om du vill att den ser ut som på min bild, behöver du ändra ett par inställningar för tillägget. Här är mina inställningar:
Display Settings
Tiles
- Show tiles
- Show square
- Show max cluster
- Show cluster
- Show routes
- Show new route
- Show grid
Other
- Show activites
Och “opacity factor” är uppskruvat till max, vilket gör de röda linjerna lite mer synliga.
]]>Vanligtvis brukar det vara ett fåtal bra låtar på en platta nu för tiden, men här tycker jag att man har fått till 11 grymma låtar av 11 möjliga. Låtarna är tillräckligt unika för att inte bli tjatiga. Och de är dessutom härligt inspirerande med en massa energi som gör en glad.
Tusky är en klient för Mastodon och andra plattformar på fediversumet. För även om jag inte har problem med ‘undergångssvepning’—eller hur man nu översätter “doom scrolling”—är det lätt att fastna med genuint intressant innehåll på fediversumet. Och när det händer, är det lätt att tiden försvinner.
Vissa dagar har jag lyckats få ihop strax över 60 minuters användning, vilket känns tokigt mycket för mig. För oavsett hur bra och intressant innehållet än må vara, vill jag inte leva mitt liv via en skärm. Jag vill såklart leva ett närvarande liv, i det ‘verkliga’ livet.
Därför har jag satt en tidsgräns på 30 minuter per dag för Tusky. Vilket innebär att när det är fem minuter kvar, påminner den mig om det. Och när det bara är en minut kvar, blir appen svartvitt, och när tiden är ute, har jag inte längre åtkomst till appen.
Om du har en Google Pixel-telefon, kan du läsa mer om hur man ser över och hanterar sin spenderade tid på telefonen på guidebooks.google.com.
Det har fungerat bra. Det är faktiskt sällan som jag kommer upp i de där 30 minuterna per dag. Allra helst nu när jag vet att jag har en begränsad tid att tillgå. Jag har helt enkelt blivit mer medveten vad jag gör, och är nu bättre på att prioritera tiden och innehållet med Tusky.
Det är egentligen lite lustigt när man tänker på det. Idag kan 30 minuter kännas som ingen tid alls, men när man var yngre och bodde hemma, då var oftast 30 minuter all tid som jag, och många andra vänner, fick med datorn och det uppringda modemet på en hel dag.
Idag lever vi, tyvärr, i ett konstant uppkopplat samhälle, där vi alltid bär med oss en liten dator i fickan, som alltid är tillgänglig och som alltid pickar efter vår uppmärksamt. Det känns som att vi har förlorat både respekten och uppfattningen för/om tiden. Men genom att begränsa min tid framför skärmen, hoppas jag på att kunna återfå lite av den där respekten för tiden som jag en gång hade, och därmed också börja vara lite mer effektiv med min tid framför skärmen.
]]>För er som inte känner till Gandi sedan tidigare, var det ett franskt företag som tillhandahöll tjänster inom domänregistrering, webbhotell och diverse andra molnbaserade tjänster.
Jag fick upp ögonen för Gandi först efter att jag fick mitt Ubuntu Membership år 2009. Det skulle nämligen visa sig att man fick vissa förmåner med medlemskapet. En av dessa förmåner var generöst rabatterade priser hos Gandi. Bland annat kostade en .se-domän runt 130 kr per år. Och man fick dessutom, utan extra kostnad, även tre e-postkonton med 3 GB utrymme per konto, per domän.
Något som gjorde att jag gillade Gandi lite extra, var att en del av företagets intäkter gick till att främja projekt inom fri och öppen mjukvara. Gandi använde själva, öppen källkod, och sponsrade bland annat projekt som Creative Commons, Gnome, Electronic Frontier Foundation, Students for Free Culture, Världsnaturfonden, International Federation for Human Rights, Ubuntu och Debian.
Men i februari i år, blev Gandi uppköpta av företaget Total Webhosting Solutions, som i sin tur skapade det nya varumärket Your.Online. Läs deras pressmeddelande här.
I och med uppköpet, skruvade man upp priserna rätt rejält. Min domän blev nästan tre gånger dyrare, och e-posten som man tidigare fått gratis med varje domännamn, kostar nu 4 EUR per månad, per konto. Vilket i skrivande stund är nästan 600 kr om året. Med domän blir det nästan 1000 kr per år! Vilket kan jämföras med tidigare priser, då jag betalade drygt 130 per år för allting. En sådan girig affärsmodell är inget som jag vill stödja.
Jag bestämde mig därför att flytta min domän till GleSYS, som vill ha 192 kr per år för min domän. GleSYS har förövrigt alltid varit hemmet för Linuxkompis, och jag har alltid varit nöjd med deras tjänster och kundtjänst.
Min e-post flyttade jag tillbaka till den tyska och integritetsvärnande e-postleverantören Mailbox.org. De erbjuder e-post med 10 GB lagring för 1 EUR (≈11 kr) per månad . Men om man vill använda en egen domän, behöver man uppgradera till deras standardplan för 2,5 EUR (≈30 kr) per månad , förutsatt man betalar för ett år i taget. Betalar man per månad blir det 3 EUR per månad. Man får även tillgång till en massa andra tjänster som adressbok och kalender, men det har jag redan Nextcloud till.
Mailbox.org är en bra tjänst, som jag kan rekommendera till den som är ute efter en vettig e-postleverantör. Anledningen till att jag en gång bytte till Gandi, var för att e-post ingick med domänen och att de hade börjat med tvåstegsverifiering för e-posten.
För den som vill testa Mailbox.org, går det bra att göra det helt gratis i 30 dagar. De har även ett hänvisningsprogram, som ger den inbjudna 3 EUR i krediter. Den som bjuder in en användare får inget för det, vilket känns lite sådär.
Och som ett litet tips, om man byter e-postleverantör, och inte vill bli av med sin e-post, är att då använda sig av exempelvis Thunderbird, för att kopiera alla meddelanden från det gamla kontot till det nya kontot.
]]>Innan jag fick min Raspberry Pi 2, hade jag första generationen Raspberry Pi, som också donerades till mig av en annan Linuxkompis. Även den fungerade bra, men prestandaknuffen med den nyare modellen, var såklart trevlig.
Mina två Raspberry Pi-datorer har egentligen alltid använts till främst en sak, vilket var att köra WeeChat och Bitlbee. WeeChat är en textbaserad IRC-klient, och Bitlbee är en slags gateway, för att kunna använda andra protokoll via sin IRC-klient, vilket i mitt fall, alltid har varit XMPP.
Operativsystemet på min Raspberry Pi 2, har alltid varit en huvudlös version av Alpine Linux. Jag gillar Alpine Linux, för att det är litet och enkelt, i dubbel bemärkelse. De beskriver sig själva som ett oberoende, icke-kommersiellt och ett allmänt Linux-baserat operativsystem, som är designat för avancerade användare, som uppskattar säkerhet, enkelhet och resurseffektivitet.
Alpine Linux är byggt kring musl libc och busybox. Vilket gör det anmärkningsvärt litet och resurssnålt. Jag vill minnas att en grundinstallation förbrukade ungefär 120 MB utrymme.
Att installera och komma igång med Alpine Linux, är rätt enkelt. Har man grundläggande kunskaper med Linux-baserade operativsystem, kommer det inte att ta lång tid att sätta sig in i allting. Vilket kan vara trevligt, när man bara vill ha något som fungerar.
En annan sak som jag gillar med Alpine Linux, och som får det att sticka ut från mängden, är att deras ARM-version, kör hela operativsystemet direkt i arbetsminnet. Det innebär att man dels har lite prestanda att vinna när minneskortet inte är en flaskhals, men den stora fördelen, är att man kommer runt problemet med att använda ett minneskort som en systemdisk.
Minneskort är ju inte tänkt att användas till läs- och skrivintensiva uppgifter, vilket innebär att om man kör ett helt operativsystem från dem, kan man ta död på minneskorten väldigt snabbt. Men om man istället bara skriver till minneskortet när man vill spara eventuella ändringar som finns i minnet, blir det väldigt lite slitage på minneskortet.
Mitt minneskort användes dygnet runt i ungefär 3,5 år innan jag pensionerade min Raspberry Pi. Och det har med all säkerhet många år kvar innan det har gjort sitt.
Anledningen till att jag valde att pensionerna min Raspberry Pi, var för att jag inte använder vare sig IRC eller XMPP i samma utsträckning längre. Den enda IRC-kanal som jag är aktiv på idag, är #Linuxkompis på Libera.Chat. Den kanalen är dessutom bryggad till vårt XMPP-rum på Linuxkompis.
Och när det kommer till XMPP, är det nästan bara uteslutande min familj som jag pratar med idag. Vilket inte sker på en daglig basis. Därför kändes det onödigt att ha en Raspberry Pi—även om den är liten till storleken och drar väldigt lite elektricitet—körandes dygnet runt.
Jag har istället valt att använda mig av den grafiska klienten Gajim. Även om det är en ‘modern’ klient, som har stöd för allt man kan tänka sig, är det egentligen inget för mig. Men det är den klient som fungerar bäst av de alternativ som finns. Och eftersom att min dator bara är igång när jag använder den, är det viktigt att klienten har stöd för bland annat XEP-0313: Message Archive Management (MAM), vilket gör att klienten kan synkronisera konversationshistoriken från servern när klienten är igång.
Avsaknaden av stöd för MAM i Bitlbee, var orsaken till att jag körde det på en Raspberry Pi, som alltid var igång. Om Bitlbee inte kördes, fick jag inte se de meddelanden som skickat till mig när jag var offline. Eller ja. Min klient på min telefon skulle ju ha fått dem, men det hade blivit väldigt omständligt om jag hela tiden skulle ha behöva kolla telefonen varje gång jag satt mig vid datorn.
Och ja. Det finns ju såklart andra textbaserade klienter som har stöd för just MAM, och annat modernt, men jag har inte hittat någon klient som jag direkt gillar.
]]>Appen som jag har använt de senaste 300 milen på min cykel, och den app som det här inlägget handlar om, heter SuperCycle. Appen finns till både Android och Ios.
Även om SuperCycle är “freeware”, är appen integritetsvärnande, och dessutom helt befriad från både reklam och betalväggar. Utvecklaren själv kallar sin app för “donationware”, vilket innebär att man får tillgång till allt som appen har att erbjuda. Det finns alltså inget som är låst bakom en betalvägg. Och om man gillar appen, får man gärna avvara en peng till utvecklaren.
Med integritetsvärnande, menar jag att appen inte gör några samtal till tredje part[1], att man inte behöver något konto, och att man inte behöver uppge någon information eller uppgifter för att kunna använda appen.
Gränssnittet för SuperCycle, består av olika hemskärmar. På varje hemskärm, kan man visa olika datafält. Datafälten kan vara olika stora, men det går inte att välja helt fritt, utan man har istället en uppsättning färdiga upplägg att välja mellan.
Informationen som man kan visa, är ganska omfattande, men man är begränsad till vad utvecklaren har valt att implementera stöd för. Med exempelvis en cykeldator från Garmin, har man tillgång till en appbutik, med appar från tredjepartsutvecklare.
I SuperCycle finns det såklart stöd för det mest grundläggande, som aktuell hastighet, genomsnittlig hastighet, maxhastighet, aktuell distans, aktuell tid för aktivitet, aktiv tid, takt och genomsnittlig takt. Men det finns också stöd för att visa klockan, batteristatus, information om höjdmeter, vägmätare och att visa uppskattad kaloriförbränning, med mera.
I appen kan man—helt valfritt—ange sin ålder, kroppslängd, kroppsvikt och även vikt på sin cykel. Data, som jag får anta, är data som används för att räkna ut den uppskattade kaloriförbränningen när man cyklar.
Det finns också profiler att tillgå. Om du har flera cyklar, exempelvis en stationär cykel, kan du ha en egen profil för just den cykeln, där bland annat GPS-funktionaliteten är avstängd. Statistik och mål finns också att tillgå, men det är inget som jag har kollat närmare på. För statistik och mål använder jag andra tjänster.
Det finns stöd för navigation via karta, om än en grundläggande navigation, men fullt tillräcklig för att använda användbar. Navigationen fungerar genom att man importerar en färdig rutt i form av en GPX-fil. Det är möjligt att det finns stöd för andra filtyper, men jag har inte hittat någon information om det.
Det finnas även stöd för “turn-by-turn navigation” (‘sväng-för-sväng-navigering’ på svenska?), med både röst- och ljuduppmaningar. Jag har själv aldrig använt det, eftersom att kartan visar rutten och vart jag är på kartan, vilket är tillräckligt för mig. Om jag vill ha mer avancerad navigation använder jag oftast Organic Maps och OsmAnd~.
De kartor som stödjs, är Google Maps, OpenStreetMap, OpenTopoMap och CyclOSM. Dock är det bara Google Maps, som är någorlunda användbar, om man vill använda kartan i nattläget. De andra kartorna blir tyvärr näst intill obrukbar med nattläget.
Om man cyklar när det är mörkt ute, vill man inte ha en stor ljus skärm som bländar en, men man vill ju också ha en karta där man faktiskt kan urskilja någon form av information.
SuperCycle har stöd för de flesta tillbehör som använder Bluetooth, vilket inkluderar prylar som olika kraft-, puls- och kadensmätare. Jag har exempelvis kopplat ihop min Garmin Speed Sensor 2 till SuperCycle.
Det finns stöd för Strava och TrainingPeaks. Strava betyder “sträva” på svenska, och är en tjänst som påminner lite om sociala medier för friskusar. Man för helt enkelt statistik över sina aktiviteter, som kan vara allt från cykling och promenader till tennis.
Jag använder Strava, främst för att hålla koll på hur mycket jag cyklar, när jag cyklar och vart jag cyklar. Man får också tillgång till en “heatmap” (Jag vet inte vad det heter på svenska?), som visar vart jag och andra har varit. Vilket kan vara trevlig information att tillgå, för att hitta nya vägar och rutter att utforska.
En annan sak som jag gillar med Strava, är att tjänsten kan matcha liknande rutter med varandra, vilket innebär att jag kan enkelt kan jämföra statistik för exempelvis mina pendlingar till jobbet. Och om man har vänner på Strava, kan man hålla koll på varandra, sätta upp mål och tävla med varandra. Tyvärr har jag inga vänner som är vidare intresserad av cykling. :)
Det finns mycket mer att skriva om Strava, men det får bli ett eget inlägg i sådana fall. Gällande TrainingPeaks, har jag aldrig kollat närmare på den tjänsten. Men upplägget tycks vara ungefär lika, att man kan planera, logga och analysera sin träning där.
Om man vill använda sin telefon som en cykeldator, behöver man ett sätt att fästa telefonen på styret. Visst. Man kan ju ha den i fickan, men det blir lite bökigt om man behöver ta fram och titta på den i tid och otid.
Jag personligen använder ett billigt fäste för 299 kr från Kjell & Company. Det är inte vidare snyggt, och det skramlar dessutom en del om man inte har telefonen monterad i den. Men hållaren är åtminstone robust, säker och billig.
Jag har under mina +300 mil med fästet, både frivilligt och ofrivilligt, utsatt det för kraftiga stötar och smällar från både hopp och vurpor. Telefonen har alltid suttit säkert på styret, och vare sig hållaren eller telefonen, har någonsin tagit skada. Därmed inte sagt att det aldrig kan hända något med telefonen.
Om man däremot är okej med att betala lite extra för premiumhållare, finns det lite bättre alternativ. Bland annat SP Connect, erbjuder mer eller mindre ett helt ekosystem av tillbehör och olika alternativ för hur man vill montera sitt fäste. De har både universella och modellspecifika lösningar till både cykeln, bilen och annat.
Något annat som är viktigt att tänka på, innan man ger sig ut med telefonen på styret, är att ju mer man använder telefonen, desto mer slitage blir det på batteriet. Cyklar man dessutom på vintern, kommer batteriet att prestera märkbart sämre, på grund av hur batterier fungerar i kyla.
Vintern som var, hade jag min då fyra år gamla telefon. Batteriet på den, kunde försvinna på några timmar, om det var minusgrader ute.
Sedan behöver man tänka på att skydda telefonen mot vatten. Även om många telefoner idag är “vattentäta”, är det mig veterligen ingen tillverkare som tar något ansvar för eventuella skador som kan uppstå när telefonen utsätts för fukt.
Ett billigt sätt att skydda telefonen, är att man har med sig en liten plastpåse. Det brukar jag köra med. Det är allt annat än snyggt, men det är en billig och enkel lösning som fungerar. Annars finns det alltid vattentäta telefonhållare för cykel. SP Connect erbjuder universella fodral och modellspecifika skydd, som enligt mig, är lite mer praktiska och snyggare än många andra alternativ.
2023-07-20: @gustav@jkpg.rocks upplyste mig om att vibrationer kan skada den optiska bildstabiliseringen (OIS) som finns i vissa telefoner. Men att just SP Connect har en vibrationsdämpande modul, som enligt dem själva, reducerar upp till 60% av vibrationerna.
]]>Min tanke med WordPress, var att det skulle göra saker och ting lite smidigare för mig. Med WordPress skulle det innebära att jag kunde skriva och publicera inlägg, samt kunna hantera hela hemsidan, både via min dator och min telefon. Och jag skulle dessutom få stöd för kommentarer på köpet. Även om det tog lite emot med vetskapen om att WordPress är mycket mer tungrott.
Jag vet inte om det är min saknad efter det WordPress en gång var, eller om jag helt enkelt bara är allergisk mot allting som är nytt och ‘modernt’, men WordPress både ser ut som och fungerar som en säck med potatis idag. Tycker jag iallafall. Det är knökfullt med funktioner, allt packat i ett flådigt och uppblåst gränssnitt, som är svårt att navigera och att hitta bland. Samtidigt som det saknar grundläggande funktionalitet, som tvåstegsverifiering.
Jag fick vid flera tillfällen, prova mig fram när jag skulle författa ett inlägg. Flera gånger kunde jag inte hitta det jag letade efter, och fick söka efter lösningar på webben. Vissa saker klurade jag inte ens ut, även fast jag letade på webben. Bland annat klurade jag aldrig ut hur man gjorde numrerade listor. På allvar. Det är ju helt befängt.
Det var dessutom rätt klumpigt att försöka författa inlägg på telefonen. Visst. Jag har aldrig varit vidare duktig på att skriva på ett virtuellt tangentbord på en pekskärm, men deras klient gjorde inte saken bättre. Gutenberg är även på telefonen, både långsamt och omständligt.
Mitt arbetsflöde med Jekyll, ser helt annorlunda ut. Jag använder textredigaren Neovim till allting som har med text och kod att göra. När jag skriver inlägg till min blogg, brukar jag alltid ha Neovim i helskärmsläget och aktivera tillägget Goyo, för ett effektivt och distraktionsfritt skrivande.
När jag är klar med mitt inlägg, eller om jag har gjort någon annan ändring, bygger jag bara en ny version av min statiska hemsida—som består av 100% HTML-kod—med hjälp av Jekyll. Den nya versionen synkroniseras sedan till webbservern med hjälp av Rsync via SSH. Allt sköts såklart med ett skript.
Det känns som att jag aldrig kommer att kunna överge mitt nuvarande arbetsflöde. Jag har inga planer på att byta ut Jekyll, men projekt kommer och går. Det är möjligt att det kan bli utbytt mot någon annan statisk sidgenerator i framtiden, men det finns definitivt inget som kan ersätta en textredigerare som Neovim.
]]>Just den här väskan, huserar främst energi, både till mig själv och till min telefon. Energi är något som jag vill ha lättillgängligt när jag cyklar.
Jag valde en specialgjord väska från det svenska företaget L’ Ateljé. Det är en mindre företag som tillverkar handgjorda väskor, efter kundens önskemål. De är dessutom bara marginellt dyrare än massproducerade alternativ. En topprörsväska ligger på 700 kr, medan en halvramsväska och en helramsväska, ligger på 1200 kr och 1500 kr.
Just min väska består av två tyger; X-Pac från Sea To Summit och Ecopak från Challenge Outdoor. Båda tyger är, enligt tillverkarna, vattentäta. Min erfarenhet är dock att det snarare handlar om olika grader av vattenavvisande egenskaper.
Jag valde att min väska skulle vara brun, med detaljer i svart och orange. Jag tycker att de är tre färger som matchar varandra bra. Och min cykel råkar ju dessutom vara orange.
Väskan känns gedigen. Den håller formen bra, oavsett om den är tom, eller välfylld. Det finns nämligen plastdetaljer, i väggarna på väskan, som ser till att den håller formen när den är tom. I botten finns det också cellplast, som hjälper till att dämpa något.
Dragkedjan är vattenavvisande, och jag upplever att den håller en god kvalitet. Det är inga problem att vare sig öppna eller stänga väskan med bara en hand, medan man cyklar. Och en trevlig detalj gällande dragkedjan, är att det finns ett litet skyddande gömställe för dragkedjan, vilket hjälper till att hålla väskans innehåll fritt från vatten.
Inuti väskan hittar man ett stort fack och två mindre sidofack. Sidofacken är lämplig förvaring för bland annat nycklar och andra mindre föremål, som man gärna vill hålla borta från en ömtålig telefon.
Väskan fästs på ramen med hjälp av tre spännen. Två kardborreband på undersidan (som har gummibelägg på undersidan av väskan), och ett tredje spänne med ett klassiskt klicklås i plast, som man fäster runt styret.
Om man vill köpa en egen väska, får man kontakta L’ Ateljé, via e-post på latelje@outlook.com. Alternativt leta upp dem på Facebook och Instagram. De har tyvärr ingen hemsida att tillgå.
]]>Det visade sig att när man monterar en disk via fstab, blir GVFS (GNOME Virtual file system) lämnad utanför, och visar därför inte disken i min filhanterare. Detta gick att enkelt lösa genom att använda flaggan x-gvfs-show
för min disk i fstab.
Exempelvis:
UUID=<UUID> /mnt/hdd0 ext4 defaults,x-gvfs-show 0 2
Och ja. Ni får ha lite överseende med titeln. Har ni bättre förslag, mottages de tacksamt!
]]>Om du använder dig av skalet Bash, lägger du till följande kodsnutt i i filen ~/.bash_profile
, och om du använder dig av ZSH, lägger till kodsnutten i filen ~/.zprofile
:
# Start X at login
if [ -z "${DISPLAY}" ] && [ "${XDG_VTNR}" -eq 1 ]; then
exec startx
fi
Om du använder dig av skalet Fish, lägger du till följande kodsnutt i filen ~/.config/fish/config.fish
:
# Start X at login
if status is-login
if test -z "$DISPLAY" -a "$XDG_VTNR" = 1
exec startx -- -keeptty
end
end
Detta förutsätter att du loggar in via TTY1, och att du har en fungerande konfiguration med xinit. I Gentoo heter paketet x11-apps/xinit
. I filen ~/.xinitrc
, behöver du sedan lägga till raden exec <ARGUMENT>
. Om man använder exempelvis fönsterhanteraren i3, blir kommandot exec i3
.
Eller? Är det verkligen sant?
Vi vet ju redan att människan inte kan hantera flera saker samtidigt, eller “multi tasking” som det populärt kallas på svengelska idag. Många tycks tro att de kan hantera flera saker samtidigt, och att det dessutom är en färdighet som man kan träna sig till att bli bättre på. Men tyvärr är det inte sant. För oavsett vad vi vill tro, är vi bara olika dålig på det. Man har kommit fram till att vi i bästa fall blir 20% sämre och i värsta fall, upp emot 40% mindre effektiva när vi försöker göra flera saker samtidigt.
Och ju mer jag tänker på det, desto mer övertygad blir jag, att virtuella skrivbord gör mer skada än nytta, om man inte är väldigt eftertänksam med hur man använder dem. Jag bestämde mig därför att bara använda två virtuella skrivbord. Ett primärt och ett sekundärt skrivbord.
Med två skrivbord har jag möjlighet att jobba med vissa saker som ibland underlättar om man enkelt kan växla mellan två klienter som var för sig, nyttjar hela skrivbordets yta. Ett exempel på det skulle kunna vara när jag tidigare idag, planerade ett inköp av cykelrelaterade saker. På ena skrivbordet hade jag webbläsaren och på det andra skrivbordet hade jag min textredigerare, med långa rader av text och länkar. Att knöla ihop de klienterna bredvid varandra på ett och samma skrivbord, var i det här fallet inte vidare önskvärt. Texten i textdokumentet hade blivit oläsligt.
Jag upptäckte snabbt flera fördelar med att bara ha två virtuella skrivbord. Jag behöver ju ingen panel som visar vilka aktiva skrivbord som jag har något på, vilket i sin tur också innebär ännu mindre distraktioner! Allt jag ser på skrivbordet är mina klienter. Jag kan nu också enkelt ‘tabba’ mellan de två skrivborden, jag behöver inte längre använda $MOD+<N>
.
En liten nackdel med att inte ha någon panel, är att jag inte kan se tiden, men det har jag löst genom att lägga till export RPROMPT=$'%F{white}%*%f'
för mitt skal, vilket gör att tiden visas på höger sida i jämnhöjd med prompten.
I början med mitt förändrade arbetsflöde—precis som när jag för några år sedan gick från tre till en bildskärm—kändes det först lite klaustrofobiskt. Men efter bara någon timme, hade jag blivit van, och jag kunde snabbt se en stor skillnad på både min koncentrationsförmåga och min produktivitet.
]]>Priset är 20 kr plus porto. Rabatt om du köper fler. Allt överskott går till (de få) utgifter som vi har för Linuxkompis. :)
Denna typ av vinyl är dyrare än ‘vanlig’ vinyl och har bara gjorts i en liten upplaga, därav det något högre priset.
]]>Det här blev min tredje flytt, för min svenska närvaro på fediversumet. Jag bestämde mig därför den här gången för att det var dags att köra något eget. Och därmed förhoppningsvis inte behöva byta igen.
Val av server, föll snabbt på GoToSocial. Vilket är en ActivityPub-server, skriven i Go. Det som lockade med GoToSocial—trots att projektet är i ett alfa-stadie och saknar många funktioner—är att det är enkelt och resurssnålt.
Det känns som ett lovande projekt. Och ett av deras filosofier, är just att man ska kunna köra det på en liten Raspberry Pi. Vilket du kan glömma med Mastodon. För även om jag alltid har gillat Mastodon, har det alltid besvärat mig att det kräver helt enorma resurser. Mastodon har inga officiella systemkrav, men för en enmansinstans, pratas det om att 2 GB RAM är absolut minimum. Vilket kan jämföras med de 90 MB som min GoToSocial-instans använder just nu.
En annan sak som jag ogillar med Mastodon, är hur komplicerat det är att sätta upp. Att sätta upp och komma igång med GoToSocial, tog mig däremot bara några minuter.
Mina planer för min nya instans, är att med tiden göra den tillgänglig för alla. Men det blir först när jag känner mig trygg med att allting fungerar som det ska, och när alla viktiga funktioner finns där. Just nu går det exempelvis bara att skapa konton via ett kommando på servern, vilket inte är vidare användarvänligt om man vill kunna bjuda in nya användare och samtidigt ge dem en bra bild av fediversumet.
Om man trots det, vill ha ett konto redan nu, får man gärna vara med och hjälpa mig att testa GoToSocial. Det är bara att höra av sig och fråga om ett konto.
Och om du vill spana in min profil och kanske rent av följa mig på fediversumet, hittar du mitt konto på adressen @hund@gotosocial.linuxkompis.se. Det går också bra att följa mitt konto via ett webbflöde: https://gotosocial.linuxkompis.se/@hund/feed.rss.
]]>Vilket det—till min stora förvåning och glädje—också gjorde! Steam har tydligen stöd för lite skalkommandon, men det enda kommando som jag var intresserad av, var det som kunde startade mina spel:
$ com.valvesoftware.Steam steam://rungameid/<ID>
Och om man använder Flatpak för Steam:
$ flatpak run com.valvesoftware.Steam steam://rungameid/<ID>
I ditt Steam-bibliotek, när du högerklickar på ett av spelen, kommer Steam då att skapa en .desktop
-fil för just det spelet i mappen $HOME/.var/app/com.valvesoftware.Steam/Desktop/
. I .desktop
-filen för ditt spel, hittar du följande rad:
Exec=steam steam://rungameid/<ID>
Som du säkerligen kan gissa, är det just det ID:t som du vill använda dig av.
Här är mitt Steam-plugin för Rofi:
Och här har du koden för det:
#!/bin/sh
DIR="/home/$( whoami )/.var/app/com.valvesoftware.Steam/Desktop"
handle_selection() {
if [ "$1" ]; then
ID="$(grep -oP '(?<=rungameid/).*' "$DIR"/"$1".desktop)"
flatpak run com.valvesoftware.Steam steam://rungameid/"$ID"
notify-send "Steam" "Launching the game \"$1\""
fi
}
handle_selection "$( cd "$DIR" || exit; ls -t | sed 's/\.desktop//' | rofi -dmenu -i -p 'Launch game')"
Om man inte använder Flatpak, får man ta bort delen flatpak run
från kommandot.
Mina nya tangenter är inga mindre än enjoyPBT Scandi. Personen bakom designen är amerikansk, men hans inspiration har varit skandinavisk dekor för barn. Som den svenska skogsmulle jag är, kan jag inte annat än att bara älska de naturnära motiven och dova färgerna.
Som alltid med enjoyPBT, är det en Cherry-profil, där plasten är av typen PBT (Polybutylene terephthalate), texten är av typen pigmentsublimering (förkortas oftast “dyesub” på engelska) och tjockleken ska vara 1,5 mm, om de inte ändrat något.
Jämfört med ABS, är PBT en UV-resistent och mer slittålig plast, som bättre står emot oljan som våra fingrar utsöndrar. Vanligtvis använder man sig av ABS-plast för tangenter, vilket är både billigare och enklare att tillverka. Dock är ABS-plast känslig för både UV-strålning och oljan på våra fingrar, vilket resulterar i att tangenterna snabbt får en blank yta och med tiden gulnar även plasten. Detta är såklart min personliga åsikt, men gul och spegelblank plast, är både fult att titta på och obehagligt att skriva med.
Sublimering innebär att man använder värme för att impregnera plasten med färgpigment. Eftersom att sublimering färgar plasten, går det inte heller att nöta bort texten.
Anledningen att det tog 1,5 år att få mina tangenter, var delvis för att det var ett så kallat gruppköp. Förväntad väntetid var drygt ett år, men på grund av lite ändringar i sista stund, och för att världen har varit lite upp och ner de senaste åren, drog det ut lite på tiden innan produktionen kunde komma igång.
För tangenterna, med det nordiska stödet och novelty-tangenterna (de i olika färg med ikoner), fick man betala cirka 1500 kr. Vilket är ett rätt standardpris för specialgjorda tangenter idag. Det finns vissa återförsäljare som har extra för de som inte var med på gruppköpet. Dock får man räkna med att de kostar lite extra och att de kan ta slut ganska fort.
Jag har de senaste 6 åren, haft gråa blanka tangenter. Därför ska det bli roligt med nya tangenter, som har både en klick färg på sig och som dessutom har stilig text.
Här är specifikationerna för mitt tangentbord:
Chassi: | Svart lågprofilchassi i aluminium från NPKC |
Kretskort: | Aves 60 (prototyp) från I/O Keyboards (mitt företag) |
Brytare: | Gateron Pro Red |
Brytarplåt: | Svart universalplåt i aluminium |
Tangentstabilisatorer: | DUROCK screw-in |
Tangenter: | enjoyPBT Scandi |
Kabel | Någon billig. Den ska ersättas med en specialbyggd kabel med grön sleeve. |
Dock blir det ett problem för mig, då jag också har valt att använda syntaxmarkering för mina konfigurationsfiler för ZSH. Det vill säga alla filer med filtypen zsh
.
Men i det här fallet är det ju inte en konfigurationsfil som jag redigerar, utan bara en buffer som innehåller det kommando jag håller på att skapa. Exempelvis det här kommandot:
Med syntaxmarkering påslagen, kan jag inte se eventuella felstavade ord, eftersom att de är markerad med orange text. Detta har jag nu (äntligen) löst med följande kommando i min konfigurationsfil för Neovim:
autocmd BufReadPost zsh*.zsh set syntax=off
Jag upptäckte att varje buffer får ett filnamn i stil med zshhjHZM0S.zsh
. Mig veterligen har jag inga filer som börjar med zsh
och slutar med .zsh
. Det är kanske inte den snyggaste lösningen, men det är den enda lösning som jag har hittat hittills.
$ setxkbmap se
(Om kommandot inte finns, saknar du troligen rätt paket. I Gentoo heter det x11-apps/setxkbmap
.)
Nackdelen med setxkbmap är att ändringarna bara gäller för den sessionen. En mer permanent lösning är att skapa en konfigurationsfil i mappen /etc/X11/xorg.conf.d
.
Man kan döpa filen till vad man vill. Jag har valt att döpa den till 00-keyboard.conf
och min konfigurationsfil innehåller följande:
Section "InputClass"
Identifier "My Keyboard"
MatchIsKeyboard "True"
Option "XkbLayout" "se"
Option "XkbOptions" "compose:rctrl"
EndSection
Det enda som är ett krav att ha med är Identifier
. Allting annat är valfritt. MatchIsKeyboard
ser till att den bara matchar tangentbord. XkbLayout
ser till att mitt tangentbord är på svenska och XkbOptions
med compose:rctrl
ser till att min Compose-tangent är min högra Ctrl-tangent.
Om man använder ett annat upplägg som Dvorak, behöver man själv ange det:
Option "XkbVariant" ",dvorak"
Man kan också ange en specifik modell:
Option "XkbModel" "pc104"
Om du är osäker på vad ditt språk, upplägg eller vad din modell heter, kan du kika i filen /usr/share/X11/xbk/rules
. För mig är filen på 1003 rader, men här är en liten del av innehållet:
! model
pc86 Generic 86-key PC
pc101 Generic 101-key PC
pc102 Generic 102-key PC
[...]
! layout
us English (US)
af Dari
ara Arabic
[...]
! variant
chr us: Cherokee
haw us: Hawaiian
euro us: English (US, euro on 5)
[...]
Om du bara vill ha svenska och har ett helt vanligt tangentbord, behöver du bara ange språket. Även fast jag har ett litet kompakt tangentbord, behöver jag ändå inte ange något speciellt upplägg.
]]>Jag har använt mobiltelefoner sedan urminnes tider. Jag har (med handen på hjärtat) aldrig tagit sönder någon av mina telefoner. Nåja. Om man nu bortser från några mindre kosmetiska repor på telefonen (aldrig på skärmen). Och att jag en gång blev av med ett batteri när jag tappade min dåvarande Ericsson GH388.
Jag stod på en brygga och fiskade. När jag skulle ta upp telefonen, fumlade jag till och tappade telefonen på bryggan. Fallet gjorde att batteriet (som på den tiden var större delen av bakstycket på telefonen) lossnade. Jag hade turen på min sida, för telefonen stannade kvar på bryggan. Dessvärre tog batteriet sig ett dopp i vattnet.
Den olyckan var rätt harmlös. Ett nytt batteri och allt var i sin ordning igen. Den nya olyckan med sprucket skärmglas har däremot gjort mig upprörd. Jag är upprörd över att jag har lyckats spräckt skärmglaset. Jag trodde aldrig att det skulle hända mig. Jag är ju inte en slarvig person! Jag är ju den ordningsamma personen som vårdar och tar väl hand om mina prylar med stor respekt.
Olyckan skedde hemma. Min telefon låg vid bordskanten, medan jag höll på att barnsäkra köket. Plötsligt fick telefonen ben och sprang över kanten. Eller något. Jag vet ärligt talat inte vad som hände. Jag vet inte hur telefonen kunde ramla ner, eller hur displayglaset kunde ådra sig de skador som det fick. Det var ju bara ett midjehögt fall ner i golvet hemma?
Min telefon är en Google Pixel 3a, vilket innebär—om man ska se det på den ljusa sidan—att den inte är direkt ny. Den har i skrivande stund, lite över 3 år på nacken. Batteriet är inte lika bra som det en gång var. Google har dessutom slutat att stödja telefonen med säkerhetsuppdateringar, vilket innebär att jag behöver använda mig av en så kallad “custom ROM” för att få säkerhetsuppdateringar.
Telefonen är dock i brukligt skick. Jag kommer att behålla den tillsvidare. Men med all sannolikhet kommer den att bli ersatt med en Fairphone inom något år, när batteriets kapacitet blir ett problem.
Jag borde egentligen ha tänkt lite mer långsiktigt och köpt en Fairphone redan från början. Men vid tidpunkten var jag något stressad. Jag hade inte alls tänkt att köpa en ny telefon, men min dåvarande telefon, en Google Nexus 5X, spontant dog en morgon vid frukostbordet. Det skulle senare visa sig att den drabbats av ett känt hårdvarufel, som slumpmässigt drabbade vissa ägare av just Google Nexus 5X. Att min höll i över 3 år, var tydligen bara ren tur.
Senare samma dag, efter jobbet, gjorde jag rekordsnabb efterforskning och köpte min Google Pixel 3a.
Anledningen till att jag valde en Pixel, och inte en Fairphone, berodde på att kameran var mycket bättre. Vid köptillfället tänkte jag att det var viktigast med en bra kamera.
Idag känner jag nog att det är mer värt att köpa en telefon, vars styrka är att vara bra på det en telefon borde vara bra på. En telefon som dessutom har lång livslängd och där jag som användare, har möjlighet att både kunna reparera och enkelt byta ut batteriet när det blir dåligt.
När det kommer till fotografering, har jag tänkt att jag ska köpa en ‘riktig’ kamera. Det känns mycket mer vettigt, än att kompromissa med en telefon som egentligen inte är bra på att vara en telefon eller en kamera.
Telefonerna duger bra för att kunna föreviga spontana ögonblick och liknande, men en telefon kommer alltid lämna en med mycket att önska. Allra helst när jag är ute och cyklar. Man kan ju glömma att fotografera djur, natur, landskap, eller egentligen vad som helst på lite avstånd. Jag vet inte hur många gånger jag har sett något helt fantastiskt, som en blodröd solnedgång en sen sommarkväll. Man fotograferar entusiastiskt solnedgången med telefonen, och när man sedan förhandsgranskar bilden, ser det mer ut som en dassig och grådisig novembermorgon.
Nåja. Jag borde väl kanske vara tacksam att jag har en kamera i överhuvudtaget att fotografera med till att börja med.
]]>För att komma igång med Snikket, behöver man först och främst ett konto. För att få ett konto på Linuxkompis Snikket-server, behöver man en inbjudan. Det kan man få genom att skicka ett e-postmeddelande till Linuxkompis.
När du har fått din inbjudan, öppnar du länken i webbläsaren. Du möts då av en hemsida som ser ut såhär:
Lite längre ner på sidan finns en rubrik vid namn “Kom igång”. Där finns det länkar samlad till vart du hittar klienten för Snikket. Snikket för Ios finns på Apple Appstore och för Android finns Snikket på Google Play Store och på F-Droid. Installera aldrig Snikket från någon annan källa än dessa tre officiella källor.
När du har installerat klienten, öppnar du webbsidan igen. Bläddra sedan ner till “Appen redan installerad?”. Där hittar du en knapp som heter “Öpnna appen”.
Om du klickar på knappen kommer Snikket-klienten att öppnas. Du ska då mötas av den här vyn:
Börja med att välja ett användarnamn. I mitt exempel valde jag användarnamnet “demo”. Mitt fullständiga användarkonto blir då “demo@snikket.linuxkompis.se”.
Nästa steg blir att välja ett lösenord. Som standard genereras ett kort litet lösenord åt dig, men jag skulle rekommendera att man låter sin lösenordshanterare generera ett något mer säkrare lösenord.
Det sista steget är välja en profilbild. Det här steget är valfritt. Om du vill välja en bild, klickar du på den stora fyrkanten (som i mitt fall är lila med bokstaven “D”), annars klickar du bara på “Hoppa över” om du inte vill ange en profilbild.
Beroende på version av Android, kan du eventuellt bli tillfrågad om batterioptimering. Det vill du inaktivera för Snikket, annars kommer du inte att få notiser om nya meddelanden i realtid.
Nu är allting klart och du är redo att börja snacka med dina vänner! Om du vill lägga till en kontakt, klickar du på den runda knappen i det högra nedre hörnet med ett plustecken på:
Du är alltid välkommen att ansluta dig till Linuxkompis gemenskap via Linuxkompis publika gruppchatt på linuxkompis@groups.snikket.linuxkompis.se. Läs gärna Linuxkompis regler och riktlinjer om du har några funderingar.
På portalen för Snikket på snikket.linuxkompis.se kan du sedan begära ett nytt lösenord om du tappa bort det, men du kan även exportera din data, om du bara vill ha en extra kopia eller om du skulle vilja flytta till en annan Snikket-server.
Har du några frågor eller funderingar är bara att kontakta Linuxkompis.
]]>Och innan du avfärdar matlådor i stål: Det går alldeles utmärkt att dem använda i mikrovågsugnen.
Matlådorna finns i två storlekar, 600 ml och 950 ml. Här är lite information om dem (invändiga mått anges inom parentes):
Modell: | 600 ml | 950 ml |
---|---|---|
Längd: | 174 mm (165 mm) | 198 mm (187 mm) |
Bredd: | 103 mm (95 mm) | 126 mm (115 mm) |
Höjd: | 60 mm (45 mm) | 65 mm (45 mm) |
Pris: | 299 SEK | 349 SEK |
Jag har själv båda storlekarna. Den lilla använder jag till mackor och den stora till lunchen på jobbet. Det ryms även en lunch i den lilla lådan, men för mig är det ganska precis. För mig lämnar den lilla inte mycket utrymme för mig att röra runt och knuffa lite på maten, vilket resulterar i att jag lätt spiller om jag har min lunch i den lilla matlådan.
Re:eats matlåda är tillverkad i Sverige med 100% svenskt rostfritt stål, varav 80% är återvunnet stål. Att de tillverkas lokalt i Sverige med svenska råvaror gör matlådorna mer skonsam för vår planet.
Sedan är ju en matlåda i stål, i princip odödlig, förutsatt att du inte råkar göra något dumdristigt som att köra över den med bilen. Om du tar väl hand om din plåtlåda, kommer den att kunna gå arv i generationer när du inte längre behöver den.
Om du beställer Re:eats matlådor från deras egna hemsida, kan du få dem graverad med valfri text. Det kostar 70 kr extra.
Det finns (mig veterligen) bara en nackdel med Re:eats matlådor. Det är att det finns en liten möjlighet att vätska kan leta sig ut, om matlådan ligger på sniskan. Detta på grund utav att de består helt av stål och inte har en tätande list.
Med det sagt. Jag har personligen inte haft några problem med det. Jag försöker dock också att se till att de ligger upprätt i min ryggsäck.
Jag hoppas verkligen att alla vid det här laget, känner till att man använder en imponerande mängd kemikalier vid tillverkning av plast. Det resulterar i att allting som består av plast och som kommer i kontakt med mat och dryck, är en direkt hälsofara.
Allra värst blir det när man värmer upp en matlåda i plast och/eller om man har sur eller fet mat i den. Resultatet blir att plasten löses upp och rester hamnar i maten som du äter. Det kan i sin tur orsaka en varierande mängd otrevligheter, som bland annat cancer och infertilitet.
Tyvärr blir vi idag ofta vilseledda med marknadsföring, där man påstår att sin plastprodukt är säker eftersom att den är fri från Bisfenol A (BPA). Vad de däremot inte berättar, är att de egentligen bara har ersatt Bisfenol A med andra farliga kemikalier istället. Vanligtvis Bisfenol S.
Tänk också på att gamla/antika och utländska metall- och keramiska kärl, kan innehålla bly. Om du vill vara helt säker bör du välja produkter i glas eller rostfritt stål. Och då gärna från respekterade tillverkare där du kan verifiera att de är ärliga.
Värt att tänka på är också att matlådor i glas brukar ha en tätande silikonlist. Silikon är ett annat material som bör undvikas i kontakt med mat. Jag har dock själv en matlåda i glas som jag använder när jag har soppor till jobbet. Vilket jag känner mig okej med, då den sällan används och för att mängden man exponeras för är ju en relevant faktor för hur farligt det är. Att använda ett plastkärl ett fåtal gånger gör sannolikt varken från eller till, men vid regelbunden användning över tid, ökar faran för ens hälsa nämnvärt.
Sist men inte minst får vi ju inte glömma en annan minst lika viktig sak: När vi använder plastprodukter utsätter vi vår planet för en stor belastning. Kemikalierna som används vid tillverkningen finns sällan i slutna kretslopp. De hamnar istället ute i vår natur, där de förgiftar vårt dricksvatten, oss och allt levande.
]]>Mitt nya tangentbord har ett nytt kretskort som enkelt programmeras i realtid med ett grafiskt gränssnitt. Med mitt gamla kretskort behövde jag skriva kod, kompilera koden och slutligen flasha den själv.
Det nya bygget är också mycket mer prisvärt än det förra, näst intill billigt med tanke på det är ett så kallat specialbygge (som det så fint heter på svenska) med avsevärt högre byggkvalité och fler funktioner än vad man kan hitta på butikshyllan.
Jag har beställt delar från flera olika butiker och jag har inte räknat på kronan vad allting hamnade på. Mitt resonemang har varit att jag behöver ett bra tangentbord, då finns det vissa saker som jag inte tummar på. De delar som jag har valt att köpa har varit förnuftigt prissatt, både i relation till vad man får för pengarna och vad som är ett rimligt pris för ett tangentbord. Jag skulle gissa på att allting (exklusive tangenter och kabel) hamnade på strax över 2000 kr. Vilket jag anser vara prisvärt.
Här är alla delar som jag har använt mig av:
Chassi: | Svart lågprofilchassi i aluminium från NPKC |
Kretskort: | Aves 60 |
Brytare: | Gateron Pro Red |
Brytarplåt: | Svart universalplåt i aluminium |
Tangentstabilisatorer: | DUROCK screw-in |
Tangenter: | Blanka tangenter från NPKC (Cherry-profil) |
Kretskortet heter Aves 60, vilket råkar vara min egna produkt. Det kommer med ett klassiskt ISO-upplägg, delad Shift-tangent på höger sida och det har även hotswap-sockets. Hotswap innebär att man inte behöver löda fast brytarna.
Kretskortet finns inte att köpa i skrivande stund, men min förhoppning är att kunna få ut det till återförsäljare senare i år.
QMK, VIA och VIAL är egentligen samma sak, men med olika utföranden. Jag skrev om mitt upplägg på mitt tangentbord och hur jag använder QMK på mitt gamla kretskort för ett par år sedan. VIA och VIAL är baserat på QMK, men använder sig av ett grafiskt gränssnitt som låter dig göra ändringar till tangentbordet i realtid. Du behöver inte kompilera och flasha något som du behöver göra om du bara använder QMK.
VIA och VIAL gör som sagt samma sak. Det som skiljer dem åt är att VIA är proprietär mjukvara, medan VIAL är baserat på öppen källkod (GPL 2.0). VIA var först ut och därför vunnit en del marknadsandelar på det.
Jag har valt att stödja båda eftersom att de flesta i tangentbordsgemenskapen använder VIA. Jag personligen använder och förespråkar såklart VIAL alla dagar i veckan.
Jag har i alla år använt Gateron Red. Jag tycker att de är bra och prisvärda brytare. Gateron har genom åren släppt en hel del olika brytare av alla dess slag i varierande prisklasser, men tyvärr har nya linjära brytare med lättare fjädrar lyst med sin frånvaro.
När Gateron—äntligen—kom med hela två lätta linjär brytare—som dessutom var fabrikssmorda—blev jag givetvis genast sugen på att testa dem. De två nya modellerna heter “G Pro White Linear Silver” och “Pro Red”. De har en tyngd på 38 gram och 45 gram.
Efter att jag har använt dem i några månader kan jag konstatera att de är väldigt bra. Det märks stor skillnad på dessa två och motsvarande ‘standardmodell’ som inte är smorda. Dessa har ett något dämpat ljud och de är båda mycket lenare att skriva med. Jag kan fortfarande inte bestämma mig vilka jag gillar mest, men det lutar nog åt de på 38 gram.
Jag valde de omåttligt populära “screw-in” tangentstabilisatorerna från DUROCK. Det visade sig att de skulle vara ljusår bättre än de jag hade innan från GMK. Efter att ha försiktigt smörjt dem med lite med fett, låter de som ljuv musik när man hamrar på dem. Och eftersom att man skruvar fast dem behöver man inte heller oroa sig för att de ska lossna.
Jag valde att återanvända mina gamla tangenter, som jag har använt dagligen sedan jag köpte dem för mer än fem år sedan. Tack vare att de är gjorda i PBT-plast är de fortfarande i ett bra skick.
Dessa tangenter kommer dock att bytas ut mot EnjoyPBT Scandi (förhoppningsvis) snart! Det var ett gruppköp med dem förra året och de ska tillverkas vilken dag som helst, om nu allting går som planerat.
Mitt gamla chassi var ett klumpigt högprofilschassi med en vikt på drygt 1 kilo, med en handledsknäckande vinkel på 5 grader. Jag köpte det för att jag var lite otålig och för att jag skulle prompt ha ett svart högprofilschassi i aluminium på den tiden.
Mitt nya chassi är en lågprofilmodell med en snäll vinkel på 0°. Jag hade föredragit en högprofilmodell, men de finns inte att få tag med en vinkel på 0°. Nu när jag sitter med det framför mig tycker jag att det här chassit ändå ser helt okej ut. Det hade varit snyggare med svarta brytare nu när man ser dem, men funktion måste gå alltid gå före form.
]]>En dag fick jag för mig att den enklaste lösningen i världen också kan vara den (för mig) bästa lösningen; en helt vanlig textfil med lite passande formatering i Markdown.
Det skulle faktiskt visa sig vara en riktigt bra lösning, då jag jag flera år senare fortfarande håller fast vid samma enkla textfil för min att göra-lista och jag kunde inte vara mer nöjd. Jag har dock genom åren testat några olika typer av formateringar för texten i min att göra-lista, men jag kom slutligen fram till att en enkel numrerad lista är vad som fungerar bäst för mig.
$ cat todo.txt
1. Planera dagen! :)
2. Kolla e-post.
3. Kolla kalender.
4. Var kreativ! Rita eller skriv.
Jag föredrar en numrerad lista över en onumrerad för att jag då kan bättre se när antalet punkter minskar allt eftersom att jag kan peta saker när de är gjorda.
(Och för er som undrar, de första fyra punkterna är stående punkter. Det finns egentligen mycket mer saker på min lista, men det är inget som behövs tas med för att visa hur min att göra-lista ser och fungerar.)
På min telefon använder jag textredigeraren Markor, vilket är en avancerad textredigare (iallafall för att vara ett program till telefonen) med stöd för bland annat Markdown-syntax och andra Markdown-specifika funktioner som underlättar en hel del. På den andra bilden kan man i nederkant se ett verktygsfält med olika genvägar till diverse Markdown-specifika funktioner. Vad som ska visas och i vilken ordning de ska vara i kan man välja helt själv.
Jag gillar också att jag genom att långtrycka på genvägen till Markour på hemskärmen kan välja att öppna något av de senaste dokumenten, samt att det finns en snabbdelningsfunktion som gör att jag kan dela information via Androids inbyggda delningsfunktion till ett specifikt dokument, vilket i mitt fall är filen tmp.txt
. I den filen sparar jag bland annat webblänkar som jag vill läsa vid ett senare tillfälle när jag är vid min dator och sitter framför en riktig bildskärm med ett riktigt tangentbord.
Det jag däremot inte gillar med Markour är att den med större filer blir väldigt långsam efter bara en liten stund, att skriva något kan ta någon sekund innan det registreras och jag behöver då avsluta dokumentet och öppna det på nytt. Sedan gillar jag inte att Markour inte respekterar Androids inbyggda nattläge, utan istället utgår från ett klockslag som inte går att ändra på. Tydligen är det morgon klockan 9, och när det är kväll har jag ingen aning om. Jag kan dock tillägga att mina dagar börjar långt innan klockan 9, att det snarare är att jag vid den tiden på morgonen redan har hunnit fika två gånger.
Jag tog iallafall upp det med utvecklaren en gång och försökte förklara att det kan vara en god ide om Markour respekterar nattläget i Android och att det också är i linje med Googles riktlinjer för hur en Android-applikation bör fungera, men jag möttes tyvärr bara av en högst otrevlig attityd och totalt motstånd.
På min dator använder jag som alltid textredigeraren Neovim, vilket är en textredigerare som jag använder till allt som har med textinmatning att göra. Det finns helt enkelt inget annat alternativ som kommer nära Neovim för mig.
Jag har också skapat två alias för mitt skal som jag döpt till todo
och tmp
. Dessa två alias fungerar som genvägar och öppnar min att göra-lista och mitt snabbdelningsdokument i Neovim.
Det ska också nämnas att Markour och Neovim själva hanterar numreringen när jag lägger till och tar bort inlägg. För att det ska fungera i Neovim använder jag mig av tillägget Bullets.vim.
För att synkronisera mina filer använder jag mig av Syncthing, vilket är en krypterad “peer-to-peer” applikation för filsynkronisering. Jag gillar Syncthing för att man inte behöver någon server i molnet, man installerar bara klienten på de enheter som man vill synkronisera filer mellan och kopplar sedan ihop dem med hjälp av en unik kod. Själva ‘upptäckandet’ av enheterna kan ske via deras servrar, men om man inte vill ansluta till någon tredjepart i överhuvudtaget går det bra att göra en “broadcast” på det lokala nätverket. All filsynkronisering sker som sagt alltid direkt mellan enheterna, ingen tredjepart är någonsin inblandad i den delen.
Som komplement använder jag också ett litet pappersbaserat anteckningsblock. Det är inte alltid det är lämpligt att ta fram telefonen när man är på jobbet eller kanske vid någon social sammankomst. Vid en senare tillfälle brukar jag digitalisera mina analoga anteckningar för att ha dem samlad på ett och samma ställe.
]]>Snikket är en enkel och säker meddelandetjänst med stöd för krypterade textmeddelanden, röst- och videosamtal. Det finns även stöd för gruppchattar och att skicka både bilder och andra filer. Snikket kan kort och gott göra allt man kan förvänta sig från en modern meddelandetjänst idag, det finns ingen anledning att tråka ut er med precis alla tekniska detaljer här. Jag vill bara få med det viktigaste för att inte tråka ut er.
Snikket är baserat på öppen källkod och är dessutom både decentraliserat och federerat, vilket innebär att man—om man vill—kan sätta upp en alldeles egen server. Alla kanske inte vill eller kan dock, vilket är anledningen till att vi på Linuxkompis tillhandahåller en publik server till de som vill använda det, men som inte kanske inte kan eller vill sätta upp en egen server.
Alla Snikket-servrar kan i sin tur kommunicera med varandra, precis så som e-post fungerar (exempelvis Gmail till Outlook). Det går dock att begränsa enskilda konton att de bara ska kunna prata med användare från samma server, vilket kan vara en god idé om man har yngre barn man vill skydda från okända människor.
Målet med Snikket är att erbjuda en klient till alla stora plattformar, där varje klient har ett enhetligt varumärke, terminologi och uppsättning funktioner. På serversidan är målet att erbjuda en server som är enkel att sätta upp, underhålla och som tillhandahåller alla nödvändiga funktioner för Snikket.
Bakom Snikket finns det icke vinstdrivande företaget Snikket Community Interest Company. Projektet är skapat av en brittisk utvecklare vid namn Matthew Wild. Matthew var trött på att hans familj endast använde sig av WhatsApp, en proprietär och integritetskränkande meddelandetjänst från Facebook. Matthew är precis som vi, en förespråkare av XMPP, vilket är ett öppet och standardiserat protokoll med mer än 20 år på nacken. Men eftersom att XMPP är omständligt och inte helt lätt att komma igång med för tekniskt obevandrade människor, bestämde sig Matthew för att göra något åt situationen. Han förstod att om han någonsin skulle få över sin familj till något som XMPP, som är säkert och respekterar deras integritet, behöver det vara enkelt och bara fungera direkt ur lådan. Han bestämde sig därför för att skapa en ny och bättre version av XMPP, som skulle vara både enkelt att komma igång med och att använda.
För att komma igång med Snikket behövs en klient och ett konto. Ett konto behöver bara bestå av ett användarnamn och ett lösenord. Varken mer eller mindre. Att skapa ett konto tar bara några sekunder och kan göras direkt via klienten eller via hemsidan.
För att kunna skapa ett konto på en server behöver man en inbjudan. En inbjudan består av en länk till en webbsida som tydligt och koncist förklarar vad man behöver veta och vad man behöver göra för att skapa ett konto.
Som bilden visar, förklarar den vart man kan hitta klienterna och att man kan skapa sitt konto direkt via klienten eller hemsidan om man inte har tänkt att använda Snikket på sin telefon.
För att göra Snikket ännu enklare och mer välkomnande för vänner och familj, erbjuder Snikket något som kallas för cirklar. När den ansvarige för Snikket-instansen skapar en inbjudningslänk kan denne välja att inbjudan ska tillhöra en cirkel. Ett exempel på detta var när jag fick över min familj på min privata Snikket-server. Då såg jag till att alla tillhörde en cirkel vid namn “Familjen”. När de skapat sina konton hade de då automatiskt tillgång till en gruppchatt vid namn “Familjen”, samt att de hade varandra på sin kontaktlista från början utan att behöva lägga till varandra. Cirklar är inte något som Linuxkompis erbjuder då vår server är publik och tillgängliga för alla.
Som standard är totalsträckskryptering (“end-to-end encryption” på engelska) aktiverat. Det innebär att det är bara du och den du pratar med som kan ta del av er konversation—ingen annan—vare sig någon på Linuxkompis eller en eventuell hackare som kommit åt vår server. Däremot är det viktigt att skydda sin telefon och dator. Om någon får tillgång till någon av dina enheter är det ju möjligt att de kan läsa vad ni pratat om i vilket fall som helst.
Snikket uppmuntrar till att familj och vänner ska ha sin egna server som de själva har kontroll över, att inte överlåta allt ansvar och all sin privata data till företag som bland annat Facebook, vars affärsmodell är att samla in data om dig och sedan sälja den till tredje part. Därför är Snikket designat för att vara enkelt att själva komma igång med på en egen server.
Om man inte vill använda sig av en publik Snikket-server som den som Linuxkompis erbjuder, har man två alternativa vägar att gå om man vill ha en egen server. Om man har grundläggande kunskaper i serveradministration är det som sagt enkelt att komma igång med en egen Snikket-server, men om det inte känns som ett alternativ, kommer man att kunna betala Snikket själva för att de ska tillhandahålla en privat server åt dig i framtiden. Det finns inget offentligt pris på den tjänsten i skrivande stund, men det ska vara en förmånlig prissättning när det kommer.
Om man väljer att sätta upp en egen Snikket-server, sker installationen med hjälp av Docker. Allt som krävs då är ett fåtal enkla kommandon och några minuter av din tid. Deras snabbstartguide innehåller allt du behöver veta för att komma igång med din egna server.
Det finns idag klienter för Android och Ios. Du hittar dessa klienter via följande programbutiker:
Det finns planer på att även erbjuda klienter för datorer och webben. När de blir verklighet kommer vi att skriva om det på vår hemsida.
Eftersom att Snikket är baserat på XMPP, går det bra att använda en XMPP-klient för Snikket om man gärna vill använda det på en plattform där det inte finns officiellt stöd idag.
Även om Snikket idag är i ett fullt fungerande skick och alla viktiga funktioner finns där, får man vara uppmärksam på att Snikket fortfarande är i ett beta-stadie. Det kan finnas funktioner som fortfarande saknas och det kan finnas saker som behöver justeras och förbättras.
Med det sagt, jag har själv kört Snikket på en privat server för min familj sedan flera månader tillbaka. Det har fungerat bra för oss och jag känner mig fullständigt trygg med att byta ut Linuxkompis XMPP-server mot Snikket redan idag.
Linuxkompis erbjuder idag en Snikket-server på adressen snikket.linuxkompis.se. Om du önskar ett konto går det bra att kontakta Linuxkompis. Glöm inte bort att läsa Linuxkompis integritetspolicy innan du skapar ditt konto.
]]>Den senaste tiden har jag dock saknat att skriva på svenska, men jag har inte riktigt kunnat bestämma mig för vad jag vill göra; att fortsätta skriva på engelska, att gå över till svenska eller att fortsätta med båda samtidigt. Efter en tids funderande jag har kommit fram till att min svenska webblogg ska vara den primära av de två. Jag kommer därmed att skriva på svenska och sedan översätta (de flesta) inläggen till engelska vid tillfälle, med undantag för vissa specifika inlägg.
Jag började en gång med den engelska webbloggen för att kunna förbättra både min gamla skolengelska och mitt självförtroende, vilket är något som jag har lyckats bra med. Mina engelska språkkunskaper har blivit bättre, men jag är långt ifrån färdig med dem. Jag saknar dock också att skriva på svenska och att utveckla mina språkkunskaper. Därav min plan att återigen ge den här webbloggen lite kärlek.
tl;dr: Jag kommer att ge den här hemsidan lite mer uppmärksamhet i framtiden.
Ni kanske också har märkt att min hemsida har ett nytt utseende. Det är en direkt kopia av utseendet på min engelska hemsida. Jag hoppas inte att det förvirrar någon, men jag känner inte att jag vill underhålla två olika teman till mina webbloggar när de ändå gör samma sak.
Om ni hittar något tokigt på den nya hemsidan får ni gärna uppmärksamma mig om det.
Genom åren har det blivit en hel del inlägg här. Och jag har av någon anledning aldrig kommit mig för att kategorisera alla inläggen, jag har bara varit nöjd med att använda etiketter. Detta känns inte vidare hållbart, och jag kommer därför att ge mig på att kategorisera alla inlägg. Ett arbete som kommer att ta tid att ordna.
]]>Här är mitt skript:
#!/bin/bash
path="/home/$( whoami )/.multimc"
handle_selection() {
if [[ $1 ]]; then
if [[ -d "$path/instances/$1" ]]; then
touch "$path/instances/$1"
notify-send "MultiMC" "Launching instance "$1"."
sh $path/MultiMC -l "$1" &
else
notify-send "MultiMC" "No instance called "$1"."
fi
fi
}
handle_selection "$( cd "$path/instances"; ls -t -d * | sed '/_MMC_TEMP/d;/instgroups.json/d' | rofi -dmenu -i -p 'MultiMC')"
Om du har några funderingar över hur det fungerar med skript i Rofi har jag skrivit om det i mitt inlägg om Rofi
]]>Man kan manuellt aktivera funktionen med kommandot:
:set colorcolumn=<Värde>
Om man alltid vill ha den visuella markören behöver man lägga till det i sin
konfigurationsfil $CONFIG/.nvim/init.vim
för Neovim och $HOME/.vimrc
för Vim.
Jag personligen vill bara använda mig av den funktionen för vissa typer av dokument och då främst dokument med kod. För att lösa det kan man skapa ett ‘automatiskt’ kommando, även kallat autocmd
(eller kort au
), vilket innebär att inställnignen bara används när man öppnar filer med angivna filändelserna.
Här i mitt exempel har jag valt att bara använda inställningen för filtyperna
sh
och py
:
au BufWinEnter *.sh,*.py set colorcolumn=80
cp
är inte alla gånger optimalt eftersom att man som standard inte får någon form av återkoppling av själva händelseförloppet.
Ett alternativ till cp
kan då vara verktyget rsync, som kanske är mest kopplat till säkerhetskopiering, men som med rätt flaggor också är ett utmärkt och lite mer avancerat alternativ till cp
för att säkrare kopiera enskilda filer.
Kommandot jag använder mig av är:
$ rsync -ah --progress <källa> <mål>
Här är ett exempel när jag kopierade filerna för en virtuell maskin över nätverket:
$ rsync -ah --progress VirtualBox/vhost-cloud-new /media/HDD0/
sending incremental file list
vhost-cloud-new/
vhost-cloud-new/vhost-cloud-new.vbox
3.29K 100% 0.00kB/s 0:00:00 (xfr#1, to-chk=7/9)
vhost-cloud-new/vhost-cloud-new.vbox-prev
3.29K 100% 3.14MB/s 0:00:00 (xfr#2, to-chk=6/9)
vhost-cloud-new/vhost-cloud.vdi
3.43G 19% 111.59MB/s 0:02:00
Som exemplet demonstrerar kan rsync visa information för förhändelseloppet i form av bland annat storleken på filerna, aktuell skrivhastighet och uppskattad återstående tid.
-a, --archive |
Samma sak som -H, --hard-links , -A, --acls och -X, --xattrs . Vilket innebär att den bevarar hårda länkar, filrättigheter och metadata för filerna. |
-h, --human-readable |
Mer lättförstådd återkoppling. |
--progress |
Visar aktuell status för operation. |
Det är inte alltid enkelt att komma ihåg alla syntax och alla flaggor för rsync, det kan därför vara en god idé att skapa ett alias för det. Jag har ett alias som heter cpr
.
cpr='rsync -ah --progress'
Om du inte är bekant med hur alias fungerar kan du läsa mer om det i mitt inlägg om hur man kommer igång med alias.
När du kopierar mappar med rsync måste du vara noggrann med hur du använder och inte använder avslutande snedstreck på mapparna. Om du exempelvis anger källmappen aaa
och målmappen bbb
kommer rsync att kopiera innehållet från mappen aaa
till mappen bbb
, men om du däremot anger målet bbb/
kommer rsync att kopiera själva mappen aaa
till målmappen bbb
.
Det är också extra viktig att vara noga om du använder dig av flaggan --delete
, om du skulle använda den i kombination med kommandot rsync --delete aaa bbb
innebär det att allting som redan finns i målmappen bbb
men som inte finns i källmappen aaa
kommer att raderas i målmappen bbb
.
Om du vill köpa en eller flera går det bra att kontakta mig via e-post, XMPP och på IRC.
]]>Eftersom att vissa kommandon i skalet ibland kan vara långa och/eller svåra att komma ihåg kan man förenkla kommandot med en genväg, det vill säga att man tillägnar kommandot ett unikt namn som du kör istället för kommandot. Ett exempel är mitt kommando för att uppdatera min dator:
sudo emerge --sync ; sudo emerge --ask --verbose --update --deep --newuse --keep-going y @world
Det kommandot är inte vidare roligt att behöva skriva om eller leta på i historiken varje gång jag vill uppdatera min dator, vad man istället kan göra är att man skapar ett alias för det. I mitt fall heter mitt alias pku
(förkortning för “package upgrade”). Och här har vi själva kodsnutten för just det aliaset:
alias pku='sudo emerge --sync ; sudo emerge --ask --verbose --update --deep --newuse --keep-going y @world'
Den raden placerar man i sin konfigurationsfil för sitt skal, vilket vanligast är filen ~/.bashrc
om du inte använder ett alternativt skal, vilket du i sådana fall borde ha koll på. Om du skapar ett eget alias behöver du antingen starta om skalet eller läsa om inställningarna på nytt med kommandot source ~/.bashrc
för att de nya inställningarna ska börja gälla.
En liten bonus för det här avsnittet är variabler. Förut när jag hade två datorer och innan jag gick över till Gentoo på båda hade jag två olika pakethanterare på dessa datorer. För att kunna använda en och samma konfigurationsfil för båda datorer och även kunna använda samma kommandon för de olika pakethanterarna skapade jag variabler som kollade vilken Linuxdistribution det var och sedan läste in olika alias beroende på vilken dator det var.
I min konfigurationsfil lade jag till den här raden som kontrollerar vilken Linuxdistribution det är och skapar variabeln distro
med värdet:
distro=$(cat /etc/*-release | grep --color=NEVER -w 'ID' | cut -c4-)
Värdet för $distro
blir exempelvis gentoo
för Gentoo och debian
för Debian. Jag kunde då omsluta mina alias för pakethanterarna i en if-sats:
if [ "$distro" = "gentoo" ]; then
alias pku='sudo emerge --sync ; sudo emerge --ask --verbose --update --deep --newuse --keep-going y @world'
[...]
elif [ "$distro" = "debian" ]; then
alias pku='sudo apt update ; sudo apt upgrade'
[...]
fi
Om du har tips på fler intressanta funktioner för nybörjare eller är själv någon som vill vet mer om något är jag alltid tacksam för alla tips och idéer som erfarna användare kanske tar för givet.
]]>Att jag skaffade tre bildskärmar till att börja med berodde helt enkelt på att jag tyckte att det såg häftigt ut, men jag hade också lyckats övertyga mig själv om att det skulle öka min produktivitet. När jag slutade snusa för 7 år sedan bestämde jag mig för att unna mig något extra; två till bildskärmar. Och för er som undrar, jag har idag 7 år senare fortfarnade aldrig rört snus. Vilket är något som jag är väldigt stolt över.
I början var det kort och gott rätt häftigt med flera bildskärmar. Jag inbillade mig att flera bildskärmar var ett måste för en datornörd eftersom att det skulle ju öka min produktivitet med 9999%. Häftigt var det kanske, men det ökade inte min produktivitet. Jag fortsatte dock att inbilla mig det i flera år, tills jag en dag vågade vara ärlig med mig själv och började ifrågasätta allting. Jag hade nämligen börjat att stänga av de två extraskärmarna allt mer för att jag behövde dem inte och jag upplevde dem snarare distraherande.
Jag bestämde mig tillslut en dag för att testa med bara en bildskärm. Jag började med att inaktivera bildskärmarna i mitt operativsystem och lät dem stå kvar på skrivbordet, jag var ju inte riktigt övertygad om den här idén ännu. Till en början kändes det nästan lite klaustrofobiskt, men det tog egentligen inte lång tid innan jag hade anpassat mig till att bara använda en bildskärm och var okej med det.
När jag några dagar senare bar bort mina två extra bildskärmar från skrivbordet och dessutom kunde rensa bort fyra kablar med tillhörande externa nätaggregat under skrivbordet kände jag en stor lättnad. Det kändes lite som om att jag hade fått tillbaka mitt skrivbord, jag kunde se min lampa på skrivbordet igen och jag hade till och med plats för en grön och fin liten krukväxt! För att inte tala om vilken skillnad det gjorde i mitt undangömda ormbo av kablar under skrivbordet. Det var nu väldigt mycket enklare att dammsuga och hålla rent där nere.
Idag har det gått mer än ett år sedan gick tillbaka till en skärm. Jag är nu helt fullständigt övertygad om att fler bildskärmar förstör mer än vad det hjälper[1]. Det är vetenskapligt bevisat att vi människor bara kan fokusera på en sak i taget. Vi är duktiga på att växla mellan två saker, men vi kan inte göra två saker samtidigt.Vi är skapta att vara lättdistraherad eftersom att det har historiskt sett varit viktigt för vår överlevnad. Om något farligt lurade i gräset var det viktigt att du såg det innan det var för sent. Om du då har en eller flera skärmar med innehåll kommer du att hela tiden vara distraherad och du kommer att utföra ditt arbetet både långsammare och sämre. Det är inte min åsikt, det är fakta baserad på vetenskap. Fakta som jag absolut inte ville kännas vid förut.
Idag när jag skriver det här inlägget gör jag det med min textredigerare NeoVim i helskärmsläget med tillägget Goyo. Det finns just nu ingenting som kan ta min fokus från mitt skrivande. Om jag däremot fortfarande hade haft mina bildskärmar hade jag garanterat tappat fokus flera gånger om.
Jag använder som sagt fortfarande bara en bildskärm. Det råkar också råkar vara samma gamla bildskärm som jag en gång köpte för drygt sju år sedan. Det är en Samsung S24C750. Bildstorleken är 24 tum med en helt okej VA-panel med upplösningen 1920x1080 pixlar. Det hade varit trevligt med något mer högupplöst, men jag känner inget behov av en fysiskt större bildskärm, så denna får leva kvar några år till.
Den röda lådan som bildskärmen står på är en låda med skruvar. Det är inte snyggt, men den har lagom höjd för att bildskärmen ska hamna i rätt höjd för mig och är därmed funktionellt. Jag har tänkt att jag ska ordna något mer passande i trä, men jag har bara inte kommit mig för ännu.
De två andra bildskärmarna har jag sålt till någon annan idag, som jag hoppas kommer att få lika mycket nöje ut av dem som jag en gång fick.
Om du har flera bildskärmar, tycker jag absolut att du ska utmana dig själv med att testa att bara använda en bildskärm, eller åtminstone utmana tanken på det. Och om du är någon som bara har en bildskärm och funderar på att köpa en till, kan jag starkt råda dig till att du kanske tänka till en extra gång innan du bestämmer dig för något.
]]>Ett annat populärt fenomen som jag varit helt ovetandes om är nattgröt, eller “overnight oats” som det populärt kallas på engelska. Även den här gången har jag min partner att tacka för det här tipset. Nattgröt finns i flera olika varianter, men den version jag gör är enkel och kräver bara två ingredienser för grundreceptet. Och även här finns det tid att spara, vilket alltid är extra värdefullt på morgonen.
Till nattgröten behövs bara en del havregryn och lika många delar mjölk (havremjölk i mitt fall). Till en portion använder jag 1 deciliter av vardera. Jag brukar även krydda med lite salt och kanel. Allt blandas och får sedan stå över natten. När jag tar fram det på morgonen brukar jag röra ner en klick rårörda lingon och lite mjölk. Sedan är det klart att ätas som det är.
Innan jag började med nattgröt brukade jag koka min havregrynsgröt varje morgon, men med nattgröten får jag 15 min extra sovmorgon eftersom att jag spar tid på att inte behöva tillreda den och att det dessutom går snabbare att äta den.
]]>Ett problem jag hade med det är att som standard åsidosätter syntaxmarkeringfunktionen i Vim felstavade ord och jag kan därför inte se vilka ord som är felstavade.
Det finns en enkel lösning på det problemet och det är att tillfälligt inaktivera syntaxmarkeringfunktionen i Vim när man redigerar en buffer från zsh. Med hjälp av den här raden i sin konfigurationsfil för Vim kommer det att ske automatiskt:
autocmd FileType zsh set syntax=off
Nästa gång man redigerar en buffer via Vim kommer man nu att kunna se eventuellt felstavade ord.
]]>Jag har förbättrat utseendet med supercat, ett alternativ till verktyget cat
som låter mig färglägga text med regex.
Kommandot för supercat är spc
och för att lista dagens inlägg i färg med supercat är:
spc -c $HOME/.config/supercat/journal $FILE | fold -s -w 120 | grep -A 100 "$DATE"
Min konfigurationsfil för supercat och min journal:
# spc configuration file
#
# col - color (blk, red, grn, yel, blu, mag, cya, whi)
#
# a - color attribute (console_code)
# ' ':normal (0)
# '-':normal (0)
# 'b':bold (1)
# 'u':underline (4)
# 'r':reverse-video (7)
# 'k':blink (5)
#
# n - number of matches, (' ':1, '1'-'9':1-9, '0':all)
#
# t - pattern type
# 'c':chars (strchr)
# 's':string (strstr)
# 't':regexp (regcomp) (convert 10-digit unix time to MMDDHHMMSS)
# 'r':regexp (regcomp)
# ' ':regexp (regcomp)
#
# col a n t pattern
#################### ### # # # ########################################
Highlight blk (---.*)
Highlight blu ([0-9]{4}[-|\/]{1}[0-9]{2}[-|\/]{1}[0-9]{2}.*)
Jag har inte varit helt såld på idén med att behöva öppna filen med Vim, lägga till en rubrik med kommandot \d
och sedan mata in texten. När jag blev tipsad om ett journalförande verktyg som heter did, blev jag lite inspirerad att göra samma sak, att man för in anteckningar direkt via kommandoraden:
$ did "Idag cyklade jag jorden runt."
Därför skrev jag ett Bash-script som gör samma sak för min journal. Jag är som sagt ingen programmerare och om du anser att det går att förbättra min kod tar jag tacksamt emot förbättringar.
#!/bin/bash
LC_ALL="sv_SE.UTF-8"
FILE="$HOME/Documents/journal.txt"
DATE="$(date +"%Y-%m-%d | %A" | sed -e "s/\b\(.\)/\u\1/g")"
INPUT="$1"
print_file() {
spc -c $HOME/.config/supercat/journal $FILE | fold -s -w 120
}
print_today() {
echo ""
print_file | grep -A 100 "$DATE"
}
edit() {
vim "+normal G$" $FILE
}
print_all() {
print_file | fold -s -w 120 | less +G
}
add_or_print() {
if [[ -z $INPUT ]]; then
if [[ -z "$(cat $FILE | grep "$DATE")" ]]; then
echo "Det finns inga anteckningar för idag."
else
print_today
fi
else
input() {
echo -e "$(date +"%H:%M"): $INPUT" >> $FILE
}
if [[ -z "$(cat $FILE | grep "$DATE")" ]]; then
echo -e "\n$DATE\n$(printf '%0.s-' $(seq 1 ${#DATE}))" >> $FILE
input
else
input
fi
print_today
fi
}
case $1 in
edit)
edit
;;
read)
print_all
;;
today)
print_today
;;
*)
add_or_print
;;
esac
Scriptet låter mig mig mata in anteckningar med kommandot did "<Text>"
:
$ did "Idag sprang jag jorden runt."
Om jag bara kallar på scriptet utan argument eller med argumentet today
skriver den ut dagens händelser. Om jag vill redigera min journal använder jag mig av argumentet edit
och jag vill visa hela min journal använder jag mig argumentet read
.
Tack till @kungtotte@fosstodon.org för återkopplingen med förbättringar för mitt script!
]]>Mastodon-klienten toot har stöd för det mesta man kan tänka sig:
Om du kör kommandot toot
kommer du att bli presenterad med alla kommandon som finns att tillgå. Om du vill veta mer om exempelvis argumentet post
lägger du bara till flaggan --help
:
$ toot post --help
toot har en massa argument och funktioner. Jag kommer bara att gå igenom de absoluta grunderna i det här inlägget och jag rekommenderar att du själv kollar närmare på det som känns intressant och relevant för dig.
Det ska också tilläggas att det finns två typer av gränssnitt; kommandoradsanvändargränssnittet (CLI) och det textbaserade användargränssnittet (TUI). Jag kommer i det här inlägget att fokusera på CLI-delen eftersom att det är vad jag uteslutande använder själv och det finns egentligen inte så mycket att säga om det textbaserade användargränssnittet.
För att komma igång med toot behöver man börja med att logga in, det gör man med kommandot toot login
. Man blir då serverad med en autentiseringslänk som länkar dig till en dialog som frågar dig om du vill tillåta att toot ska få tillgång till ditt konto eller inte. När man bekräftat rättigheterna är det bara att börja använda toot.
Du kan visa din tidslinje med kommandot toot timeline -r
. Flaggan -r
är valfri, men den listar då inläggen med det nyaste i botten, vilket för mig känns mest logiskt.
Här är ett av mina inlägg som från tidslinjen i toot:
$ toot timeline -r
──────────────────────────────────────────────────────────────────────────────────────────
Hund @hund 2020-03-17 07:42
Microsoft har köpt upp npm.
https://github.blog/2020-03-16-npm-is-joining-github/
#Microsoft #Github #npm
ID 103837266116678637
──────────────────────────────────────────────────────────────────────────────────────────
För mer information om tidslinjen se toot timeline --help
.
Att publicera ett inlägg är väldigt enkelt, här är ett exempel med en bild:
$ toot post "Exempeltext" -m bild.jpg
För att kunna publicera ett inlägg med radbrytning behöver man vara lite kreativ. Jag brukar använda mig av echo
för att kunna få till en utdata med radbrytning, som jag sedan leder vidare till toot
:
$ echo "Microsoft har köpt upp npm.\n\nhttps://github.blog/2020-03-16-npm-is-joining-github/\n\n#Microsoft #Github #npm" | toot post
För mer information se hur man skapar inlägg se toot post --help
.
För att radera ett inlägg som du har gjort använder du dig av argumentet delete <ID>
:
$ toot delete 103837266116678637
ID-numret är det nummer som visas vid varje inlägg och visas i stil med ID 103837266116678637
.
toot finns inte trädet för Gentoo, men jag har skapat mig en egen ebuild för den som vill använda sig av den:
EAPI=6
PYTHON_COMPAT=( python{3_4,3_5,3_6} pypy )
inherit distutils-r1
DESCRIPTION="toot - a Mastodon client"
HOMEPAGE="https://github.com/ihabunek/toot"
SRC_URI="https://github.com/ihabunek/toot/archive/${PV}.tar.gz"
LICENSE="GPL-3"
SLOT="0"
KEYWORDS="amd64"
IUSE=""
DEPEND="dev-python/requests
dev-python/beautifulsoup
dev-python/setuptools
dev-python/wcwidth
>=dev-python/urwid-2.0"
RDEPEND="${DEPEND}"
python_test() {
esetup.py test
}
Paketet toot
finns i Debians förråd om du kör med Debian Buster. Du kan då installera det med apt
:
# apt install toot
Om paketet inte finns tillgängligt eller om du kör med något annat som är baserat på Debian, exempelvis Ubuntu, finns det ett tredjepartsförråd att tillgå enligt dokumentationen för toot.
Om du vill använda dig av det förrådet kan du lägga till det med följande kommandon som lägger till förrådet och den tillhörande nyckeln:
# echo "deb http://bezdomni.net/packages/ ./" | sudo tee /etc/apt/sources.list.d/bezdomni.list
# curl https://keybase.io/ihabunek/pgp_keys.asc | sudo apt-key add -
När det är gjort behöver du uppdatera dina mjukvaruförråd:
# apt update
Och sist kan du installera paketet python3-toot
:
# apt install python3-toot
Du kan välja mellan olika upplösningar, vilket är omnämnt i abstrakta grader av kvalitet. Du kan välja mellan värdena 4, 8, 16 och 20. Det finns ingen manual att tillgå, men jag testade alla värden och kom fram till följande när jorden var synlig till 90%:
Kvalitet | Upplösning (pixlar) | Filstorlek |
---|---|---|
4 | 2200 x 2200 | 5.83 MB |
8 | 4400 x 4400 | 21.8 MB |
16 | 8800 x 8800 | 79 MB |
20 | 11000 x 11000 | 126 MB |
Ju högre kvalitet du använder dig av ju mer minne använder sig programmet av. När jag testade himawaripy använde den cirka 40 MB minne med en kvalitet på 4 och cirka 650 MB minne med kvalitet på 20.
En—enligt mig—smått förvirrande sak är att de på hemsidan nämner olika skrivbordsmiljöer som det finns stöd för och att att alla som inte nämns finns det inget stöd för. Vilket inte riktigt sant, då det bara handlar om en bild. Det är självklart att det fungerar i alla miljöer och operativsystem så länge du kan köra Python. Scriptet tillåter till och med att man bara laddar hem bilden som den är.
Om du använder dig av Gentoo finns paketet tillgängligt i trädet under namnet x11-misc/himawaripy
:
# emerge --ask x11-misc/himawaripy
Så vitt jag vet finns inte himawaripy i förråden för Debian-familjen, men det går då bra att installera det via Pythons egna pakethanterare:
$ pip3 install --user himawaripy
Flaggan --user
innebär att du installerar programmet som din användare i din egna hemkatalog, isolerat från övriga Python-paket som har installerats via pakethanteraren. Det är inte ett måste, men det kan vara en god idé då det kan skapa problem om man annars blandar paket från två helt olika källor.
Notera också att du först behöver installera pakethanteraren pip
om du inte redan har gjort det:
# apt install python3-pip
Standardbeteendet för hur man använder himawaripy är:
$ himawaripy -l <kvalitet> --auto-offset
Flaggan -l <kvalitet>
låter dig ange vilken kvalitet du vill använda dig av och --auto-offset
avgör automatiskt vilken tidszon du befinner dig i. Det går också bra att manuellt ange vilken tidszon man befinner sig i med flaggan -o/--offset <ett värde mellan -12 och +10>
.
Om du har en skrivbordsmiljö som inte stöds, eller om du som jag inte använder en skrivbordsmiljö går det bra att ladda hem bilden och ange den som en bakgrundsbild med valfritt program:
$ himawaripy -l <quality> --dont-change
Som standard är en del av jorden gömd bakom min smala panel, vilket jag inte gillade, jag skrev därför ett litet script som löser det åt mig. Vad scriptet gör är att det laddar hem bilden, lägger till en svart ram runt bilden med hjälp av imagemagick
och sedan anger den som en bakgrundsbild åt mig med feh
.
#!/bin/bash
dir="$HOME/.cache/himawaripy"
himawaripy -l 4 --auto-offset --dont-change
convert -border 64x64 -bordercolor black $dir/himawari*.png $dir/output.png
feh --bg-max $dir/output.png
För att bakgrundsbilden alltid ska vara aktuell kan man schemalägga att scriptet ska köras i en viss tidsintervall med hjälp av verktyget cron, vilket är ett verktyg som låter dig schemalägga kommandon. cron brukar oftast vara inkluderat som standard i de flesta Linuxdistributioner.
Börja med att öppna din konfigurationsfil för cron med kommandot crontab -e
och lägg sedan till den här raden:
*/60 * * * * himawaripy -l <kvalitet> --auto-offset
Jag lade istället till mitt script där:
*/60 * * * * $HOME/Scripts/himawaripy.sh
Värdet */60 * * * *
innebär att cron kommer att köra kommando en gång var 60 minut. Om du vill använda dig av någon annan tidsintervall kan du ta hjälp av webbtjänsten crontab guru om du är osäker på hur syntaxen fungerar.
Det är att man lägger sina ägg i sin kastrull, fyller kastrullen med vatten så att vattnet precis täcker äggen. Sedan ställer man kastrullen på spisen på högsta effekt och när det börjar koka sänker man genast effekten till 20-30% av maxeffekten. Min spis har 12 lägen och jag brukar skruva ner effekten till 2-3 beroende på storleken på äggen.
Jag gillar mina ägg ‘hårdkokta’ med en gräddig äggula och brukar låta dem sjuda i 6 minuter. Om du gillar rinnande äggula kan du testa 5 minuter och om du gillar en hård gula kan du testa 8 minuter.
Tänk på att tiden kan variera på grund av flera olika variabler, som äggets storlek, effekten på spisen, din kastrull och så vidare. Man kan därför eventuellt få testa sig fram ett par gånger innan man hittar det som fungerar bäst för en själv och sin spis.
]]>När jag funderade på hur jag ville föra en journal var det viktigt att det skulle vara enkelt och effektivt. Jag ville snabbt och enkelt kunna skriva ner mina ord. Jag visste redan från början att det skulle vara i klartext (plain text på engelska), även om jag från början funderade på Jekyll—vilket jag använder för den här bloggen—men jag insåg snabbt att fokus skulle hamna på annat och att det tar för mycket tid för de små inlägg jag hade tänkt att göra.
Jag funderade sedan på att organisera allting i datummärkta mappar och filer, något i stil med:
2020/
januari/
01.txt
02.txt
[...]
Och sedan kunna läsa inläggen med exempelvis kommandot $ cat 2020/januari/* | fold | less
, men det kändes inte heller helt rätt. Jag bestämde mig till sist för att använda mig av en och samma textfil för hela min journal. Jag experimenterade med en hel del olika stilmallar i Markdown innan jag kom fram till vad som kändes rätt.
Här är en exempelsnutt på min journal och den formatering jag tillslut valde:
2020-02-03 | Måndag
-------------------
Idag hade jag min första bugglektion på dansskolan. Det var nervöst, men det gick bra.
2020-02-04 | Tisdag
-------------------
Min Raspberry Pi har nu ersatt min fullstora serverdator. Det blev väldigt tyst i lägenheten.
Anledningen till att jag valde just den här formateringen är att den är fullt läsbar utan syntaxmarkering och om jag skulle vilja exportera min journal till exempelvis ett HTML- eller PDF-dokument kan jag enkelt göra det med Pandoc och samtidigt få tydliga rubriker, eftersom att den titel jag använder mig av tolkas som en H2-tagg i Markdown.
Och för att jag ska slippa skriva datum och dag skapade jag det här kortkommandot i Vim som låter mig infoga dagens datum och dag med kortkommandot \d
:
map \d :read !date "+\%Y-\%m-\%d \| \%a" \| sed 's/Mon/Måndag/;s/Tue/Tisdag/;s/Wed/Onsdag/;s/Thu/Torsdag/;s/Fri/Fredag/;s/Sat/Lördag/;s/Sun/Söndag/'<CR> ; :read !echo "-------------------" ; <S-Enter> o
less
är händiga och även om jag använder just det verktyget hela tiden finns det tillfällen då det inte är tillräckligt, exempelvis när jag använder det för att läsa artiklar via Newsboat.
Det finns dock händiga komplement till less
och ett av dessa är fold
. Med verktyget fold
presenteras samma text lite snyggare än med bara less
. Här nedanför är två exempel som visar skillnaden:
De kommandon jag använde i exemplen är:
$ html2text.py https://minimalisterna.se/det-behover-bli-status-att-leva-hallbart/ | less
$ html2text.py https://minimalisterna.se/det-behover-bli-status-att-leva-hallbart/ | fold -s -w 59 | less
Verktyget fold
är ett verktyg som kommer med GNU core utillities, vilket innebär att det redan finns tillgängligt på de flesta Linuxdistributioner. Om du mot förmodan inte har det tillgängligt bör paketet vara döpt till coreutils
i de flesta Linuxdistributionerna.
Att använda fold
är enkelt, det går bra att använda det som det är, exempelvis:
$ fold <fil>
Och även i kombination med andra verktyg som exempelvis cat
:
$ cat <file> | fold
Om man spanar in manualen (man fold
) hittar man totalt tre flaggor att tillgå:
-b, –bytes | Räkna bitar snarare än kolumner. |
-s, –spaces | Bryt vid mellanslag. |
-w, –width=N |
Använd N kolumner istället för standardbredden på 80 kolumner. |
Jag gillar QMK för att det finns en hel del olika finesser som du inte hittar på ett vanligt tangentbord eller via något externt program som måste köras i bakgrunden för att det ska fungera, vilket är mer eller mindre en regel för de flesta “gaming-tangentbord”. Ett exempel på vad QMK kan göra är att jag har gjort så att min Caps Lock
-tangent har programmerats om till att vara en specialtangent som fungerar som Escape
när jag knackar på den och när jag håller nere tangenten aktiverar den ett annat lager[1]. Den och all annan funktionalitet fungerar alltså inte bara i mitt operativsystem, utan fungerar även direkt ur lådan i BIOS och i vilken dator som jag än kopplar in tangentbordet till.
Caps Lock
förvandlas tangenterna h
, j
, k
och l
till mina piltangenter.QMK har stöd för mycket olika saker! Bland annat ljud, blåtand, RGB-dioder, steglösa rattreglage, makron, OLED-skärmar och en himla massa olika specialtangenter som fungerar olika beroende på om du knackar på dem eller håller nere dem för sig själv eller i kombination med andra tangenter. Men var lugn, det här inlägget kommer bara att handla om vad jag har gjort med mitt förhållandevis enkla tangentbord, vilket är få men viktiga funktioner för mig. Meningen med inlägget är främst att ge en kort introduktion till QMK och att ett tangentbord kan vara så mycket mer än en ett vanligt tråkigt tangentbord.
QMK råkar också vara en mjukvara som är skriven i programmeringsspråket C och som inte helt oväntat är baserat på öppen källkod. Det ska dock redan nu tilläggas att man inte behöver kunna någon form av programmering för att man ska kunna göra några ändringar på ett tangentbord som använder QMK, dels för att allting är dokumenterat väldigt bra och dels för att det finns grafiska gränssnitt som QMK Configurator, vilket låter dig peka och klicka med musen.
På standardlagret hittar man alla de tangenter som man förväntar sig på ett tangentbord. Eller ja, de flesta tangenterna iallafall. För om du har råkat missat det är mitt tangentbord fysiskt mindre än ett genomsnittligt tangentbord, cirka 40% mindre för att vara exakt. De fysiska tangenterna som saknas finns istället gömda under ett eller flera lager som är (enligt mig) mer lättillgängliga än på ett fullstort tangentbord.
Den orangea knappen är vart du vanligtvis hittar Caps Lock
, men på mitt primära lager har den tangenten blivit ersatt med funktionen FN1
, vilket aktiverar mitt sekundära lager så länge som jag håller nere den och om jag knackar på tangenten fungerar den som Escape
, en tangent som man ofta använder i textredigeraren Vim.
På den rosa tangenten har jag en specialtangent som fungerar som Backspace
när jag knackar på den och när jag håller nere den fungerar den som höger Shift
.
Den gröna tangenten är också en specialtangent, men som fungerar som en extra uppsättning piltangenter när jag knackar på dem och när jag håller dem nere fungerar de som vanliga tangenter, det vill säga AltGr
, Super
, Menu
och Ctrl
. De är egentligen lite för breda för att bekvämt användas som piltangenter, men de är händiga att tillgå när man exempelvis navigerar i GRUB och inte har båda händerna på tangentbordet.
Mitt sekundära lager kanske kan uppfattas som lite överväldigande vid en första anblick med alla färgerna, men det är ett upplägg som vuxit fram över tid.
Den lila tangenten är vad man kallar för en kedjad tangent. Det innebär att när jag kombinerar den med exempelvis tangenten C
fungerar den som om att jag hade använt mig av snabbtangentkombinationen Ctrl
+Alt
+C
. Det innebär att jag nästan aldrig behöver använda mina vanliga Ctrl
-tangenter som jag måste flytta på handen för att kunna nå.
På mitt tredje lager har jag min numeriska del. Jag hade en gång i tiden ett extern numeriskt tangentbord som jag köpte när jag uppgraderade till mitt första kompakta tangentbord som saknade den numeriska delen. Men eftersom att jag sällan matar in siffror blev det att jag inte använde den vidare mycket och jag bestämde mig senare när jag hade ett programmerbart tangentbord att testa ett ‘numeriskt’ lager.
Jag aktiverar min numeriska del med den tangent där man vanligtvis hittar den vänstra Super
-tangenten. Jag är en av de som aldrig använder Super
-tangenten tangenten. Jag tycker nämligen att den sitter för obekvämt för att användas regelbundet som exempelvis en ‘modifier’.
Det var allt! Tror jag. Jag hoppas att du gillade mitt inlägg och det skapade ett intresse för specialbyggda tangentbord och den öppna mjukvaran QMK. Om vill läsa mer om QMK och deras funktioner har de mycket dokumentation att tillgå. Och jag lovar dig; det är en imponerande lista med funktioner som du inte visste att du behövde förrän du läste om dem!
]]>Alt+P
. Och sedan söker jag bara efter det program jag vill starta, ofta räcker det med att skriva en eller två bokstäver för att komma åt just det program jag vill starta.
Utöver att den kan starta program och köra exekverbara filer kan Rofi också visa och växla mellan öppna fönster, samt köra egna scripts, vilket kan exempelvis vara att man kan lista sina virtuella maskiner för VirtualBox och låta starta dem direkt via Rofi.
Rofi är till utseendet en enkel och nästintill en textbaserad programstartare. Vad man tycker om det går det givetvis att ha olika åsikter om, personligen gillar jag det då det låter mig fokusera på det jag ska göra.
Det som (enligt mig) gör Rofi extra intressant och att det också är mitt val av programstartare sedan flera år tillbaka, är att den har stöd för egna scripts och att man har ganska stor frihet när det kommer till att förändra utseendet. Här hittar du deras förråd med olika teman om du vill se vad man kan göra med utseendet.
Utöver det har Rofi en del annan funktionalitet att bjuda på:
Jag kommer inte att gå igenom allting, bara det som jag personligen finner mest intressant. Om du vill läsa mer om Rofi finns det en manual och en wiki att tillgå.
Rofi har totalt fyra olika lägen; run
, window
, ssh
och “script-läget”. För att köra Rofi använder man sig av kommandot:
$ rofi -show <läget>
Med Rofi kan man lista och växla mellan öppna fönster. Det bilden nedandför visar är vilket skrivbord fönstret finns på (eller klient som man brukar säga), vad klienten heter och vilken titel den har. För att hoppa till en klient kan man antingen tabba eller bara skriva några bokstäver för att filtrera ut andra klienter.
Script-läget är lite mer komplicerat och mitt kommando för att lista och köra mina script ser ut som följande:
menu=$(find -L $HOME/Scripts/rofi -printf '%P\n' | sort | tail -n +2 | rofi -dmenu -i -p "Scripts: "); $HOME/Scripts/rofi/"${menu}"
Vilket ger mig en meny som ser ut som följande:
Det ska tilläggas att jag har lagt det kommandot i ett script som jag kallar via i3 eftersom att jag inte har fått det att fungera genom att köra kommandot direkt via konfigurationsfilen. Mitt kommando för att starta script-läget är Alt+Shift+P
.
Det finns många script att tillgå och man hittar många länkar till olika script på deras wiki-sida. Där hittar du script för hur man kan allt ifrån styra mpd till att söka och infoga emojis i textfält.
Jag tänkte först inkludera scripts som jag använder mig av, men insåg snabbt att inlägget skulle bli onödigt långt. Jag har dock redan skrivit om hur man använder Rofi för att visa och starta levande strömmar från Twitch i inlägget “Visa och öppna Twitch-streams med Rofi”. Om du läser det här inlägget längre fram i tiden är det möjligt att det finns fler inlägg under taggen #rofi. Jag har nämligen tänkt att skapa separata inlägg för mina scripts.
Det finns massvis med inställningar Rofi och om man inte vill ange alla inställningar via flaggor går det bra att placera dem i antingen filen ~/.Xresources
eller (på senare tid) i filen ~/.config/rofi/config.rasi
. Den sistnämnda filen är ett nyare påhitt och fanns inte när jag började använda Rofi. Mina inställningar finns därför i filen ~/.Xresources
, en fil som också huserar mina inställningar för min terminalemulator URxvt.
Här är mina inställningar:
! Font
rofi.font: xos4Terminus 12
! Border width
rofi.bw: 3
! Where to place Rofi
rofi.m: -4
rofi.color-enabled: true
rofi.color-window: #002b36, #255662, #0d4350
rofi.color-normal: #002b36, #839496, #002b36, #0d4350, #839496
rofi.color-active: #0d4350, #2aa198, #002b36, #839496, #002B36
rofi.color-urgent: #a83838, #ffffff, #eee8d5, #a83838, #ffffff
Rofi har som sagt många inställningsmöjligheter, du kan exempelvis välja om du alltid ska visa Rofi på en skärm eller kanske på den skärm som har en aktiv klient eller där musen råkar befinna sig. All dokumentation hittar du på deras wiki-sida på GitHub.
Och nu har du fått en liten introduktion till Rofi, vad det är och vilka möjligheter som finns. Jag hoppas att du kommer att gilla Rofi lika mycket som jag gör!
]]>Bakgrundsbilden finns tillgänglig i följande storlekar:
Bilderna finns tillgäng via Nextcloud här: https://cloud.operationtulip.com/s/Z7FmBzFdnaQWC8e.
Jag valde att göra om bakgrundsbilden något. Loggan är nu centrerad mot mitten utan hänsyn till texten. Bakgrunden är också lite mer krispig och skarp. Jag har även inkluderat resurser och tydliga instruktioner för hur man gör en egen bild i valfri storlek.
]]>Det kan dock vara lite svårt att komma ihåg alla funktioner som finns, att läsa dokumentationen om och om igen är väl inte heller det roligaste som finns. Även om jag givetvis är både tacksam och imponerad över den omfattande dokumentation som finns till i3!
Ett bra komplement till dokumentationen är tillägget i3-completion, vilket låter dig tabulatorkomplettera alla funktioner som finns för verktyget i3-msg
i de två skalen Bash och zsh.
$ i3-msg <Tab>
[ exec kill nop restart swap
append_layout exit layout open scratchpad title_format
bar floating mark reload shmlog unmark
border focus mode rename split workspace
debuglog fullscreen move resize sticky
$ i3-msg workspace <Tab>
back_and_forth next_on_output number prev_on_output
next --no-auto-back-and-forth prev WORD
Börja med att hämta den den senaste koden från deras Git-förråd:
$ git clone https://github.com/cornerman/i3-completion
Man behöver sedan läsa in tillägget i sitt skal, vilket man enklast gör genom att lägga till den här raden i sin konfigurationsfil för det skal man använder (antingen ~/.bashrc
eller ~/zshrc
):
source "<Sökväg till filen>/i3_completion.sh"
Om du använder zsh behöver du också tillåta att zsh använder sig av Bash-scripts genom att lägga till den här raden till din konfigurationsfil:
autoload bashcompinit && bashcompinit
Spara alla ändringar och läs om din konfiguration med följande kommando (eller så stänger du bara ner terminalemulatorn och startar upp den på nytt):
Bash:
source ~/.bashrc
zsh:
source ~/.zshrc
Du ska nu kunna tabulatorkomplettera alla funktioner med i3-msg
.
Jag tycker nämligen att denna gröt berör alla de ämnena. Den här gröten är både hälsosam, ekonomisk och tidseffektiv eftersom att man kan göra den dagen innan och kan sedan äta den som den är, utan att vare sig värma den eller tillsätta exempelvis mjölk eller sylt. Därför passar den perfekt om du vill spara tid på morgonen!
Själv brukar jag göra den här på kvällen och sedan äta den på tåget när jag pendlar till jobbet, vilket innebär att jag får sova lite extra på morgonen.
Det finns flera olika typer av chiagröt, min favorit är den man gör på banan och kakao. En annan god variant är den man gör på äpple och kanel.
Receptet är för två portioner.
Jag har alltid låtit den stå över natten så jag kan inte säga hur länge den behöver på sig för att bli färdig. Jag är också osäker på hur länge den står sig, men den kan utan problem stå i ett par dagar utan att bli mosig.
]]>Men eftersom att jag personligen bara är intresserad av att kunna söka och spela upp videoklipp har jag mer eller mindre alltid varit på jakt efter något enklare, något som inte kräver flertalet Perl-paket. För ett tag sedan hörde jag talas om klienten ytp via HexDSL på Mastodon och det blev snabbt en ny favorit.
ytp är en klient skriven i Bash och till skillnad från youtube-viewer som vill ha en hel hög med paket från Perl, behöver ytp bara tre beroenden; jq
, vilket är en lättviktig JSON-behandlare för skalet och sist men inte minst mediaspelaren mpv
och verktyget youtube-dl
.
Börja med att installera paketen jq
, mpv
och youtube-dl
om du inte redan har dem installerade. Efter det kan du sedan ladda hem scriptet direkt via hemsidan eller ladda hem det via git om du enklare vill kunna följa eventuella framtida uppdateringar:
$ git clone https://gitlab.com/uoou/ytp
Se bara till att först installera paketet git
om du inte redan har det installerat. När scriptet är hemma kan du göra det körbart med kommandot:
$ chmox +x ytp
Du kan nu söka efter videoklipp med kommandot:
$ ./ytp "<sökord>"
Och om du inte vill ange sökvägen till scriptet kan du lägga till filen i din $PATH.
Om scriptet inte fungerar och du möts av ett meddelande i stil med jq: error (at <stdin>:1): Cannot iterate over null (null)
innebär det att API-nyckeln har nått sin gräns och det ansvaret ligger på Google. Om du har ett Google-konto och är okej med besväret kan du skapa en egen API-nyckel enligt dessa instruktioner, om inte får du avvakta lite på att det ska börja fungera igen, vilket kan dröja någon dag.
Den här artikeln är tänkt att vara till för alla, det inkluderar även dig som är nybörjare och kanske lite motvilligt är ‘tvingad’ till att använda XMPP för att du har en vän som bryr sig om personlig integritet och säkerhet. Jag har med det i åtanke försökt att hålla den så kort och lite tekniskt som möjligt.
Conversations är en modern klient som följer Googles designspråk “Material design” och som också har ett bra stöd för protokollet XMPP, vilket enligt mig skapar bästa möjliga förutsättningar för en bra upplevelse av XMPP på Android.
Conversations är baserad på öppen källkod och finns tillgänglig via två kanaler: programbutikerna Google Play Store i form av en donationsutgåva för 27 kr och helt kostnadsfritt via F-Droid.
För er som inte känner till programbutiken F-Droid är det ett välkänt och etablerat alternativ till Google Play Store där man bara tillhandahåller program som är baserad på öppen källkod. F-Droid har stödjs av bland annat Free Software Foundation och om du har några funderingar kring säkerheten med F-Droid kan du läsa om deras säkerhetsmodell här.
Om du är okej med att använda Google Play Store, att betala 27 kr och inte gillar nya saker är det enklast om du bara köper och installerar Conversations via Google Play Store. Jag personligen förespråkar dock alltid F-Droid före Google Play Store.
Om du väljer att installera Conversations via F-Droid kan du antingen ladda hem den senaste installationsfilen direkt via hemsidan eller genom att ladda hem och installera själva programbutiken F-Droid, för att sedan kunna installera Conversations. Fördelen med att installera programbutiken F-Droid är att du enklare kan hålla dig uppdaterad med framtida versioner och du har enkel tillgång till andra kontrollerade och säkra program.
Hur man installerar program från “okända källor” kan skilja sig en del mellan olika versioner av Android och även mellan olika tillverkare. Om du är osäker på hur man gör med just din enhet rekommenderar jag att du kollar upp den informationen via din sökmotor eller frågar en kunnig vän. I den här guiden har jag använt mig av en Google Pixel 3a.
xmpp.linuxkompis.se
.
På grund av det använder jag nu två olika terminalemulatorer till Newsboat, beroende på om jag sitter vid datorn eller i soffan och kollar på min TV. När jag använder Newsboat på min TV behöver jag en något större text och jag föredrar även typsnittet DejaVu Sans Monospace med Tango-färgerna. Vid min dator använder jag i vanlig ordning typsnittet Terminus och Solarized-färgtemat. För att göra det hela enkelt för mig använder jag därför en annan terminalemulator när jag sitter i soffan på lite avstånd från teven.
Eftersom att Solarized- och Tango-temat skiljer sig åt kan jag bara få Newsboat att se bra ut i ena terminalen om jag kör med samma inställningar för båda. För att lösa det problemet har jag valt att använda mig av olika variabler i konfigurationen för Newsboat som nu läser in alternativa inställningar beroende på om jag använder terminalemulatorn URxvt eller xfce4-terminal.
Syntaxen är snarlik den man finner i skalet. Här är mina inställningar för “webbläsaren” som först läser in webbläsaren som vanligt och i nästa steg skriver över den inställningen med en annan webbläsare om det visar sig att det är URxvt som jag använder:
browser "mpv --title youtube --save-position-on-quit"
`if [ $TERM = "rxvt-unicode-256color" ]; then echo browser "mpv --save-position-on-quit" ; fi`
Det hade varit lite snyggare om det hade gått att använda sig av en if-else
-sats, men jag tror inte att det är möjligt?
Anledningen till varför jag vill använda mig av olika “webbläsare” beror på att om jag kör Newsboat via URxvt vill jag att den ska öppna mpv som vanligt i ett kaklande läge, men om jag sitter i soffan vill jag att mpv ska öppnas i fullskärmsläget på teven. Vilket är något som jag enkelt har löst med att använda mig av flaggan flaggan --title youtube
när jag använder xfce4-terminal. Med den flaggan utlöses en regel i min fönsterhanterare i3 som ser till att mpv alltid öppnas på min teve i fullskärmsläget.
Jag har dessvärre inte fått det att fungera med flera inställningar i en och samma variabel, vilket innebär att mina inställningar för att ändra färgerna består av en del återkommande text:
color listnormal white default
color listfocus black white
color listnormal_unread default default
color listfocus_unread black white
color background default default
color info white blue bold
color article default default
`if [ $TERM = "rxvt-unicode-256color" ]; then echo color listnormal default default ; fi`
`if [ $TERM = "rxvt-unicode-256color" ]; then echo color listfocus black white ; fi`
`if [ $TERM = "rxvt-unicode-256color" ]; then echo color listnormal_unread default default ; fi`
`if [ $TERM = "rxvt-unicode-256color" ]; then echo color listnormal_unread default default ; fi`
`if [ $TERM = "rxvt-unicode-256color" ]; then echo color listfocus_unread black white ; fi`
`if [ $TERM = "rxvt-unicode-256color" ]; then echo color background default default ; fi`
`if [ $TERM = "rxvt-unicode-256color" ]; then echo color info white black ; fi`
`if [ $TERM = "rxvt-unicode-256color" ]; then echo color article default default ; fi`
Om någon känner till ett bättre tillvägagångssätt är jag tacksam för tips!
]]>WeeChat har en bred funktionalitet och det går att göra mycket. En av funktionaliteten är triggers, vilket är en funktion som låter dig skapa regler som sedan körs baserat på olika händelser, exempelvis en specifik tid, text och användare.
I det här inlägget visar jag hur man kan ändra färg på text som citeras. Min regel är att stycken som börjar med symbolen >
räknas som citerad text:
Här är kommandot som skapar regeln:
/trigger add quoted_text modifier "weechat_print" "${tg_message_nocolor} =~ ^>[^:._]" "/(.*)/${tg_prefix}\t${color:cyan}${tg_message}" ""
Byt ut värdet cyan
mot en färg som du gillar. Jag valde att döpa regeln till quoted_text
och om du vill ändra något för regeln byter du bara ut add
mot addreplace
.
Jag kollade därför runt lite på webben och hittade på tillägget queryman.py. Det är ett tillägg som automatiskt sparar och återställer dina privata konversationer, eller “queries” som det heter i WeeChat.
För att installera queryman.py
använder man sig av kommandot /script install
i WeeChat:
/script install queryman.py
Efter installation laddas tillägget automatiskt in och du behöver inte heller göra några övriga inställningar. Nästa gång du startar om WeeChat kommer dina tidigare konversationer att återställas automatiskt.
]]>etc-update
som kan vara svår att tolka när all text har samma färg.
Det går dock att använda verktyget colordiff
tillsammans med etc-update
och man kan då få det att se ut såhär:
Börja med att installera paketet app-misc/colordiff
om du inte redan har det:
# emerge --ask app-misc/colordiff
Öppna sedan filen /etc/etc-update.conf
och ersätt den här raden:
diff_command="diff -uN %file1 %file2"
Med den här raden:
diff_command="colordiff -uN %file1 %file2"
Spara filen och du är redo att använda etc-update
som nu visar en tydligare utdata med färger.
Och även om jag gillar tilläggen, gör det hela upplevelsen ibland ganska bökig eftersom att många hemsidor går sönder med dem. Det ledde mig till att ta reda på om det enkelt går att skapa temporära och helt nya profiler för Firefox. Då skulle det innebära att alla webbsidor fungerar, men att det samtidigt inte finns lika mycket data att hämta om mig eftersom det inte finns någon tidigare information sparad.
Jag sökte runt lite på webben och hittade artikeln “Tip: How to run a new Firefox instance w/ temporary profile” som tipsade om att man enkelt kan använda temporära profiler med hjälp av ett litet script.
Om man vill använda Firefox med temporära profiler kan man enkelt göra det med det här scriptet:
#!/bin/bash
PROFILEDIR=`mktemp -p /tmp -d tmp-fx-profile.XXXXXX.d`
firefox -profile $PROFILEDIR -no-remote -new-instance
rm -rf $PROFILEDIR
Spara innehållet till en fil som heter exempelvis firefox-tmp
och gör filen körbar med kommandot:
$ chmod +x firefox-tmp
Om du lägger det i din $PATH kan du enkelt kalla på scriptet via din programstartare.
Scriptet skapar en undermapp med ett slumpmässigt namn (exempelvis “tmp-fx-profile.RXNYRV.d”) i mappen /tmp
och använder sedan målmappen som källa för din tillfälliga Firefox-profil. Det innebär att eftersom det saknas en tidigare profil skapar den en helt ny och när man sedan avslutar Firefox kommer den att ta bort mappen och därmed försvinner all data som skapades under den sessionen.
Tänk också på att allt det här också är en balans mellan säkerhet och att vara anonym. Att använda olika tillägg gör att du blir enklare att identifiera, eftersom att ditt “digitala fingeravtryck” inte längre är lika anonymt som det är med en helt ny instans av Firefox. Men att använda olika tillägg som exempelvis uMatrix gör också att du blir mer säker för sårbarheter via bland annat JavaScript.
]]>Det finns dock en lösning på det, man kan nämligen samla alla sina script och körbara filer i en eller två mappar och och sedan lägga till mappen/mapparna i sin $PATH
.
Enkelt förklarat är variabeln $PATH
en genväg för ditt skal där den letar efter den fil du försöker köra. Det innebär att istället för att skriva hela sökvägen till filen räcker det med att man anger filnamnet.
Jag använder mig av totalt två mappar; ~/Scripts
och ~/.bin
. I den förstnämnda mappen förvarar jag mina scripts och i den andra mappen förvarar jag ‘binär-filer’, exmepelvis ett par AppImages.
Lägg till den här raden i konfigurationsfilen för ditt skal (om du använder Bash är det filen ~/.bashrc
):
export PATH="<målmapp>:$PATH"
Glöm inte att byta ut <målmapp>
till mappen där du har sparat dina script, exempelvis /home/johan/Scripts
. Och om du är osäker på vilket skal du använder är det mest troligt att du använder just Bash, men det går alltid bra att kontrollera vilket skal du använder med hjälp av kommandot echo $0
.
När du sparat filen behöver du läsa in dina inställningar på nytt med kommandot $ source ~/.bashrc
.
För att visa informationen använder man flaggan -c
tillsammans med genlop
:
# genlop -c
Currently merging 22 out of 35
* sys-devel/gcc-9.2.0-r2
current merge time: 16 seconds.
ETA: 39 minutes and 26 seconds.
Min server huserade från början flera olika tjänster och program, bland annat Nextcloud, Prosody, Tiny Tiny RSS och Shaarli. Förra året bestämde jag mig för att se över det, dels för att jag inte har samma intresse för att driva en egen server och dels för att jag gillar när saker och ting är enkelt.
Jag funderade länge och väl på hur jag skulle göra med Tiny Tiny RSS. Det är en tjänst som jag ofta använde via min telefon. Och utöver mina nyhetsflöden har jag även mina YouTube-prenumerationer via RSS, vilket var något som bara synkroniserades mellan mina två datorer hemma. Jag hittade dock ingen likvärdig molnbaserad tjänst och jag bestämde mig därför för att gå tillbaka till att (lokalt) konsumera mina nyheter på min skrivbordsdator och mina YouTube-videos på min mediadator.
Shaarli var också en tjänst som jag trodde att jag inte skulle kunna leva utan. Det är en tjänst som låter mig dela länkar till mig själv, något som jag är flitig på. Eftersom att det alltid är från min telefon till min dator bestämde jag mig för att börja använda Nextcloud Notes istället. Jag använder ju redan Nextcloud för mina kontakter och mina kalendrar. Att dela länkar och annan information till sig själv via textfiler har faktiskt fungerat bättre än vad jag hade kunnat tänka mig. Nu slipper jag dessutom besöka en hemsida och logga in där varje gång för att komma åt informationen, nu kan jag bara öppna min filhanterare Ranger och hantera allting via textfiler eftersom alla filer synkroniseras lokalt till min dator.
Sist kvar var Nextcloud och Prosody. Jag bestämde mig för att stänga ner min egna Nextcloud-instans och flytta över min data till Operation Tulip, en svensk tjänst som drivs av några eldsjälar och erbjuder 50 GB lagring via Nextcloud. En av dessa är min vän Selea som också är involverad i vårt projekt Linuxkompis.
Nu återstod bara Prosody. Eftersom Linuxkompis numer erbjuder en publik XMPP-server (tack vare GleSYS som sponsrar projektet med VPS) kändes det onödigt att ha kvar min egna server och betala för en domän till den. Jag valde därför att flytta över till Linuxkompis på heltid och jag kunde därmed stänga ner min virtuella server.
Vid det här laget kändes det inte riktigt motiverat att ha en dator enkom för att kunna konsumera video via teven, jag kan lika gärna koppla in min TV till min skrivbordsdator eftersom den numer lägligt nog står belägen i närheten av min TV. När jag pensionerade min gamla mediadator kunde jag nämligen flytta mitt skrivbord och min skrivbordsdator dit där jag tidigare hade min mediadator. Detta innebar också att jag inte behöver ha flertalet kablar dragna över halva lägenheten.
Resultatet av allting innebär inte bara mindre kablar och fysiska ägodelar att ansvara för, det innebär framförallt en lägre ekonomiskt kostnad då jag bara har en dator att underhålla och betala el för. Jag behöver nu också bara underhålla en maskin istället för tre maskiner, vilket jag kommer att spara tid på, tid som jag kan lägga på något annat roligt.
]]>Halebop har alltid fungerat bra, speciellt med tanke på att de är vad man kallar för en ‘lågprisoperatör’. Från början hade Halebop en bra prisplan, men på senare år har det dykt upp fler lågprisoperatörer som har mer intressanta prisplaner. En av dessa lågprisoperatörer är Fello, en operatör som också använder Telias nät och som numer är uppköpt av Telia själva.
Efter en lång tids funderade och velande bestämde jag mig för att byta till Fello. De har i skrivande stund 335 omdömen och 5 av 5 stjärnor på Trustpilot, vilket kan jämföras med Halebop som har 184 omdömen och 2 av 5 stjärnor i betyg.
För att byta operatör skickade jag ett SMS till Fello och några dagar senare hade jag fått ett brev med mitt nya SIM-kort, färdigt att användas. Bytet gick smidigt och allting fungerade direkt utan några problem. Jag har i skrivande stund använt Fello i cirka två månader och har hittills inget att anmärka på.
För 145 kr i månaden får jag 8 GB surf som student (ordinarie är 5 GB), obegränsat med samtal och SMS/MMS. Med Halebop fick jag 2 GB surf, 50 samtal och 500 SMS/MMS för 99 kr. Deras studenterbjudanden började på 219 kr och man fick då 12 GB surf, vilket är mer än vad jag är villig att betala.
Med Fello kan man också spara upp till 25 GB oanvänd surf i all oändlighet. Halebop låter dig bara spara samma mängd som du har per månad i en månad, vilket innebär att om du har 2 GB surf per månad kan du spara upp till 2 GB i en månad.
]]>Problemet med Gentoo var att ALSA spelade upp ljudet via “PC-högtalaren”. Det vill säga den lilla högtalare som sitter på ljudkortet. För att få ALSA att spela upp ljudet via mitt ljudkort behövde jag därför specifiera rätt ljudenhet.
Man kan lista alla ljudenheter med kommandot aplay -L
:
$ aplay -L
null
Discard all samples (playback) or generate zero samples (capture)
default:CARD=DX
Xonar DX, Multichannel
Default Audio Device
[...]
front:CARD=DX,DEV=0
Xonar DX, Multichannel
Front speakers
[...]
front:CARD=pcsp,DEV=0
pcsp, pcsp
Front speakers
Mitt ljudkort heter DX
och ljudenheten är nummer 0
. Jag skapade därefter filen ~/.asoundrc
med det innehållet:
defaults.pcm.!card DX
defaults.pcm.!device 0
defaults.pcm.!ctl DX
Man kan också göra dessa inställningar på en global nivå genom att använda sig av filen /etc/asound.conf
.
Jag startade sedan om datorn och efter det fungerade det.
Källa: ALSA - Gentoo Wiki
]]>www-client/firefox
med USE-flaggan -pulseaudio
. En lösning som kräver att man också installerar paketet dev-lang/rust
, vilket är ett paket som kräver ganske mycket utrymme och minne att kompilera.
Det finns dock ett annat alternativ och det är att installera det generiska binärpaketet firefox-bin
. Ett paket som dessvärre kommer med flaggan pulseaudio
som standard, men det finns en väg runt detta och det är att man kan använda apulse, vilket är ett litet verktyg som emulerar PulseAudio för ALSA.
Man behöver paketen media-sound/apulse
och dev-util/patchelf
:
# emerge -av media-sound/apulse dev-util/patchelf
Enligt Gentoos wikisida om Firefox behöver man ändra följande inställning (via about:config
) till värdet 16
:
security.sandbox.content.syscall_whitelist
Man behöver sedan ändra RPATH för en fil som tillhör Firefox:
# patchelf --set-rpath /usr/lib/apulse /opt/firefox/libxul.so
Tänk på att man efter varje uppdatering av Firefox behöver köra samma kommando med patchelf
igen för att ljudet ska fungera.
För att använda Firefox med apulse kör du Firefox med kommandot apulse firefox
.
Källor: Gentoo Wiki & Gentoo Forums
]]>unar finns tillgängligt under ett par namn lite beroende på vilken Linuxdistribution man använder.
# emerge -av app-arch/unar
# pacman -S unarchiver
# apt install unar
För att packa upp ett arkiv:
$ unar exempel.rar
Tack och lov är det väldigt enkelt att stänga av den funktionen i Linux. Det enda man behöver göra är att inaktivera modulen pcspkr
i Linuxkärnan. Detta kan man göra på en gång med kommandot:
# rmmod pcspkr
Dock är ljudet tillbaka vid nästa omstart. För att göra det permanent kan man svartlista modulen helt med kommandot:
# echo "blacklist pcspkr" > /etc/modprobe.d/nobeep.conf
Källa: PC speaker - ArchWiki.
]]>Modell: | Gör-det-själv |
Storlek: | 60% |
Chassi: | Diamond by KBDfans |
Kretskort: | S60-X av Sentraq |
Brytare: | KS-8 (Red) av Gateron |
Stabiliserare: | GMK Screw-in stabilisers av GMK Electronic Design |
Tangenter: | Cherry-profiled PBT Blanks av NPKC |
Jag hade lite problem med mina Tealio-brytare som konstigt nog hade blivit lite repiga med tiden. Varför vet jag inte, men att applicera mer smörja på dem hjälpte inte. Eftersom att jag ändå ville göra lite förändringar på det fysiska upplägget, samt att jag hade problem med mina “genuina” Cherry-stabilisatorer tänkte jag att jag skulle börja om från början.
Jag äger ingen bra avlödningsstation, men jag hade tur nog att komma i kontakt med en vänlig själ via den svenska tangentbordsgemenskapen som tog på sig arbetet att löda bort alla brytarna åt mig. Han ville inte ens ha betalt för det, även fast jag var villig att betala för det. :)
Jag hade vad man kallar för “end game”-brytare. Nämligen Tealio-brytare från ZealPC, med guldpläterade SPRiT-fjädrar på 60 gram. Något som kanske kostade lite mer än vad det var värt, men det var inget jag hade kunnat veta eftersom att jag köpte dem innan de hade kommit ut. Visst, det var bland de bästa brytarna du kan köpa, men jag vet inte om det vart värt priset egentligen.
När det var dags att välja nya brytare valde jag därför Gateron Red. De är cirka fyra gånger billigare än Tealios, men inte fyra gånger sämre utan snarare marginellt sämre skulle jag säga. Jag gillar dessutom fjädrarna som kommer med dem, vilket innebar att jag sparade ännu mer pengar på att inte behöva köpa fjädrar och byta dem.
För längesedan köpte jag “genuina” Cherry-stabilisatorer från en respekterad amerikansk återförsäljare som jag använde till det här bygget från början. Jag vet inte om de var äkta eller kopior från Kina, men vad jag vet är att de var allt annat än bra. De lät illa och de var omöjligt att få dem att sitta kvar när man tog av tangenterna.
Den här gången köpte jag därför GMK screw-in stabilizers från en respekterad tysk användare på Reddit. Vilken skillnad på stabilisatorer! För det första skruvar man fast dessa med skruvar, du klickar alltså inte fast dem med klena plastpluttar. Dessa sitter som berg och efter att jag har smörjt dem med fett från Super Lube låter de också mycket bättre än de jag hade innan.
Jag bestämde mig också för att skippa brytarplåten, eller bakplåten som jag (skämtsamt) brukar kalla den eftersom det engelska namnet är just “back plate”.
Aluminium är en ganska mjuk metall och det är många som tycker om att ha en plåt i just aluminium för att det skapar en bestämd men inte stum känsla när man skriver på tangentbordet. Jag däremot har ganska klena fingrar och vill gärna ha det ganska mjukt och förlåtande. Därför testade jag att köra utan plåt och jag måste säga att det blev väldigt bra.
Det är inte direkt så att kretskortet viker sig när man trycker ner en tangent, men det är tillräckligt för att det ska kännas över tid att mina fingrar inte blir lika ansträngda som de kunde bli innan. Ett annat plus är ju att jag numer kan komma åt mina stabilisatorer och jag kan även ta bort och flytta på dem om jag vill. Något som inte är möjligt om man har en plåt.
Jag var som jag sa innan också nyfiken på att testa ett nytt fysiskt upplägg där jag dels delade på både Backspace
och höger Shift
, samt testa en klassisk UNIX-bottenrad (som man kan hitta på gamla tangentbord från SUN). Det är nämligen så att mitt kretskort (och de flesta andra ‘specialkretskorten’) stödjer flera olika upplägg.
Men jag gillade det inte alls! Den långa mellanslagstangenten som nu var 7U
bred istället för 6,25U
, ställde till det helt för mitt muskelminne. Och något som jag faktiskt inte ens hade tänkt på var hur ofta man ändå använder AltGr
som finns till höger om mellanslagstangenten. Det var nu en tangent som nu blev ganska svår att nå utan att flytta på handen nämligen.
Men värst var nog Backspace
. Även fast jag använder den vänstra sidan av den med mitt lillfinger var den ändå helt omöjlig att träffa.. Mitt muskelminne svek mig helt och jag missade den hela tiden. Jag bestämde mig därför att testa ett standard ANSI-upplägg som bilden nedanför visar.
Efter att ha använt det i ungefär en månad bestämde jag mig för att det inte var något för mig. Jag har inte stora händer, men jag har lite längre än medel och jag föredrar faktiskt att bara kunna svänga ut lillfingret och träffa ISO-Enter
på dess övre del. Med ANSI-Enter
har förvisso tangenten närmre, men man behöver också rulla ihop lillfingret i en nästan krampframkallande maner samtidigt som man böjer handleden på ett högst obehagligt vis för att nå den.
Jag är nu därför tillbaka till en helt vanlig ISO-upplägg med en delad höger-Shift. Det får räcka med äventyr för min del nu när det kommer till andra upplägg än standard-ISO. :)
]]>~b | Sök i meddelandet. |
~B | Sök i hela e-postbrevet. |
~f | Sök efter avsändare. |
~Q | Sök efter meddelanden som har blivit besvarad. |
För att den ska söka igenom innehållet i e-postmeddelandena behöver man börja sökningen med ~B
. Exempelvis: ~B <sökord>
.
Källa: https://www.rosipov.com/blog/effective-search-with-mutt/
]]>Hittills har jag bara ändrat en sak och det är att jag nu kan använda FN+c/v
(Jag har FN
på Caps Lock
) för att kopiera och klistra in text i terminalen och Vim. Innan behövde jag använda kombinationen Ctrl+Alt+c/v
. Vilket också innebär att jag nu inte behöver flytta på min hand för att kopiera och klistra in text.
Här är tangentkoderna för att åstadkomma detta:
LCTL(LALT(KC_C))
LCTL(LALT(KC_V))
Jag hittade informationen på QMKs hemsida här: https://beta.docs.qmk.fm/features/feature_advanced_keycodes.
]]>qlop
från q applets kan man kontrollera hur lång tid det tagit att kompilera ett paket.
Med flaggan -g
kan du visa de senaste tio gångerna:
# qlop -gH qtwebengine
qtwebengine: Sun Nov 18 04:13:53 2018: 2 hours, 32 minutes, 0 seconds
qtwebengine: Sun Dec 9 03:19:03 2018: 1 hour, 44 minutes, 39 seconds
qtwebengine: Tue Dec 25 19:41:32 2018: 1 hour, 44 minutes, 42 seconds
qtwebengine: Sat Jan 5 21:26:42 2019: 1 hour, 43 minutes, 28 seconds
qtwebengine: Sat Feb 9 14:17:08 2019: 1 hour, 43 minutes, 8 seconds
qtwebengine: Sat Mar 2 14:22:58 2019: 1 hour, 54 minutes, 32 seconds
qtwebengine: Thu Mar 21 22:55:30 2019: 1 hour, 53 minutes, 39 seconds
qtwebengine: Tue Apr 23 21:35:10 2019: 1 hour, 58 minutes, 54 seconds
qtwebengine: Wed May 8 17:07:52 2019: 1 hour, 55 minutes, 35 seconds
qtwebengine: Wed May 22 16:33:48 2019: 1 hour, 51 minutes, 16 seconds
qtwebengine: 10 times
Och med flaggan -t
beräknas ett genomsnittligt värde ut:
# qlop -tH qtwebengine
qtwebengine: 1 hour, 54 minutes, 11 seconds for 10 merges
Flaggan -H, --human
är för att visa tiden i en mer human formatering. Utan flaggan visas tiden i sekunder:
# qlop -t qtwebengine
qtwebengine: 6851 seconds average for 10 merges
Verktyget qlop
finns i paketet app-portage/portage-utils
:
# emerge --ask app-portage/portage-utils
Återkomsten till ära har jag uppdaterat temat och flyttat bloggen från den proprietära plattformen GitHub som nu ägs av Microsoft till en mer permanent domän. Fråga mig inte varför jag valde en proprietär plattform som GitHub från fösta början. Jag tänkte aldrig riktigt på det antar jag. :)
Projektet Linuxkompis och den här bloggen huseras förövrigt av den mycket generösa person som ligger bakom Linux.pizza. Och för det är jag väldigt tacksam!
Jag hoppas att du gillar förändringarna och om du vill följa min blogg kan du enklast göra det via mitt RSS-flöde.
]]>$EDITOR
för att manipulera text, vilket jag finner händigt att ha när man bland annat vill använda sig av radbrytning för större texter och den lite mer sofistikerade rättstavningen som jag har tillgänglig via Vim.
Som standard öppnar man sin $EDITOR med kommandot /edit
, men jag har bundit det till Ctrl+E
:
/key bind ctrl-E /edit
Installationen är enkel, börja med att skapa mappen där pluginet huserar:
mkdir -p ~/.weechat/python/autoload
Ladda sedan hem själva pluginet till den mappen:
wget https://raw.githubusercontent.com/keith/edit-weechat/master/edit.py ~/.weechat/python/autoload
Dubbelkolla att pluginet är aktiverat i WeeChat:
/python load edit.py
Det går också bra att använda en annan textredigerare än den som är satt i variabeln $EDITOR
:
/set plugins.var.python.edit.editor "vim -f"
cifs-utils
och samba
har nyligen uppdaterats. Jag vet fortfarande inte vad som har ändrats, men jag hittade tillslut en lösning på problemet.
Jag fick det att fungera när jag lade till uid=1000
och gid=1000
i argumenten för hur min utdelning ska monteras via fstab:
//192.168.1.58/HDD0 /media/HDD0 cifs credentials=/home/johan/.smbcredentials,exec,x-systemd.automount,uid=1000,gid=1000 0 0
Om någon vet vad som är nytt får ni gärna höra av er.
]]>Jag har använt den textbaserade webbläsaren w3m med flaggan --dump
i kombination med verktyget pipe, men nackdelen med w3m är att den dumpar hela hemsidan med hull och hår. Och du behöver ofta bläddra förbi en massa onödig och distraherande text innan du kommer till det relevanta innehållet.
Det finns lite alternativ för att bara kunna hämta själva artikeln, men de är antingen bloat eller så använder det sig av någon webbtjänst som skickar personlig data till en server som i sin tur formaterar texten och det vill jag verkligen inte. Men ganska nyligen blev jag tipsad av min vän Ghosty på Mastodon om Python-verktyget Newspaper, ett verktyg kan extrahera metadata från länkar, exempelvis artikelinnehållet.
Jag är ingen hejare på Python, men min vän hjälpte mig att komma igång och jag har nu ett Python-script som jag kallar för html2text.py
och som hämtar titel och artikel från den länk man matar det med:
#!/usr/bin/env python3
from newspaper import Article
import sys
url = sys.argv[1]
a = Article(url, language='sv')
a.download()
a.parse()
print(a.title)
print("")
print(a.text)
Du behöver paketet newspaper3k
, vilket du installerar via Pythons pakethanterare:
# pip3 install newspaper3k
Sedan är det bara att ge scriptet ett länk:
$ html2text.py <länk>
Använd det i kombination med verktyget less om du vill har en mer lättöverskådlig output där du kan skrolla uppifrån och ner med antingen med piltangenterna eller j
och k
som i Vim:
$ html2text.py <länk> | less
Och om du var lite observant kanske du också noterade delen language=sv
i skriptet. Jag vet inte hur jag löser det på annat sätt, men det var tvunget att vara med för att den skulle hämta artiklar som var både på engelska och svenska. Om någon har en bättre lösning på det mottages de tacksamt. :)
Vad som var nytt förra gången var att jag äntligen hade skippat Google Apps (GApps) på min telefon och gått över till F-Droid som min primära källa för program och spel. Mitt mål är ju att bara ha 100% fri mjukvara på min telefon, ett mål som tyvärr är omöjligt då alla telefoner innehåller binära blobbar med proprietär mjukvara vilket är ett krav för att radion ska fungera.
Men visst, jag har lekt med tanken om att skippa mobilnätet helt och bara köra typ VoIP. Men som det ser ut just nu känns det tyvärr inte riktigt genomförbart. Men vi får se vad som händer i framtiden. :)
Och om du vill ha bakgrundsbilden som jag använder mig av hittar du den på Unsplash här och den finns tillgänglig under den fria Unsplash-licensen. Ikontemat heter Paper och du hittar det på F-Droid här.
hund [ snabel-a ] archlinux [ punkt ] se
. :)Det är faktiskt en del program som åkt ut sedan sist och det känns riktigt skönt! Jag gör mitt bästa med att försöka hålla nere användandet av min telefon då jag inte riktigt gillar vad den gör med oss och vårat beteendemönster. :)
]]>Chassi: | Diamond (aka 5°) |
Kretskort: | S60-X |
Switchar: | Tealios |
Fjädrar: | SPRiT 60g |
Stabilissatorer: | Genuina Cherry |
Tangenter: | Blanka PBT i Cherry-profil från NPKC |
Artisan: | SKDC Cables |
Jag lyckades ganska bra ändå lär jag säga, även om jag har haft en del huvudvärk med stabilisatorerna. I efterhand har jag lär mig att det är en god idé att smörja dem och se till att de låter bra innan man bygger ihop hela tangnetbordet. Väl monterat sitter brytarplåten över dem och det är svårt om inte omöjligt att komma åt dem om man skulle behöva göra några justeringar i efterhand. Men det är som sagt mitt första riktigt bygge och jag var beredd på att vad som helst kunde hända. :)
Utöver det är jag väldigt nöjd med det! Det var en stor skillnad att gå från vanliga plastchassin till ett gedit aluminiumchassi, ljudet blir som mer fylligt. Och för att inte tala om brytarna, jag slog på stort och köpte Tealios från ZealPC. De är linjära brytare på 67 gram, men eftersom jag föredrar lite lättare motstånd bytte jag ut dem mot fjädrar på 60 gram från SPRiT. Jag har testat linjära switchar från Cherry, Gateron och Kailh och detta är hittills mina favoriter. De låter bra, de är lena och med SPRiTs fjädrar ger de också en rund och pigg feedback, vilket kan jämföras med Cherrys linjära switchar som känns väldig.. platt?
Jag valde kretskortet S60-X från Sentraq då det främst stödjs av Keyboard Firmware Builder, vilket låter mig skapa en layout via ett peka-och-klicka-gränssnitt på webben. Vilket är väldigt bekvämt! Det har också RGB-underglow, men eftersom mitt chassi är en solid aluminiumklump är det inget jag har någon direkt nytta av. Men det finns en del chassin som är designad med det i åtanken, exempelvis akrylversionen av mitt chassi.
]]>Med flaggan -p
(--print
) listar den alla bokmärken du har, ett bokmärke kan se ut såhär:
$ buku -p
[...]
119. SPRiT 24k Gold Springs - capsunlocked
> http://caps-unlocked.com/sprit-24k-gold-springs/
# keyboards,shopping
[...]
Om du vill öppna ett bokmärke i din webbläsare anger du motsvarande nummer och trycker på Enter-tangenten. Och om du vill visa alla listade bokmärken öppnar du dessa med a
.
Om du vill söka efter ett eller flera bokmärken har du två flaggor att tillgå; -s
(--sany
) och -S
(--sall
) i kombination med ett eller flera sökord.
Om du vill söka efter bokmärken som antingen innehåller taggen diy
eller keyboards
använder du flaggan -s
, men om du vill söka efter bokmärken som innehåller båda taggarna diy
och keyboards
använder du flaggan -S
:
$ buku -S diy keyboards
1. Cherry MX Housing Remover by Benf207 - Thingiverse [18]
> https://www.thingiverse.com/thing:959558
# diy,keyboards
2. Amazon.com: Jacquard iDye Fabric Dye-Violet (For Polyester) [51]
> https://www.amazon.com/dp/B001MUFIHC/ref=pd_lpo_sbs_dp_ss_1?pf_rd_p=1944687622&pf_rd_s=lpo-top-stripe-1&pf_rd_t=201&pf_rd_i=B001O5QKIG&pf_rd_m=ATVPDKIKX0DER&pf_rd_r=ACP2PPSVJGWW4FH0CB40#mobile-twister_color_name_1493008288372
# diy,keyboards
[...]
Om du vill lägga till ett bokmärke finns det två tillvägagångssätt, det ena är att man antingen använder flaggan -a
(--add
) i kombination med andra flaggor som --tag
och --title
, exempelvis:
$ buku -a https://hund.github.io --tag bloggar,linux
Om ingen titel anges kommer den att hämta titeln från länken automatiskt. Det andra alternativet är att använda flaggan -w
(--write
), Buku kommer då att öppna din textredigerare med följande mall:
# Lines beginning with "#" will be stripped.
# Add URL in next line (single line).
# Add TITLE in next line (single line). Leave blank to web fetch, "-" for no title.
# Add comma-separated TAGS in next line (single line).
# Add COMMENTS in next line(s).
Ett exempel (alla rader är valfria):
# Lines beginning with "#" will be stripped.
# Add URL in next line (single line).
https://hund.github.io
# Add TITLE in next line (single line). Leave blank to web fetch, "-" for no title.
Hundens blogg
# Add comma-separated TAGS in next line (single line).
Bloggar,Linux
# Add COMMENTS in next line(s).
En ganska medioker blogg
När du sparar och avslutar din textredigerare kommer ditt nya bokmärke att printas:
128. Hundens blogg
> https://hund.github.io
+ En ganska medioker blogg
# bloggar,linux
Om du vill ändra ett bokmärke kan du använda flaggan -u
(--update
) i kombination med andra flaggor, exempelvis:
$ buku -u 128 -c "Bloggen med den där FOSSiga hunden."
Det går också bra att bara använda sig av flaggan -w
(--write
) om man hellre vill använda sig av sin textredigerare och inte behöva skriva om eventuell text när du kanske ska lägga till eller ta bort en tagg.
Om du vill ta bort ett bokmärke använder du flaggan -d
(--delete
):
$ buku -d <nummer>
Buku tillåter dig att både importera och exportera dina bokmärken. Om du vill importera bokmärken från Firefox, Chrome och Chromium använder du dig av flaggan --ai
:
$ buku --ai
Add parent folder names as tags? (y/n): y
Import bookmarks from google chrome? (y/n): n
Import bookmarks from chromium? (y/n): n
Import bookmarks from firefox? (y/n): y
1. GitHub - jarun/Buku: Powerful command-line bookmark manager. Your mini web!
> https://github.com/jarun/Buku#installation
# 2018jan02,other bookmarks
Auto-generated tag: 2018Jan02
Man kan också använda sig av flaggan -i
(--import
) för att importera bokmärken från en fil:
$ buku -i bookmarks.html
Add parent folder names as tags? (y/n): n
2. Hund – Livet, Linux och allting
> https://hund.github.io/
+ Livet, Linux och allting
# 2018jan02
Auto-generated tag: 2018Jan02
Om du istället vill exportera bokmärken använder du flaggan -e
(--export
). Du kan exportera i filformaten .html
, .md
(Markdown) och .db
(Buku-databas):
$ buku -e bookmarks.html
Det går också bra att bara exportera bokmärken med vissa taggar:
$ buku --tag diy,keyboards -e bookmarks.html
Buku bjuder på en hel del finesser som jag inte nämnt ovan, exempelvis flaggan --np
som skippar den interaktiva prompten och avslutar Buku direkt. Flaggan --help
visar som väntat allt Buku har att erbjuda på.
Anledningen till att jag gillade Livestreamer-curses var att det var ett interaktivt frontend till Streamlink, där kunde jag hålla koll på vilka som var online på både Twitch, YouTube Live och andra tjänster som Livestreamer hade stöd för. Och var X minut uppdaterades kanalerna, något som Twitchy inte kan då det bara är ett CLI, för där behöver du manuellt kolla vilka som är online.
Men till min stora glädje har RadicalEd360 på GitHub forkat Livestreamer-curses under namnet Streamlink-curses!
Projektet är i skrivande stund väldigt nytt och det är inte så mycket som hänt ännu, mer än det viktigaste; att den använder Streamlink som backend. Men han har också fixat så att kanaler som hostar en annan kanal visas som offline just nu, vilket blev ett problem när Twitch uppdaterade sitt API förut. Stöd för att på ett smidigt sätt kunna visa hostade kanaler för sig är en funktion som han planerar att implementera senare.
Och förhoppningsvis får vi se andra nyheter i framtiden! Men just nu har vi i alla fall ett fungerande frontend till Streamlink. :)
Börja med att installera streamlink
och git
om du inte redan har det. Om du har Arch Linux finns Streamlink tillgängligt via de officiella förråden, men om du använder Ubuntu eller något annan distro som inte har det tillgängligt kan du installera det via Pythons pakethanterare pip:
# pip install streamlink
Ladda sedan hem källkoden för Streamlink-curses:
$ git clone https://github.com/RadicalEd360/streamlink-curses
Ställ dig i mappen och installera programmet:
$ cd streamlink-curses
# python3 setup.py install
Du kan sedan starta programmet med kommandot streamlink-curses
.
Det finns just ingen dokumentation ännu, men om man hoppar till Livestreamer-curses finns en exempelfil för vilka inställningar som finns tillgängliga.
Konfigurationsfilen heter streamlink-cursesrc
och du sparar den till mappen $CONFIG
, vilket som standard är mappen .config
i din hemmapp. Min konfiguration är ganska lätt och innehåller bara det viktigaste:
DEFAULT_RESOLUTION = 'Best'
CHECK_ONLINE_ON_START = True
CHECK_ONLINE_INTERVAL = 60
$ rsstail -u https://archlinux.org/feeds/news
Title: The end of i686 support
Title: Perl library path change
Title: Deprecation of ABS tool and rsync endpoint
Title: ca-certificates-utils 20170307-1 upgrade requires manual intervention
Title: mesa with libglvnd support is now in testing
Title: Phasing out i686 support
Title: xorg-server 1.19.1 is now in extra
Title: OpenVPN 2.4.0 update requires administrative interaction
Title: ttf-dejavu 2.37 will require forced upgrade
Title: TeXLive 2016 packages are now available
Det går att formatera resultatet ganska väl och om man vill kan man exempelvis bara visa det senaste inlägget:
$ rsstail -u https://archlinux.org/feeds/news -d -H -n 1
Title: The end of i686 support
Description: Following 9 months of deprecation period, support for the i686
architecture effectively ends today. By the end of November, i686
packages will be removed from our mirrors and later from the packages
archive. The [multilib] repository is not affected.
For users unable to upgrade their hardware to x86_64, an alternative is
a community maintained fork named Arch Linux 32. See their website
for details on migrating existing installations.
Flaggan -d
visar summeringen, -H
tar bort alla HTML-taggar och -n X
visar X antal nyheter. Mer information om vad du kan göra hittar du med flaggan -h
.
Och eftersom att jag utöver IRC, även använder WeeChat för Jabber, Twitter och GNU Social (via Bitlbee) blir det en hel hantering av både text och länkar. :) Men nu har jag äntligen (!) hittat en lösning på problemet. Och lösningen heter bare display, vilket låter mig visa den aktuella buffern i ett oformaterat textläge.
Bild lånad från WeeChat.org. [Källa]
Säg att jag vill kopiera några rader text från en kanal, det här blir då resultatet (utan bare display):
08:05 cbus > morn │ iah
12. #i3 │08:40 Hund > Mors. │ jkw
13. #manjaro-talk │08:54 b0ddan > Morn │ kuldeep
14. #Mechboards │09:53 Hund > Kors
Men om jag istället aktiverar bare display-läget kan jag enkelt kopiera texten helt felfritt då all text utom själva konversationen har dolts:
08:05 <cbus> morn
08:40 <Hund> Mors.
08:54 <b0ddan> Morn
09:53 <Hund> Kors
Som standard tror jag inte att att funktionen är bunden till en genväg, men det är enkelt ordnat (Jag har bundit funktionen till Alt-I
):
/key bind meta-i /window bare
Det går också bra att bara aktivera läget manuellt med kommandot /window bare
. Du avlutar läget via samma kortkommando, eller via valfri tangent om du inte har bundit funktionen till något kortkommando.
mpv-mpris är ett plugin som implementerar stöd för något som heter MPRIS D-Bus Interface Specification, vilket låter mpv ta emot instruktioner via verktyg som Playerctl - ett CLI-verktyg för att styra kompatibla mediaspelare via skalet.
Playerctl fungerar också bra med andra kompatibla mediaspelare, vilket inkluderar populära klienter som bland annat VLC och Spotify.
Börja med att ladda hem såskoden via git och ställ dig i mappen:
$ git clone https://github.com/hoyon/mpv-mpris
$ cd mpv-mpris
Kompilera och installera pluginet:
$ make
$ make install
Och $
på sista kommandot är inget misstag. Om du installerar pluginet som root kommer den att kopiera pluginet till /root/.config/mpv/scritps/
och inte till ~/.config/mpv/scripts/
.
Du kan nu styra din mediaspelare med verktyget Playerctl; playerctl <funktion>
, exempelvis playerctl play-pause
för att pausa/återuppta det du lyssnar eller kollar på.
En händig funktion som är värd att nämna här är att du kan specificera vilken mediaspelare du vill kontrollera:
$ playerctl --list-all
mpv
vlc
$ playerctl --player mpv pause
Du har tillgång till alla funktioner via flaggan --help
.
vitetris har dessutom stöd för en topplista, tvåspelarläge, spel över nätverket och som grädde på moset stöd för styrpinne via Allegro.
Ladda hem källkoden från hans hemsida och packa upp arkivet:
$ wget http://www.victornils.net/tetris/vitetris-0.57.tar.gz
$ tar -zxvf vitetris-0.57.tar.gz
Ställ dig i mappen och kompilera och installera spelet:
$ cd vitetris-0.57
$ ./configure
$ make
# make install --without-x --with-ncurses
Du startar sedan spelet med kommandot tetris
.
OBS: Om inte kan kompilera vitetris kan det bero på att du har en olycklig version av ncurses
. Det var när jag skulle installera det på den min andra dator med Arch Linux som jag inte kunde kompilera det. Efter en del felsökande visade det sig att jag hade version 6.0+20170902-1
på enda datorn och version 6.0+20170902-2
på den andra datorn.
Det enda som skiljer är den sista siffran, vilket indikerar att Arch har uppdaterat själva binärfilen för Ncurses. Vad de gjort vet jag inte men för att få det att fungera var jag tvungen att nedgradera till version 6.0+20170902-1
.
Värdklienten startar en anslutning med kommandot:
$ tetris -listen <port>
Och gästen ansluter med kommandot:
$ tetris -connect <adress>:<port>
Om man vill kan man identifiera sig med flaggan -name <ditt namn>
.
För att det ska fungera behöver du paketen dunst
och dunstify
. Dunst är en lättviktig notifikationsserver, som är ett fristående alternativ till de mer tyngre alternativen. Jag har inte gjort ett riktigt inlägg om Dunst ännu - men det kommer snart. Tillsvidare kan du läsa på om Dunst på deras hemsida, samt hålla koll på taggen #dunst.
#!/bin/bash
# Requires dunst och dunstify
# Based on https://gist.github.com/sebastiencs/5d7227f388d93374cebdf72e783fbd6a
function get_volume {
amixer -M get Master | awk 'END { print $0, value }' | awk '{print $3}'
}
function is_mute {
amixer get Master | grep '%' | grep -oE '[^ ]+$' | grep off > /dev/null
}
function send_notification {
volume=`get_volume`
dunstify -i audio-volume-muted-blocking -t 8 -r 2593 -u normal "Volume: ${volume}%"
}
case $1 in
up)
amixer set Master on > /dev/null
amixer set Master 1+ > /dev/null
send_notification
;;
down)
amixer set Master on > /dev/null
amixer set Master 1- > /dev/null
send_notification
;;
mute)
amixer set Master toggle > /dev/null
if is_mute ; then
dunstify -i audio-volume-muted -t 8 -r 2593 -u normal "Volume muted!"
else
send_notification
fi
;;
esac
Kopiera och spara scriptet själv eller ladda hem det från GitHub med wget:
wget https://raw.githubusercontent.com/Hund/Scripts/master/volume.sh
Gör scriptet körbart med kommandot chmod +x volume.sh
. Det finns sedan totalt tre argument till det; up
, down
och mute
:
./volume.sh <argument>
Jag är tillbaka till Arch Linux från Gentoo Linux. Jag har fortfarande kvar min partition med Gentoo, men jag blev lite opepp på att alltid ligga efter med vissa paket och jag saknar motivationen att underhålla större paket som qutebrowser och qt-webkit själv. I skrivande stund är Gentoos version av qutebrowser 10 månader gammal och det tog dem 3 månader att få ut den versionen till deras förråd - det är inte okej.
I övrigt är det små inkrementella förändringar som sker på mitt skrivbord. Och det du ser på bilden är:
Konfigurationsfiler för det mesta finns på min Github-profil [Länk].
]]>#!/bin/bash
username="<ditt användarnamn>"
quality="best"
stream="$(twitchnotifier -c $username -n | sed 's/:/ | /g' | awk '{print substr($0, 1, length($0)-6)}' | rofi -dmenu -markup-rows -i -p "Twitch:" | awk '{print $1}')"
streamlink https://twitch.tv/$stream $quality
Spara scriptet antingen genom att kopiera texten ovanför eller med hjälp av wget
:
wget https://raw.githubusercontent.com/Hund/Scripts/master/rofi-twitch.sh
Gör scriptet körbart:
chmod +x rofi-twitch.sh
Kör scriptet med kommandot ./rofi-twitch.sh
.
Tillägget heter Goyo och är tänkt att köras med Vim i helskärmsläget. När du aktiverar Goyo tar det bort alla synliga element och centrerar innehållet i mitten med hjälp av en osynlig ruta.
Ladda hem Goyo via git (och ställ dig i mappen):
git clone https://github.com/junegunn/goyo.vim && cd goyo.vim
Kopiera filen autoload/goyo.vim
till ~/.vim/autoload/
:
cp autoload/goyo.vim ~/.vim/autoload/
Och filen plugin/goyo.vim
till ~/.vim/plugin/
:
cp plugin/goyo.vim ~/.vim/plugin/
Man startar och avslutar Goyo med kommandot :Goyo
. Om du vill ha en genväg för det lägger du till det i din ~/.vimrc
:
map <tangentbordskombination> :Goyo<CR>
Jag har bundit det till \g
.
Det går också bra att välja dimensioner på hur stor textrutan ska vara. Jag kör med 100x50
(se bild ovan):
let g:goyo_width=100
let g:goyo_height=50
Man kan också automatiskt köra kommandon när man startar och avslutar Goyo. Till exempel om du kör färgtemat Solarized kanske du vill växla till den ljusa versionen när du kör Goyo:
function! s:goyo_enter()
set background=light
endfunction
function! s:goyo_leave()
set background=dark
endfunction
autocmd! User GoyoEnter nested call <SID>goyo_enter()
autocmd! User GoyoLeave nested call <SID>goyo_leave()
Om du använder Gvim ser det lite annorlunda ut, du kan läsa om det och övriga funktioner här.
]]>Själv har jag en egen Tiny Tiny RSS-server i kombination med den textbaserade RSS-läsaren Newsbeuter, mediaspelaren mpv och verktyget youtube-dl, ett verktyg som låter mig välja specifika upplösningar, codecs och så vidare. Vilket är tacksamt då min (i skrivande stund) 10 år gamla mediadator har lite svårt för allt ovan 1080p i 60 FPS. :)
YouTube har två typer av länkadresser till en kanal. Om vi tar kanalen Chyrosran22 som exempel. Hans kanal har följande två länkadresser:
Den första är den vanligast förekommande adressen, det är dock den alternativa länkadressen som är aktuell om du vill komma åt RSS-flödet. Den länkadressen kommer du åt om du tittar på en video och klickar på kanalnamnet under videon.
För att skapa en RSS-länk tar du helt enkelt sista delen i länkadressen och sätter ihop den med länken:
https://www.youtube.com/feeds/videos.xml?channel_id=
Exmpelvis:
https://www.youtube.com/feeds/videos.xml?channel_id=UCD0y51PJfvkZNe3y3FR5riw
Och om du är intresserad av vintagetangentbord tycker jag absolut att du ska spana in Chyrosran22 på YouTube. :)
]]>Bitlbee har stöd för GNU Social som standard, du behöver därför inte installera några extrapaket och kan börja med att lägga till ditt konto direkt:
ac add identica <användarnamn> <lösenord>
Eftersom att man måste identifiera sig med sitt lösenord behöver man inaktivera OAuth:
ac identica set oauth false
Lägg till din API-URL (Jag finns på Quitter.se och adressen är då https://quitter.se/api
):
ac identica set base_url 'https://quitter.se/api'
Aktivera slutligen ditt konto:
ac identica on
När du aktiverar kontot kommer en ny buffer att poppa upp med GNU Social.
Och om du inte vill råka posta en status av misstag, går det ordna så att du måste börja med kommandot post
genom att aktivera strikta kommandon:
ac identica set commands strict
Sitter du i ett dokument på exempelvis rad 358 och ska hoppa 5 rader upp blir kommandot 353G
alternativt 353gg
, inte vidare jättesmidigt tycker jag.
Men häromdagen läste jag om funktionen relativenumber
, vilket är en funktion som gör att Vim visar relativa radnummer utifrån markören.
Om du vill hoppa till tredje raden ovanför markören blir kommandot 3k
och om du vill hoppa till tredje raden nedanför markören blir kommandot 3j
. Något smidigare! :)
Du kan aktiva funktionen live med :set relativenumber
och om du alltid vill ha den aktiverad kan du lägga till set relativenumber
i din konfigurationsfil $HOME/.vimrc
.
Det finns en hel del inställningar att välja mellan också.
>> tty-clock -help -- INSERT --
usage : tty-clock [-iuvsScbtrahDBxn] [-C [0-7]] [-f format] [-d delay] [-a nsdelay] [-T tty]
-s Show seconds
-S Screensaver mode
-x Show box
-c Set the clock at the center of the terminal
-C [0-7] Set the clock color
-b Use bold colors
-t Set the hour in 12h format
-u Use UTC time
-T tty Display the clock on the specified terminal
-r Do rebound the clock
-f format Set the date format
-n Don't quit on keypress
-v Show tty-clock version
-i Show some info about tty-clock
-h Show this page
-D Hide date
-B Enable blinking colon
-d delay Set the delay between two redraws of the clock. Default 1s.
-a nsdelay Additional delay between two redraws in nanoseconds. Default 0ns.
Innan du börjar behöver du installera git
och ncurses
om du inte redan har dessa paket. Ladda sedan hem källkoden via git:
git clone https://github.com/xorg62/tty-clock
Ställ dig i mappen, kompilera och installera tty-clock:
$ cd tty-clock
$ make
# make install
Du kan sedan köra programmet i din terminal med kommandot tty-clock
.
Det fungerar som så att man markerar de filer man vill döpa om och sedan kör kommandot :bulkrename
. Ranger kommer då att öppna din textredigerare med en lista på de filer du har markerat. Och du kan nu enkelt döpa om dem, exempelvis genom att spela in ett macro i Vim.
Börja med att dubbelkolla så att du har paketet aspell
installerat. Du behöver även installera de språk du vill ha rättstavning för, exempelvis aspell-en
och aspell-sv
för engelska och svenska.
Sedan är det bara att aktivera tillägget i WeeChat med kommandot /plugin load aspell
. Du kan sedan lista alla tillgängliga inställningar med kommandot /set aspell*
eller läsa mer om dem på deras hemsida, men det går också bra att använda sig av scriptet iset.pl.
För att få förslag på ord som bilden ovan visar behöver du ändra aspell.check.sugestions
till önskat värde och även lägga till [aspell_sugest]
i din statusrad (weechat.bar.status.items
). Jag har följande widgets i min statusrad:
[buffer_number],[buffer_name],[buffer_modes],[lag],[aspell_suggest]
Sedan mitt senaste inlägg har dock både livestreamer och livestreamer-curses varit två döda projekt sedan länge. Men som tur var forkades livestreamer ganska omgående och lever nu vidare i projektet streamlink, ett projekt som jag också har skrivit om tidigare.
Klienten livestreamer-curses fungerade bra ganska länge, men när Twitch uppdaterade sitt API för drygt ett år sedan renderades klienten mer eller mindre obrukbar. Jag fick se mig om efter en ny klient då jag starkt ogillar Twitch väldigt tungdrivna hemsida och vägrar använda den. Jag hittade efter lite letande en klient som heter Twitchty - en klient som skulle visa sig vara bra och som dessutom utvecklas av en trevlig och hjälpsam utvecklare.
Precis som med livestreamer-curses använder Twitchy en egen och lokal databas med de du följer. Twitchy kan också hämta alla man följer via sitt Twitch-konto med kommandot twitchy -s <ditt användarnamn>
. Men det är bara en enkelriktad synkronisering och om du slutar följa någon på ditt Twitch-konto kommer det inte att påverka Twitchy.
Paketet streamlink
finns i Arch och Gentoos officiella förråd och jag förutsätter att det finns tillgängligt i Ubuntus med.
Hur man vill göra med Twitchy är upp till en själv. Om man har Arch finns det tillgängligt via AUR (twitchy-git). Men det går också bra att bara klona git-förrådet och köra filen twitchy.py
direkt eller kopiera den till din $PATH
om du vill slippa tjafsa med sökvägar.
Twitchy kommer med en interaktiv konfigurationsguide när du kör det och saknar en konfigurationsfil.
$ twitchy
Config file not found. Running --configure
Configure:
Backend: (s)treamlink / (l)ivestreamer s
Media player [mpv]:
Use hardware acceleration (vaapi) with mpv [y/N]: y
Default stream quality [low/medium/HIGH/source]: source
Truncate stream status at [AUTO]:
Number of favorites to display [5]: 20
Display chat for multiple Twitch streams [y/N]:
Interval (seconds) in between channel status checks [60]:
Current Settings:
Backend: streamlink
Media Player: mpv
Default Quality: source
Truncate status at: 0
Number of faves: 20
Display chat for multiple streams: False
Check interval: 60
Does this look correct to you? [Y/n]: y
Options written to /home/johan/.config/twitchy/twitchy.cfg. Please read for additional settings.
När du har kört guiden kan du antingen importera alla du följer på Twitch med kommandot twitchy -s <ditt användarnamn>
eller manuellt lägga till någon att följa med kommandot twitcy -a <namn>
.
Det enda jag saknar just nu med Twitchy är ett Ncurses-baserat gränssnitt i stil med livestreamer-curses. Just nu måste du manuellt kolla vilka som är online, eller outputta det till exempelvis Conky, med kommandot $ twitchy --conky go
, vilket jag har gjort:
Med hjälp av en if-sats visas Twitchy om någon är online.
{ "full_text" : "${if_empty ${execi 120 twitchy --conky go}}${else}${eval Twitch:}${endif}${color}", "color" : "\#6C71C4", "separator" : false, "separator_block_width" : 3 }, \
{ "full_text" : " ${execi 300 twitchy --conky go}", "color" : "\#CCCCCC", "separator" : false, "separator_block_width" : 3 }, \
{ "full_text" : "${if_empty ${execi 120 twitchy --conky go}}${else ${eval |}}", "color" : "\#6C71C4", "separator" : false, "separator_block_width" : 3 }, \
{ "full_text" : "${if_empty ${execi 120 twitchy --conky go}}${else}${eval |}${endif}${color}", "color" : "\#333333", "separator" : false, "separator_block_width" : 3 }, \
Min konfigurationsfil för Conky hittar du i sin helhet på min Github-profil.
]]>I Arch Linux heter paketet id3v2
och i Gentoo heter det media-sound/id3v2
. id3v2 är väldigt enkelt och fungerar ungefär så som man kan förvänta sig:
$ id3v2 -l Nocturnal_Depression-Crystal_Tears.mp3
Nocturnal_Depression-Crystal_Tears.mp3: No ID3 tag
$ id3v2 Nocturnal_Depression-Crystal_Tears.mp3 -a "Nocturnal Depression" -t "Crystal Tears" -y "2004" -g "Depressive Black Metal"
$ id3v2 -l Nocturnal_Depression-Crystal_Tears.mp3
id3v2 tag info for Nocturnal_Depression-Crystal_Tears.mp3:
TPE1 (Lead performer(s)/Soloist(s)): Nocturnal Depression
TIT2 (Title/songname/content description): Crystal Tears
TYER (Year): 2004
TCON (Content type): Depressive Black Metal (255)
Nocturnal_Depression-Crystal_Tears.mp3: No ID3v1 tag
Om du behöver hjälp är det bara att använda flaggan --help
.
Mitt senaste skärmskott var med Gentoo och mellan det och det här körde jag ett tag med Arch Linux, men som till synes har jag nu gått över till Funtoo.
Gentoo är en mycket trevlig distro, men den saknar lite personlighet och är lite stel. Arch är också en trevlig distro, speciellt med AUR. Men jag stör mig bara mer och mer på Systemd, som försöker vara och göra allt - vilket går emot hela min filosofi med Linux som ett modulärt system. Och även om AUR är bekvämt, tycker jag att Emerge väger tyngre i slutändan.
Funtoo känns iallafall fräscht och roligt! Det gick snabbt och enkelt att komma igång med det och det var roligt att leka med USE-flaggorna och OpenRC igen. :) Den här gången känns det som att jag hittat något som faktiskt kan ersätta Arch Linux.
]]>Jag hade heller ingen tidigare erfarenhet med att löda och jag ville dessutom prova ett ortolinjärt och delat upplägg på tangentbordet.
Det var roligt och spännande att bygga det! Jag blev också nöjd med mitt lödande för att vara första gången och har lärt mig det själv.
När det kommer till tangentbordet, var det roligt att testa, men ortolinjära tangentbord är inget för mig. :)
Storlek: | 40% |
Chassi: | Let’s Split, Smashing Acrylic [Website] |
Kretskort: | Let’s Split, Smashing Acrylic [Website] |
Brytare: | Gateron Yellow |
Tangenter: | NPKC PBT (Blanka) |
För att detta ska fungera behöver du följande funktioner i din .zshrc
:
# Group completions by categories
zstyle ':completion:*' format 'Completing %d'
# Colorize completion categories
zstyle ':completion:*:functions' ignored-patterns '_*'
zstyle ':completion:*' format $'\n%F{yellow}Completing %d%f\n'
zstyle ':completion:*' group-name ''
Spara och läs om din konfigurationsfil med source ~/.zshrc
.
Den här lilla guiden täcker de mest grundläggande som rör själva XMPP-servern, om du vill ha hjälp med att sätta upp en servermaskin får du vända dig till någon annan. Jag känner mig inte bekväm med att göra några rekommendationer där när säkerheten är en faktor.
När jag satte upp Prosody på Ubuntu 14.04 behövdes bara paketet prosody
, men när jag satte upp Prosody på en server med Arch Linux behövde jag också installera paketet lua51-sec
för att få stöd för TLS/SSL.
Här är min konfigurationsfil, den hör hemma i mappen /etc/prosody/
. Min konfiguration är i princip orörd och därför en bra utgångspunkt för att komma igång. En av de saker som jag ändrat och som jag tycker är viktigt är de här två inställningarna:
c2s_require_encryption = true
s2s_secure_auth = true
Det innebär att man tvingar anslutningen mellan klienten och servern att alltid vara krypterad. Det innebär också att du behöver sätta upp giltiga certifikat för den domän som du tänker använda dig av till Prosody.
I min konfigurationsfil har jag använt mig av min påhittade exempeldomän hund.xyz
, så att det inte råder någon förvirring med vad ni ska peta in er domän. :)
Jag använder mig av Let’s Encrypt till min domän och det går alldeles utmärkt att låta Prosody ta del av den kakan. Jag använder mig att ett litet script vid namn letsencrypt-to-prosody, vilket kopierar certifikatet till Prosody och ändrar rättigheterna på filerna så de kan läsas av Prosody.
När du är klar med konfigurationen är det bara att starta om Prosody:
# service restart profanity
Alternativt om du har Systemd:
# systemctl restart prosody.service
För att administrera din XMPP-server, t.ex. om du vill lägga till en ny användare, då kan man antingen använda sig av en XMPP-klient med stöd för detta, Pidgin är en av dess klienter:
Eller använda sig av kommandot prosodyctl
direkt på din server. Du kan du läsa mer om de tillgängliga kommandona här.
Om du använder Arch Linux finns det tillgängligt via AUR [Länk]. Men det går också bra att installera det med Pythons egna pakethanterare Pip:
# pip install md2pdf
Du konverterar sedan ett dokument med kommandot:
md2pdf <fil.md>
Det går också bra att specificera en outputfil med flaggan -o
:
md2pdf <fil.md> -o <fil.pdf>
Och om man vill ändra utseendet på något går det bra att göra det med CSS:
md2pdf -c style.css <fil.md>
Ett enkelt exempel på annan bakgrundsfärg, typsnittsfärg och typsnitt:
body {
background: #002B36;
color: #93A1A1;
}
p {
font-family: monospace;
}
vorbis-tools
.
Ställ dig sedan i mappen med dina FLAC-filer och kör kommandot:
$ oggenc -q 7 <FIL>
Eller om du vill konvertera alla filer i mappen:
find . -name "*flac" -exec oggenc -q 7 {} \;
Där -q 7
är kvalitén på OGG Vorbis-filerna. Skalan går från 0 till 10 och man använder sig av en skala för att man anser att det inte är helt rätt att förhålla sig till kilobit per sekund när man mäter kvalité.
Men man säger att 5
ska vara väldigt nära CD-kvalité och att 6
ska vara tillräckligt för att det ska upplevas som lossless, om du inte har en extraordinär utrustning. Du kan läsa mer om det här.
Källa: Command line for converting .flac files to .ogg - Ubuntu Forums
]]>Message Carbons är en extension till XMPP-protokollet (det protokoll som Jabber använder) och som gör det möjligt att kunna skicka karbonkopior till alla dina anslutna klienter. Det vill säga att om du skickar och tar emot meddelanden, synkas också dessa till dina övriga klienter.
För drygt 4 år sedan skapade en användare en ticket om detta (#15508 - Support for XEP-0280: Message Carbons) hos Pidgin. Och som grädde på moset inkluderade han även en fungerande patch som implementerar stöd för tillägget XEP-0280: Message Carbons
i Pidgin.
Men fyra år och mer än 60 kommentarer senare har Pidgin fortfarande inte gjort något åt det. Pidgin har ju som bekant stöd för plugins och någon har därför skapat ett fungerande plugin för det. Pluginet heter carbons och det finns både till Linux, macOS och Windows.
Om du använder Arch Linux finns det tillgängligt via AUR: libpurple-carbons-git, annars får du kompilera det själv.
Börja med att installera de beroenden du behöver för att kompilera pluginet. Paketen heter libpurple
, glib2
och libxml2
.
Om du använder en Debian-baserad distro har dessa paket andra namn; libpurple-dev
, libglib2.0-dev
och libxml2-dev
. De intalleras enklast med apt
:
# apt install libpurple-dev libglib2.0-dev libxml2-de
Ladda sedan hem källkoden via git:
$ git clone https://github.com/gkdr/carbons.git
Ställ dig i mappen, kompilera och installera pluginet:
$ cd carbons
$ make
# make install
Starta sedan om Pidgin och aktivera pluginet XMPP Message Carbons
via Tools / Plugins
.
Observera att den färdigkompilerade DLL-filen till Windows tillhandahålls av en tredjepart och inte via utvecklaren av pluginet. Utvecklaren själv går dock i god för denna part.
Ladda hem senaste DLL-filen här (direktlänk till carbons.dll) och flytta den sedan till mappen C:\Program Files (x86)\Pidgin\plugins
.
Starta sedan om Pidgin och aktivera pluginet XMPP Message Carbons
via Tools / Plugins
.
Caps Lock
till Esc
. För det rekommenderar jag xbindkeys i kombination med xdotool och om du använder Windows vet jag att AutoHotkey är ett populärt alternativ som är baserat på öppen källkod.
Ett annat och mer avancerat alternativ är programmerbara tangentbord. Det innebär att du kan skapa en egen layout med flera olika lager och macros, som du sedan flashar till kontrollern på tangentbordet. Detta innebär att din layout finns permanent lagrad på ditt tangentbord. Vilket är väldigt smidigt om du exempelvis använder flera datorer eller bara känner att du vill ha mer kontroll över att kunna anpassa ditt tangentbord precis så som du vill ha det.
Jag har till exempelvis bundit om Caps Lock
till att fungera som Fn
, vilket aktiverar mitt första lager (så länge den är nedtryckt). Och på mitt första lager har jag bland annat piltangenterna på h
,j
.k
och l
och detta för att det som Vim-användare känns naturligare. Och på standardlagret har jag exempelvis bytt plats på Esc
och Section
(den vänster om 1
). Som Vim-användare använder man Esc
hela tiden och detta gör att jag inte behöver flytta handen för att nå Esc
.
Men i princip alla tangentbord som är programmeringsbara är också custombyggen - du köper delar, bygger och löder själv. Men det är ju såklart inte för alla och därför anser jag personligen att Filco Majestouch 2 med en ersättningskontroller från svenska Bathroom Epiphanies ett väldigt bra alternativ.
Dessa ersättningskontrollers förvandlar ditt Filco-tangentbord till ett fullt programmeringsbart tangentbord. Installationen är enkel och du behöver inte löda något! Och mjukvaran är öppen källkod. :)
Till min tenkeyless-version heter ersättningskontrollern The Pegasus Hoof. Till den fullstora versionen heter ersättningskontrollerna The Tiger Lily och The Kitten Paw. Jag vet inte vad som skiljer dessa två åt, men om du är intresserad av den fullstora modellen av Filco Majestouch 2 kan du ju slänga iväg ett e-postmeddelande till killen bakom Bathroom Epiphanies och fråga vad som gäller.
Filco Majestouch 2 kostar drygt 1500 kr och säljs (som enda Svenska återförsäljare) av Maxgaming. Men går också att få tag på via Brittiska The Keyboard Company. Det var där jag köpte mitt exemplar en gång i tiden och det är också de som har flest modeller med Filco.
The Pegasus Hoof köpte jag via 1UP Keyboards för 35 dollar plus frakt, vilket blev 358 kr med frakten inräknad. Men kan tydligen köpas direkt via Bathroom Epiphanies, vilket jag upptäckte efteråt.
Det ska också tilläggas att det finns semi-programmerbara tangentbord. Ett av dessa är Vortex Pok3r. På Pok3r har du tillgång till 3 lager som du kan programera on the fly via ett programmeringsläge du aktiverar direkt på tangentbordet. Nackdelen är att du inte kan ändra standardlagret och du kan inte tillfälligt aktivera de lager du kan programmera. Vilket innebär att till exempelvis båda mina exempel som jag tidigare nämnde inte är möjligt på ett Pok3r.
Och du ska köpa en ersättningskontroller är det bra om du kontrollerar att ditt tangentbord fungerar till ditt exemplar. Det gör du genom att öppna tangentbordet och på baksidan av kretskortet har du ett modellnummer. Tänk bara på att du förlorar din garanti när öppnar tangentbordet. 1UP Keyboards listar CST-F87/88/89/91-MB V1.1
, men det är bekräftat att den nyare modellen CST-F87/88/89/91-MB V2.0
också fungerar.
Och har du några frågor eller funderingar kring kompatibilitet rekommenderar jag att du kontaktar Bathroom Epiphanies och frågar innan du köper eller gör några ingrepp.
(Som bilden visar har jag den nyare versionen och det fungerar alldeles utmärkt.)
Utöver sin ersättningskontroller behöver man också:
Jag tänker inte förklara hur du öppnar ditt tangentbord. Jag hänvisar dig istället till en bra guide i videoformat som James från Pexon PCs har gjort för att visa hur man byter ut kabeln på tangentbordet.
Och om du vill ha lite moraliskt stöd i videoformat för hur du byter ut din kontroller har Pete från 1UP Keyboards en bra guide på hur han gjorde när han bytte sin kontroller på sitt CoolerMaster-tangentbord. Som videon visar sitter kontrollern inte fast på något vis, utan är bara fastkilad med sina stift.
Jag började med att sätta upp de två program man använder för att skapa och flasha sin layout till tangentbordet. Det kändes bra att ha det klart innan jag försatte mitt tangentbord i ett grönsaksstadie. :)
EasyAVR är det program man använder för att skapa en egen layout. Eftersom det är skrivet i Python, behöver du inte kompilera och installera det, utan du kan ställd dig i mappen och köra det direkt med kommandot ./easykeymap.sh
.
dfu-programmer används för att flasha din layout till tangentbordet. Jag installerade dfu-programmer via AUR [Länk] på min dator med Arch Linux.
Koppla ur tangentbordet från datorn, öppna upp tangentbordet och byt ut kontrollern. Jag använde mitt plastkort för att försiktigt peta upp kontrollern. Och om du är osäker på hur du gör rekommenderar jag de två videoguiderna som jag länkade till tidigare:
När du har bytt din kontroller är det bra om du också dubbelkollar att din dator hittar ditt tangentbord med den nya kontrollern:
$ lsusb
Bus 004 Device 006: ID 16c0:047d Van Ooijen Technische Informatica Teensy Keyboard+Debug
Öppna EasyAVR genom att ställa dig i dess mapp och köra kommandot ./easykeymap.sh
.
Välj File / New layout
, i listan väljer du sedan Filco 87 (Pegasus Hoof v2)
och i menyn Available layouts
väljer du ISO 88
.
Om du är observant ser du att du nu har den internationella ISO-layouten framför dig, inte vår Svenska ISO-layout. Du kan om du vill skapa en svensk layout, men om du är lat som mig kan du välja svensk layout i ditt operativsystem istället och allt är då som vanligt.
När du programmerar ditt tangentbord måste du försätta tangentbordet i boot-läget. Som standard är genvägen för att aktivera boot-läget Left Shift+Right Shift+Break Key
(Break Key?).
När du skapar din egna layout måste du se till att du har en genväg till funktionen SCANCODE_BOOT
. Det är nämligen den funktionen som aktiverar boot-läget, ett läge som du måste vara i för att kunna flasha en layout. Om du flashar en ny layout som inte kan aktivera boot-läget vet jag inte hur du löser det.
Själv har jag bundit tangenten App
till att aktivera mitt andra lager och på det lagret har jag bundit funktionen SCANCODE_BOOT
till tangenten Esc
.
När du skapat din layout sparar du den i filformatet dat
. Det är en kopia som EasyAVR kan läsa om du vill göra ändringar på din layout utan att behöva börja om från början.
Skapa sedan en fil i filformatet hex
via menyn File / Build firmware
. Det är den filen som du ska senare ska flasha till ditt tangentbord.
Du kan nu försätta ditt tangentbord i boot-läget med Left Shift+Right Shift+Break Key
. Och om du nu kör kommandot lsusb
(med ditt extratangentbord) ska det synas att ditt tangentbord är försatt i boot-läget:
Bus 004 Device 006: ID 16c0:047d Van Ooijen Technische Informatica Teensy Keyboard+Debug
Bus 004 Device 007: ID 03eb:2ff0 Atmel Corp. atmega32u2 DFU bootloader
Nu är det dags att formatera ditt tangentbord!
# dfu-programmer atmega32u2 erase
Checking memory from 0x0 to 0x6FFF... Not blank at 0x1.
Erasing flash... Success
Checking memory from 0x0 to 0x6FFF... Empty.
När det är klart är det dags att flasha din nya layout.
# dfu-programmer atmega32u2 flash <filnamn>.hex
Checking memory from 0x0 to 0x6CFF... Empty.
0% 100% Programming 0x6D00 bytes...
[>>>>>>>>>>>>>>>>>>>>>>>>>>>>>>>>] Success
0% 100% Reading 0x7000 bytes...
[>>>>>>>>>>>>>>>>>>>>>>>>>>>>>>>>] Success
Validating... Success
0x6D00 bytes written into 0x7000 bytes memory (97.32%).
Och nu kan du starta ditt tangentbord och förhoppningsvis ska allting fungera som det är tänkt. :)
# sleep 10 && dfu-programmer atmega32u2 launch
Den vänstra hatten i bilderna är i nyskick och den högra hatten i bilderna har båda drygt 6 månaders slitage. Båda hattarna är samma tangent, det vill säga J
och det för att det ska vara så rättvist som möjligt.
Som bilderna visar har hatten i ABS-plast synbart slitage, medan hatten i PBT-plast fortfarande är som ny.
Varför gör man inte alla keycaps i PBT om det nu är så bra? Bra fråga. Min teori är högre tillverkningskostnad, samt att det är svårare att tillverka keycaps i PBT.
När man gjuter keycaps i PBT kan de krympa något när plasten svalnar. Och större keycaps som mellanslagstangenten kan också slå sig lite (warp på Engelska). Därför krävs det lite skarpare färdigheter om du ska få till det bra.
Och jag tror inte heller att merparten av Svensson-användarna bryr sig vidare mycket om hur hållbart deras tangentbord är heller. Så länge det är billigt är de nöjda.
Exakt hur väl PBT står sig vet jag inte, men jag har sett 20-25 år gamla tangentbord där plasten fortfarande är vit, medan chassit är som är gjort i ABS har gulnat av UV-ljuset. Det ska bli intressant att se hur många år det dröjer innan jag börjar se slitage på mina keycaps.
]]>Vad som inte syns på bilden är kontrollern som sitter i den, jag har bytt ut den medföljande till en The Pegasus Hoof, vilket gör det fullt programmerbart med hjälp av TMK firmware. En firmware som är baserad på öppen källkod och ger mig nya funktioner som lager och macros.
Märke: | Filco |
Modell: | Majestouch 2 |
Storlek: | TKL / 80% |
Bryatre: | Cherry MX Red |
Tangenter: | NPKC PBT blanks |
Kabel: | Custom, PexonPCs [Website] |
Pexon PCs är en liten skara entusiaster från England som tillverkar kablar av olika slag och de är väldigt poppis bland gemenskapen på r/mechanicalkeyboards.
När jag beställde mina kablar hade de en såpass stor orderstock att det skulle ta två månader innan jag skulle få mina kablar. Men jag visste också att de låg efter. Och det var alla gånger värt väntan för jag är sjukt nöjd med kablarna!
Kablarna görs precis efter dina önskemål och prissättningen är också rimligt tycker jag. För den gröna kabeln med coilen betalade jag ca 320 kr och för den lila kabeln 200 kr. Och längden på båda är ca 180 cm. Det är bättre att de är lite för lång än lite för kort. :)
Jag kan absolut rekommendera Pexon PCs om du är intresserad av en unik kabel som är gjord efter dina specifikationer. Och för inspiration och utbud finns en del bilder på Imgur [Länk].
]]>Visst, det går väl att ordna det utan ett plugin som Lightline, men om man ändå vill visa mer information kan man väl presentera det på ett sätt som är visuellt tilltalande.
Det ska också tilläggas att det finns flera andra alternativ som till exempel Airline och Powerline, som erbjuder mer funktioner och fluff, men jag vill bara ha något väldigt enkelt.
Börja med att ladda hem pluginet från GitHub:
git clone https://github.com/itchyny/lightline.vim
Kopiera mapparna autoload
och plugin
till $VIM
, vilket som standard är ~/.vim/
:
cp -r {autoload,plugin} ~/.vim/
Och nu finns det lite olika alternativ för hur man använder plugins i Vim. Jag använder Pathogen för att jag upplever det som enkelt och smidigt.
Ladda hem Pathogen från GitHub:
git clone https://github.com/tpope/vim-pathogen
Kopiera filen pathogen.vim
till $VIM/autoload
:
cp autoload/pathogen.vim ~/.vim/autoload/
I din .vimrc
lägger du till den här raden för att använda dig av Pathogen:
execute pathogen#infect()
Lägg sedan till här stycket för Lightline:
let g:lightline = {
\ 'colorscheme': 'solarized',
\ }
Och eftersom vi vill att Lightline ska synas hela tiden behöver lägga till:
set laststatus=2
Och eftersom att Lightline visar vilket läge man är i, behöver vi inte att Vim också visar det. Det döljer du med:
set noshowmode
Nu är det bara att spara din konfiguration och ladda om Vim. :)
]]>Förut körde jag med en hel del bokmärken i form av olika aliases och tänkte därför att autojump är ju ett (för mig) redundant tillägg. Men för ett tag sedan bestämde jag mig för att testa det, och det tog inte lång stund innan jag insåg att det här var ett av det bästa grejerna som hänt sedan skivat bröd.
Ett exempel på hur smidigt det är:
johan at Atlas in ~
>> cd /media/HDD0/Pictures/Wallpapers/Triple_Monitor
johan at Atlas in /media/HDD0/Pictures/Wallpapers/Triple_Monitor
>> cd
johan at Atlas in ~
>> j triple
/media/HDD0/Pictures/Wallpapers/Triple_Monitor
johan at Atlas in /media/HDD0/Pictures/Wallpapers/Triple_Monitor
>>
Som du ser behöver man inte ens skriva ut hela mappen, den förstår ändå vilken du menar. Kan det bli smidigare?
autojump har också några fler ess i skjortärmen, till exempel kan du öppna en mapp med din filhanterare med kommandot jo triple
. Du kan läsa mer om det på GitHub [Länk].
autojump finns i både Arch Linux och Ubuntus förråd och du installerar det med respektive pakethanterare.
# pacman -S autojump
Lägg sedan till denna rad i din konfig för ditt skal:
source "/etc/profile.d/autojump.sh"
Läs in ändringen med source ~/.bashrc
, alternativt source ~/.zsh
om du använder zsh.
# apt install autojump
Lägg sedan till denna rad i din konfig för ditt skal:
. /usr/share/autojump/autojump.sh
Läs in ändringen med source ~/.bashrc
, alternativt source ~/.zsh
om du använder zsh.
När jag såg att Komplett.se hade sänkt priset från 1000 kr till 700 kr på precis de hörlurar jag spanat in tidigare slog jag till på en gång.
Mina tidigare Koss Porta Pro är helt okej för mitt nätradiolyssnande, men de är inte omslutande och eftersom jag använder dem nästan uteslutande på promenader och joggingturer är det väldigt jobbigt när det är minsta lilla vindar, för då hör man ingenting. Och för att inte tala om sladden som vintertid fryser, skrapar mot jackan och då också skapar oljud.
Jag har nu haft dem i drygt två veckor och har använt dem dagligen både hemma och ute, och hittills har batterinivån inte rört på sig, vilket jag är imponerad över. Enligt specifikationerna ska man få ut 30 timmar, vilket jag inte tvivlar en stund på just nu.
Ljudmässigt låter de helt okej för prisklassen, även om basen är något överdriven. Men det är dock inget jag lider av, då jag bara lyssnar på poddradio. I övrigt tänker jag inte kommentera ljudbilden då jag hittills bara testlyssnat på 1 låt och jag är ingen audiofil för den delen, även om jag inte köper (i dubbel bemärkelse) vilket billigt skit som helst.
De sitter inte heller åt för mycket, vilket många hörlurar lätt kan göra, speciellt när de är nya. Och jag gillar att man har röstfeedback när man slår på och av hörlurarna, när den har anslutit sig till enheten i och trycker man en gång på strömknappen berättar hon hur mycket batteri som är kvar. Och det finns även kontroller för att spela/pausa, byta låt och spola.
Jag gillar också att man kan se på telefonen hur mycket batteri det är kvar.
Det enda jag ångrar nu är att jag inte köpte trådlösa hörlurar tidigare. :) Vill du veta mer om dem finns dem på Prisjakt [Länk] och Komplett.se tar fortfarande 700 kr för dem i skrivande stund.
]]>Efter alla år med Kodi (f.d. XBMC) började det nämligen kännas lite tråkigt, samtidigt som det har mer fluff och visslor än vad jag någonsin haft ett behov av. Jag bestämde mig därför att testa något nytt; en mediacenterlösning med UNIX-filosofin i åtanke. Jag kastade ut Kodi och ersatte det med i3, URxvt, Ranger, mpv, Newsbeuter (YouTube-prenumerationer via RSS), youtube-viewer och livestreamer-curses (numer ersatt med twitchy).
Mitt behov av ett riktigt tangentbord ökade också. Jag kollade runt lite vad som fanns, och jag hade från början tänkt mig ett 40%-60%-tangentbord med blåtand, men jag lärde mig snabbt att utbudet är i obefintligt. Jag slog tillslut till på ett KBParadise V60, med röda Gateron-switchar hos The Keyboard Company och en väldigt lång USB-kabel från Amazon.de, så att jag kan gömma kabeln snyggt och inte behöva ha den tvärs över vardagsrummet.
Och här är mitt V60 med tjocka keycaps i PBT-plast från Massdrop, customkabel från Pexon PCs och artisan från Idea123 via Massdrop:
KBP V60 inte finns att få tag på i ISO-layout. Men eftersom att jag bara ska använda det till mitt mediacenter spelade det ingen roll för min del. Även om jag egentligen är ganska patriotiskt till ISO-layouten, men alla har väl ett pris. ;)
Jag visste inte riktigt vad jag hade att förvänta mig rent kvalitetsmässigt med ett chassi i plast och med en prislapp på drygt 950 kr. Men det skulle visa sig vara ungefär vad man kan förvänta sig att få för 950 kr - ett vanligt standardtangentbord utan något fluff.
Ytan på chassit har en diskret textur och är inte helt blank, vilket gör att det inte känns och inte ser mer plastigt ut än vad det behöver göra. Dock kan man inte komma ifrån att det låter plastigt att skriva på det, men eftersom att jag inte har några planer på att skriva romaner på mitt mediacenter är det för mig inte jätteviktigt hur det låter.
När det kommer till Gateron-brytarna är jag imponerad. Brytarna är väldigt len, men till en liten kostnad av aningen mer wobble. Och för er som inte känner till Gateron är det så kallade Cherry MX-kloner. Cherrys patent gick ut för ett tag sedan, vilket har gjort att det har ploppat upp “kloner” på marknaden. I den här kontexten är inte kloner en dålig sak, många föredrar Gateron för att de är lenare och att de dessutom är billigare skadar ju inte.
Men priset är för många inte relevant här, se bara på Zealio-switcharna, som tillverkas av Gateron exklusivt för Zeal PC. De kostar ca $1 styck, medan en Gateron-switch kostar ca $0,25 och folk är som galna i Zealios för att den taktila bumpen är (subjektivt) bättre än i Gaterons taktila switchar.
Summa summarum är jag nöjd med tangentbordet. Jag kan inte tänka mig ett bättre tangentbord (för mitt ändamål) för under tusenlappen och som inte väger bly. Och om du kan och vill bygga eget tangentbord har du givetvis mycket bättre förutsättningar! Men i skrivande stund är jag inte riktigt där än, men jag har planer på att lära mig att löda och börja bygga mina egna tangentbord i framtiden.
]]>Nåja, med DAVfs kan man montera sin Nextcloud (och alla andra WebDAV-servrar för den delen) som en diskenhet i Linux, vilket fungerar ungefär som att använda deras grafiska klient och låta den synka till en mapp. Men här har man också fördelen att man inte behöver t.ex. X.org.
Börja med att installera paketet davfs2
. Lägg sedan till dig i gruppen network
:
# usermod -a -G network <användarnamn>
För att ändringarna ska börja gälla behöver du också logga ut och in en gång.
Det går nu bra att montera diskenheten manuellt med kommandot:
sudo mount -t davfs https://exempel.se/remote.php/dav/files/<användarnamn> /mnt/nextcloud
Men om du vill att den ska monteras automatiskt vid boot kan du lägga till en rad i /etc/fstab
:
https://exempel.se/remote.php/dav/files/<användarnamn>/ /mnt/nextcloud davfs user,uid=<användarnamn>,file_mode=600,dir_mode=700 0 0
Skapa sedan filen ~/.davfs2/secrets
med innehållet:
https://exempel.se/remote.php/dav/files/<användarnamn>/ <användarnamn> <lösenord>
Se även till att bara du har rättigheter att läsa filen med kommandot chmod 0600 ~/.davfs2/secrets
. Jag rekomenderar även att du skapar ett applösenord för DAVfs och inte använder ditt riktiga lösenord.
Du kan nu montera enheten med kommandot $ mount /mnt/nextcloud
. Var noga med att inte montera den som root, för den kommer då att leta efter filen secrets
i /etc/davfs2/
. :)
Det visade sig bero på att man i och med version 1.19 har ersatt xf86-input-evdev
med xf86-input-libinput
och med det slutade också xset
att fungera, vilket är det program jag använder för mina musinställningar.
Det går som tur är alldeles utmärkt att själv installera xf86-input-evdev
och sedan byta tillbaka till evdev. I filen /etc/X11/xorg.conf.d/50-mouse-acceleration.conf
lägger du till följande rader:
Section "InputClass"
Identifier "My Mouse"
Driver "libinput"
MatchIsPointer "yes"
Option "AccelProfile" "flat"
EndSection
Spara filen och starta sedan om X.
Visst, det är inte svårt att återansluta via mitt lilla alias, men eftersom det händer flera gånger om dagen blir det lite jobbigt i längden. Men som tur är går det att sköta helt automatiskt med hjälp av autossh.
autossh -M 0 -o ServerAliveInterval 45 -o ServerAliveCountMax 2 <användare>@<server> -t <kommando>
ServerAliveInterval
och ServerAliveCountMax
ser till att hålla igång anslutningen genom att skicka regelbundna paket till servern och ser även till att avbryta anslutningen om servern inte svarar.
Men om du däremot kan tänka dig en ANSI-layout med internationell layout är det snarare plånboken som sätter stopp och inte utbudet. Vilket är också anledningen till att en del entusiaster väljer att gå över till just ANSI.
Och som att det inte redan är svårt som svensk att hitta kompatibla sets blir det nästan löjligt svårt om du vill ha keycaps i den mer tåliga plasten Polybutylentereftalat (PBT). Keycaps tillverkas nästan uteslutande i plasten Acrylonitrile butadiene styrene (ABS), en billigare plast som man också använder till bland annat hushållsprodukter och liknande. PBT-plast tål nämligen oljor och dylikt bättre än vad den billigare ABS-plasten gör. Våra fingrar är full med kroppens egna olja och det är främst den som gör keycaps blanka och fula med tiden.
Efter att ha spanat efter ett set under längre tid slog jag till på ett blankt set i PBT-plast som dök upp på Massdrop för drygt en månad sedan [Länk]. Det gick att få det i färgerna vitt, grått och mörkgrått med alpha och modifiers i olika färger. Jag valde grått med mörkgråa modifiers och med frakten hamnade kalaset på strax under 400 kr, vilket får anses prisvärt för ett set i PBT-plast.
Ni får ha lite överseende med kvalitén på bilden. Sverige är mörkt dygnet runt den här tiden på året. Bilden nedanför på min Numpad togs dock någon dag senare i dagsljus och visar också mer korrekta färger.
Min Numpad är faktiskt ett nytt inköp från Korea och det låg på postombudet dagen efter mina keycaps. Jag köpte det via eBay och det tog bara 7 dagar att få det skeppat hit. Det är ett Leopold FC210TP med Cherrys röda brytare [Länk] och med frakt blev det drygt 560 kr.
Eftersom att det är en separat Numpad har det också fyra extraknappar längst upp, som inte är standard på ett vanligt tangentbord med integrerad Numpad. Men det ger ju mig en utmärkt ursäkt att köpa några andra roliga keycaps att pryda den raden med. :)
Summa summarum är jag jättenöjd med mina nya keycaps! Värt att notera är att de är pyttelite tyngre än vanliga tunna keycaps i ABS-plast. Något som vissa kan vara lite känslig för, men det är inget som jag direkt bryr mig om.
Nästa gång gruppköpet kommer tillbaka på Massdrop kommer jag definitivt att köpa ett till set att ha i reserv. Men förhoppningsvis ska det här hålla sig fräscht i många år framöver.
]]>Och ett av mina måste ha-tillägg är Pentadactyl, ett tillägg som förvandlar Firefox till en mer Vi-liknande webbläsare, som gör att du kan surfa på webben med (nästan) bara tangentbordet. Men eftersom Firefox aldrig var skapat med Vi-filosofin i åtanke (och även om du kan göra mycket med tillägg) finns det fortfarande vissa saker som kräver att du använder musen.
Det finns dock flertalet Vi-liknande webbläsare som låter dig använda tangentbordet till 100%. Några populära alternativ är exempelvis uzbl, surf och dwb. Jag har testat merparten av alternativen och även om det är bra webbläsare har har alla dragits med (för mig) dealbreakers. Där ett gemensamt tema har varit undermålig prestanda, eftersom man använt sig av WebKitGTK+ som åtminstone för mig har varit allt annat än snabbt.
En webbläsare som jag aldrig kom mig för att testa var qutebrowser, vilket är en webbläsare i samma Vi-liknande anda som de andra, men som använder sig av Qt och QtWebKit istället för GTK+ och WebKitGTK+.
qutebrowser har precis som de andra Vi-liknande webbläsarna ett minimalistisk utseende. Eftersom webbläsarna är helt tangentbordsdriven är ett klassiskt ‘webbläsar-GUI’ överflödigt och det tar bara upp onödig skärmyta. Och om du inte har koll på hur en Vi-liknande webbläsare fungerar har qutebrowser en bra fusklapp.
Att gå från Firefox till qutebrowser innebär också avkall på tillägg, vilket för många kanske är otänkbart. Men det finns i alla fall en inbyggd värdbaserad reklamblockerare som fungerar utmärkt. Och en sak som jag personligen saknar och som vi kanske kan få se i en framtida version är per-domän-inställningar för blockering av JavaScript och cookies. Just nu är det på eller av för alla domäner, vilket gör att man får vara extra försiktig med vart man surfar.
Utvecklaren håller också på att byta webbmotor till QtWebEngine, som enligt de själva ska prestera i klass med Chromium. Och som vi alla vet är Chromium en oljad blixt i jämförelse med andra webbläsare som Firefox. Och om man vill går det faktiskt att använda sig av QtWebEngine med flaggan --backend
:
$ qutebrowser --backend webengine
Värt att notera är att implementeringen av QtWebEngine är i ett experimentellt stadie och qutebrowser saknar en del grundläggande funktionalitet när du kör den med QtWebEngine.
Om du gillar Vi-liknande webbläsare kan jag varmt rekommendera qutebrowser! Ett plus är att den också finns till både Windows och Mac OS X.
]]>Idag tröttnade jag dock och började utforska mina alternativ på allvar. Och jag hittade något som heter jmtpfs - ett FUSE- och libmtp-baserat filsystem som låter dig montera din Android-enhet (och andra MTP-enheter) i ditt filsystem, på samma sätt som du gör med dina andra lagringsenheter.
Arch Linux
jmtpfs finns tillgängligt via AUR:
Om du inte använder någon AUR-helper kan jag rekomendera Pacaur. Och vad du än gör, håll dig borta från Yaourt (Reddit - What’s so bad with yaourt?).
Ubuntu
jmtpfs finns i de officiella förråden och installeras enklast med apt
:
# apt install jmtpfs
Kontrollera att din enhet hittas med:
# mtp-detect
Om den inte gör det kan du testa att starta om datorn. På min telefon med CyanogenMod fick jag också välja läget File transfers
(standard är Charging
) via dropdown-menyn.
Du behöver först en monteringspunkt, jag valde /mnt/phone
:
# mkdir /mnt/phone
Glöm inte bort att ändra rättigheter på mappen:
# chown <användare>:<användare> /mnt/phone
Sedan är det bara att montera enheten med:
$ jmtpfs /mnt/phone
Det som hände var att Lubuntu hittade enheten men inte ville växla till modemläget. Modem för mobilt bredband har två lägen; i det första läget fungerar den som en vanlig lagringsenhet där man kommer åt drivrutiner och ett sekundärt läge där modemet fungerar som ett modem. Kunde de inte bara ha skickat med en CD-skiva?
Jag hittade en hel hög med olika tips och idéer som fungerat för andra med varierande resultat, dessvärre inget som fungerade för mig. Jag hittade även några olösta och övergivna buggrapporter på Launchpad med +1 år på nacken. Lite tråkigt att Canonical inte tycks prioritera något så viktigt som fungerande modem för mobilt bredband.
Nåja, efter ett par timmars felsökande hittade jag en fullösning på problemet - Det går nämligen att växla till modemläget manuellt. Det är dock bara temporärt och du måste köra kommandot varje gång du startat om datorn eller pluggat ur modemet.
# usb_modeswitch -J -v 0x12d1 -p 0x157d
Du behöver paketet usb-modeswitch
. Flaggan -v
och -p
står för vendor
och product
, du hittar rätt värden med kommandot lsusb
:
$ lsusb
[...]
Bus 002 Device 015: ID 12d1:157d Huawei Technologies Co., Ltd.
[...]
Om du har en bättre lösning på problemet får du gärna höra av dig!
]]>Jag började med att ladda hem några avsnitt åt gången, men det innebar lite väl många steg för att bara få hem ett enda avsnitt och det blev snabbt långdraget. Jag sökte lite på webben och hittade ett smidigt tips där man använder Wget för att kunna ladda hem hela sökresultat i ett och samma kommando.
Det du gör är att du börjar med att gå till “Advanced Search”, skapa din sökning och välj sedan att få sökresultatet i en CSV-fil som du sparar på din dator. Värt att notera är att som standard visas bara upp till 50 sökresultat, i mitt fall finns det över 100 avsnitt, så för att få med alla behövde jag ändra värdet till något högre - något som jag missade första gången jag testade det.
Min fil search.csv
såg ut såhär:
"identifier"
"lrp051"
"lrp059"
[...]
Ta bort raden "identifier"
och alla cituationstecken så att filen ser ut såhär:
lrp051
lrp059
[...]
Du kan nu ladda hem alla filer med kommandot:
wget -r -H -nc -np -nH --cut-dirs=1 -e robots=off -l1 -i ./search.csv -B 'http://archive.org/download/'
Du kan även specifiera specifika filformat med kommandot:
wget -r -H -nc -np -nH --cut-dirs=1 -A .ogg,.mp3 -e robots=off -l1 -i ./search.csv -B 'http://archive.org/download/'
Alla filerna laddades sedan hem i respektive mapp för mig:
$ tree
├── search.csv
├── lrp002
│ └── linuxreality002.ogg
├── lrp005
│ └── linuxreality005.ogg
├── lrp007
Men det är ju enkelt ordnat med mv
. :)
Källa: http://blog.archive.org/2012/04/26/downloading-in-bulk-using-wget/
]]>Det beror på en begränsning med Qt [Referens]. Men det går att komma runt det genom att använda en liten annorlunda syntax med mailcap:
text/html; mv %s %s.html && qutebrowser %s.html >/dev/null 2>/dev/null; needsterminal;
Källa: https://qutebrowser.org/FAQ.html
]]># Edit command line with $EDITOR
autoload -U edit-command-line
# Emacs style
#zle -N edit-command-line
#bindkey '^xe' edit-command-line
#bindkey '^x^e' edit-command-line
# Vi style:
#zle -N edit-command-line
#bindkey -M vicmd v edit-command-line
Eftersom jag är en Vim-användare valde jag givetvis Vi-stilen; Esc+v
. Med Emacs-stilen använder du Ctrl+x Ctrl+e
. Och i Bash fungerar det direkt ur lådan med Ctrl+x Ctrl+e
.
Eftersom att jag följer en hel hög med broadcasters är det både jobbigt och svårt att hålla koll på vilka som är online och vilka jag ens följer. För att lösa det problemet använder jag livestreamer-curses, vilket är ett Ncurses front-end till Livestreamer.
Häromdagen slutade dock Livestreamer att fungera när Twitch uppdaterade sitt API, vilket också innebar att livestreamer-curses slutade att fungera. Jag väntade tålmodigt på en lösning, men både Livestreamer och Livestreamer-curses har varit så gott som döda projekt under en längre tid. Vilket jag antar är anledningen till att någon forkade Livestreamer och skapade Streamlink.
När jag hörde talas om Streamlink frågade jag dem om det fanns några planer på ett front-end, liknande livestreamer-curses, varvid någon påpekade att jag kunde ju se till att livestreamer-curses använder Streamlink istället för Livestreamer. Vilket jag också gjorde.
Du hittar min modifierade version på min GitHub [Länk]. Du installerar den med kommandot sudo python setup.py install
. Glöm inte bort att installera Streamlink först.
sudo pm-suspend
och sedan ange sitt lösenord är ju inte jättesmidigt.
Men det går faktiskt att lägga till ett par rader i filen /etc/sudoers
så att man kan inte behöver ange sitt lösenord. Och om du ska göra ändringar i /etc/sudoers
rekommenderar jag visudo.
<användare> ALL = NOPASSWD: /usr/sbin/pm-hibernate
<användare> ALL = NOPASSWD: /usr/sbin/pm-suspend
Du behöver fortfarande köra kommandot med sudo, men du behöver däremot inte ange ditt lösenord nu. Jag har bundit kommandot till Ctrl+Alt+Break, vilket jag tycker är lite fyndigt då det står “Pause” på tangenten. :)
]]>Dokumentationen för hur du gör är dock något luddig, det står bara att du ska läsa in completion-filen? Men riktigt så enkelt är det inte. Händigt nog har någon redan klurat ut hur man gör [Länk].
Börja med att skapa mappen $HOME/.zsh/completions/
:
$ mkdir $HOME/.zsh/completions
Ladda hem completion-filen:
$ wget https://raw.githubusercontent.com/sferik/t/master/etc/t-completion.zsh -P $HOME/.zsh/completions/
Döp om filen till _t
:
$ cd $HOME/.zsh/completions/ && mv t-comletions.zsh _t
Lägg sedan till denna rad i din konfigurationsfil $HOME/.zshrc
:
fpath=($HOME/.zsh/completions/ $fpath)
Läs om din konfiguration:
$ source $HOME/.zshrc
Och nu ska shell completions för T fungera!
]]>find
och några argument kan radera filer som är äldre än X antal dagar.
find /sökväg/till/filer* -mtime +5 -exec rm {} \;
Där +5
är antalet dagar.
Källa: How-To Geek
]]>Det man kan göra är att använda MTA-klienten sSMTP och skicka e-postmeddelanden via sin e-postleverantör. Vilket är väldigt enkelt ordnat.
Om du inte har paketet ssmtp
på din server börjar du med att installera det. Sedan behöver man se över konfigurationsfilen /etc/ssmtp/ssmtp.conf
:
root=hund@server.xyz
mailhub=smtp.server.xyz:465
rewriteDomain=server.xyz
AuthUser=hund@server.xyz
AuthPass=lösenord
hostname=Lathund
FromLineOverride=YES
UseTLS=YES
Nu är det bara att använda dig av ssmtp för de program som du vill kunna skicka e-postmeddelanden från.
]]>Men idag fick jag reda på att det går att öppna länkar via URxvt och att det dessutom går att sätta färg på länkarna! Jag vet inte riktigt hur jag har kunnat missat det? Men jag blev nästan lite till mig. :D
Jag har nu bundit Ctrl+u
till att lista senaste länkarna (10 senaste är max) och Ctrl-l
öppnar den senaste länken direkt. Du ordnar det med dessa två rader i din .Xresources (eller .Xdefaults om du använder dig av den filen):
URxvt.keysym.Control-l: perl:matcher:last
URxvt.keysym.Control-u: perl:matcher:list
Om du vill sätta färg på länkarna lägger du till denna rad:
URxvt.matcher.rend.0: Uline Bold fg6
Läs sedan om din konfiguration med kommandot xrdb -merge /home/johan/.Xresources
och starta om terminalen så ska det fungera.
HISTIGNORESPACE
.
Om du vill köra ett kommando som du inte vill ska sparas i din historik börjar du kommandot med ett mellanslag. Funktionen är inaktiverad som standard, men aktiveras genom att lägga till den här raden i din konfigurationsfil:
setopt histignorespace
Läs sedan om din konfigurationsfil med kommandot source $HOME/.zshrc
. Och nu när du kör ett kommando som börjar med ett mellanslag kommer det inte att sparas i din historik.
Och nu när jag haft min Nexus 5X i drygt 8 månader kan jag säga att jag är i det stora hela fortsatt nöjd med den. Den har bra hårdvara, även om den ibland kan upplevas som lite slö. Problemet är dock inte hårdvaran, utan Android själv. Det stora irritationsmomentet har dock varit något helt annat, nämligen loggan på baksidan av skalet. Loggan som består av texten “Nexus” är en utfräst text som var ifylld med något annat material. Det tog bara någon månad innan texten började flagna, vilket skapade ett otroligt obehag när man håller telefonen i handen och fingertopparna berör ojämnheterna.
Min firmware är i vanlig ordning custom, jag har alltid kört med CyanogenMod på mina telefoner och min Nexus 5X är inget undantag. Förut var det för att komma undan OEM-tillverkarna och deras bloatware, idag är det för att komma undan Google. Och jag vet att det kanske låter konstigt med tanke på att det är en ‘Google-telefon’. Jag avskyr Googles grepp om Android. Om det fanns en någorlunda vettig Linux-telefon hade jag bytt på en gång.
En sak som är nytt sedan mitt första inlägg är att jag helt skippat Google Apps (GApps). Innan hade jag Pico-versionen av Open GApps, men jag kör nu helt utan. Merparten av mina program finns på den fria programbutiken F-Droid och det är där jag försöker att hålla mig. För program som bara finns på Play Store använder jag programmet Raccoon på datorn för att hämta APK-filerna som jag sedan synkar till min telefon.
Anledningen till att jag valde att skippa GApps var dels för att komma undan Google på min telefon och för att jag under en längre tid svurit mig trött på Google Play Services som konstant kraschade och dränerade batteriet för mig. Det enda negativa jag märkt av hittills är att vissa program som t.ex. Mobilt BankID varje gång gnäller att jag saknar Google Play Services och att programmet inte fungerar utan det, vilket det gör. Men det förekommer faktiskt program som inte får använda utan Google Play Services och en av dem är Twitch. Men då är jag hellre utan om det inte finns något alternativ.
Vilka program använder jag egentligen på min telefon? Merparten av mina program är som sagt baserad på öppen källkod, men det finns några få undantag och dessa är märkt med “[Ej OSS]”.
Jag hoppas att du fann min lista intressant! Det tog sin lilla tid att sammanställa den med alla länkar. :)
]]>Ett bra exempel på det är åtkomsten till Reade view, som du vanligtvis aktiverar via en liten ikon i adressfältet. Men eftersom att jag inte har det synligt blir det svårt att komma åt det.
Det går dock att skapa ett kortkommando för det med hjälp av en smart funktion i Pentadactyl, nämligen :emenu
som ger dig tillgång till alla menyalternativ via kommandoraden.
För att aktivera Reader mode i normal mode med v
har jag lagt till denna lilla rad i min konfigurationsfil:
map -modes=n v <count>:emenu View.Enter Reader View<Return>
Om du missat vad Reader view är, har du gått miste om en riktigt bra funktion i Firefox! Reader view förvandlar hemsidor till vad som kan liknas med en sida ur en bok.
Reader view finns också till Firefox för Android. Och där använder jag funktionen hela tiden. På datorn är det bekvämt, men på en telefon med en liten skärm kan texten på hemsidor ofta vara en utmaning och rent av ansträngande att läsa.
]]>Enligt mig ser all text vedervärdig ut! Tjock och suddig text. Vem vill ha det så? Förutom Ubuntu då, som har kört med det ganska länge nu. Men Ubuntu har ju också alltid legat i framkant med tveksamma features. :)
Det du behöver göra är att skapa filen extras.sh
i mappen /etc/profile.d/
och klistra in en enstaka liten rad med text:
# vim /etc/profile.d/extras.sh
Klistra in denna rad och spara filen:
export FT2_SUBPIXEL_HINTING=0
Glöm inte att göra filen körbar också:
# chmod +x /etc/profile.d/extras.sh
Du behöver nu starta om Xorg och efter det ska allting fungera. Lösningen hittade jag på Arch Linux-forumet [Länk].
]]>Som bilden avslöjar är det tenkeyless-modellen. Eftersom jag sällan om aldrig använder Numpad-delen skippar jag den gärna till förmån för ett mindre och snyggare tangentbord. :)
Och i tangentbordsvärlden kan Filcos tangentbord jämföras lite med Svenssonlivet och Volvo. Filco är ett lite dyrare, stilrent och anonymt tangentbord som andas kvalité. Och det är inte på något vis “styleat” med vare sig några extrafunktioner eller någon typ av belysning som idag är väldigt populärt.
Jag fyndande mitt tangentbord, handledsstödet och blanka SuperKey-keycaps hos Keyboard Company för drygt 2263 kr. En summa som kanske får icketangentbordsnörden att sätta kaffet i halsen, men för oss mech-entusiaster är det alla gånger värt det.
Sist men inte minst vill jag berömma Keyboard Company för deras anmärkningsvärda service. Jag var som sagt ute efter TKL-modellen med röda Cherry MX-brytare, men oturligt nog fanns bara Ninja-modellen på lager och det skulle dessutom dröja innan vanliga modellen skulle komma in fick jag besked om när jag pratade med butiken. Ninja-modellen har trycket på framsidan av tangenterna och inte på ovansidan som vanliga tangentbord, därav namnet. Men de erbjöd sig att själva byta ut tangenterna så att jag fick precis det jag ville ha. Det om något är service tycker jag.
]]>Syntaxen är väldigt enkel:
$ currency_converter sek eur 1337 123 777
SEK EUR
--------- --------
1337.0000 143.3264
123.0000 13.1856
777.0000 83.2944
Och som exemplet visar går det bra att kolla upp flera summor samtidigt. Programmet finns tillgängligt via AUR under namnet python3-currencyconverter
. [Länk].
Att sammanfoga dessa två filer till en fil som innehåller både bild och ljud var dock förvånansvärt enkelt, förutsatt att man vet hur man gör.
ffmpeg -i <video> -i <ljud> -vcodec copy -acodec copy <output>
:reh
.
Idag på kanalen #pentadactyl på Freenode fick jag hjälp med mitt problem och en förklaring på vad det var. Det visade sig att verktygsfältet försvinner när man ändrar storlek på webbläsarfönstret. Och eftersom jag använder en tiling window manager händer det ofta att webbläsaren varierar i storlek.
När man har svaret är det ju i vanlig ordning löjligt enkelt. Lägg bara till den här raden i din konfigurationsfil $HOME/.pentadactylrc
:
au Fullscreen * set guioptions=XYZ
Där XYZ är dina val för de grafiska element du vill ha synlig. Du behöver sedan läsa om konfigurationen med kommandot :reh
.
Den vanligaste appen för filter idag är utan tvekan Instagram, som kommer med ett gäng filter och lite enklare verktyg för att snabbt och enkelt kunna redigera bilden efter behov. Det finns också mer tillägnade appar som t.ex. VSCO, som har mer funktioner och som dessutom låter dig ladda hem nya filter.
Men appar hit och appar dit, jag personligen känner att våra smartphones äter upp vår vardag och förvandlar oss till sämre människor. Det i kombination med det faktum att appar som Instagram och VSCO också är proprietär mjukvara får mig att vilja undvika dem.
Så vad finns det för alternativ för oss som inte är vidare duktig på att fotoredigering men ändå vill få till snygga bilder med hjälp av vår dator? Svaret heter GREYC’s Magic Image Converter (G’MIC), vilket är ett bildbehandlingramverk. På ren svenska är det ett plugin för att göra olika saker med dina bilder, t.ex. lägga på Instagram-liknande filter och kanske förbättra en mörk bild.
Till G’MIC finns olika set med filter. Det finns bland annat ett set med filmfilter som påminner en del om de filter som VSCO har. Värt att veta är att du kan skapa ett kollage med en uppsättning filter, så att du enkelt kan skapa en förhandsgranskning av din bild med alla filter från det set du valt.
Arch Linux:
# pacman -S gimp-plugin-gmic
Ubuntu:
# apt-get install gimp-gmic
Du hittar sedan G’MIC i menyn Filters / G'MIC
.
En bra kompromiss på problemet är pluginet purgelogs.py, ett plugin som låter dig enkelt rensa bland loggarna med diverse regler.
Men en kedja är samtidigt inte starkare än dess svagaste länk, och i det här fallet är väl den länken att man faktiskt ska komma sig för att använda pluginet. Och här kommer cron.py till undsättning. Japp, Cron finns faktiskt till Weechat! Och med hjälp av cron.py har ordnat så att ett cronjob med purgelogs.py körs en gång om dagen och tar bort loggar som är äldre än 30 dagar.
Börja med att installera purgelogs.py och cron.py i Weechat:
/plugin install purgelogs.py
/plugin install cron.py
Du kan nu lägga till ditt jobb i Cron.py:
/cron add 00 00 * * * * core.weechat command /purgelogs age 30 delete
Ovan exempel är mitt cronjob som tar bort loggar äldre än 30 dagar en gång om dagen vid midnatt.
]]>history-search-backward
. Widgets är enligt mig ett litet konstigt namn för typ funktioner/plugins.
Nu undrar du kanske vad history-search-backward
? Om du använder skalet zsh kanske du till och med använder funktionen utan att ens veta om det. Låt oss säga att du körde ett kommando häromdagen som du vill köra igen, men det var ett komplext kommando och som du kanske inte minns eller inte bara orkar skriva igen. Vad gör man?
Det är nämligen så finurligt att history-search-backward
låter dig bläddra bland historiken, men bara bland kommandom som börjar med de tecken du skriver ut. Säg att du kopierade en fil och vill kopiera samma fil igen, skriv bara ut cp
och använd sedan piltangenterna för att bläddra bland din historik med kommandon som börjar på cp
.
Men använder man Vi-läget i zsh fungerar inte denna funktion med j
och k
, vilket är något jag har saknat. Men efter lite research hittade jag namnet på funktionen och hur du binder rätt tangenter till det:
bindkey -M vicmd k history-search-backward
bindkey -M vicmd j history-search-forward
Men om du inte vet vad kommandot börjar med då? Då går det faktiskt också att söka fritt i historiken. Och som standard är det Ctrl-R
för att söka och sedan Ctrl-R
igen för att bläddra mellan sökresultaten.
Men om man använder Vi-mode vill man ju göra det på rätt sätt så att säga, det vill säga att man använder /
för att söka och n
och N
för att bläddra bland sökresultaten. Det är som tur är enkelt ordnat med:
bindkey -M vicmd / history-incremental-search-backward
bindkey -M vicmd n history-incremental-search-backward
bindkey -M vicmd N history-incremental-search-forward
Du behöver programmet wmctrl
och i tillägget för Mailbox Alert ersätter du länken till skriptet med:
/usr/bin/wmctrl -r "Thunderbird" -b add,demands_attention
Som sagt, snyggt och enkelt.
]]>Och eftersom Kodi fungerat bra har jag aldrig sett mig om efter andra alternativ eller reflekterat över hur jag använder mitt mediacenter. Men häromdagen slog tanken mig; “-Är ett textbaserat mediacenter möjligt?”. Jag tänkte att det kunde vara en rolig grej och började fundera lite på hur jag skulle lösa det.
Jag använder Kodi till främst tre saker: YouTube, Twitch och ibland lokala mediafiler. De två sistnämnda var lösningen enkel till, jag använder ju redan filhanteraren Ranger och Livestreamer-curses. Men YouTube blev ett problem och jag hittade ingen bra lösning på det. YouTube är också min främsta källa till underhållning. Det är faktiskt nu mer än 10 år sedan jag skippade vanliga TV-kanaler.
Projektet stannade därför av lika snabbt som det kom igång. Men häromdagen när jag gick igenom nya videos på Youtube, såg jag en video från Jordan Keys där hur visade hur han hanterar sina prenumerationer på Youtube [Länk]. Och som videon visar går det (tydligen) att prenumerera på kanaler via RSS-flöden. Du behöver alltså inte ens ett Google-konto, vilket är väldigt uppskattat. Detta innebar helt nya möjligheter för hur jag kan hålla koll på mina nästan 100 kanaler som jag följer på Youtube.
Valet av RSS-läsare var enkelt; Newsbeuter. Det är sedan länge varit min favoritklient till Linux. Jag kopierade och formaterade tålmodigt nästan 100 länkar till Newsbeuter. Jag insåg snabbt att en RSS-läsare hade flera stora fördelar gentemot YouTube-pluginet till Kodi.
Jag kan själv skapa regler för hur många videos som ska sparas och hur länge de ska sparas. I Kodi har man nämligen bara tillgång till X antal senaste videos som automatiskt försvinner. Vilket ibland kunde vara stressigt jag hela tiden har ett gäng osedda videos.
Den andra fördelen är att jag enkelt kan markera en video som sedd med n
. I Kodi behövde jag spola igenom hela videon för att den skulle markeras som sedd och döljas.
Filter! Jag följer många olika typer av kanaler, merparten är s.k. let’s play-kanaler med spelare som spelar diverse olika spel. Ibland förekommer det vissa serier med spel som jag inte har något intresse av. Nu kan jag enkelt skapa filter så att alla videos med spelet XYZ döljs automatiskt och jag behöver aldrig se det i mitt flöde.
Bättre kvalité. Med Kodi var jag fast med upplösningen 720p i 30FPS. Nu har jag tillgång till högsta möjliga kvalité i 60FPS.
För att spela upp videos från YouTube använder jag mpv i kombination med och youtube-dl. Varav sistnämda verktyg är ovärderligt. Eftersom min HTPC är väldigt gammal har den lite svårt för vissa codecs som YouTube använder sig av, t.ex. UHD i 60FPS är bara att glömma för min del. Men med hjälp av youtube-dl kan jag skapa regler för vilka video- och ljudspår som får användas.
Därför bestämde jag mig helt enkelt för att sätta maxupplösningen till 1440p och bildhastigheten till 30FPS:
ytdl-format=bestvideo[height<=?1440][fps<=?30]+bestaudio/best
Avslutningsvis vill jag nämna att fönsterhanteraren jag använder är i3, vilket är samma som på min workstation. Med i3 har jag fått ett arbetsflöde som är mycket snabbare och enklare än det jag hade med Kodi.
Det som började som en kul grej är nu mitt nya mediacenter på heltid. Och jag trivs väldigt bra med det!
]]>Att sammanfoga dessa två filer till en fil som innehåller både bild och ljud var dock förvånansvärt enkelt, förutsatt att man vet hur man gör.
ffmpeg -i <video> -i <ljud> -vcodec copy -acodec copy <output>
Först kanske det vore lägligt med en kort liten introducation till vad KeePassC är för något. KeePassC är en lösenordshanterare som håller ordning på dina lösenord och även kan generera slumpmässiga och säkra lösenord åt dig.
Bokstaven C i namnet står för Curses, vilket är ett programmeringsbibliotek för textbaserade användargränssnitt (TUI). Som ni säkerligen redan vet så gillar jag mina program textbaserad. :) För er som vill ha ett grafiskt användargränssnitt finns det andra alternativ som KeePassX.
Lösenordsdatabasen använder en AES-kryptering och skyddad med lösenord och/eller en nyckelfil.
Och om du är en Vim-användare kommer du att gilla att den har Vim-like keys, dock går det utmärkt att använda piltangenterna om man föredrar dem.
En annan smidig bra säkerhetsåtgärd (som förvisso knappast är unik till KeePassC) är att man kan välja att ha en timeout på hur länge databasen ska vara upplåst och hur länge lösenordet ska finnas sparat i urklippsminnet efter att man har kopierat det.
Alla KeePass-klienter kan läsa varandras databaser, förutsatt att databasen inte är för ny för klienten. T.ex. KeePassC har bara stöd för KeePass v.1.x (Stöd för KeePass v2.x är planerat). Skillnaden mellan version 1.x och 2.x går att läsa om på hemsidan KeePass.info. Därför kan du också växla mellan vilken klient du vill. På min Android-telefon använder jag KeePassDroid och synkar sedan min databas mellan enheterna via min server.
Börja med att installera paketet python3-crypto
:
# apt install python3-crypto
Vi behöver också Python-modulen kppy, som inte heller finns i förråden, dock på GitHub. Ladda hem koden från GitHub med kommandot:
$ git clone https://github.com/raymontag/kppy
Ställ dig i katalogen och installera programmet:
$ cd kppy
# python3 setup.py install
Det är nu dags att ladda hem KeePassC från GitHub och installera det.
$ cd ..
$ git clone https://github.com/raymontag/keepassc
Men innan vi kan installera KeePassC behöver vi göra en liten ändring i en av filerna för att det ska fungera.
$ cd keepassc
$ vim bin/keepassc
På andra raden lägger du till:
# -*- coding: utf-8 -*-
Jag upptäckte att Python tycks tro att det är teckenkodningen ANSI som används annars. Och då det kommer inte att fungera.
Nu kan vi installera KeePassC!
# python3 setup.py install
Och förhoppningsvis ska allting fungera nu. :D
]]>Du kan specificera vilka skrivbord du vill ha på vilken skärm med regeln:
workspace 4 output DVI-I-1
Om du inte vet vad din skärm heter kan du ta reda på det med programmet Xrandr. Början av min output från Xrandr ser ut såhär:
$ xrandr
Screen 0: minimum 8 x 8, current 5760 x 1080, maximum 16384 x 16384
DVI-I-1 connected primary 1920x1080+1920+0 (normal left inverted right x axis y axis) 531mm x 299mm
[...]
Där DVI-I-1
är namnet på min första skärm.
Om du vill kan du också skapa en regel om du vill att något program alltid ska öppnas på just det skrivbordet. I mitt fall vill jag att MultiMC alltid ska starta på mitt fjärde skrivbord som jag alltid har på min mittenskärm. Det ordnar man enkelt med regeln:
assign [class="^MultiMC5"] 4
Om du inte vet vad programmet har för titel kan du ta reda på det med kommandot xprop
. Värt att notera är att i Arch Linux heter xorg-xprop
och i Ubuntu är det programmet inbakat i paketet x11-utils
.
[gallery ids=”1667,1668” type=”rectangular” link=”file”]
Samma dag som Halebop fick in Nexus 5X på sitt lager gjorde jag ett besök på deras hemsida och klickade hem ett exemplar. Och efter ett par år utan en Nexus känns det skönt att vara tillbaka med en Nexus.
Min förra telefon var en Note 4 från Samsung och tanken med den var ju att i vanlig ordning att köra CyanogenMod på den som alla tidigare telefoner. Men det sket sig rätt styggt då det skulle visa sig att CyanogenMod inte skulle komma att fungera vidare bra på den telefonen. Vilket innebar att jag fick köra stock Samsung ett helt år (läs femtioelva evigheter) och det var nog bland det vidrigaste jag varit med om. Stock Samsung är (enligt mig) så fruktansvärt dåligt att jag faktiskt tappade intresset för Android och fokuserade helt på Linux.
Därför blev jag väldigt glad när Google presenterade Nexus 5X med en lagom stor skärm, bra hårdvara och med en vettig prislapp. Nu känner jag också att intresset för Android har kommit tillbaka.
Just nu kör jag inte helt oväntat CyanogenMod med Pico-versionen av Open Gapps. Pico-versionen innehåller bara det absolut nödvändigaste, vilket är i princip Play Store. Pico-paketet ligger på 62MB medan standardversionen ligger på 562MB och innehåller mängder med saker som Drive, Books, Fitness osv.
Vilka appar använder jag egentligen? Till att börja med är jag inte lika extrem som Richard Stallman, eller ja, då hade jag väl inte ens haft en telefon till att börja med. Men jag försöker iallafall att hålla mig till appar baserad på öppen källkod.
Här är min lista med de appar (utan inbördes ordning) som jag använder och rekommenderar:
Jag hoppas att du finner min lista med appar intressant och inspirerande! För det tog en j*vla tid att få med alla. ;)
]]>Fördelen med det är att man får en bra översikt över vad som händer i Weechat. Jag har Weechat på min vänstra skärm och kan snabbt kasta ett öga på klienten om något händer. Och hur nödvändigt det är går väl kanske att diskutera. :)
Kommandot för att installera highmon.pl via Weechat är:
/script install highmon
En ny buffer vid namn highmon
kommer att dyka upp direkt.
Om du vill dela upp ytan i Weechat med flera buffers gör du det med kommandot /window splitv
och /window splith
. Du kan sedan ändra storlek på en buffer med kommandot /window resize +<värde>
och /window resize -<värde>
. Och om du vill göra alla buffers lika stor kan du balansera dom med kommandot /window balance
.
Det går också bra att konfigurera highmon.pl. Vilka inställningar som finns tillgänglig kan du läsa om i skriptet själv [Länk]. Dom ändrar som jag har gjort är:
Dolt nätverket bredvid kanalen som annars syns vid varje highlight:
/set plugins.var.perl.highmon.short_names on
Dolt status-, input- och titelraden:
/set weechat.bar.status.conditions "${window.buffer.full_name} != perl.highmon"
/set weechat.bar.input.conditions "${window.buffer.full_name} != perl.highmon"/span>
/set weechat.bar.title.conditions "${window.buffer.full_name} != perl.highmon"
För att inte behöva göra om allting nästa gång du startar Weechat kan du se till att din aktuella layout sparas automatiskt när du stänger ner Weechat med kommandot /set weechat.look.save_layout_on_exit all
.
Och om du själv vill spara en layout använder du dig av kommandot /layout store <namn>
(default
för standard). För att visa dina sparade layouter använder du kommandot /layout
.
?
behöver jag antingen citera länken eller lägga till ett \
före frågetecknet för att det ska fungera. Det blir som du förstår lite jobbigt i längden.
Varför zsh och inte Bash har detta beteende beror på att zsh har valt att gå en lite säkrare väg när det kommer till något som inom programmering kallas för globbing. En bra och koncis förklaring på hur globbing med zsh fungerar hittar du på Stackexchange.org [Länk]. Jag försökte mig på en svensk förklaring, men som icke-programmerare är det ibland svårt att förklara vissa saker på svenska när man inte är helt bekväm med ämnet. :)
Det går att om man vill inaktivera funktionen globalt i zsh med setopt NO_NOMATCH
, men det är inte en rekommenderad lösning av allmänheten. En bättre lösning som jag blev tipsad om på #weechat på Freenode, är att man kan använda sig av funktionen url-quote-magic.
Det är en funktion som formaterar din länk med rätt syntax automatiskt. Det vill säga att när du skriver eller kopierar in en länk kommer zsh att vid behov formatera din länk så att du inte behöver citera länken.
Om du vill använda dig av url-quote-magic lägger du bara till följande i din konfigurationsfil ~/.zshrc
:
autoload -Uz url-quote-magic
zle -N self-insert url-quote-magic
autoload -Uz bracketed-paste-magic
zle -N bracketed-paste bracketed-paste-magic
Spara filen och ladda om din konfiguration med kommandot source ~/.zshrc
.
Dom två sista raderna behövde jag för att det skulle fungera i version 4.1 av zsh som i skrivande stund är aktuell i Arch Linux.
]]>Notera: Det här inlägget är migrerat från min gamla blogg. Jag passade på att uppdatera guiden från version 0.9.4 till 0.9.6 av rTorrent. När jag installerade 0.9.4 stötte jag på ett problem som jag tar upp längst ner under rubriken "Eventuellt problem". Jag vet därför inte om problemet finns kvar i version 0.9.6 eller om det var exklusivt till version 0.9.4.
Börja med att installera nödvändiga beroenden:
# apt install automake libtool libcppunit-dev libssl-dev libncurses5-dev libcurl4-openssl-dev zlib1g-dev
Ladda hem rTorrent 0.9.6, libtorrent 0.13.6 och färgpatchen:
$ wget {http://rtorrent.net/downloads/rtorrent-0.9.6.tar.gz,http://rtorrent.net/downloads/libtorrent-0.13.6.tar.gz,https://raw.githubusercontent.com/Hund/hund.github.io/master/files/rtorrent-0.9.6_color.patch}
$ tar -xzf libtorrent-0.13.6.tar.gz
$ cd libtorrent-0.13.6/
$ ./autogen.sh
$ ./configure
$ make
# make install
$ tar -xzf rtorrent-0.9.6.tar.gz
$ cp rtorrent-0.9.6_color.patch rtorrent-0.9.6/
$ cd rtorrent-0.9.6/
$ patch -uNp1 -i rtorrent-0.9.6_color.patch
$ ./autogen.sh
$ ./configure
$ make
# make install
För att rTorrent ska veta vilka färger som ska användas behöver vi ange dessa i vår konfigurationsfil $HOME/.rotorrent.rc
.
#----------
# Colors
#----------
# 0 = Black
# 1 = Red
# 2 = Green
# 3 = Yellow
# 4 = Blue
# 5 = Purple
# 6 = Cyan
# 7 = White
# 8 = Gray
color_inactive_fg = 0
color_dead_fg = 0
color_active_fg = 0
color_finished_fg = 0
Jag kompilerade och installerade rTorrent 0.9.4 utan problem, men när jag skulle starta rTorrent stötte jag på patrull:
rtorrent: error while loading shared libraries: libtorrent.so.19: cannot open shared object file: No such file or directory
Det visade sig att jag saknade sökvägen /usr/local/lib
i filen /etc/ld.so.conf
. Varför jag gjorde det vet jag inte, jag förutsätter i vanlig ordning “because reasons”. Problemet är dock enkelt åtgärdat med med två kommandon.
Börja med att inkludera raden include /usr/local/lib
i filen /etc/ld.so.conf
:
$ echo include /usr/local/lib | sudo tee -a /etc/ld.so.conf
Och sedan behöver vi uppdatera cachen:
# sudo ldconfig
Om du inte vet vad ldconfig är kan du läsa om det i manualen [Länk].
]]>För första gången på länge kom det en ny version av rTorrent, nämligen version 0.9.6. Han som ligger bakom rTorrent har varit lite upptagen med annat, samtidigt som stackarna råkade ut för en serverkrasch. Nåja, jag laddade hem senaste koden och kompilerade den utan problem. Det var när jag skulle starta rTorrent som jag stötte jag på patrull:
rtorrent: error while loading shared libraries: libtorrent.so.19: cannot open shared object file: No such file or directory
Efter lite detektivarbete visade det sig att jag saknade sökvägen /usr/local/lib
i filen /etc/ld.so.conf
. Vilket enkelt ordnades med två kommandon:
$ echo include /usr/local/lib | sudo tee -a /etc/ld.so.conf
$ sudo ldconfig
Nu fungerar allt som det ska igen. :)
]]>Men Bitlebee har ett förråd med nattliga byggen. [Länk] som enligt dom själva ska vara relativt riskfritt att använda sig av.
Lägg till förrådet i dina mjukvarukällor:
# deb http://code.bitlbee.org/debian/master/trusty/amd64/ ./ >> /etc/apt/sources.list
Lägg sedan till nyckeln till förrådet:
wget -O- https://code.bitlbee.org/debian/release.key | sudo apt-key add -
Och uppdatera sedan dina förråd:
# apt update
Installera beroenden:
# apt install dh-autoreconf libgcrypt-dev libglib2.0-dev bitlbe-dev git
Hämta källkoden från GitHub och kompilera den:
$ git clone https://github.com/jgeboski/bitlbee-steam
$ cd bitlbee-steam
$ ./autogen.sh
$ make
# make install
Glöm inte bort att starta om Weechat och daemonen med Bitlbee när du är klar. Efter det är det bara att lägga till ditt Steam-konto i Bitlbee:
account add steam <användarnamn> <lösenord>
account on
account set captcha
account set authcode
Dessvärre tycks jag ha drabbas av något fel där Steam (?) inte accepterar min captcha-text. Så jag har dessvärre inte kunnat testa Steam via Bitlbee.
]]>w3m -dump http://www.namnsdag.nu | sed -n '6p'
Men jag tänker inte sitta och kolla dagens namndag i terminalen, givetvis vill jag ha den enkelt presenterad via Conky.
Och för att inte generera trafik helt i onödan skapade jag ett cronjob som vid midnatt hämtar dagens namnsdag till en textfil som Conky i sin tur läser av.
00 00 * * * w3m -dump http://www.namnsdag.nu | sed -n '6p' > /home/johan/.cache/namnsdag
Och i Conky lade jag sedan till:
${exec cat ~/.cache/namnsdag}
Translate Shell är ett textbaserat verktyg som snabbt och enkelt låter dig översätta text. Som standard använder den sig av Google Translate, men det finns också stöd för Bing Translator, Yandex.Translate och Apertium.
Som standard översätts text till språket baserat på ditt systemspråk. Men om du själv vill välja språk som texten ska översättas till lägger du till t.ex. :sv
för svenska och :es
för spanska. Och om du bara vill ha ett ordförslag rakt upp och ner lägger till flaggan -brief
.
Translate Shell är egentligen bara ett script och har endast Bash (alternativt zsh) och gawk som beroenden.
Det finns flera olika alternativ för att installera scriptet, enklast är att ladda hem scriptet och köra det direkt.
$ wget git.io/trans
$ chmod +x trans
$ ./trans :sv hund
Men det går också bra att installera det via Git [Länk] och AUR [Länk] om man föredrar något av dom två alternativen.
]]>$ w3m -dump http://www.namnsdag.nu | sed -n '6p'
Ellen, Lena
Anledningen till att jag vill kunna printa dagens namnsdag via skalet är att jag då kan visa namnsdagarna i Conky.
Jag kör dock inte det kommandot direkt via Conky. Det skulle bara generera öndigt mycket trafik när värdet oavsett bara ändras en gång om dagen. Istället valde jag att skapa ett Cronjob som körs vid midnatt:
00 00 * * * w3m -dump http://www.namnsdag.nu | sed -n '6p' > /home/johan/.cache/namnsdag
Och i Conky lade jag sedan till:
${execi 60 cat ~/.cache/namnsdag}
i3 har nämligen en funktion som heter i3-style och som låter dig enkelt växla mellan teman med ett litet kommando:
i3-style <tema> -o ~/.i3/config --reload
Det följer med några teman som standard som du hittar i mappen /usr/lib/node_modules/i3-style/
.
Värt att notera är också att om du använder ett tema som finns någon annanstans behöver du ange hela sökvägen till temat. Och när du aktiverar ett tema kopieras färgkoderna från temat till din konfiguration, så en backup på din konfiguration innan du börjar är att rekomendera.
Själv använder jag en modifierad version av standardtemat:
# vim: filetype=yaml
---
meta:
description: 'Mod of the default theme for i3wm <http://i3wm.org>'
window_colors:
focused:
border: '#4c7899'
background: '#285577'
text: '#ffffff'
indicator: '#2e9ef4'
focused_inactive:
border: '#333333'
background: '#222222'
text: '#C0C0C0'
indicator: '#484e50'
unfocused:
border: '#333333'
background: '#222222'
text: '#C0C0C0'
indicator: '#292d2e'
urgent:
border: '#BC5959'
background: '#A83838'
text: '#ffffff'
indicator: '#900000'
bar_colors:
separator: '#666666'
background: '#000000'
statusline: '#ffffff'
focused_workspace:
border: '#4c7899'
background: '#285577'
text: '#ffffff'
active_workspace:
border: '#727272'
background: '#4F4F4F'
text: '#C0C0C0'
inactive_workspace:
border: '#333333'
background: '#222222'
text: '#C0C0C0'
urgent_workspace:
border: '#BC5959'
background: '#A83838'
text: '#ffffff'
I din zsh-config lägger du till:
setopt histignorespace
Du kanske redan anar vad det gör? :) Alla kommandon som börjar med ett mellanslag kommer numer inte att sparas i historiken. Observera dock att det senaste kommandot finns kvar i historiken till det att du stänger ner terminalen. Vill du att det senaste kommandot försvinner på en gång utan att behöva stänga ner terminalen kan du köra ett blankt kommando med bara ett mellanslag.
]]>Men en sak som i princip alla traditionella fönsterhanterare som t.ex. Xfwm saknar är man inte kan maximera fönster - på riktigt. Och med det menar jag att när du maximerar ett fönster i t.ex. Xfwm maximeras fönstret jämte panelen, medan fönsterdekorationen dessutom fortfarande är synlig.
När jag maximerar ett fönster (klient som det heter i tiling-samanhang) tar den upp 100% av skärmen och inget annat än innehållet syns. Det är vad jag kallar att maximera fönster på riktigt.
Till min glädje går detta enkelt att ordna även i Xfwm och andra fönsterhanterare. Lösningen heter wmctrl och är ett program som kan interagera med fönsterhanterare, förutsatt att dom har stöd för Extended Window Manager Hints(EWMH).
Lösningen är enkel och det enda du behöver göra är att installera paketet wmctrl
och sedan skapa en kortkommand för kommandot:
wmctrl -r :ACTIVE: -b toggle,fullscreen
Om du använder Xfce gör du det via Settings / Keyboard / Application Shortcuts
.
Ett alternativ till e-postnotiser är TwitchNotifier, ett litet program som körs i bakgrunden och ger dig notiser via din notifikationshanterare när dom du följer går online på Twitch. Man använder libnotify och som standard ser en notis ut som följande:
AnderZEL is online
Playing Battlefield 4
Om du inte gillar vad som visas direkt ur lådan går det att ändra formateringen efter tycke och smak i konfigurationsfilen $CONFIG/twitchnotifier.cfg
. Och
det ska inte behövas någon konfiguration för att komma igång, du startar bara TwitchNotifier med $ twitchnotifier -c <ditt användarnamn>
så visar den när dom du följer går online och offline.
Om du använder Arch Linux hittar du TwitchNotifier i AUR [Länk] och om du använder någon annan distro bara ladda hem skriptet från GitHub och kör det direkt:
$ git clone https://github.com/GiedriusS/TwitchNotifier
$ cd TwitchNotifier
$ ./twitchnotifer -c <ditt användarnamn>
TwitchNotifier är ett väldigt enkelt verktyg som körs i bakgrunden och ger dig en skrivbordsnotifikation när någon av dom du följer går online.
TwitchNotifier använder libnotify så det finns egentligen ingen mening med att posta en bild på hur det ser ut. Men som standad ser formateringen utsåhär:
giantwaffle is online
Playing Gaming Talk Shows
Det går givetvis att ändra vad som ska visas och hur det ska visas efter hur du vill ha det. All info hittar du på deras GitHub.
Det behövs ingen konfiguration för att komma igång, du startar bara TwitchNotifier med flaggan -c
följt av ditt användarnamn så visar den när dom du följer går online.
twitchnotifier -c
TwitchNotifier finns inte helt oväntat i AUR; twitchnotifier-git. Om du har någon annan distro borde det bara vara att kompilera det själv. Jag testade på min andra dator med Xubuntu, men fick det inte att fungera dessvärre.
]]>Och även om Dunst är liten och nätt utklassar den alla traditionella alternativ totalt enligt mig. Du kan bland annat skapa väldigt specifika regler, det finns stöd för flerskärmssystem, historik, du kan även köra egna skript och mycket mer.
Dunst finns i både Arch och Ubuntus egna förråd.
Arch:
# pacman -S dunst
Ubuntu:
# apt install dunst
Konfigurationsfilen för Dunst är $CONFIG/dunst/dunstrc
och en exempelkonfigurationsfil finns också; `
/usr/share/dunst/dunstrc`.
Mer information om vilka val och konfigurationsmöjligheter finns att läsa på GitHub [Länk].
]]>Livestreamer-curses är ett TUI till Livestreamer. Det låter dig lägga till dom du följer och du kan sedan enkelt och smidigt hålla koll på dessa kanaler.
Arch Linux
Livestreamer-curses finns tillgängligt via AUR [Länk].
Ubuntu
Om du använder Ubuntu kan du installera programmet via Pythons pakethanterare. Börja med att installera paketet python-pip
:
# apt install python-pip
Installera sedan paketet livestreamer-curses
:
# pip install livestreamer-curses
Konfigurationsfilen är $CONFIG/livestreamer-cursesrc
och du har även exempelkonfigurationen att tillgå på GitHub [Länk] som innehåller en del nyttiga saker.
Men det finns faktiskt ett väldigt bra verktyg som gör livet mycket enklare och det är atool, vilket är ett litet textbaserat verktyg för att enkelt hantera arkiv.
För att packa upp ett arkiv, oavsett arkivtyp:
$ atool -x <arkiv>
För att skapa ett arkiv:
$ atool -a <filnamn>.<arkivtyp> <fil>
Exempel
Om du vill skapa ett ZIP-arkiv med en fil:
$ atool -a semesterbilder.zip foto.jpg
Om du vill lägga till flera bilder och/eller mappar:
$ atool -a semesterbilder.zip foto.jpg foto2.jpg mapp-med-semesterbilder
Det finns också en del händiga flaggor att tillgå:
$ atool --help
[...]
Commands:
-l, --list list files in archive (als)
-x, --extract extract files from archive (aunpack)
-X, --extract-to=PATH extract archive to specified directory
-a, --add create archive (apack)
-c, --cat extract file to standard out (acat)
-d, --diff generate a diff between two archives (adiff)
-r, --repack repack archives to a different format (arepack)
--help display this help and exit
--version output version information and exit
Options:
-e, --each execute command above for each file specified
-F, --format=EXT override archive format (see below)
-O, --format-option=OPT give specific options to the archiver
-D, --subdir always create subdirectory when extracting
-f, --force allow overwriting of local files
-q, --quiet decrease verbosity level by one
-v, --verbose increase verbosity level by one
-V, --verbosity=LEVEL specify verbosity (0, 1 or 2)
-p, --page send output through pager
-0, --null filenames from standard in are null-byte separated
-E, --explain explain what is being done by atool
-S, --simulate simulation mode - no filesystem changes are made
-o, --option=KEY=VALUE override a configuration option
--config=FILE load configuration defaults from file
[...]
$ cat <fil> | h <sökord>
hhighlighter gör skillnad på versaler och gemener, men om man inte vill det kan man använda sig av flaggan -i
.
Arch Linux:
# pacman -S ack
Ubuntu:
# apt install ack-grep
Hämta sedan hem skriptet via GitHub:
$ git clone https://github.com/paoloantinori/hhighlighter
Kopiera filen h.sh
till ett lämpligt ställe, exempelvis $HOME/.zsh/plugins/
om du använder Zsh.
Lägg till följande rad i din konfigurationsfil:
source "$HOME/.zsh/plugins/h.sh"
Ladda sedan om ditt skal:
$ source ~/.zshrc
Och om du använder Bash byter du bara ut zsh
mot bash
.
Ett av dessa är WebHelper, ett tillägg som med hjälp av Webkit renderar sidan i realtid när du skapar den. Sidan uppdateras varje gång du sparar någon av filerna du jobbar med.
Utöver en förhandsgranskning i realtid har WebHelper också verktyg för debuging. Det i kombination med tillägget XML Snippets gör Geany till en riktigt trevlig och kompetent textredigare för webbutveckling.
Arch Linux
# pacman -S geany geany-plugins
Ubuntu
# aptitude install geany geany-plugin-webhelper geany-plugin-xmlsnippets
Aktivera sedan tilläggen via menyn “Tools / Plugin Manager”. Om du jobbar med en hemsida som är online anger du bara adressen till hemsidan, men om du vill arbeta med en lokal fil använder du dig av adressen file://
, t.ex. file:///home/johan/html/Hund/index.html
.
Med Livestreamer kan du enkelt använda din egen mediaspelare för att spela upp streams och du kan också välja kvalité. Livestreamer har utöver stödet för Twitch också stöd för flera andra populära tjänster som YouTube Live, Hitbox och Ustream med flera.
Arch Linux:
# pacman -S livestreamer</code>
Ubuntu:
# aptitude install livestreamer
Eftersom det är Twitch jag själv använder kommer jag gå igenom vad jag gjorde för att komma igång med Twitch.
Först behöver du autentisera programmet med ditt konto på Twitch:
$ livestreamer --twitch-oauth-authenticate
Du kommer att behöva godkänna applikationen för Twitch och du får då en token från Livestreamer som du behöver klistra in i din konfigurationsfil $CONFIG/livestreamer/config
:
twitch-oauth-token=<token>
I den här filen behöver du även ange vilken mediaspelare du vill använda dig av. Jag använder mpv:
player=mpv --cache 2048
För att sedan kika på en livestream:
$ livestreamer twitch.tv/anderzel best
Där anderzel
är kanalen jag vill kolla på, och best
är högsta tillgängliga kvalitén på streamen. Andra kvalitéer är high, medium, low och mobile.
Man kan även specificera kvalité med t.ex 1440p
, förutsatt att kanalen sänder i 1440p. Om du
inte anger kvalité eller om du anger en kvalité som inte är tillgänglig kommer den att lista tillgängliga åt dig:
$ livestreamer twitch.tv/anderzel
[cli][info] Found matching plugin twitch for URL twitch.tv/anderzel
[plugin.twitch][info] Attempting to authenticate using OAuth token
[plugin.twitch][info] Successfully logged in as ***
Available streams: audio, high, low, medium, mobile (worst), source (best)
Livestreamer hämtar streams och spelar upp dom i din mediaspelare. Min favorit är mpv, en fork av mplayer2 och MPlayer och som förmodligen alla använder idag. Livestreamer har utöver stödet för Twitch stöd för flera andra populära tjänster som t.ex. YouTube Live och via plugins stöd för bland annat Hitbot och Ustream.
Arch Linux:
# pacman -S livestreamer
Ubuntu:
# aptitude install livestreamer
Eftersom det är Twitch jag själv använder kommer jag upprepa det jag gjorde för att komma igång med Twitch. Först behöver du autentisera programmet med ditt konto på Twitch:
$ livestreamer --twitch-oauth-authenticate
Du kommer att behöva godkänna applikationen för Twitch och du får då en token från Livestreamer som du behöver klistra in i din konfigurationsfil “~/.config/livestreamer/config”:
twitch-oauth-token=***
I den här filen behöver du även ange vilken mediaspelare du vill använda dig av. Som jag nämnde använder jag mpv:
player=mpv --cache 2048
player-no-close
För att sedan kika på en livestream:
$ livestreamer twitch.tv/anderzel source
Där “anderzel” är streamen jag vill kolla på och “source” är då kvaliten. Allt detta finns givetvis väldokumenterat på hemsidan. Om du inte anger source kommer den att lista det åt dig:
$ livestreamer twitch.tv/anderzel
[cli][info] Found matching plugin twitch for URL twitch.tv/anderzel
[plugin.twitch][info] Attempting to authenticate using OAuth token
[plugin.twitch][info] Successfully logged in as ***
Available streams: audio, high, low, medium, mobile (worst), source (best)
Solarized är fortfarande mitt favorittema. Men ibland är det roligt att experminetera med andra färger. :) Det här färgtemat heter FlatUI som jag kör med just nu.
]]>go.py låter dig söka efter buffers och hoppa till dom med kommandot /go
. Själv har jag bundit det till Alt+g
:
/key bind meta-g /go
Du kan installera scriptet direkt via Weechat med kommandot:
/script install go.py
Och om du vill att det ska starta automatiskt med Weechat gör du det med kommandot:
/script autostart go.py
go.py låter dig söka efter buffers med kommandot “/go”. Själv har jag bundit det till Alt+§:
/key bind meta-§ /go
Kanske inte den bästa kombinationen, men det börjar bli lite glest med alternativ nu.
]]>Även om jag inte kan leva utan Vimperator så har det legat långt efter fjullfjädrade ‘Vim like browsers’ som dwb och Vimprobable. Men eftersom dessa webbläsare renderar hemsidor hästlängder långsammare än Pale Moon och att jag inte kan använda addons som µBlock, Priv3+ och NoScript gör att jag är ganska fast med Pale Moon. Vilket inte är en dålig sak då jag gillar Pale Moon, även om jag alltid önskat att Vimperator fungerat bättre.
Men jag var inte den enda som önskade att Vimperator kunde fungera bättre, merparten av dom som hjälpt till med Vimperator tyckte även samma sak. Dom var dock utelåst av ägaren, som sakta lät projektet dö medan han fortfarande samlade in pengar som projektet genererar i form av donationer osv. Till slut tröttnade man helt och skapade Pentadactyl, vilket är Vimperator done right.
Pentadactyl är inte ett nytt projekt, jag har använt det flera gånger under korta perioder men alltid fallit tillbaka till Vimperator då jag hittat ett par dealbreakers som jag stört mig på. Men det var alltid med besvikelse jag gick tillbaka till Vimperator, då Pentadactyl alltid har känts mer robustare av dom två. Samt att jag ogillar att använda mjukvara från giriga människor. Men för några dagar sedan var det dags igen, ett nytt test av Pentadactyl för att se vart dom stod och hur långt dom kommit sedan jag testade den sist.
Till min stora förtjusning var äntligen Pentadactyl det jag knappt vågat hoppats på att dom en dag skulle bli, den perfekta ersättaren till Vimperator. Den här gången kändes allting bra, även om jag givevis fick spendera en del tid på att skriva en ny konfigurationsfil.
Som bilden avslöjar har jag dolt allting (inklusive scrollbars) utom den lilla panel som kommer med Pentadactyl. Det kanske låter extremt, men då jag bara använder tangentbordet behöver jag inget annat. Att inte ha några synliga flikar är för mig lite av en befrielse. Jag är alltid den som samlar flikar likt andra samlar frimärken. Mängder med flikar gör att det ser extremt plottrigt ut och det är även för mig ett stressmoment att se alla flikar ligga där och ge mig onda ögat typ. Nu när inget är synligt kan jag i lugn och ro fokusera till 100% på den hemsida jag synlig.
Dock har även solen har sina mörka fläckar. Pentadactyl fungerar tyvärr inte så bra på ett fåtal hemsidor som t.ex. WordPress. Men det ansvaret ligger på WordPress som tycker att det är en briljant idé att bygga sin CMS-platform med 99% scripts och 1% HTML-kod. Men så länge det inte finns något smidigare alternativ är jag dessvärre fast här hos WordPress.
Om du använder Vimperator och även om du inte testat någon av dessa busar för den delen kan jag starkt rekomendera att du ger Pentadactyl en ärlig chans! Även om du inte ens är en Vi/Vim-nörd så kan det här vara något för dig. Jag började faktiskt med Vimperator och när jag insåg hur smidigt mitt surfande blev gav jag Vim en chans och sedan är jag helt torsk på allt som har med Vim att göra.
]]>Till idag använde jag klienten Tweet Lanes. Men utveckleingen av den appen har officiellt stannat och sista uppdateringen kom för 6 månader sedan. Även fast den inte uppdaterats på ett tag har den ändå fungerat bra, till för några dagar sedan då några småbuggar började krypa sig på.
Jag började då se mig om efter lite alternativ på F-Droid, vilket är stället jag kollar på först, innan jag hoppar över till djungeln i Play Store. Inte helt förvånande var utbudet obefintligt. Det finns drygt 2 klienter att välja på. Eller ja, kan du tänka dig en proprietär klient är utbudet givetvis mycket större. Dom två fria alternativen jag har att välja på är Twidere och AndChat. Varav sistnämnda saknar en del grundläggande saker med en UX som inte får mig allt för upphetsad.
Jag såg att Twidere gått över till Material Design så jag gav den en ny chans och jag måste säga att dom kommit en bra bit sedan jag provade den sist. Jag möttes av en hel del konfigurationsmöjligheter som borde tillgodose dom flestas behov. Även om den inte är helt perfekt så är det en värdig ersättare.
Du kunde bland annat byta ut den där turkosa färgen som på en AMOLED-skärm är vedervärdig. Jag valde en lugnare blå som mer påminner om Twitter. Du kan även välja vilka flikar du vill ha och även skapa egna, vilket är en trevlig grej då vi använder Twitter väldigt olika. Gillar man inte ‘cards’ layouten från Material Design finns det även en mer kompakt layout att välja på.
Länkar för Twidere
]]>Android-klienten heter weechat-android och finns på både F-Droid och Play Store.
För att komma igång behöver du lägga till en relay i Weechat:
/relay add weechat 8001
/set relay.network.password <lösenord>
I Android-klienten hittar du inställningarna för relayen under Menu / Settings / Connection / Relay
. Där behöver du bara ange adressen till din dator, porten och lösenordet. Sedan ska det fungera. :)
Om man vill lista antalet oläsa e-postmeddelanden via Conky kan man om man vill istället använda sig av Perl-scriptet gimap.pl, ett script som jag hittade på Arch wiki [Länk].
Börja med att skapa filen imap.pl
med innehållet:
#!/usr/bin/perl
# gimap.pl by gxmsgx
# description: get the count of unread messages on imap
use strict;
use Mail::IMAPClient;
use IO::Socket::SSL;
my $username = 'example.username';
my $password = 'example.password';
my $socket = IO::Socket::SSL->new(
PeerAddr => 'example.imap.server',
PeerPort => 993
)
or die "socket(): $@";
my $client = Mail::IMAPClient->new(
Socket => $socket,
User => $username,
Password => $password,
)
or die "new(): $@";
if ($client->IsAuthenticated()) {
my $msgct;
$client->select("INBOX");
$msgct = $client->unseen_count||'0';
print "$msgct\n";
}
$client->logout();
Ändra example.username
, example.password
och example.imap.adress
, spara filen i exempelvis mappen $HOME/.conky/
och lägg sedan till ${execpi 300 ~.conky/imap.pl}
i din Conky-konfiguration.
Skriptet ser ut såhär:
#!/usr/bin/perl
# gimap.pl by gxmsgx
# description: get the count of unread messages on imap
use strict;
use Mail::IMAPClient;
use IO::Socket::SSL;
my $username = 'example.username';
my $password = 'password123';
my $socket = IO::Socket::SSL->new(
PeerAddr => 'imap.server',
PeerPort => 993
)
or die "socket(): $@";
my $client = Mail::IMAPClient->new(
Socket => $socket,
User => $username,
Password => $password,
)
or die "new(): $@";
if ($client->IsAuthenticated()) {
my $msgct;
$client->select("INBOX");
$msgct = $client->unseen_count||'0';
print "$msgct\n";
}
$client->logout();
Jag ändrade kontouppgifter och adress. Och eftersom filen innehåller mitt lösenord såg jag till att bara min användare kan läsa filen med “chmod 600”.
Man behöver även installera paketen “perl-mail-imapclient” och “perl-io-socket-ssl” som det stod på Wikin. Sedan la jag bara till den här raden i min konfiguration för Conky:
${execpi 300 ~/.conky/imap.pl}
Jag satte dock tiden på 900 (15 min). Osäker på om leverantören blir sur om man kollar mailen för ofta? :)
]]>Det är inga större förändringar som sker nu för tiden. Jag kilar stadigt med Arch, i3 och Solarized-färgerna. :)
]]>Jag minns inte exakt allt jag ändrat, men det finns tillgänligt via mitt förråd på GitHub här om du vill testa det.
]]>Om du vill testa det så har jag laddat upp det på Pastebin här: solarized.py.
]]>Vore det inte bekvämt om en urgent hint aktiverades varje gång du får ett e-postmeddelande? Det går att ordna! Och det är dessutom löjligt enkelt att komma igång med.
Först och främst behöver du paketet python-xlib
som finns i dom officiella förråden. Installera sedan tillägget Mailbox Alert.
Mailbox Alert låter dig skapa olika regler för vad som ska hända när du får ett e-postmeddelande. I vårt fall vill vi köra ett skript varje ett nytt e-postmeddelande ramlar in.
#!/usr/bin/python
from Xlib import X, display, Xutil
def find_window(name, w):
for win in w.query_tree().children:
if win.get_wm_class() and win.get_wm_class()[1] == name:
return win
if len(win.query_tree().children) > 0:
a = find_window(name, win)
if a:
return a
def main(disp):
win = find_window("Thunderbird", disp.screen().root)
hints = win.get_wm_hints() or { 'flags': 0 }
hints['flags'] |= Xutil.UrgencyHint
win.set_wm_hints(hints)
disp.flush()
if __name__ == '__main__':
main(display.Display())
Om du högerklickar på ditt e-postkonto hittar du det nya menyalternativet “Mailbox Alert” och där kan du skapa din nya regel med skriptet.
Källa: olis2cent
]]>/home
en gång när jag var trött och skulle förbereda min disk för Gentoo Linux.
Tack och lov har jag alltid en dagsfärsk säkerhetskopia av /home
på min server! För olyckan kan vara framme när du minst anar det - på sätt som du aldrig kunnat föreställa dig. För det är jag ett levande bevis på.
Det finns många olika sätt att använda rsync på, jag själv använder mig av följande rad:
rsync -aAXv --delete --delete-excluded --exclude-from "$CONFIG/rsync-exclude" <källmapp> <målmapp> > rsync.log
Flaggorna -aAXv
står för --archive
, --acls
, --xattrs
och --verbose
. I kort är det att filerna ska arkiveras, rättigheter och filattributer ska bevaras och --verbose
är för att rsync ska berätta i detalj vad som händer, vilket sparas i min loggfil. Om du vill läsa mer om flaggorna rekommenderar jag hjälpfilen för rsync. Men om du bara är ute efter sunda val rekommenderar jag det jag kör med.
En sak att tänka på är att rsync gör skillnad på folder
och folder/
. Om du anger mappen folder
som källa, kommer rsync att kopiera mappen folder
, men om du anger mappen folder/
, kommer rsync att kopiera innehållet i mappen.
rsync går också bra att använda via SSH, då blir kommandot lite annorlunda:
rsync -aAXv --delete --delete-excluded --exclude-from "$CONFIG/rsync-exclude" -e "ssh -p <port>" /home/johan/ <användare>@<adress>/media/HDD0/Backups/rsync/atlas-home > $HOME/rsync-home-$(date +%Y-%m-%d).log
Om du inte vill ha en loggfil går det bra att byta ut sista delen > <rsync.log>
till &> /dev/null
.
Min rekomendation är att köra rsync dagligen via Cron, för då blir det faktiskt av. Enklast är om du skapar en textfil i /etc/cron.daily
med förslagsvis namnet rsync.sh
med innehållet:
#!/bin/sh
<Kommando>
Och eftersom rsync bara kopierar de filer som ändrats innebär det ingen onödig data kopieras. Det vill säga att om du kör en daglig säkerhetskopia på /home
, som ligger på säg 25GB, innebär det inte att rsync dagligen kopierar 25GB.
Börja med att installera Bitlbee:
# apt install bitlbee
Innan man startar tjänsten är det några konfigurationer som ska göras i filen /etc/bitlbee/bitlbee.conf
:
För att köra Bitlbee som en daemon behöver du avkommentera RunMode
och ändra värdet till ForkDaemon
:
RunMode = ForkDaemon
För att daemon-läget ska fungera behöver man avkommentera följande två rader:
DaemonInterface = 0.0.0.0
DaemonPort = 6667
Det är också rekommenderat att man inte kör Bitlbee som root, avkommentera och ändra därför användaren till bitlbee
:
User = bitlbee
Eftersom vi har ändrat användaren behöver vi också vara säker på att användaren har rättigheter till konfigurationsmappen:
# chown -R bitlbee:bitlbee /var/lib/bitlbee
Starta sedan Bitlbee:
# service bitlbee start
Nu behöver vi lägga till Bitlbee i Weechat. Detta gör man genom att lägga till Bitlbee som ett nytt nätverk i Weechat:
/server add im localhost/6667 -autoconnect
Anslut sedan till det nya nätverket:
/connect im
I Bitlbees buffer behöver du också ange ett lösenord:
register <lösenord>
Spara sedan lösenordet för nätverket i Weechat:
/set irc.server.im.password <lösenord>
Nu är det dags att lägga till ett konto:
ac add jabber <konto> <lösenord>
Dom konton du skapar blir tilldelad en siffra, med start från noll. Du listar dina konton med kommandot:
ac list
Och för att aktivera ditt konto:
ac <siffra> on
När du vill chatta med någon kontakt fungerar det precis som vanligt i Weechat:
/query <kontakt> <ditt meddelande>
Källa: https://wiki.archlinux.org/index.php/Bitlbee och https://subfictional.com/2013/05/09/how-to-install-bitlbee-irc-to-chat-and-twitter-gateway-on-ubuntu
]]>Dropbox är inte en fri tjänst. Men det är en gammal, beprövad och pålitlig tjänst. Nackdelen är ju dock deras grafiska klient. Även när det gäller en klient ser jag personligen ingen fördel med ett GUI och på min server är det inte ett alternativ för den delen heller.
Jag spanade på olika lösningar och råkade se att Dropbox själva erbjuder en lösning för dom med huvudlösa servrar och för dom som bara gillar CLI givetvis. Den huvudlösa installation innebär att du laddar hem ett arkiv som du packar upp och kör direkt. Du behöver alltså inte installera några paket. Kan det bli bättre?
Instuktioner finns här. Dom är få och väldigt enkla. Ladda hem och packa upp filen:
cd ~ && wget -O - "https://www.dropbox.com/download?plat=lnx.x86_64" | tar xzf -
Starta Dropbox:
~/.dropbox-dist/dropboxd
För att kunna hantera Dropbox via terminalen tillhandahåller dom ett Python-skript som också finns på sidan jag länkade ovan.
Kan det bli bättre? Nu synkas mina backups och andra viktiga automatiskt dokument till molnet och jag kan enkelt hantera allt via terminalen.
]]>Det är inte det att jag tycker GTK3 är dåligt, jag ser bara ingen anledning att gå över till det när GTK2 fungerar bra. Så.. då var det bara att se sig om efter ett alternativ till Thunar. Men utbudet av filhanterare är inte jättestort, speciellt inte om du vill ha något enkelt. Efter att ha testat ett par alternativ som PcManFM och någon fork av PCManFM som inte riktigt var min kopp med te, bestämde jag mig för att ge Ranger ett försök.
Ranger är en textbaserad filhanterare som många av er redan känner till förmodar jag. Många av dom coola hipster-nördarna använder den, vilket har varit anledningen till att jag aldrig direkt testat den. Och även om jag gillar terminalen så förstod jag inte riktigt hur en textbaserad filhanterare kunde vara bättre än en grafiskt sådan.
Men ack så fel jag hade! Efter bara en dag med Ranger var jag bekväm med den. Det skadar ju inte om du känner till Vim sedan innan dock. :) Efter två dagar var jag helt såld. Jag trodde aldrig att det kunde vara så enkelt och smidigt med en textbaserad filhanterare. Alla bekanta funktioner och kommandon från Vim gör att man får ett väldigt bra workflow. Om du gillar Vim och är någorlunda bekväm i den miljön kommer du garanterat att gilla och se fördelarna med denna filhanterare.
Även om du är skeptiskt som jag var för några dagar sedan, ge den en chans! Jag kan nästan garantera att du kommer gilla den.
]]>Ändå gör många ingenting för att skydda sig mot vare sig fysiska och elektroniska stölder. Men människan har väl aldrig varit känd för att vara vidare eftertänksam. ;)
En välkommen säkerhetsfunktion som introducerades i Android 5.0 Lollipop är att man kan automatiskt skydda sin telefon med ett av flera olika lås. Gestbaserade lås är väl det som används av dom få som faktiskt tänker på säkerheten. Själv kör jag med en PIN-kod eftersom det är mycket säkrare än alla uppenbara gestbaserade lås. Har dom inte ett “L” på någon ledd är det ett hus. En PIN-kod på 4 siffror innebär 10.000 kombinationer och ökar vi till 6 siffror är vi redan uppe på 100.000 kombinationer.
Jag förmodar att många skippar lås på grund av bekvämliga orsaker. Vilket är något Google har sett över i och med Lollipop då du nu kan skippa låset när du är på någon av dina betrodda platser och när du lämnar området så aktiveras låset automatiskt. Inställningarna för detta hittar du i “Settings / Security / Smart Lock”.
Tänk dock på att det här är en platsbaserad funktion och dina betrodde platser har därför en radie på 80 meter. Om detta inte duger går det att lösa med tredjepartsappar. Dock känner jag inte till någon som är open source.
]]>Det finns egentligen inte så mycket att säga om Memo. Det har dom funktioner man kan förvänta sig av denna typen av program.
$ memo --h
[...]
-a <content> [yyyy-MM-dd] Add a new note with optional date
-d <id> Delete note by id
-D Delete all notes
-e <format> <path> Export notes a file
Format must be either csv or html
-f <search> Find notes by search term
-F <regex> Find notes by regular expression
-i Read from stdin until ^D
-l <n> Show latest n notes
-m <id> Mark note status as done
-M <id> Mark note status as undone
-o Show all notes organized by date
-O Reorder and organize note id codes
-p Show current memo file path
-P [id] Show postponed or mark note as postponed
-R Delete all notes marked as done
-r <id> [content]/[yyyy-MM-dd] Replace note content or date
-s Show all notes except postponed
(Same as simply running memo)
-T Mark all notes as done
-u Show only undone notes
[...]
För dom med Arch finns det via AUR: memo-notes. Annars är det inte svårt att själv installera om man önskar det.
]]>#!/bin/bash
mute="$(amixer | grep "Front Right: Playback" | cut -c47-48)"
if [ $mute = "on" ]; then
echo "$(amixer -M get Master | egrep -o "[0-9]+%" | sed -n '2 p')"
else
echo "Muted"
fi
Det är kanske inte världens mest imponerande script, men för mig som aldrig läst programmering av något slag var det med belåtenhet som jag fick till det. Dom säger att det är svårt att lära en gammal hund att sitta, men man kanske skulle ta och lära sig något språk en gång för alla.
]]>Idag när jag sitter vid datorn blir det att jag slökollar på Twitch/YouTube eller lyssnar på podcasts. Jag kände därför att det det var onödigt att betala 99 kr i månaden för Spotify när jag använde det ett par gånger i månaden. Att deras klient dessutom bjuder in en massa QT-bibliotek till festen gör det väl inte mer upphetsande att ha kalaset på datorn. Jag gillar ju små och eleganta lösningar. :)
Jag bestämde mig därför att bli old school och köpa/ladda hem musik från t.ex. SoundCloud. Dock återstod den stora frågan, vilken klient jag skulle använda? Det finns ju en del klassiska alternativ som DeaDBeef, MOC och MPD med Ncmpcpp. Men även om dessa är fjäderlätta och trevliga känns dom ändå klumpiga i sammanhanget med en massa funktioner som jag inte använder. Jag har ju inget anmärkningsvärt bibliotek för den delen heller.
Efter lite funderande kom jag att tänka på att jag använder ju redan mpv till YouTube och podcasts. Varför inte använda mpv till musiken också? Så, min lösning är helt enkelt att jag skapar en spellista:
ls -w 1 *.mp3 > playlist.m3u
Som jag sedan öppnar med mpv:
mpv --playlist playlist.m3u
Jag skapade även ett alias (mpvp) för kommandot ovan. :)
]]>Men oroa dig inte! µBlock är här för att rädda dig. µBlock är ett fjäderlätt addon till Chrome. Tydligen är prestandaproblem med AdBlock Plus en grej enligt µBlock. Det arbetas dock på en version till Firefox och om du är otålig finns en inofficiell build på GitHub för den som vill testa. Jag själv kör med den till Firefox (nightly) och hittills fungerar det mycket bra.
]]>unrar p -inul %n | mplayer -idx -cache 25000 -softvol -
-softvol
används för att styra volymen för Mplayer och inte master som annars är standard.
Första skärmskottet med min nya Note 4. Större förhandsgranskningsbild och länkar till det jag använt finns på dA.
]]>Rätt snabbt hittade jag Viewnor och ärligt talat vet jag inte hur jag har kunnat missat det programmet innan.
Det är litet, enkelt och hanterar bilderna på ett elegant sätt.
]]>Det är Xfwm4 med en patch som gör att fönster som maximeras får fönsterdekorationen dold automatiskt. Efter installationen aktiverar du funktionen i Window Manager Tweaks / Accessibility / Hide frame of windows when maximized
.
Det går även att lägga till en kortkommando för att växla mellan denna funktionalitet.
]]>Jag var helt säker på att det skulle bli en Nexus i år, men när första bilderna på Note 4 kom ut blev jag faktiskt lite imponerad av dess fräscha yttre. Sist Samsung imponerade på mig var med deras Galaxy S2. Och när Nexus 6 väl offentliggjordes blev jag onekligen sugen på pjäsen, men kvalitén på skärmen var inte lika bra som den på Note 4 och är det något jag absolut inte prioriterar bort så är det en bra skärm.
Jag fick min Note 4 för en vecka sedan och i det stora hela är jag nöjd med den. Det är dock något ovant att växla mellan AMOLED och LCD, färgerna kan vara något magstark med AMOLED, men den makalösa svärtan väger upp det flera gånger om. Och ljusstyrkan är galet bra! På min gamla LG G2 hade jag drygt 80% ljusstyrka, på den här har jag runt 30%.
När det kommer till Samsungs mjukvara har ju saker och ting absolut mognat till sig sedan jag hade min Galaxy S2. Men det finns lite småsaker jag stör mig på, t.ex. skalar inte vissa appar upp som dom ska och jag kan därför inte köra med en lägre DPI. Japp, jag rootade telefonen samma dag som jag fick den. :) Vid det här laget är jag van med den högre DPIn, men när CyanogenMod kommer till Note 4 kommer jag förmodligen att flasha deras firmware. Därmed inte sagt att jag ogillar stock! Den kommer helt klart med småsaker som man blir imponerad över när man ramlar över dom.
Rent utseendemässigt är jag också belåten, det är inte lika stilrent som vanilla Android. Men Samsung är helt klart med i top 3. Dock installerade jag Nova Launcher samma dag jag fick den, då det är den enda launcher som jag personligen gillar. Och då har jag förmodligen testat alla alternativ som finns.
Jag ger min nya telefon 4 hundkex av 5 möjliga. ;)
]]>Så idag kom jag mig för att ordna några enkla kortkommandon på min klientdator för att styra Telldus-servern som jag har på min serverdator. Om du har Telldus på samma dator är allting jätteenkelt, men eftersom två datorer var inblandad antog jag att den bästa lösningen var att hitta något program som kunde prata direkt med Telldus Live eller så. När jag undersökte mina alternativ hittade jag ett fåtal alternativ, som tycktes vara något omständliga och krävde dessutom en del paket.
Jag kom då på den enkla lösningen att helt enkelt bara använda SSH för att skicka kommandon till servern. Kan det bli enklare?
ssh hund@foo -t 'tdtool [options]'
Jag använder i3 och i min konfig lade jag till totalt 3 genvägar (On/Off/Film):
bindsym $mod+F1 exec "sh $HOME/Scripts/tdtool-on.sh"
Scriptet tdtool-on.sh
:
#!/bin/bash
ssh hund@foo -t 'tdtool --dimlevel 255 --dim Vardagsrummet --dimlevel 204 --dim Fönstret --on Sovrummet --on Köket --on Skrivbordet'
Inte för att skripten behövs, det är bara för att slippa onödigt mycket text i min i3-konfig.
]]>Klienten man använder till protokollet SSH heter OpenSSH och på Ubuntu är OpenSSH uppdelat i paketen openssh-client
och openssh-server
. På Arch har man bara paketet openssh
. Ubuntu har valt den enkla vägen för nybörjare och Arch har valt den enkla vägen för mer erfarna användare. :)
När du installerat OpenSSH fungerar det direkt ur lådan om du har Ubuntu:
ssh <Användarnamn>@<Adress>
T.ex:
ssh hund@192.168.1.2
Om du har Arch på din server behöver du se över filen /etc/ssh/ssh<strong>d</strong>_config
eftersom allting av säkerhetsskäl är bortkommenterat som standard.
Jag rekommenderar att man ser över några saker för att göra sin server lite mer säker:
För certifikatet använder vi oss av en RSA-nyckel, vilket innebär att man måste ha en nyckel som är godkänd av servern för att kunna logga in.
Börja med att skapa en RSA-nyckel på din arbetsdator (En nyckel på 1024 bitar ska vara tillräckligt säker, jag kör med en nyckel på 4096 bitar, bara för att.
ssh-keygen -t rsa -b 4096
Anledningen att vi skapar nyckeln på arbetsdatorn beror på att en välanvänd dator genererar en bättre nyckel. Mer om detta finns att läsa på Wikipedia: Pseudoslumptalsgenerator.
När du skapat din nyckel och behöver du ladda upp den till din server så att din server. Detta gör du enklast med SCP (Secure Copy):
scp <Användarnamn>@<Adress> -p <Port> $HOME/.ssh/id_rsa.pub @:$/HOME/.ssh/authorized_keys
Var noga med att bara din användare har rättigheter att läsa filerna id_rsa.pub och authorized_keys på din klient respektive server.
Klienten:
chmod 600 $HOME/.ssh/id_rsa.pub
Servern:
chmod 600 $HOME/.ssh/authorized_keys
Att byta ut standardporten är en enkel och väldigt klok åtgärd för att försvåra åtkomsten för obehöriga användare. Öppna filen
/etc/ssh/sshd_config
på din server och leta reda på raden
Port 22
och ändra porten till något annat, gärna en port över 10,000.
Att åtkomst för root till att använda SSH är en annan enkel och klok säkerhetsåtgärd. Leta reda på raden PermitRootLogin yes
och ändra värdet till no
.
Att ändra tiden man har på sig att logga in är en annan enkel och klok åtgärd. Som standard har man 120 sekunder på sig att logga in, men om du vill ändra den till något annat letar du reda på raden LoginGraceTime 120
och ändrar värdet till något som passar dig.
Om du inaktiverar möjligheten att kunna använda det lokala kontot på servern för att kunna ansluta måste man ha ett certifikat för att kunna logga in på servern. Leta reda på raden PasswordAuthentication yes
och ändra värdet till no
.
Dubbelkolla även konfigurationsfilen så att följande stämmer:
Protocol 2
UsePrivilegeSeparation yes
StrictModes yes
RSAAuthentication yes
PubkeyAuthentication yes
När du är klar startar du bara om tjänsten så att ändringarna börjar gälla:
Ubuntu:
# service ssh restart
Arch:
# systemctl restart sshd
I min gamla guide rekommenderade jag Fail2ban vilket är ett mer allsidigt program som lämpar sig väl för LAMP-servrar. Sshguard är nättare, lättare och fokuserar enbart på SSH.
Arch Wiki har en utmärkt artikel om Sshguard. Länk.
]]>Anledningen till bytet beror mycket på att jag tycker det är svårt att växla mellan väldigt mörka och väldigt ljusa workspaces, dvs webbläsaren och övriga workspaces som mestadels är fylld med terminaler.
Det är fina färger, men framförallt är dom väldigt behaglig och väldigt trevlig att jobba med. I början kändes det lite konstigt då jag är van med hög kontrast (för hög) och livfulla färger. Men nu har det gått närmare en vecka och jag har absolut inga planer på att byta till några andra färger. :)
Om du gillar vad du ser och vill ta del av mina konfigurationsfiler finns dom på min GitHub.
]]>Börja med att installera dom paket som behövs:
aptitude install automake libtool libcppunit-dev libssl-dev libncurses5-dev libcurl4-openssl-dev
Ladda sedan hem rtorrent, libtorrent och färgpatchen:
Kompilera och installera libtorrent:
cd libtorrent-*
./autogen.sh
./configure
make
sudo make install
Patcha, kompilera och installera rtorrent:
patch -uNp1 -i rtorrent-0.9.4_color.patch
./autogen.sh
./configure
make
sudo make install
Konfigurera rTorrent:
För att rTorrent ska veta vilka färger som ska användas och vart behöver vi ange dessa i din konfigurationsfil: “$HOME/.rotorrent.rc”.
color_inactive_fg = 0
color_dead_fg = 0
color_active_fg = 0
color_finished_fg = 0
Färgkoderna:
0 = Svart
1 = Röd
2 = Grön
3 = Gul
4 = Blå
5 = Lila
6 = Cyan
7 = Vit
8 = Grå
Jag kör bara det absolut nödvändigaste med Compon:
compton --backend glx --vsync opengl-swc --xrender-sync --xrender-sync-fence
Eller om man hellre vill ha det i en konfigurationsfil:
backend = "glx";
vsync = "opengl-swc";
xrender-sync = true;
xrender-sync-fence = true;
Filen i din hemmapp heter “.compton.conf”.
Med Compton kan man ju även få skuggor runt fönster och fräsiga animationer när man minimerar fönster osv, ungefär som Compiz. Men kör man med en tiling wm känns det lite dumt. :)
]]>Jag ogillar inte standardutförandet på varken Pale Moon (eller Firefox för den delen), men jag kände att en minimalistisk look skulle passa mitt skrivbord lite bättre. Jag har inte testat koden på Firefox, men jag antar att det fungerar lika bra där.
@namespace url(http://www.mozilla.org/keymaster/gatekeeper/there.is.only.xul);
#TabsToolbar {
background: transparent !important;
border-bottom: #777 1px solid !important;
height: 26px !important;
}
.tabbrowser-tab {
border: none !important;
border-radius: 0 !important;
margin-left: -1px !important;
padding: 0 6px 0 6px !important
}
.tabbrowser-tab[selected="true"] {
border: #777 1px solid !important;
border-top: none !important;
border-bottom: none !important;
background: #EAEAEA !important;
}
.tabbrowser-tab:not([selected="true"]) {
border: #777 1px solid !important;
border-top: none !important;
border-bottom: none !important;
background: transparent !important;
}
.tabs-newtab-button {
background: transparent !important;
border: none !important;
border-radius: 0 !important;
padding: 0 6px 0 6px !important
}
.tabbrowser-tab:not(:hover) .tab-close-button {
display: none !important;
}
Men igår när jag skulle sova slog det mig att det vore rätt smidigt att kunna använda Dropbox via terminalen. Morgonen därpå googlade jag lite och hittade ett BASH-script vid namn Dropbox Uploader.
Dropbox Uploader är open source och 100% säkert! Nåja, saker och ting är väl aldrig säkrare än vad du gör det. Dock använder scriptet inte dina användaruppgifter utan av Dropbox egna API för autentisering. Hur scriptet fungerar mer i detalj kan du läsa om på hans Github-sida.
Scriptet är väldigt enkelt att använda med logiska kommandon:
./dropbox_uploader.sh <Kommando> [Parametrar]
Ett sista tips är att du enkelt kan använda scriptet med ett “custom action” i Thunar, dvs att du högerklickar på en fil och väljer att ladda upp den till Dropbox.
dropbox_uploader upload %n %n
Eller hur du nu vill ha det. :)
]]>Öppna en ny flik och ange hoppa in på adressen
about:config
Sök efter följande rad:
browser.newtab.url
Där anger du vad du vill. Själv valde jag adressen “https://www.google.se”.
]]>Det var faktiskt väldigt enkelt, när jag kom på hur man gjorde det. Det var i filen “/etc/network/interfaces” som jag ändrade lite och för den intresserade ser den nu ut såhär:
auto lo
iface lo inet loopback
auto lo eth0
iface lo inet loopback
auto eth0
iface eth0 inet static
address 192.168.1.3
netmask 255.255.255.0
gateway 192.168.1.1
Men innan jag fick det att fungera var jag tvungen att ta bort anslutningen i det grafiska programmet “network-manager” (Det gick säkert att lösa det via terminalen men jag orkade inte undersöka saken) och slutligen starta om interfacet med kommandot:
sudo ifdown eth0 && ifup eth0
Och nu kan inte min elaka mediadator trolla med mig!
]]>Denna gång blev det typ version 2.0 av föregående hemskärm. Länkar till allt du vill ha finns på deviantART.
]]>Det var längesedan jag lade ner något större engagemang med utseendet på min telefon. Men häromdagen kände jag för att göra något drastiskt åt utseendet och efter en jävla massa timmar blev det här slutresultatet. Jag blev riktigt nöjd med det. :)
]]>Vid rengöring av tangentbord rekommenderar jag att man kopplar ur det, dels för att inte råka komma åt någon spännande tangentkombination och för att minimera risken för kortslutning i tangentbordet. Nästa steg är att plocka bort alla tangenter, men innan man börjar med det finns det ett par saker att tänka på! Är du inte helt säker på vart alla tangenter hör hemma, fotografera ditt tangentbord och om du har ett billigt tangentbord har du med all säkerhet billiga switchar under dina tangenter, dessa kan vara lite olika konstruerad och jag vet att visa är totalt omöjlig att få dit när man väl fått fort dom. Prova därför med en tangent innan du går all in på ditt tangentbord. Har du dock lite finare tangentbord och har kanske switchar från t.ex. Cherry är tangenterna lika lätt att få bort som att få dit.
Lägg sedan alla tangenter i ett varmt bad med diskmedel så att den ingrodda smutsen har en chans att lösas upp. Under tiden dina tangenter är på sitt välförtjänta spa kan du passa på att dammsuga och/eller torka av det försiktigt med en fuktig trasa. Och beroende på hur bråttom du har kan du antingen torka av tangenterna själv eller låta dom lufttorka på en handduk. Var bara noga med allting är snustorrt innan du monterar tillbaka tangenterna och kopplar in tangentbordet igen.
När man rengör sitt tangentbord är det viktigt att man använder milda medel som diskmedel, du vill inte använda alkoholbaserade rengöringsprodukter! En vanligt förekommande rekommendation är att använda Isopropanol, vilket är fel. Isopropanol kan skada plasten, vilket kan resultera i att smuts fastnar ännu lättare på tangenterna i framtiden. Jag anser inte att du behölver köpa dyra rengöringsprodukter eller några andra “smarta” lösningar.
]]>När jag provade att starta om den hände detta:
[ Fjuppen ~]$ sudo /etc/rc.d/murmur restart
:: Stopping murmur [FAIL]
:: Starting murmur [BUSY]
<W>2012-01-08 19:27:09.786 Initializing settings from /etc/murmur.ini (basepath /etc)
<W>2012-01-08 19:27:09.787 OpenSSL: OpenSSL 1.0.0f 4 Jan 2012
<W>2012-01-08 19:27:09.787 SSL: Adding recommended CA StartCom Certification Authority
<W>2012-01-08 19:27:09.787 SSL: Adding recommended CA AAA Certificate Services
<W>2012-01-08 19:27:09.788 SSL: Adding recommended CA UTN-USERFirst-Client Authentication and Email
<C>2012-01-08 19:27:09.788 Successfully switched to uid 1001
<F>2012-01-08 19:27:09.789 ServerDB: Failed initialization: unable to open database file Error opening database
[DONE]
Efter lite googlande visade det sig att ett par mappar hade förlorat sina rättigheter och inte tillhörde någon alls. Vilket var enkelt ordnat genom att ge tillbaka användaren Murmur rättigheterna:
sudo chown -R murmur:murmur /var/lib/murmur/ /var/log/murmur/
Sedan var det bara att starta om Murmur och allt fungerade som det ska. :)
]]>Som det har sett ut nu har jag varit tvungen att öppna Rhythmbox (Vilket jag har på en annan tag) varje gång jag skulle byta låt osv. Men av en ren händelse hittade jag paketet rhythmbox-client-git i AUR. Med det paketet kan jag styra Rhythmbox via terminalen och därmed kunna konfiguera kortkommandon i wmfs. Så nu kan jag äntligen använda mina mediaknappar direkt på tangentbordet för att spela, pausa och byta låt. Samt att jag kan spotta ut vilken låt som spelas via Conky. :)
]]>Det som inte fungerar i skrivande stund är:
Jag märkte även att appsen jag installerade via Titanium Backup inte får en länk till Market och att vissa anomation laggar. I övrigt har jag inte hittat på några buggar eller deffekter. Jag kommer utan tvekan att fortsätta köra denna ROM och noga följa utvecklingen. Mitt begär efter Google Nexus S blev faktiskt lite mindre nu, men jag kommer utan att tveka köpa den så fort den kommer till Sverige. :)
]]>Från början körde jag Ubuntu på den, vilket fungerade bra. Även om installationen var snabb och smärtfri med Ubuntu, så är det väldigt mycket pillande och aningen tidskrävande om man vill skala av installationen. När jag för cirka ett år sedan började använda Arch Linux körde jag även in det på min HTPC, installationen är snabb och smärtfri, vilket även det övriga pillandet är. Jag installerade enbart dom nödvändiga sakerna som X och XBMC etc, skillnaden är märkbar! Vilket Bootchart kan intyga:
Det ska bli intressant och se hur snabbt min HTPC startar när jag köper en ny SSD till min workstation och min HTPC får min gamla Intel X25-V G2 SSD. :)
]]>Jag blev lite besviken faktiskt, jag är ingen übernörd och hade faktiskt förväntat mig lite mer utmaning än det jag bjöds på. Installationen tog tid men var inte direkt svår. Men utan deras wiki hade man ju dock varit körd. :)
Jag valde Xfce som skrivbordsmiljö då den är lätt och snabb att komma igång med. Jag hade ingen direkt lust att spendera ett antal timmar till på att konfa en liten förnsterhanterare så att den blev funktionsduglig.
I övrigt finns det väl inte mycket att säga om Gentoo faktiskt, mer än att den är snabb i sig, även om den är tidskrävande och onödigt omständig att konfa och använda. Att behöva kompilera varenda paket var sjukt tidskrävande även på min moderna dator med en Intel E8400 processor.
Jag kan med säkerhet säga att jag aldrig mer kommer att peta på Gentoo iallafall. Nog för att jag är arbetslös, men dygnet har bara 24 timmar och det finns annat som ska hinnas med på dom timmarna.
]]>Den nyaste versionen är 2.0 och källkoden finns att ladda hem här. Innan vi installerar tillägget behövs paketet pidgin-dev:
sudo aptitude install pidgin-dev
Packa sedan upp arkivet och ställ dig i mappen med terminalen:
cd Desktop/pidgin-rhythmbox-2.0/
Sedan är det bara att installera tilläget:
./configure
make
sudo make install
När detta är klart lär du starta om Pidgin. Aktivera sedan tillägget Pidgin-Rhythmbox under Tools / Plugins. För att din musik ska visas lär du ändra ditt statusmeddelande till %rb.
Standardsyntaxen för hur musiken visas är ganska tråkig tycker jag. Själv använder jag ♫ %artist - %title (Se bild ovan).
Paketet innehåller följande teman:
Och paketet finns att ladda hem via hans PPA. För att använda sig av det följ dessa enkla instruktioner:
Börja med att lägga till nyckeln:
$ sudo apt-key adv --recv-keys --keyserver keyserver.ubuntu.com \ 0x1781bd45c4c3275a34bb6aec6e871c4a881574de
Öppna din sources.list fil:
$ gksudo gedit /etc/apt/sources.list
Och lägg till denna rad:
9.04 Jaunty Jackalope
deb http://ppa.launchpad.net/bisigi/ppa/ubuntu jaunty main
8.10 Intrepid Ibex
deb http://ppa.launchpad.net/bisigi/ppa/ubuntu intrepid main
8.04 Hardy Heron:</strong>
deb http://ppa.launchpad.net/bisigi/ppa/ubuntu hardy main
Spara filen och uppdatera sedan förråden:
$ sudo aptitude update
Slutligen installerar du temapaketet:
$ sudo aptitude install showtime-theme
För att installera tillägget behöver vi paketet subversion:
$ sudo aptitude install subversion
Hämta sedan hem den senaste versionen:
$ svn co https://svn.overtag.dk/zuzu/trunk FullscreenView
Skapa mappen plugins i mappen ~/.gnome2/rhythmbox/ om du inte redan har den:
$ mkdir -p ~/.gnome2/rhythmbox/plugins
Flytta sedan tilllägget till rätt mapp:
$ mv FullscreenView ~/.gnome2/rhythmbox/plugins
Starta om Rhythmbox om du har det igång. Gå in under Edit / Plugins och aktivera tillägget Fullscreen View, en knapp vid namn Full screen uppenbarar sig nu i verktygsfältet. Klicka på den om du vill köra Rhythmbox i fullskärmsläge, för att stänga av funktionen använder du tangenten Esc.
]]>Om du vill prova denna webbläsare finns det ett par saker att tänka på: Det är en utvecklingsversion, räkna inte med att den är stabil och att allt fungerar. Det finns en del som inte fungerar, t.ex ändra personliga inställningar, skriva ut en webbsida, ändra standardsökleverantören, inte ens YouTube fungerar i skrivande stund.
Jag har testat den och den fungerade bra för mig, något som jag reagerade över var hur snabb den är! Vilket gjorde mig nyfiken att lägga den på testbänken med Peacekeeper, vilket är en tjänst för att testa hur bra webbläsarna presterar.
Här är mina testresultat för att ge en bild hur snabb dom olika webbläsarna är:
Ubuntu 9.10 Karmic Koala (Virtuell maskin med 1GB RAM):
Ubuntu 9.04 Jaunty Jackalope (4GB RAM):
Om du vill prova webbläsaren Chrome finns den att ladda hem från deras utvecklingssida här. (Direktlänk: 32-bit och 64-bit)
]]>Lösningen var helt enkelt att ta bort 2 filer:
$ sudo rm /usr/lib/python2.6/dist-packages/screenlets/plugins/mpdclient2.py
$ sudo rm /usr/lib/python2.6/dist-packages/screenlets/plugins/mpdclient2.pyc
Nu ska NowPlaying screenleten fungera igen!
Temat i bilden är CoverSutra Lite och kan laddas hem här.
]]>Listan finns här.
]]>Länk till bakgrundsbilderna finner du här.
Och som en liten bonus kan jag passa på att tipsa om en egen favorit: “Please don’t hurt the web, use open standards”. Det är Mozilla själva som ligger bakom den.
Den finns tillgänglig i storlekarna:
Och paketet laddas hem här.
]]>Börja med att installera de beroenden som behövs:
$ sudo aptitude install build-essential libreadline5-dev checkinstall libxml2-dev libbz2-dev
Ladda sedan hem källkoden här och packa upp den:
$ tar xvfz microdc2-0.15.6.tar.gz
Bläddra till mappen:
$ cd microdc2-0.15.6
Sedan är det bara att installera programmet:
$ ./configure
$ make
$ sudo make install
Nu är det bara att börja använda programet! Men innan du börjar är det ett par saker du bör veta om: Microdc2 sparar inga inställningar du gör, bara mapparna du delar ut. Detta är dock väldigt enkelt ordnat genom att skapa en konfigurationsfil:
$ nano .microdc2/config
Jag har skapat en egen konfigurationsfil som även har stöd för svenska tecken, du kan med fördel använda dig av den:
# Om du sitter bakom en brandvägg är det viktigt att du har öppnat porten du anger nedan.
set listenport 14789
set active on
# Din externa (publika) IP-adress.
set listenaddr 213.226.83.6
# Återansluter dig om du tappar anslutningen till hubben.
set auto_reconnect on
# Teckenkodningen för att få stöd för svenska tecken.
set hub_charset CP1252
# Om du vill logga allt som händer anger du en giltig sökväg där loggen ska sparas.
set log_charset UTF-8
set logfile /home/hund/.microdc2/log
# Användarinformation
set description I'm using microdc2!
set email xxx
set nick xxx
set password xxx
set downloaddir /home/hund/Tankat
# Här anger du vilken hastighet du har på ditt internet, helt valfritt.
set speed 30
# Hur mångs som ska kunna tanka av dig samtidigt.
set slots 3
#Här anger du vilken hubb du vill ansluta till. Detta kommando bör alltid vara sist.
connect xxx.xxx.xxx.xx:pppp
Spara och avsluta filen. Nu är det bara att starta programmet:
$ microdc2
Om du vill kan du köra MicroDC2 som en deamon. Då behöver du paketet screen:
$ sudo aptitude install screen
Skapa/öppna sedan filen microdc under /etc/init.d/:
$ sudo nano /etc/init.d/microdc
Och klistra in detta innehållet:
#!/bin/sh
# Start/stop/restart MicroDC.
microdc_start() {
if [ -x /usr/local/bin/microdc2 ]; then
echo "Starting MicroDC"
/usr/bin/screen -d -m /usr/local/bin/microdc2
fi
}
microdc_stop() {
echo "Stoping MicroDC"
kill -9 `pidof SCREEN`
screen -wipe
}
microdc_restart() {
kill -9 `pidof SCREEN`
screen -wipe
sleep 2
/usr/bin/screen -d -m /usr/local/bin/microdc2
}
case "$1" in
'start')
microdc_start
;;
'stop')
microdc_stop
;;
'restart')
microdc_restart
;;
*)
# Default is "start", for backwards compatibility with previous
echo "start|stop|restart"
esac
Gör sedan filen körbar:
$ sudo chmod +x /etc/init.d/microdc
Nu kan du starta/stoppa och starta om MicroDC2 med dessa kommandon:
$ sudo /etc/init.d/microdc start
$ sudo /etc/init.d/microdc stop
$ sudo /etc/init.d/microdc restart
PS. Tack till Talavis som hjälpte mig med deamon-skriptet som inte riktigt velade fungera först. :)
]]>Om du vill använda dig av hans förråd sparar du denna nyckel och importerar sedan den genom att öppna Software sources som du finner under System / Administration, under fliken Authentication klickar på du Import key file.
Lägg sedan till PPA länken i din sources.list fil:
$ gksudo gedit /etc/apt/sources.list
Klistra in förrådet för din Ubuntu version:
9.04 Jaunty Jackalope
deb http://philip.magicalforest.se jaunty extra
deb-src http://philip.magicalforest.se jaunty extra
8.10 Intrepid Ibex</strong>
deb http://philip.magicalforest.se intrepid extra
deb-src http://philip.magicalforest.se intrepid extra
8.04 Hardy Heron:</strong>
deb http://philip.magicalforest.se hardy extra
deb-src http://philip.magicalforest.se/ hardy extra
Uppdatera sedan förråden:
$ sudo aptitude update
Installera programmet dontzap:
$ sudo aptitude install dontzap
Och utför sedan kommandot för att aktivera funktionen:
$ sudo dontzap --enable
Om du vill inaktivera det utför du bara detta kommando:
$ sudo dontzap --disable
Några funktioner är:
Terminator finns redan i förråden vilket gör installationen väldigt enkelt, paketet heter terminator och vill du installera via terminalen utför du detta kommando:
$ sudo aptitude install terminator
Terminator hamnar sedan under Applications / Accesories.
]]>Eftersom jag inte har en kamera kan jag tyvärr inte testa programmet själv, men eftersom det verkade väldigt lovande, valde jag att skriva om det ändå. Några av funktionerna som utvecklaren själv lyfter fram är dessa:
Om du vill använda dig av Rapid Photo Downloader finns det ett PPA förråd av Damin Lynch själv att tillgå här. För att använda dig av detta förråd kan du börja med att importera GPG nyckeln genom att spara denna nyckel till en textfil:
-----BEGIN PGP PUBLIC KEY BLOCK-----
Version: SKS 1.0.10
mI0ESco/eQEEALJHRU9ir2tKZ1aS3NZf74LOU7d0a6bApxL2/PWDhCjdB8R2y1Lht42VxQmh
RSjH82CSz4wpTPvsKlOnn7neWHgY60m2G55Xs0Wu8qCgndc+3FKpb/UfJhYksIr9lEk4JvfU
hLRTcN2Z5ULeBQ+WhDzIQS6sp96LhmmK95HIar+ZABEBAAG0HUxhdW5jaHBhZCBQUEEgZm9y
IERhbW9uIEx5bmNoiLYEEwECACAFAknKP3kCGwMGCwkIBwMCBBUCCAMEFgIDAQIeAQIXgAAK
CRALaqUqJko9+7tcA/9DfanrYfX8bhjOex7IvJMaM1xkNC/Vp+HuRjeWcC7rm1U8HuFT+1qx
5VuFCfZTOJlJMF7gX9EJ4ObMXIPaIDgWKi7rzq8ovFQLWiB4c4myyd1xaNbDfJyueoI5seH7
9cQUbLrl47eS4DsQit8U9gm+2vcCvfVqhrxIe9sAkCaXYw==
=I7oE
-----END PGP PUBLIC KEY BLOCK-----
Importera sedan nyckeln genom att öppna Software sources som du finner under System / Administration, under fliken Authentication klickar på du Import key file.
Lägg sedan till PPA länken i din sources.list fil:
gksudo gedit /etc/apt/sources.list
Klistra in förrådet för din Ubuntu version:
9.04 Jaunty Jackalope
deb http://ppa.launchpad.net/dlynch3/ppa/ubuntu jaunty main
deb-src http://ppa.launchpad.net/dlynch3/ppa/ubuntu jaunty main
8.10 Intrepid Ibex</strong>
deb http://ppa.launchpad.net/dlynch3/ppa/ubuntu intrepid main
deb-src http://ppa.launchpad.net/dlynch3/ppa/ubuntu intrepid main
8.04 Hardy Heron:</strong>
deb http://ppa.launchpad.net/dlynch3/ppa/ubuntu hardy main
deb-src http://ppa.launchpad.net/dlynch3/ppa/ubuntu hardy main
Uppdatera förråden:
$ sudo aptitude update
Installera slutligen programet:
$ sudo aptitude install rapid-photo-downloader
Man har 2GB lagringsutrymme med gratisversionen och betalar man $10 (USD) per månad får man 10GB att röra sig med. Det krävs även att man har Ubuntu 9.04 eller nyare.
]]>$ gconftool -s --type bool /apps/update-notifier/auto_launch false
Stort tack till Bossieman som kom med det tipset i denna tråden på Ubuntu forumet.
]]>Applikationen är verkligen snyggt gjord och det hela flyter på helt smärtfrit utan minsta antydan till lagg, stora mappar med massa bilder var inte heller några problem, men mycket beror på datorn också.
Video som demonsterar det hela finns tillgänglig här (Youtube).
]]>Börja med att stänga ner Firefox (Se till så att ingen process ligger och körs), avinstallera sedan alla Flashplugins till Firefox du har. Dessa kommandon bör rensa alla spår:
$ sudo apt-get remove nspluginwrapper flashplugin-nonfree --purge
$ sudo rm -r /usr/lib/nspluginwrapper
$ sudo rm /usr/lib/mozilla/plugins/*flash*
$ sudo rm ~/.mozilla/plugins/*flash*
Ladda sedan hem Adobe Flash 64-bit Plugin for Linux här. (Direktlänk)
Packa upp arkivet på t.ex skrivbordet och flytta filen libflashplayer.so till denna mapp:
~.mozilla/plugins/
Om du använder terminalen för att flytta filen:
$ cp Desktop/libflashplayer.so ~/.mozilla/plugins/
Nu är det bara att starta Firefox och allt ska fungera. Om det mot förmodan inte skulle fungera kan du prova att kopiera filen till denna mapp:
/usr/lib/mozilla/plugins/
Du flyttar enklast filen med terminalen:
$ sudo cp Desktop/libflashplayer.so /usr/lib/mozilla/plugins/
Det finns färdiga DEB-filer från Sun att använda sig av om man inte vill använda förrådet:
Det är dock med fördel jag rekomenderar att man använder sig av förrådet. Om du vill använda förråden kan du börja med att lägga till nyckeln, utför detta kommando i terminalen:
$ wget -q http://download.virtualbox.org/virtualbox/debian/sun_vbox.asc -O- | sudo apt-key add -
Öppna sedan din sources.list fil:
$ gksudo gedit /etc/apt/sources.list
Klistra in förrådet för din Ubuntu version:
Ubuntu 8.10 Intrepid Ibex & 9.04 Jaunty Jackalope:
deb http://download.virtualbox.org/virtualbox/debian intrepid non-free
Ubuntu 8.04 Hardy Heron:</strong>
deb http://download.virtualbox.org/virtualbox/debian hardy non-free
Uppdatera förråden:
$ sudo aptitude update
Installera sedan den nya versionen:
$ sudo aptitude install virtualbox-2.2
Tips: För att 3D-acceleration ska fungera lär du aktivera detta i inställningarna för din maskin, samt installera Guest Addisions.
Notering: Sun uppmanar att man installerar paketet dkms (sudo aptitude install dkms) för att vara säker på att VirtualBox host kernelmodulerna (vboxdrv och vboxnetflt) är korrekt uppdaterad om linuxkärnan ändras efter en uppdatering av Ubuntu.
]]>]]>
Jag har tidigare bloggat om ämnet men på den tiden var resultatet mycket primitivt, man kunde bara välja mellan olika teman. Men nu har jag hittat ett program som låter dig använda det aktuella GTK temat så att dina QT program alltid smälter in i Ubuntu. Resultatet talar för sig själv:
Före:
Efter:
Programmet finns färdigpaketerat och laddas hem här:
gtkstyle-unofficial-0.1-i386.deb
Om du använder AMD64 versionen av Ubuntu är det denna du ska ladda hem:
gtkstyle-unofficial-r850-amd64.deb
När du installerat programmet hamnar det under System / Preferences / QT 4 Settings. Själva programmet ser ut såhär:
För att använda sig av sitt aktuella GTK tema väljer man GTK i rulllistmenyn för GUI Style, och alternativt att du bör ändra teckensnitt vilket du gör under fliken Fonts.
]]>Om du vill använda dig av dom experimentiella förråden, kan börja med att spara denna nyckel till en textfil:
-----BEGIN PGP PUBLIC KEY BLOCK-----
Version: SKS 1.0.10
mI0ESXYNaAEEAKzXEtwU5n+GB7496pkG07JDFYPp6yB0CG8oSbE9FPI7u+lxjZc2c5KuBZgz
Q3JFKZjjPrXgGYLnkUdkB90JhDxHlMncjWZpDPOLtKfaHOSk4/B6+mIokjOorcGTTgwBxusT
RsWg3n196mH4znHJYNe+PWQB8EGBvGjJVLgWYps7ABEBAAG0I0xhdW5jaHBhZCBQUEEgZm9y
IFhCTUMgU1ZOIEJVSUxESU5HiLYEEwECACAFAkl2DWgCGwMGCwkIBwMCBBUCCAMEFgIDAQIe
AQIXgAAKCRArvRMxZCNFNGbdA/sG6PUbpohkPztTZlG7BU6PVK7RSK/Sq8P/DmeIR/yXPLHK
ST1wPG4pOE5N7GPTfTOZkwnYreC+eZxhLgF4XxhKAw4tVVou3ZY452I05Wf87vQv4CAhie0s
05i2+uafbNPixdfgXU0Z/+OcjLzKMfO4qKGrF0cvzLvwQ3HYgYI7BA==
=WjtM
-----END PGP PUBLIC KEY BLOCK-----
Importera den genom att öppna Software sources som du finner under System / Administration, under fliken Authentication klickar på du Import key file.
Öppna sedan din sources.list fil:
$ gksudo gedit /etc/apt/sources.list
Klistra sedan in förrådet för din Ubuntu version:
9.04 Jaunty Jackalope
deb http://ppa.launchpad.net/team-xbmc-svn/ppa/ubuntu jaunty main
deb-src http://ppa.launchpad.net/team-xbmc-svn/ppa/ubuntu jaunty main
8.10 Intrepid Ibex
deb http://ppa.launchpad.net/team-xbmc-svn/ppa/ubuntu intrepid main
deb-src http://ppa.launchpad.net/team-xbmc-svn/ppa/ubuntu intrepid main
8.04 Hardy Heron
deb http://ppa.launchpad.net/team-xbmc-svn/ppa/ubuntu hardy main
deb-src http://ppa.launchpad.net/team-xbmc-svn/ppa/ubuntu hardy main
Spara och stäng sedan filen. Efter det behöver du uppdatera förråden:
$ sudo apt-get update
För att installera:
$ sudo apt-get install xbmc
Börja med att ladda hem den senaste 64-bitars versionen här.
Gör sedan filen körbar (Jag laddade hem filen till skrivbordet):
$ chmod +x Desktop/jre-6u12-linux-x64.bin
Bläddra till mappen opt där vi ska installera Java:
$ cd /opt
För att installera Java i mappen opt använder du dig av kommandot:
$ sudo sh ~/Desktop/jre-6u12-linux-x64.bin
Vi ska nu få Java att fungera i Firefox: Bläddra till mappen /usr/lib/mozilla/plugins/:
$ cd /usr/lib/mozilla/plugins/
Och skapa en symbolisk länk till filen libnpjp2.so:
$ sudo ln -s /opt/jre1.6.0_12/lib/amd64/libnpjp2.so
Starta om Firefox och Java ska nu fungera. För att dubbelkolla kan du skriva about:plugins i adressfältet i Firefox och kontrollera så att det finns med där.
]]>Bortsett från det något annorlunda utseendet vet jag inte om det finns så mycket som lockar i dagsläget, men den är ju bara i alpha stadiet så det kan ju hända en del innan den första stabila versionen kommer.
På hemsidan finns det installationsinstruktioner hur du installerar Synapse på Ubuntu:
(Notera att Synapse använder QT bibliotek och inte GTK)
Börja med att ladda hem deras nyckel för förrådet. Importera den genom att öppna Software sources som du finner under System / Administration, under fliken Authentication klickar på du Import key file.
Öppna sedan din sources.list fil:
$ gksudo gedit /etc/apt/sources.list
Klistra sedan in förråden för din Ubuntu version:
Jaunty Jackalope 9.04:</strong>
deb http://ppa.launchpad.net/firerabbit/ppa/ubuntu jaunty main
Intrepid Ibex 8.10:</strong>
deb http://ppa.launchpad.net/firerabbit/ppa/ubuntu intrepid main
Spara och stäng sedan filen. Efter det behöver du uppdatera förråden:
$ sudo apt-get update
För att installera:
$ sudo apt-get install synapse
Synapse finner du sedan under Applications / Internet.
]]>Det är som sagt en experimentiell version så inga garantier för hur bra den kommer att fungera finns.
Om du vill prova webbläsaren börjar du med att spara denna nyckel till en textfil:
<pre>-----BEGIN PGP PUBLIC KEY BLOCK-----
Version: SKS 1.0.10
mI0ESaSPtAEEAK1nJtoDZ0ewpOOf0ET6Vp28LqO9mB4ubWjzXyRSbiha5pCvnnSIU1K+7Gzb
t3r0iUV9eKLUmf8pqfF/9kwsoqFqFSCjp+XjUzXsEChcGBWvyfGdTX8ClFfwNxSVLvGSqmdX
gZhs0F8tQB0lPWHGy3VvEt7wG/VHqpcOYpdNYRqxABEBAAG0IExhdW5jaHBhZCBQUEEgZm9y
IGNocm9taXVtLWRhaWx5iLYEEwECACAFAkmkj7QCGwMGCwkIBwMCBBUCCAMEFgIDAQIeAQIX
gAAKCRBam/O7Tl4XtV/2BACs/RTpEWB/NUlluJmp1e6iFoyyfbT+HOD3hg35aQMzbdcmijsA
iY9MvIfZ0YKWyqNUdGpDj5n0bUNO0IcvKBBkOn5o4CiBsMp4DJHdrgJU4S00nAJK00E8I/yA
v+x4C9uOacW3yrzSHs7Hv/vG6Z1Jh+1JrabK13hdhwOL8+aY6Q==
=3GDx
-----END PGP PUBLIC KEY BLOCK-----</pre>
Importera den genom att öppna Software sources som du finner under System / Administration, under fliken Authentication klickar på du Import key file.
Öppna sedan din sources.list fil:
$ gksudo gedit /etc/apt/sources.list
Klistra sedan in förråden för din Ubuntu version:
9.04 Jaunty Jackalope
deb http://ppa.launchpad.net/chromium-daily/ppa/ubuntu jaunty main
deb-src http://ppa.launchpad.net/chromium-daily/ppa/ubuntu jaunty main
8.10 Intrepid Ibex
deb http://ppa.launchpad.net/chromium-daily/ppa/ubuntu intrepid main
deb-src http://ppa.launchpad.net/chromium-daily/ppa/ubuntu intrepid main
8.04 Hardy Heron
deb http://ppa.launchpad.net/chromium-daily/ppa/ubuntu hardy main
deb-src http://ppa.launchpad.net/chromium-daily/ppa/ubuntu hardy main
Spara och stäng sedan filen. Efter det behöver du uppdatera förråden:
$ sudo apt-get update
För att installera:
$ sudo apt-get install chromium-browser
Jag brukar inte blogga om alla nya versioner av program som kommer ut men denna innehåller en del intressanta nyheter:
Du laddar hem den nya versionen här.
Om du vill installera programmet packar du upp mappen och ställer dig i mappen med terminalen:
$ cd Desktop/nfoview-1.2.1
Och kör sedan kommandot:
$ sudo ./setup.py install
Börja med att installera CompizConfig Settings Manager om du inte redan har den installerad:
$ sudo apt-get install compizconfig-settings-manager
Väl installerat hamnar programmet under “System / Preferences”.
Under kategorin “Effects” har du Window Decorations, gå in där och lägg till detta värde under “Decoration Windows”:
(any) | class=Firefox
Stäng sedan ner CCSM och öppna det igen, ändra sedan värdet till följande:
any
Detta bör lösa ditt helskärmsproblem med Firefox.
]]>Det är fortfarande i ett väldigt tidigt stadium och utvecklaren själv säger följande:
Most of VirtualBox features are not supported, and those that are will probably fail.
Man kan ladda hem detta frontend på hans hemsida här. För att använda VBoxGTK packar man upp arkivet och dubbelklickar på filen vboxgtk. Det behövs alltså ingen installation.
]]>Det finns 2 alternativ för att använda Twitter, antingen via deras hemsida eller via en klient, själv föredrar jag en klient då det är väldigt smidigt posta nya inlägg. Att hitta en klient var dock lättare sagt än gjort. Det finns ett par klienter (som använder GTK) i förråden men dessa var verkligen inte bra om du frågar mig. Efter lite googlande hittade jag den perfekta klienten: Mitter.
Mitter är en klient som passar sig bra i GNOME miljön, den är enkel och för den som vill går det att köra den helt textbaserat.
Klienten finns inte i förråden och utvecklaren tillhandahåller inga färdiga DEB-filer, alternativt får du kompilera källkoden själv eller använda dig av detta förråd som jag ramlade över på Launchpad. För att använda dig av detta förråd börjar vi med att lägga till nyckeln, spara denna text till en fil:
-----BEGIN PGP PUBLIC KEY BLOCK-----
Version: SKS 1.0.10
mI0ESXe+YQEEAJ3dN3gi6A+BrGM6HSX2LCnlfEbLTbwhbZoUjrLlLbYi3ZlT3ktI8AM+BgBX
WYH42h95hOdw3ap+rFnGMcd0qkJO4/rXPvpVIqFmwhmIya7qYbMVwBQq5+pWHWlhVUNU9bP2
e9Wc7wtoYaccRciX2rntvcBgnjw6w+8Z3XKQXL7FABEBAAG0GExhdW5jaHBhZCBQUEEgZm9y
IHN1Z3JlZYi2BBMBAgAgBQJJd75hAhsDBgsJCAcDAgQVAggDBBYCAwECHgECF4AACgkQDPRZ
uN837YviqwQAhab09PAvUmBHmD/e1yKYIcfN4tigdZjGC/7D89uj/6oXFXsL/1ynEiu1MeEQ
gJzFdIXMnEYmh4MiVL1T0CsEkLJUgwWygUWZrKpJzUaKQJLryTpE605ijKYOQqpC7Oe5KvdR
avNABvy+wc1G7i0rrsGKC93AxSA5Ej/QLdyBLxQ=
=Fkmt
-----END PGP PUBLIC KEY BLOCK-----
Öppna sedan “Software sources” under “System / Administration”. Under fliken “Authentication” klickar på du “Import key file” för att lägga till filen som innehåller nyckeln.
Nu behöver vi lägga till källan i filen sources.list, börja med att öppna filen:
$ gksudo gedit /etc/apt/sources.list
Lägg till källan:
9.04 Jaunty Jackalope:
deb http://ppa.launchpad.net/sugree/ppa/ubuntu jaunty main
deb-src http://ppa.launchpad.net/sugree/ppa/ubuntu jaunty main
8.10 Intrepid Ibex:
deb http://ppa.launchpad.net/sugree/ppa/ubuntu intrepid main
deb-src http://ppa.launchpad.net/sugree/ppa/ubuntu intrepid main
8.04 Hardy Heron:</strong>
deb http://ppa.launchpad.net/sugree/ppa/ubuntu hardy main
deb-src http://ppa.launchpad.net/sugree/ppa/ubuntu hardy main
Spara och stäng sedan filen. Efter det behöver du uppdatera förråden:
$ sudo apt-get update
För att installera:
$ sudo apt-get install mitter
Mutter hamnar sedan under “Program / Internet”. Fyll i din kontoinformation och du är redo att börja microblogga! :)
Tips på andra Twitterklienter:
Ni kan läsa mer om det på deras hemsida här.
Jag har själv kompilerat källkoden och kan säga att det fungerar mycket bra för mig på t.ex YouTube. Så nu har jag äntligen kunnat kastat ut Adobe Flash! :)
]]>OK, it’s time to rock: below you’ll find high-res PDFs of Linux Format issue 116. That’s the current, on-sale issue of the magazine. No DRM. No cost. No catches. You get everything.
But there is one small proviso: it will be online for only 24 hours. At 23:59:59 GMT March 4th we’ll be taking down this link.
]]>
Orginalet känner nog vissa av er igen som använt andra linuxdistributioner:
Att byta till standardtemat är enkelt, öppna programmet Configuration Editor, det gör du t.ex via terminalen med kommandot:
$ gconf-editor
I trädstrukturen till höger letar du på notification-daemon som finns under apps. Bredvid “theme” har du värdet “ubuntu”, ändra detta till “standard”.
]]>Jag har helt enkelt tagit bakgrundsbilden från Jaunty Jackalope’s GDM tema och gjort om den så den passar för GRUB. Du kan ladda hem en fil innehållandes en version för er med standardskärmar och en version för er med widescreen skärmar här.
För att använda sig av bilden lär vi lägga till en rad i GRUB som pekar mot bilden:
$ gksudo gedit /boot/grub/menu.lst
Lägg till denna rad:
splashimage=(hd0,0)/boot/grub/splash.xpm
(Har du GRUB på en annan hårddisk lär du ändra detta själv.)
Flytta sedan bilden till /boot/grub:
$ sudo mv normal.xpm /boot/grub/splash.xpm
Om du vill använda dig av widescreen bilden blir det:
$ sudo mv wide.xpm /boot/grub/splash.xpm
Om ni vill göra ett eget tema är det följande att tänka på:
För att ändra textfärgen lägger man bara till denna rad i filen menu.lst:
color normal/highlight
T.ex:
color red/black
Följande färger finns att välja mellan:
Lycka till!
]]>OGG Vorbis är ett fritt format bestående av öppen källkod för ljudkomprimering. Till skillnad från MP3 och WMA behöver man inte betala en licensavgift till någon för att skapa ljudfiler, eftersom MP3 formatet tillhör Fraunhofer IIS eller WMA som tillhör Microsoft Corporation.
Till skillnad från MP3 formatet är OGG Vorbis ett modernt och uppdaterat ljudformat som är enligt mig själv helt överlägset då man kan hålla en bättre ljudkvalité vid lägre bitrate än jämförelsevis med MP3.
T.ex, en OGG Vorbis låt som ligger på 128 kbit/s håller (minst) lika bra ljudkvalité som en MP3 låt på 192 kbit/s. Jag hade ett album i MP3 formatet, detta låg på 192 kbit/s och tog upp 93,3MB, när jag konverterade det till OGG Vorbis (128 kbit/s) hamnade storleken på 57,6MB, det är alltså en skillnad på 35.7MB för ett enda album, tänk dig hur mycket plats du sparar om du då har hundratals eller kanske tusentals album på din dator.
Det finns idag 10 olika nivåer på kvalién:
Kvalité Bitrate
Det finns en hel del tillvägagångssätt och program för att konvertera musik, både grafiskt och via terminalen. Det alternativ jag valt är faktiskt via terminalen just för att det kräver endast ett (enkelt) kommando, oavsett om din musiksamling är på 1GB eller 100GB, uppdelad i en enda stor mapp eller med flertalet undermappar.
Programmet heter mp32ogg och installeras med följande kommando:
$ sudo apt-get install mp32ogg
Anledningen till att jag valde just detta program är att det som sagt kräver endast 1 kommando oavsett hur din musiksamling ser ut och för att den behåller taggarna i låtarna.
För att konvertera musiken finns det ett par aktuella kommandon att välja mellan, börja med att öppna terminalen och flytta dig till din musik du vill konvertera, för mig blir det:
$ cd /media/HDD0/Musik
Eftersom jag vill konvertera all min musik som ligger fint sorterade i flera undermappar använder jag mig av en “*” så att även musik som ligger i undermapparna konverteras.
För att konververtera musiken och behålla MP3 låtarna (Jag använder mig av q4 (128 kbit/s) eftersom det motsvarar samma kvalité som en MP3 låt på 192 kbit/s.):
$ mp32ogg --quality=4 *
För att konververtera musiken och ta bort MP3 låtarna:
$ mp32ogg --quality=4 --delete *
Om du bara vill konvertera specifika låtar byter du ut stjärnan mot låtens namn:
$ mp32ogg --quality=4 låt.mp3
Källkoden finns tillgänglig här. Direktlänk till version 0.8a1 finns här.
För att använda dig av programet packar du bara upp det till t.ex skrivbordet och förflyttar dig till mappen via terminalen:
$ cd Desktop/kompozer/
Ingen installation är nödvändig, du kör bara igång programmet med kommandot (Om du använt dig av KompoZer tidigare är det rekomenderat att man tar bort/byter namn på mappen ~/.kompozer innan man använder den nya versionen):
$ ./kompozer
För er som inte har version 9.04 av Ubuntu har jag sparat temat och laddat upp det här.
]]>För att installera klienten kan vi börja med att installera beroendena som behövs:
$ sudo apt-get install libssl-dev zlib1g-dev libvorbis-dev libpulse-dev libexpat1-dev libncurses5-dev
Ladda hem källkoden från SourceForge här. Direktlänk till version r761 här. Packa upp filen och bläddra sedan till mappen via terminalen:
$ cd despotify-r761/
Kompilera sedan själva källkoden:
$ make
För att sedan starta programet använder man sig av detta kommando när man står i mappen:
$ ./despotify <användarnamn> <lösenord>
Behöver du hjälp använder man sig av kommandot help för att lista tillgängliga kommandon i programmet.
Om man vill kan man skapa ett alias och använda t.ex kommandot despotify för att enkelt starta programmet. Öppna filen .bash_aliases:
$ gedit .bash_aliases
Och lägg till denna rad:
alias despotify='./despotify-r761/despotify <användarnamn> <lösenord>'
Spara och stäng filen. Om du har terminalen öppen lär du stänga och öppna den med innan du kan använda dig av ditt nya kommando.
]]>Öppna filen med rättigheter:
$ gksudo gedit /usr/share/i18n/locales/en_US
I filen finns det ett stycke som ser ut såhär:
week 7;19971130;7
first_weekday 1
first_workday 2
Ändra värdet för first_weekday till 2 vilket är värdet för måndag. Spara och stäng filen, kör sedan detta kommano för att uppdatera ändringen:
$ sudo locale-gen
Antingen kan man starta om datorn eller köra kommandot:
$ killall gnome-panel
Att installera den senaste SVN versionen är väldigt enkelt. Börja med att installera paketen som saknas:
$ sudo apt-get install build-essential subversion autoconf automake libtool intltool libgtk2.0-dev
Ladda sedan hem den senaste SVN koden:
$ svn co http://svn.gnome.org/svn/murrine/trunk/ murrine
Bläddra till mappen (som skapades i din hemmapp):
$ cd murrine
Och börja sedan med själva installationen:
$ ./autogen.sh --enable-animation
$ make
$ sudo make install
Nu är det bara att installera och använda temat du laddat hem. Mer teman finns att ladda hem på GNOME-Look och deviantART.
]]>Den stora nyheten med denna versionen är att den stödjer ljudklipp, även att ta emot från “Plus!” användare.
Framtida planerade nyheter är:
Om du vill använda dig av msn-pecan finns det förråd tillgängliga (I skrivande stund är dock version 0.0.17 från 8 februari den nyaste i förråden):
8.10 Intrepid Ibex:
deb http://ppa.launchpad.net/msn-pecan/ppa/ubuntu intrepid main
deb-src http://ppa.launchpad.net/msn-pecan/ppa/ubuntu intrepid main
8.04 Hardy Heron:</strong>
deb http://ppa.launchpad.net/msn-pecan/ppa/ubuntu hardy main
deb-src http://ppa.launchpad.net/msn-pecan/ppa/ubuntu hardy main
Innan du lägger till dessa förråd är det en god idé att lägga till en nyckel för förråden. Spara denna text till en fil:
-----BEGIN PGP PUBLIC KEY BLOCK-----
Version: SKS 1.0.10
mI0ESXbyTgEEALry41gvnmfmV072wg+2ZDWz7LFQokh6JTxD9w3xntv627gfK8pXVDN0Cxqr
WTkA2eMTB26PkhKSfohfBeZiJBxPho/NFUe3S2e/AWL2vzpYSAnyDUylepnHAX80qbQEQ98G
InjSNQlow4ECKX0DPmf0PAe6yjtvEf4q2pn9wEc9ABEBAAG0KkxhdW5jaHBhZCBQUEEgZm9y
IE1haW50YWluZXJzIG9mIG1zbi1wZWNhboi2BBMBAgAgBQJJdvJOAhsDBgsJCAcDAgQVAggD
BBYCAwECHgECF4AACgkQcurI6bhTZqzIfAP/TJwttA1LykSubrPB95ZYSaFDTef2EcSVjBLZ
LHqnvcVyIaBAuA3vXPgtVfoKoL97M2vFkP8pkb9aLHeGgrqR2s/rpqi+c6m+B7yz34dI/GaU
zYiVcc6Kkamee+V1ch4KIfpAhz/Rr6pRTkOO6+sEVhX9/Lgc6n+OFPnujFHmC9E=
=3pIB
-----END PGP PUBLIC KEY BLOCK-----
Öppna sedan Software sources under System / Administration. Under fliken Authentication klickar på du “Import key file” för att lägga till filen som innehåller nyckeln.
Öppna sedan din sources.list fil och lägg till förråden som finns ovan:
$ gksudo gedit /etc/apt/sources.list
Spara och stäng sedan filen. Efter det behöver du uppdatera förråden:
$ sudo apt-get update
För att installera:
$ sudo apt-get install msn-pecan
Börja med att ladda hem källkoden här och packa upp den till t.ex skrivbordet, ställ dig sedan i mappen med terminalen:
$ cd Desktop/msn-pecan-0.0.18/
Installera sedan paketen build-essential och libpurple-dev:
$ sudo apt-get install build-essential libpurple-dev
För att installera:
$ make
$ sudo make install
För att sedan använda msn-pecan lär du först starta om klienten och sedan lägga till ett nytt konto, men istället för att välja MSN som protokoll väljer du nu WLM.
]]>Mer info finns här. Det finns en demo (DEB) tillgänglig här. Riktigt kul spel som jag kan rekomendera!
]]>Användandet och behovet av mängden minne varierar väldigt mycket. Jag har 2GB RAM just nu och har aldrig varit med om att minnet tagit slut. Därför är Swapen en helt onödig funktion för mig. Kan jag därför undvika Swapen har jag lite prestanda att vinna.
Om du använder en laptop är Swap dock ett måste om du vill kunna använda dig av hibernate. Tack till Zero som påminde mig om den saken jag helt hade glömt. :) Om man vill använda sig av hibernate ska Swapen vara minst lika stor som RAM-minnet.
Linuxkärnan har en funktion kallad Swappiness som bestämmer till hur stor del Swapen ska användas. Man anger ett värde mellan 0 till100 där värdet 0 betyder att den bara använder Swap om primärminnet är helt slut, ändrar man värdet till 100 nyttjar den Swapen till fullo hela tiden. Standardvärdet i Ubuntu är 60.
För att kontrollera ditt aktuella värde kan du använda dig av kommandot:
$ cat /proc/sys/vm/swappiness
För att ändra värdet öppnar du filen /etc/sysctl.conf:
$ gksudo gedit /etc/sysctl.conf
Och lägger till denna rad:
vm.swappiness = *
*
är värdet du vill använda dig. Eftersom detta varierar väldigt mycket på mängden RAM du har och hur mycket du använder dig är det svårt att komma med exakta rekomendationer. Själv har jag satt värdet på 0.
Det nya värdet kommer inte att börja gälla förän du startat om datorn, skulle du vilja ändra det på en gång kan du använda dig av följande kommando:
sysctl vm.swappiness=*
Tänk på att om något redan är Swapat kommer du inte att få ut full effekt förän du startar om datorn.
]]>Det är den sista punkten som gör allting intressant. Jag var inte medveten om det nya och föbättrade stödet för multipla skärmar. Det var efter installationen jag märkte att jag hade bild även på min TV! Detta är helt underbart, äntligen fungerade Tv-Out out of the box för mig med Ubuntu. :)
Installationen är numer helt smärtfri. Man laddar hem drivrutinen från deras hemsida här. När du laddat hem filen högerklickar du på den och väljer “Egenskaper”, under flicken bockar du för så att den blir körbar. Sedan kör du filen via terminalen:
$ sudo sh ./ati-driver-installer-9-1-x86.x86_64.run
Nu är det bara att följa dom enkla instruktionerna för installationen. Det ska bara vara att använda sig av de fördefinierade valen.
När installationen är klar brukar dom rekomendera att man startar om datorn. Jag brukar nöja mig med att starta om det grafiska bara:
Ctrl + Alt + Backsteg
Nu ska förhoppningsvis allting fungera! :)
]]>Hemsidan har visserligen legat upp ett tag men jag har varit lite seg med att posta saker här på bloggen senaste tiden.
]]>$ for f in ~/.mozilla/firefox/*/*.sqlite; do sqlite3 $f 'VACUUM;'; done
Uppskattningsvis blev nedstängningen av Firefox ca 2-4 sekunder snabbare för mig.
]]>Jag har brukar ha ordning och reda på min dator men efter att ha haft samma partiotion för “home” orrörd i nästan 2 år kan jag tänka mig att det kanske finns en del onödiga filer som ligger och skräpar, vilket det tydligen fanns då jag lyckades frigöra runt 500MB. :)
BleachBit är fortfarande i alphastadiet men bör fungera utan problem. Utvecklaren själv tillhandahåller egna DEB-filer som du finner här.
Direktlänk till nuvarande version:
Ubuntu 8.10: bleachbit_0.2.1-1_all_ubuntu810.deb Ubuntu 8.04: bleachbit_0.2.1-1_all_ubuntu804.deb
När du laddat hem DEB-filen är det bara att dubbelklicka på den för att installera programet, när detta är gjort finner du programmet udner “Applications / Accessories”.
Du bockar sedan för de saker du vill städa. För att förhandsgranska vilka filer som kommer att rensas och för att se den totala mängden som kommer att frigöras klickar du på “Preview”. För att slutligen städa klickar du helt enkelt på knappen “Delete”.
]]>Under menyn “Edit / Preferences” hittar du Firefox inställningar. Under menyn “Content” ska du ändra följande:
Del 1:
Default font: Bistream Vera Sans Size: 16
Del 2:
Proportional: Serif (Size: 16) Serif: Bistream Vera Sans Sans-Serif: Bistream Vera Sans Monospace: monospace (size: 12) Minimum font size: 11
Bocka även ur alternativet “Allow pages to choose their own fonts, instead of my selection above”.
Nu ska Firefox använda sig av en riktigt trevlig konfiguration. Hoppas du gillar den!
]]>Man kan välja att ta backup till Amazon S3, en annan dator via SSH eller en lokal mapp på datorn.
För att installera programmet behöver man lägga till en ny källa i mjukvaruförråden. Vi kan börja med att lägga till nyckeln för förråden. Skapa en ny fil och klistra in denna text:
<pre>-----BEGIN PGP PUBLIC KEY BLOCK-----
Version: SKS 1.0.10
mI0ESX4CYwEEAKpdzDRAwXpYWozNIYk0k+TpmqyfgbpdBGY6EE1luzJ6nM4yVHv9t+Iltkse
qcMr3FnV9yzG00u67r+WXrFmNemaEB3YfazlM5VSOOlvojn0biYB+0YHjBVLPNNgAKac/oPS
bKYcqWpNlGxPqWreEitqc7Sdy67t7AJUj6/AtwY9ABEBAAG0K0xhdW5jaHBhZCBQUEEgZm9y
IETDqWrDoCBEdXAgQWRtaW5pc3RyYXRvcnOItgQTAQIAIAUCSX4CYwIbAwYLCQgHAwIEFQII
AwQWAgMBAh4BAheAAAoJEP7/uPBBVW7q644EAJ9Zm1m0CxRXU0YM37eXVeAj9W+z+s/aHPwo
BWjPmqaxqAPVac0jWIAiRsm53HMtRTYwuK9qD4IiHKn8R6svgFPyE6pJbTDbY+3hZDKppA+n
VzehHLRJB9bLC4H1lE/UaKsQoxVbpimBO6Pg30qeEeVf2PyMIocTm7BTKEp4NMZc
=QimA
-----END PGP PUBLIC KEY BLOCK-----</pre>
Importera den sedan via: “System / Administration / Software sources” och under fliken “Authentication” klickar du på “Import key file” och väljer din fil.
Öppna sedan din sources.list fil:
$ gksudo gedit /etc/apt/sources.list
Och lägg till dessa två rader:
deb http://ppa.launchpad.net/deja-dup-team/ubuntu intrepid main
deb-src http://ppa.launchpad.net/deja-dup-team/ubuntu intrepid main
Spara och avsluta. Ladda sedan om dina mjukvarukällor och installera programmet:
$ sudo apt-get update && sudo apt-get install deja-dup
Programmet hittar du under “Applications / Accesories”. När du startar programet möts du av bilden ovan. Börja med gå igenom inställningarna under “Edit / Preferences”.
Jag valde att enbart ta backup på min hemmapp och att lägga backupen på en annan hårddisk. Jag valde även att inte ta med vissa mappar som tar upp en del plats och som jag klarar mig utan om jag skulle förlora dom. Jag valde även att kryptera min backup och att den själv ska ta en ny backup varje vecka så jag slipper tänka på det själv.
När du är klar med inställningarna är det bara att trycka på den stora knappen “Backup”! :)
]]>Även fast det inte bör uppstå några problem med att använda den nya betan kan det aldrig skada med en backup av ens Firefox profil. Vi tar därför en kopia av mappen och lägger den i din hemmapp:
$ cp -r ~/.mozilla/firefox/ ~/firefox_profile_backup
För att ladda hem och packa upp arkivfilen med Firefox använder du kommandot:
$ wget -O - http://releases.mozilla.org/pub/mozilla.org/firefox/releases/3.1b2/linux-i686/en-US/firefox-3.1b2.tar.bz2 | tar xj -C ~
Eller om du hellre vill ha Firefox på svenska:
$ wget -O - http://releases.mozilla.org/pub/mozilla.org/firefox/releases/3.1b2/linux-i686/sv-SE/firefox-3.1b2.tar.bz2 | tar xj -C ~
Stäng sedan ner den gamla versionen av Firefox och starta betan med kommandot:
$ ~/firefox/firefox
En optimerad kärna med stöd för all hårdvara i Aspire One har kommit till Ubuntu. Denna kärna kommer att snabba upp datorns start, fixa wifi, suspend, kortläsare, ljud och allt annat.
Det är Bossieman som tipsar om detta och hans inlägg finns att läsa här. Ni som provat får gärna kommentera och berätta hur det fungerar osv. Jag är själv väldigt nyfiken då jag funderar på att köpa mig ett exemplar senare.
Jag får även passa på att önska er alla en god jul! :)
]]>Börja med att lägga till deras egna förråd:
$ gksudo gedit /etc/apt/sources.list
Och klistra in denna rad:
deb http://download.virtualbox.org/virtualbox/debian intrepid non-free
Spara och avsluta, lägg till nyckeln för deras källa:
$ wget -q http://download.virtualbox.org/virtualbox/debian/sun_vbox.asc -O- | sudo apt-key add -
Uppdatera sedan förråden:
$ sudo apt-get update
Om du redan har VirtualBox installerat rekomenderar jag att du avinstallerar den versionen innan:
$ sudo apt-get remove virtualbox-ose virtualbox-2.0
Installera sedan VirtualBox 2.1 med kommandot:
$ sudo apt-get install virtualbox-2.1
Du hittar sedan Sun VMx VirtualBox under Applications / System Tools.
]]>(Denna guide förutsätter att du redan har µTorrent installerat i både Ubuntu och Windows)
Först och främst lär du se till att du har samma enhetsbeteckningar i Windows och i Wine’s inställningar. Öppna inställningarna för Wine:
$ winecfg
Under fliken “Drives” hittar du inställningarna för hur du ställer in enhetsbeteckningarna för olika enheter och mappar i Ubuntu. Min lagringsenhet “HDD3” har enhetsbeteckningen “E:” i Windows, då ställer jag helt enkelt in att den har just “E:” även i Wine så att sökvägarna blir lika för µTorrent i både Windows och Ubuntu.
När detta är klart ska vi skapa ett par symboliska länkar så att mapparna för µTorrent håller sig identiska i både Windows och Ubuntu:
OBS: Ta backup på alla berörda mappar innan du börjar då mapparna man skapar symboliska länkar till försvinner.
Börja med att skapa en symbolisk länk för mappen där alla temorära filer sparas:
$ ln -s <sökvägen till partitionen med Windows>/tmp ~/.wine/drive_c/
Exempel:
l$ n -s /media/ROOT/tmp /home/johan/.wine/drive_c/
Sedan skapar vi en symbolisk länk för mappen där alla inställningar etc sparas:
$ ln -s /<sökvägen till partitionen med Windows>/Documents\ and\ Settings/<Användarnamn>/Application\ Data/uTorrent ~/.wine/drive_c/windows/profiles/<Användarnamn>/Application\ Data/uTorrent/
Exempel:
$ ln -s /media/ROOT/Documents\ and\ Settings/Johan\ Eriksson/Application\ Data/uTorrent /home/johan/.wine/drive_c/windows/profiles/johan/Application\ Data/uTorrent/
Nu ska allt vara klart!
]]>Om man vill använda sig av detta tema lär man installera det. Det finns färdiga DEB-filer att ladda hem här:
Ubuntu 8.10 Intrepid Ibex Ubuntu 8.04 Hardy Heron
Du behöver sedan Startupmanger:
$ sudo apt-get install startupmanager
Du startar det med kommandot:
$ gksudo startupmanager
Under fliken “Apperance” finns “Usplash Themes”, där ändrar du till moosplash.
]]>För att lägga till förråden börjar du med att öppna textfilen med dina förråd:
$ gksudo gedit /etc/apt/sources.list
Stabila förråden:
deb http://ppa.launchpad.net/transmissionbt/ubuntu intrepid main
deb-src http://ppa.launchpad.net/transmissionbt/ubuntu intrepid main
Beta (Om du använder denna källa lär du lägga till dom stabila med):
deb http://ppa.launchpad.net/transmissionbt-beta/ubuntu intrepid main
deb-src http://ppa.launchpad.net/transmissionbt-beta/ubuntu intrepid main
Nightly builds:
deb http://ppa.launchpad.net/transmissionbt-nightly/ubuntu intrepid main
deb-src http://ppa.launchpad.net/transmissionbt-nightly/ubuntu intrepid main
Stabila förråden:
deb http://ppa.launchpad.net/transmissionbt/ubuntu hardy main
deb-src http://ppa.launchpad.net/transmissionbt/ubuntu hardy main
Beta (Om du använder denna källa lär du lägga till dom stabila med):
deb http://ppa.launchpad.net/transmissionbt-beta/ubuntu hardy main
deb-src http://ppa.launchpad.net/transmissionbt-beta/ubuntu hardy main
Nightly builds:
deb http://ppa.launchpad.net/transmissionbt-nightly/ubuntu hardy main
deb-src http://ppa.launchpad.net/transmissionbt-nightly/ubuntu hardy main
Spara sedan filen och uppdatera sedan förråden:
$ sudo apt-get update
Uppdateringshanteraren kommer nu att hojta till om att det finns en nyare version ute.
]]>För att lägga till förråden öppnar du din sources.list fil:
$ gksudo gedit /etc/apt/sources.list
Klistra sedan in dessa rader längst ner:
deb http://ppa.launchpad.net/team-xbmc-intrepid/ubuntu intrepid main
deb-src http://ppa.launchpad.net/team-xbmc-intrepid/ubuntu intrepid main
Spara och stäng filen, använd sedan detta kommando för att uppdatera dina förråd:
$ sudo apt-get update
Och slutligen installerar du XBMC:
$ sudo apt-get install xbmc
Om du inte uppgraderar via uppdateringshanteraren utan vill ladda hemd ditt exemplav av den nya versionen hittar du ditt exemplar via dessa källor:
HTTP:
FTP:
]]>]]>
Den mer intressanta nyheten är nog denna:
Om du vill använda dig av den nya versionen är installationen väldigt enkel då Wine erbjuder färdiga binärer via ett förråd som du enkelt kan lägga till.
Börja med att lägga till nyckeln som behövs, detta gör du med kommandot:
$ wget -q http://Wine.budgetdedicated.com/apt/387EE263.gpg -O- | sudo apt-key add -
Om du använder Hardy Heron (8.04) lägger du till denna mjukvarukälla:
$ sudo wget http://Wine.budgetdedicated.com/apt/sources.list.d/hardy.list -O /etc/apt/sources.list.d/Winehq.list
Om du använder Intrepid Ibex (8.10) lägger du till denna mjukvarukälla:
$ sudo wget http://Wine.budgetdedicated.com/apt/sources.list.d/intrepid.list -O /etc/apt/sources.list.d/Winehq.list
Uppdatera sedan förråden:
$ sudo apt-get update
Om du inte har Wine installerat använder du detta kommando för att installera det:
$ sudo apt-get install Wine
Idag fick vi våran 10.000:e registerade medlem på forumet! :) Självklart är långt ifrån alla aktiva, fast det vore roligt om det var så. Men det pekat ju på att Ubuntu’s popularitet håller i sig stadigt och intresset växer.
]]>Mitt första mobiltema till min smartphone SE G900. Det ska även fungera bra till:
Om du vet att det passar till någon mer modell får du gärna skicka en kommentar.
Det är fortfarande lite finputsning kvar på temat innan det är helt klart, men det är redan nu användbart. Hittils har jag lagt ner ca 6 timmar på det. :)
]]>
OnTV finns i förråden och installeras enklast med kommandot:
$ sudo apt-get install ontv
Högerklicka sedan på panelen och välj “Add to panel”, i listan väljer du OnTV. Du kommer nu bli uppmanad att gå igenom ett par olika steg (Välja kanaler etc) innan du är klar att använda OnTV.
Dessa steg är väldigt enkla så jag tror inte det behövs någon närmare förklaring.
Högerklicka på OnTV “applet:en” och välj Preferences, följt av fliken Channels, här får du bocka för vilka kanaler du vill visa. Tänk på att dom visas i den ordningen som du bockar för dom.
]]>För att lägga till förrådet lär vi börja med att lägga till en nyckel för källan, öppna terminalen och utför detta kommando:
$ wget -q -O - https://dl-ssl.google.com/linux/linux_signing_key.pub | apt-key add - apt-get update
Öpnna sedan filen med mjukvarukällorna:
$ gksudo gedit /etc/apt/sources.list
Och lägg till denna rad:
deb http://dl.google.com/linux/deb/ stable non-free
Spara och stäng filen, uppdatera sedan dina förråd och du är klar:
$ sudo apt-get update
Jag kan även passa på att tipsa om betaversionen av Picasa 3 som innehåller en massa gott och blandat, mer info hittar du här.
]]>Självklart har vi en helt ny design med lite mer jordnära färger. Ovan bifogade jag en liten teaser på hur det kommer att se ut.
]]>Fördelen med att öppna upp backports förråden är att du får tillgång till nyare program, t.ex finns version 2.5.0 med Pidgin i backportsförråden. Det är mestadels nyare versioner av program som finns tillgängliga eftersom en uppdatering av dessa inte påverkar systemet. Att uppdatera större delar av systemet kan ibland få negativa effekter på stabilitet eller på andra sätt yttra sig negativt. Det är därför jag rekommenderar (absolut inget måste) att man installerar om Ubuntu varje gång en ny version av Ubuntu släpps, självklart kan man ju vid en uppdatering av Ubuntu behålla alla inställningar för hela systemet och alla programmen.
Backports är ett officiellt förråd som Ubuntu ligger bakom och det underhålls av vissa utvecklare på Ubuntu. Att tänka på innan man aktiverar källan är att dessa paket inte är lika hårt testade som de paket som finns i standardförråden. Paketen räknas som stabila och det behöver inte innebära några problem, jag använder själv dessa paket och har aldrig haft problem med dom. Om problem skulle uppstår rör det sig oftast om en mindre och ofarlig bugg. Om ett problem skulle uppstå är det bara till Backports bugtracker du vänder dig till.
För att aktivera förråden kan man gå in via den grafiska vägen och bocka för källorna:
System / Administration / Programvarukällor / Uppdateringar
Eller öppna textfilen och ändra själv:
gksudo gedit /etc/apt/sources.list
Och där letar vi reda på dessa rader:
## Uncomment the following two lines to add software from the 'backports'
## repository.
## N.B. software from this repository may not have been tested as
## extensively as that contained in the main release, although it includes
## newer versions of some applications which may provide useful features.
## Also, please note that software in backports WILL NOT receive any review
## or updates from the Ubuntu security team.
#deb http://se.archive.ubuntu.com/ubuntu/ hardy-backports main restricted universe multiverse
#deb-src http://se.archive.ubuntu.com/ubuntu/ hardy-backports main restricted universe multiverse
Dom 2 sista raderna innehåller adressen till förråden, det är dessa vi ska aktivera genom att ta bort de två “#” tecknen. Spara sedan filen och avsluta. Uppdatera förråden med kommandot:
sudo apt-get update
Uppdateringshanteraren ska nu vakna till liv och meddela att det finns nya uppdateringar för vissa program.
]]>Innan du installerar den nya versionen av VLC lär du avinstallera nuvarande version av VLC:
$ sudo apt-get remove vlc
Sedan behöver du lägga till följande källa i förråden:
$ deb http://ppa.launchpad.net/c-korn/ubuntu hardy main
Öppna din sources.list fil:
$ gksudo gedit /etc/apt/sources.list
Klistra sedan in adressen, spara och stäng filen. Uppdatera sedan förråden:
$ sudo apt-get update
Och till sist installerar du VLC:
$ sudo apt-get install vlc
Photo Uploader finns i förråden och installeras med kommandot:
$ sudo apt-get install photo-uploader
För att lista alla tillgängliga sidor använder man kommandot photo-upload -l:
johan@Tiji:~$ photo-upload -l
Name: ilikephoto.cz
FullName: ilikePHOTO
Type: digilab
URL: http://sberna.ilikephoto.cz/
Features: new, reuse, cookie
Languages: cze
Countries: cz
Name: fotostar.cz
FullName: FotoStar
Type: digilab
URL: http://sberna.fotostar.cz/
Features: new, reuse
Languages: cze
Countries: cz
Name: imageshack.us
FullName: ImageShack
Type: storage
URL: http://imageshack.us/
Features: new
Languages: eng
Name: droxi.cz
FullName: Droxi
Type: digilab
URL: http://foto.droxi.cz/
Features: new, reuse
Languages: cze
Countries: cz
Name: uloz.to
FullName: Uloz.to
Type: storage
URL: http://uloz.to/
Features: new
Languages: cze
Name: dm-drogeriemarkt.cz
FullName: dm paradies foto
Type: digilab
URL: http://www.dm-drogeriemarkt.cz/fotoparadies/
Features: new, reuse
Languages: cze
Countries: cz
Imageshack är att föredra av dessa. Om du vill ladda upp din bild till Imageshack använder du dig av kommandot:
$ photo-upload -s imageshack.us <bild>
T.ex:
johan@Tiji:~$ photo-upload -s imageshack.us skärm2.png
Initialising session...
Uploaded all 1 photos
You can link image as:
http://img228.imageshack.us/img228/3212/skrm2dr8.th.png
You can display image here:
http://img228.imageshack.us/my.php?image=skrm2dr8.png
Tack till Tomas Forsman för tipset! :)
]]>Ni får gärna lämna en kommentar om vad ni tycker om min blogg. Vad som är bra och intressant, men även vad som är mindre bra. Kanske något speciellt gällande Ubuntu du vill att jag bloggar om? Jag är alltid öppen för tips och idéer.
]]>Börja med att ladda hem nyaste versionen av Pidgin-Webkit här. Ladda sedan hem binärerna med libwebkit och libwebkit-dev här och installera dom.
Installera sedan dev-paketet för Pidgin:
$ sudo apt-get install pidgin-dev
Nu kan du packa upp källkoden för Pidgin-Webkit till t.ex skrivbordet. Öppna en terminal och flytta dig till mappen:
$ cd Desktop/pidgin-webkit
För att installera:
$ make
$ make install
Ladda sedan hem temat här. Packa upp ZIP-filen, arkivet innehåller 2 mappar, dessa lägger du här:
~/.purple/message_styles
Starta om Pidgin och välj Plugins i menyn, bocka för WebKit Message style och välj sedan ett tema, om du inte väljer ett tema kommer din konversationsruta bli tom och Pidgin kraschar när du försöker skriva något.
Lycka till!
Och tack till Tomas Forsman för tipset! :)
]]>Finns i upplösningen 1680x1050. :)
]]>$ sudo ln -s ~/.themes /root/.themes
Och om du vill göra samma sak för ikonerna:
$ sudo ln -s ~/.icons /root/.icons
Fördelen med LXDE är att man får en väldigt enkel och komplett skrivbordsmiljö med bl.a den vassaste fönsterhanteraren. Man slipper konfiguera allting via textfiler då allt redan är färdig från start, vill man ändra något så finns det grafiska applikationer. Med andra ord är Ubuntulite är väldigt nybörjarvänligt och enkelt! :)
Börja med att ladda hem Mini Installer CD:n här och bränn den sedan på en CD-skiva. Man använder sig av den s.k “Alternate” installationen, vilket innebär att den är textbaserad. När du startar skivan möts du av denna bild:
För att påbörja installationen skriver du:
$ cli
När installationen är klar ombeds du att starta om datorn, när detta är gjort möts du av denna bilden:
Här anger du ditt lösenord för att logga in, när detta är gjort ska vi hämta hem ett skript som kommer att installera alla nödvändiga paket åt dig:
$ wget http://linuxuser.se/~hund/files/install_ubuntulite
Orginallänken till filen är ganska krånglig och onödigt lång, jag lade därför upp den på webbhotellet jag använder, skulle länken mot förmodan inte fungera så finner du orginallänken här:
$ wget http://download.tuxfamily.org/ubuntulite/nouveau/install_ubuntulite_nouveau
Kör sedan skriptet:
$ sudo bash install_ubuntulite
När detta är klart är det dags att starta om datorn:
$ sudo reboot
Nu är allting klart och du är redo att börja använda Ubuntulite. Lycka till!
GDM temat som används heter Hardy-Simple Colors och det är perfectska04 som ligger bakom det.
Skrivbordet är utformat att efterlikna Ubuntu’s standardskrivbord, vilket är en väldigt bra idé då nybörjare förmodligen kommer känna sig lite mer hemma.
]]>Före:
Efter:
Spara denna fil och lägg den i mappen:
~/.gimp-2.4/scripts/
Starta sedan GIMP och öppna den bild du vill göra om, i menyn finns alternativet Script-Fu, via den menyn kommer du åt Colours > Split Tone.
Dialogrutan är tillsynes väldigt simpel, det enda du behöver göra är att klicka på knappen “OK” och allt är klart!
]]>Börja med att installera nödvändiga paket:
sudo apt-get install samba
Stäng sedan av Samba:
sudo /etc/init.d/samba stop
Ta sedan en backup på nuvarande smb.conf filen:
sudo mv /etc/samba/smb.conf /etc/samba/smb.conf.backup
Skapa sedan filen på nytt och öppna filen med Gedit:
gksudo gedit /etc/samba/smb.conf
Klistra sedan in detta innehåll:
[global]
; General server settings
netbios name = Hostname
server string =
workgroup = Arbetsgrupp
announce version = 5.0
socket options = TCP_NODELAY IPTOS_LOWDELAY SO_KEEPALIVE SO_RCVBUF=8192 SO_SNDBUF=8192
passdb backend = tdbsam
security = user
null passwords = true
username map = /etc/samba/smbusers
name resolve order = hosts wins bcast
wins support = yes
printing = CUPS
printcap name = CUPS
syslog = 1
syslog only = yes
[printers]
path = /tmp
printable = yes
guest ok = yes
browseable = no
[MinaFiler]
path = /media/samba/
browseable = yes
read only = no
guest ok = no
create mask = 0644
directory mask = 0755
force user = Användarnamn
force group = Användarnamn
Den tjockmarkerade texten är det du ska ändra.
netbios name = <Hostname>
Smidigast är att använda samma hostname som man har döpt datorn till. Tänk på att inte använda mellanslag!
workgroup = <Din arbetsgrupp>
För att utdelningen ska fungera så lär datorerna tillhöra samma arbetsgrupp, som standard brukar Windows använda sig av “MSHOME”.
wins support = yes
Om din dator inte har en statisk IP-adress, eller om din router inte kan ge dig en DHCP lease ska du ändra detta alternativ till “no”. Jag som inte har har en router fick ändra detta till “no” för att det skulle fungera.
[MinaFiler]
Detta är rubriken på den utdelade mappen.
path = /media/samba/
Här anger du sökvägen till den mapp du vill dela ut.
force user = <Användarnamn>
force group = <Användarnamn>
Här anger du ett användarnamn som du vill använda för att kunna komma åt din utdelning via Samba.
Spara filen och du kan nu starta Samba igen:
$ $ sudo /etc/init.d/samba start
Sist men inte minst ska vi lägga till ett konto för Samba:
$ sudo smbpasswd -L -a <användarnamn>
$ sudo smbpasswd -L -e <användarnamn>
Version 1.0 finns att ladda hem här. Just nu finns det bara binärer för Arch Linux, så du får kompilera källkoden själv. Börja med att packa upp arkivet och bläddra dig till mappen via terminalen:
$ cd Desktop/qinfo_1.0
Sedan är det bara 3 enkla kommandon för att kompilera källkoden
$ ./configure
$ make
$ sudo make install
Andra nyheter kan du läsa mer om här.
Om du vill använda dig av den nya versionen kan du kompilera källkoden själv. Jag rekomenderar INTE att man använder sig av paketen som finns på GetDeb.
-Tänk på att avinstallera alla paket med Pidgin innan du börjar kompilera.
Börja med att ladda hem källkoden här. Packa sedan upp arkivet till t.ex skrivbordet, öppna en terminal och skriv följande för att installera alla nödvändiga saker som behövs för att kunna kompilera koden:
$ sudo apt-get install build-essential network-manager-dev
$ sudo apt-get build-dep pidgin
Bläddra sedan till mappen du packade upp:
$ cd Desktop/pidgin-2.5.0/
Utför sedan dessa kommandon för att kompilera Pidgin:
$ ./configure
$ make
$ sudo make install
Lycka till. :)
]]>Rättvisemärkt är en oberoende produktmärkning. Köper man deras produkter bidrar man till förbättrade arbets- och levnadsvillkor för odlare och anställda i utvecklingsländer.
Har inte hunnit smaka på den ännu, jag är som sagt en kräsen “Cola-Hund” så vi får se vad man tycker om den. :)
]]>Windows! :D Behöver jag säga mer?
]]>Men nu finns en ännu enklare lösning som fungerar väldigt mycket bättre. Det är Felipe Contreras, en utvecklare som har sedan 4 år tillbaka utvecklat stödet för MSNP protokollet hos Pidgin. Han tröttnade dock på att inte helt få fria tyglar hos Pidgin och forkade därför sin egen kod som han släppt under namnet msn-pecan.
msn-pecan är utvecklat som ett fristående plugin, fördelen med detta är att det inte påverkar det nuvarande stödet för MSNP i Pidgin. En annan ganska stor fördel med msn-pecan är att det även fungerar med Windows.
Edit: Ett förtydligande: Flera undrade vad detta var. msn-pecan ger alltså Pidgin support för personliga meddelanden, bättre stöd för filöverföringar osv.
För att installera det i Ubuntu behöver du lägga till ett par rader i din sources.list fil:
gksudo gedit /etc/apt/sources.list
Om du har 8.04 (Hardy Heron) lägger du till dessa rader:
deb http://ppa.launchpad.net/msn-pecan/ubuntu hardy main
deb-src http://ppa.launchpad.net/msn-pecan/ubuntu hardy main
Om du har 7.10 Gutsy Gibbon lägger du till dessa rader:
deb http://ppa.launchpad.net/msn-pecan/ubuntu gutsy main
deb-src http://ppa.launchpad.net/msn-pecan/ubuntu gutsy main
Uppdatera sedan förråden:
sudo apt-get update
Och till sist installerar du paketet:
sudo apt-get install pidgin-msn-pecan
För att sedan använda msn-pecan lär du först starta om klienten och sedan lägga till ett nytt konto, men ist för att välja MSN som protokoll väljer du nu WLM.
Om du vill installera msn-pecan för Windows laddar du hem DLL-filen (Inte Debug filen) här.Filen lägger du sedan i mappen:
C:\Program\Pidgin\plugins
Sedan är det bara att starta om klienten och lägga till ett nytt konto som jag beskrev ovan.
Väldigt enkelt och smidigt! Lycka till.
]]>Programmet finns inte i förråden men du kan ladda hem en DEB-fil här.
Öppna filen rc.xml:
gedit .config/openbox/rx.xml
Och lägg till denna rad under delen “Keyboard”:
<keybind key="Alt-Z">
<action name="ShowMenu">
<menu>root-menu</menu>
</action>
</keybind>
Spara filen och uppdatera sedan din Openbox konfiguration:
openbox --reconfigure
Öppna konfigurationsfilen för Pypanel:
gedit .pypanelrc
Och lägg till denna rad under snabbstartlistan:
xdotool key ctrl+alt+q
Om du använder Lxpanel och vill komma åt menyn kan du skapa en fil som heter openboxmeny.desktop och lägga den i mappen /usr/share/applications/ och sedan klistra in denna text:
[Desktop Entry]
Version=1.0
Name=Openbox Menu
Name[sv]=Openbox Menyn
Comment=
Comment[sv]=
GenericName=Openbox Menu
GenericName[sv]=Openbox Menyn
Exec=xdotool key ctrl+alt+q
Icon=<Valfri Ikon>
Terminal=false
Type=Application
StartupNotify=true
Categories=GTK;Settings;DesktopSettings;
NotShowIn=GNOME;XFCE;
Jag är lite osäker på om vissa rader behövs eller så, men det jag vet är att genvägen fungerar. :)
Nu är det bara att lägga till denna genväg på panelen via inställningarna.
]]>Eftersom inte Lassekongo83 tänkte släppa detta Visual Style tema för GNOME så valde jag att porta det själv.
]]>
Om du inte redan har provat KDE4 och skulle vilja göra detta lägger du helt enkelt till denna rad i din sources.list fil
:
deb http://ppa.launchpad.net/kubuntu-members-kde4/ubuntu hardy main
Filen öppnar du enklast med kommandot:
$ gksudo gedit /etc/apt/sources.list
Efter det lär du uppdatera förråden med kommandot:
$ sudo apt-get update
Sedan kan du installera metapaketet kubuntu-kde4-desktop
vilket ger dig KDE4 med alla dess program:
$ sudo apt-get install kubuntu-kde4-desktop
Men om du inte vill installera detta relativt stora metapaket kan du installera paketet kde4-core
vilket installerar KDE4 med ett par nödvändiga program som t.ex filhanteraren Dolphin:
$ sudo apt-get install kubuntu-kde4-desktop
För att sedan byta till KDE4 loggar du ut och väljer Options
och sedan Select session
, välj KDE4
och logga sedan in som vanligt.
För att GTK program ska smälta in i KDE miljön behövs paketet gtk-qt-engine-kde4
, vilket du installerar med kommandot:
$ sudo apt-get install gtk-qt-engine-kde4
För att ändringarna ska börja gälla lär du logga ut och in en gång, öppna sedan System Settings
och välj Apperance
följt av GTK Styles and Fonts
. Välj Use my KDE style in GTK applications
och till sist verkställer du ändringarna. Nu lär du sedan loggat ut och in ännu en gång kommer ändringarna att aktiveras.
Öpnna din sources.list:
$ gksudo gedit /etc/apt/sources.list
Och lägg till denna rad:
deb http://ppa.launchpad.net/compiz/ubuntu hardy main
När du sparat och stängt flen lär du uppdatera förråden:
$ sudo apt-get update
Nu kommer uppdateringshanteraren att säga till om att det finns några nya uppdateringar. Installera dessa och du är klar.
]]>Det finns inget färdigt paket för Ubuntu utan man lär kompilera källkoden själv. Ladda hem programet här.
Packa sedan upp det och bläddra till mappen via terminalen:
$ cd Desktop/clearbox-1.0/
Utför sedan dessa enkla kommandon:
$ ./configure
$ make
sudo make install
Du öppnar sedan programmet med kommandot:
$ clearbox
Valen man har är inte helt självklara, man får prova sig fram med vad som är vad. När du sedan är klar med ditt tema kan du välja att spara det, det sparas då i mappen ~/.themes/.
Sedan är det bara att välja ditt nya tema under System / Inställningar / Utseende.
]]>Skapa en fil vid namn countdown.py och spara den på önskad plats (Själv har jag alla skript sparad i ~/Scripts/):
#!/usr/bin/python
import datetime
diff = datetime.datetime(yyyy, m, dd) - datetime.datetime.today()
print diff.days,
Lägg sedan till denna rad i din Conky konfiguration:
${execi 86400 python /home/johan/Scripts/countdown.py}
]]>
Jag ordnade det väldigt enkelt med programmet Ubuntu Tweak. Du kan ladda hem en DEB-fil på deras hemsida här.
Gå sedan till Desktop / Metacity, där har du Inactive window shade transparency level vilket du ändrar värdet till 1.00.
]]>$ sudo apt-get remove flashplugin-nonfree
Ladda sedan hem den senaste versionen här och packa upp den till skrivbordet.
Öppna sedan en terminal och bläddra till skrivbordet:
$ cd Desktop
För att sedan installera Flash:
$ cd install_flash_player_10_linux
./flasplayer-installer
Tänk på att stänga ner webbläsaren under installationsprocessen, när det är klart och du har startat Firefox på nytt kan du kontrollera om du har 10:an installerad, skriv about:plugins i adressfältet så får du upp en ruta med information om alla plugins.
Om du har problem med nya betan och vill gå tillbaka till den stabila versionen kan du avinstallera betan via följande kommandon:
$ cd ~/.mozilla
$ rm flashplayer.xpt libflashplayer.so
Sedan installerar du versionen som finns i förråden:
$ sudo apt-get install flashplugin-nonfree
Du kan ladda hem skriptet här och spara det på valfitt ställe. För att sedan använda skriptet ställer du dig i samma mapp som skriptet ligger och utför detta kommando:
$ python themeinfo.py
Om du har en annan fönsterhanterare än Metacity (Standard i Ubuntu) lär du ändra detta själv i skriptet.
Den uppmärksamme har uppmärksammat att jag endast skrev themeinfo för att använda mig av skriptet. Detta har jag ordnat genom att skapa ett eget alias som finns lagrat i filen ~/.bash_aliases:
alias themeinfo='python /home/johan/Scripts/themeinfo.py'
Uppdatering: Man har nu fått en aldeles egen sida på Sourceforge, där kan du ladda hem den nyaste versionen - Länk.
]]>Det finns ett antal fördefinierade teman om man själv inte har fantasi nog att skapa sig ett eget, det går även bra att modifiera ett av dom nuvarande. Nackdelen är dock att man inte han förhandsgranska det man ändrar, utan man lär öppna en ny terminal varje gång man vill se det man ändrat.
Exmepel på några av de fördefinierade teman som finns:
Programmet innehåller en sak som förvirrade mig ganska mycket en stund i början, nämligen att i menyn “Style” finns valet “BashStyle is disabled” vilket menas med att den modifierade versionen är inaktiverad, jag trodde dock att man lärade bocka för valet för att inaktivera den modifierade bashversionen.
BashStyle-NG finns inte i förråden men utvecklarna tillhandahåller DEB-paket på deras hemsida.
]]>$ sudo aptitude install powertop
Följt av kommandot:
$ sudo powertop
Den utför då en genomgång av din dator och tar reda på vilken hårddvara och vilka applikationer som käkar mest batteri. Den erbjuder sedan dig att enkelt kunna stänga av dessa via snabbtangentkombinationer. Vanligtvis brukar det vara blåtand, det trådlösa etc som käkar mycket batteri. Lite beroende på hårdvara kan detta vara tillräckligt för att förlänga batteritiden upp emot 1 timme.
En annat sätt att förlänga batteritiden är att använda sig av processorfrekvensskalning vilket Bossieman har skrivit om i sin blogg här.
]]>Utseendet
En av alla nyheter som man först märker av är nog utseendet som numer smälter in mycket bättre med det operativsystem du använder.
Nu ännu snabbare
En annan märkbar nyhet är snabbheten, det är numer världens snabbaste webbläsare!
Minnessnålare
Man har även sett över minnesanvändningen och genom att bland annat ordnat smartare cache-funktioner etc har man lyckas fått 3:an ännu mer minnessnål.
Förbättrade bokmärksfunktioner
Funktionen för bokmärken har även den förnyats, du kan nu mer t.ex snabbt bokmärka en hemsida genom att klicka på den gula stjärnan till höger om internetadressen. Man kan även använda sig av taggar för sina bokmärken. Och när du skriver i adressfältet efter t.ex “ubuntu” söker den igenom tidigare adresser efter ordet “ubuntu” och även alla dina bokmärken, den letar alltså inte bara efter tidigare besökta adresser som börjar med “ubuntu”.
Förbättrad säkerhet
Om du surfar in på en krypterad hemsida kan du numer få upp en mer detaljerad information om vilken sida det är, vilket företag som ligger bakom sidan och vart dom befinner sig geografiskt.
Även säkerheten för hemsidor som sprider skadlig kod har förbättrats ytterligare och du som använder det utsatta operativsystemet bör kunna känna dig aningen lugnare när du surfar.
Förbättrad flikfunktion
Om du har två eller fler flikar öppen och stänger webbläsaren för att vid ett senare tillfälle fortsätta surfa kommer Firefox att återställa dessa flikar åt dig.
Smart funktion för att importera bokmärken och lösenord
Har man använt en webbläsare under en längre tid har man säkerligen en hel hög med bokmärken och en massa sparade lösenord till diverse sidor. Om man skulle byta webbläsare skulle detta medföra ett mindre smärtfritt byte om det inte vore för att man nu mer kan importera alla dina bokmärken, lösenord etc väldigt enkelt med Firefox.
Om du inte redan har Firefox 3 rekomenderar jag att du ger räven en chans! 3:an finns att ladda hem här.
Edit:
Det finns ett väldigt bra klipp på engelska här som visar några av nyheterna i Firefox 3.
]]>Anledningen till att MSNP14 inte är aktiverat som standard är pga att den är för experimentiell ännu. Om du installerar Pidgin med MSNP14 gör du det på egen risk, men det bör inte vara några problem.
Börja med att ladda hem källkoden här. Packa upp den på skrivbordet och bläddra till mappen:
cd Desktop/pidgin-2.4.2/
Öppna sedan filen configure:
gedit configure
Leta sedan på denna del:
# change the next line to make MSNP14 the default (s/enable/disable/; s/no/yes/;)<br />
# Check whether --enable-msnp14 was given.<br />
if test "${enable_msnp14+set}" = set; then<br />
enableval=$enable_msnp14;<br />
else<br />
enable_msnp14=no<br />
fi
Och ändra:
enable_msnp14=no
till:
enable_msnp14=yes
Spara och stäng filen. Vi behöver nu en del beroenden för att kunna kompilera källkoden:
sudo apt-get install build-essential
sudo apt-get build-dep pidgin
Vi kan nu börja kompilera Pidgin:
./configure
make
sudo make install
Kommandot make kan ta en ganska lång stund att utföra, du bör därför förbereda dig med en kopp kaffe innan.
Om du sedan skulle vilja avinstallera Pidgin använder du dig av kommandot:
sudo make uninstall
Före:
Efter:
Börja med att ladda hem och packa upp denna fil. Öppna sedan Nautilus med root-rättigheter:
$ gksudo nautilus
Gå till nedanstående mapp:
/usr/local/share/pixmaps/pidgin
Här kopierar du in den nya mappen, du blir då tillfrågad om du vill förena mapparna och ersätta filerna i dom vilket är det du ska göra. När detta är klart är det bara att starta om Pidgin.
]]>Vi börjar med LightScribe Simple Labeler som är precis vad namnet avslöjar, ett väldigt enkelt program för att kunna bränna text på dina CD/DVD-skivor.
Vi behöver 2 paket: LightScribe System Software och LightScribe Simple Labeler. När du installerat dessa behöver vi skapa en genväg i menyn:
Gå till System / Preferences / Main Menu och lägg till en ny genväg med denna information:
Type: Application
Name: LightScribe Simple Labeler
Command: /opt/lightscribeApplications/SimpleLabeler/SimpleLabeler
Comment: Simple LightScribe CD/DVD Labeler
Sökvägen till ikonen är /opt/lightscribeApplications/SimpleLabeler/content/images/LabelWizardIcon.png
Detta alternativ har möjligheten till att använda bilder.
Börja med att ladda hem RPM-filen här. Vi behöver sedan konvertera om RPM-paketet till ett DEB-paket, detta görs enklast med programmet Alien. För att installera Alien:
sudo apt-get install alien
För att sedan konvertera paketet bläddrar du först till skrivbordet:
cd Desktop
Och utför sedan följande kommando:
sudo alien -c 4L-1.0-r6.i586.rpm
Det nya DEB-paketet ägs nu av root, för att ändra ägare skriver du:
sudo chown -R hund:hund 4l_1.0-1_i386.deb
(Byt ut hund mot ditt användarnamn)
Installera nu det nya DEB-paketet. Eftersom du förmodligen har version 7.04 eller en nyare version av Ubuntu behöver du även detta paket:
sudo apt-get install libstdc++5
Vi behöver nu skapa ett par symboliska länkar för programmet:
sudo ln -s /usr/4L/4L-gui /usr/local/bin/4L-gui
sudo ln -s /usr/4L/4L-cli /usr/local/bin/4L-cli
Man kan nu starta programmet genom att skriva förljande i terminalen:
gksudo 4L-gui
Alternativt kan du skapa en genväg via menyn (System / Preferences / Main Menu):
Type: Application
Name: LaCie LightScribe Labeler
Command: gksudo 4L-gui
Comment: Burn high quality labels from your CD/DVD drive
Ikonen jag använder mig av hittas här. Färdiga motiv för dina skivor hittar du här.
Lycka till!
]]>Du behöver paketen qtcurve
och kcontrol
:
sudo apt-get install qtcurve kcontrol
Öppna sedan Kcontol med kommandot:
kcontrol
Under Apperance > Themes
finns Fonts
. Där kan du börja med att ändra till önskat typsnitt och storlek på texten.
Gå sedan till Style
. Där kan du byta till önskat tema. Jag valde temat Klearlooks vilket liknar Clearlooks-temat i Ubuntu.
Om du är lika lat som mig orkar du förmodligen inte kompilera och ha dig. Min lösning är enkel: Jag packade upp arkivet och lade allt i mappen ~/.nfoview/. Jag högerklickade sedan på en valfri NFO-fil, valde “Egenskaper / Öppna med”, klickade på “Lägg till” och valde att använda ett eget kommando, här länkade jag till filen /home/johan/.nfoview/bin/nfoview (Om du inte vill att programmet ska heta nfoview i högerklicksmenyn kan du döpa om filen till t.ex NFO View).
Hädanefter kommer alla NFO-filer öppnas med NFO View.
För er som använder Kubuntu och vill ha en renodlad NFO-läsare i QT-miljön finns KnfoViewer.
]]>Det första kommandot sparar en fil vid namn installerade_paket
i din hemmapp med alla installerade paket:
$ dpkg --get-selections > installerade_paket
För att sedan installera alla paketen från listan du sparade använder du dig av följande kommando:
$ dpkg --set-selections < installerade_paket
Och sedan:
$ dselect
För att aktivera det avancerade läget kör man kommandot:
$ gconftool-2 --type bool --set /apps/nautilus/preferences/show_advanced_permissions True
Om man sedan vill inaktivera läget kör man kommandot:
$ gconftool-2 --type bool --set /apps/nautilus/preferences/show_advanced_permissions False
Jag har tidigare publicerat ett inlägg där jag presenterade Jabber och dess fördelar. Det mesta innhållet är lånat från projektet Taking Back Our IM som numer verkar helt dött. Jag tycker dock att det inlägget känns lite gammalt och har nu valt att uppdatera texten med mina egna ord. I detta inlägg kommer jag ta upp fördelarna med Jabber och varför jag föredrar Jabber mer än t.ex MSN Messenger (Felaktigt kallat MSN) som idag är väldigt populärt enbart pga Microsoft marknadsdominans och inte för att deras tjänst är väldigt bra.
Jabber är ett så kallat snabbmeddelandeprotokoll för att kunna skicka snabbmeddelanden (Engelska: IM; Instant Messaging) likt det populära protokollet MSNP. Fördelen med Jabber är att det bygger på öppen källkod. Jabber-projektet startades redan 1998 av Jeremie Miller, och dess första stora allmänna release skedde i maj 2000.
Jabber är krypterat vilket medför att du kan känna dig säker när du chattar, om du vill vara ännu säkrare finns det vissa krypteringstilägg där användarna lär verifiera sig med nycklar osv. Med MSNP skickas alla meddelanden i klartext vilken möjliggör att man väldigt enkelt kan “sniffa” andras konversationer utan att någon vidare kunskap krävs.
Konferensrum
Det finns s.k konferensrum (gruppchattar) vilket gör att flera personer kan chatta med varandra samtidigt, via ett IRC-liknande upplägg. Dessa rum finns alltid tillgängliga och man kan ansluta till dessa när man vill. I MSNP:s gruppchatt lär man bli inbjuden och lämnar man rummet kan man inte komma in igen. Det går även att lösenordsskydda Jabber’s konferensrum.
Snabbare filöverföringar
Snabba filöverföringar tack vare direktanslutningar (P2P) mellan dig och din kontakt. En annan fördel är att Jabber inte använder någon filtrering av filtyper vilket MSN Messenger har, det är just därför MP3-filer anses vara “farliga” och blockeras I MSN Messenger. Väldigt kränkade om du frågar mig.
Flera klienter
Möjlighet till att ha flera klienter anslutna samtidigt, på flera olika ställen. Jag har alltid min dator på hemma och är alltid ansluten till Jabber där, just nu sitter jag på en altan och surfar via en laptop och är ansluten till samma konto även här. Fördelen med detta är mina kontakter fortfarande kan nå mig via den klient som jag har ansluten hemma när jag loggat av här.
Transports
Stöd för såkallade transports, som gör att du kan använda övriga protokoll, till exempel MSNP genom Jabber. Med detta menas att när du ansluter till ditt Jabberkonto så ansluts du automatiskt till ditt MSNP konto.
Offlinemeddelande
Stöd för offlinemedelande, vilket gör att du kan skicka medelanden till någon som inte är online, när kontakten sedan ansluter till sitt konto får denne ditt meddelande.
Inga gränser
Du kan ha hur många kontakter du vill, du slipper alltså MSNP-gränsen på 256 kontakter[1].
Öppen källkod
Jabber är ett öppet och standardiserat protokoll som bygger på XML-teknik. Fördelen med att protokollet består av öppen källkod är bl.a att utvecklingen håller högre kvalité och att vem som helst kan skapa en klient för Jabber.
Man kan även ha en egen Jabberserver med sin egna jabberdomän om så önskas.
Ingen censur
Med MSNP finns en viss censur, om detta är till en fördel eller nackdel är högst personligt. Själv tycker jag att det är en självklar rättighet att kunna skriva precis det jag vill och kunna länka till allt utan att det finns en massa filter som tar bort hela meddelanden. För inte så länge sedan uppmärksammades det att Microsoft filtrerade alla Youtube länkar i MSNP, lagomt till det att Microsoft lanserade deras egna tjänst som ska konkurera med Youtube.
Lite annat läsvärt om Microsoft’s moral och aktiviteter:
Detta är endast ett litet urval av information som finns att tillgå gällande Microsoft och MSNP.
Det är verkligen det! :)
Det finns en hel uppsjö med klienter för Jabber och det finns alltid en klient som passar just dig och dina behov. Nackdelen är att det är väldigt lätt att gå vilse i djungeln, men nedan har jag listat de klienter jag kan rekomendera.
Här finns en lista med ännu mer klienter.
Det går även utmärkt att chatta med dina Jabber-kontakter via webbläsaren utan att behöva installera något program på datorn.
Bombus är en fri Jabber-klient gjord som fri mjukvara för Jabber-protokollet. Den är skriven i Java och kan användas på mobiltelefoner med stöd för J2ME/MIDP.
Klienten kan tankas hem här.
Jag rekomenderar sidan Jabber.org. Dom använder sig av ejabberd som finns under GNU General Public License och körs på en server med linuxdistributionen Debian. Absolut enklaste sättet att skapa ett konto är via mina favoritklient Pidgin.
Jag har även skrivit en mer utförlig guide hur man kommer igång med Jabber på Windows här. Det är samma tillväga gångssätt för Linux om du använder just Pidgin.
Lycka till!
]]>Du installerar programmet enklast genom att klicka här, eller installera paketet pessulus
via pakethanteraren.
Om du vill skapa ett kioskläge där man endast har tillgång till en webbläsare i fullskärmsläge rekomenderas Epiphany. Vilket är GNOME’s officiella webbläsare och kan installeras genom att klicka här.
För mer detaljerad information om Pessulus och hur man konfiguerar kan du läsa mer här.
]]>Hamachi har officiellt inget grafisk användargränssnitt utan är textbaserat, men det finns dock ett grafiskt gränssnitt tillgängligt via SourceForge.
Börja med att ladda ner DEB-filen med själva Hamachi här och Hamachi-gui som du finner här.
När dessa paket är installerade ska man generera en nyckel och skapa konfigurationsfilerna för Hamachi, detta görs med kommandot:
$ hamachi-init
När detta är klar är det bara att starta upp Hamachi via Program > Internet > Hamachi-gui
.
]]>
Tyvärr finns inte Asunder i Ubuntu’s förråd, det finns dock färdiga DEB-filer tillgängliga via Getdeb här.
Som standard är det förvalt att den sparar ditt album i din hemmapp i formatet OGG med kvalitén Q6 (192 Kb/s) vilket är helt optimalt enligt mitt tycke.
När du stoppar i en CD-skiva i din CD/DVD-läsare kommer Asunder att automatiskt känna av den och börjar därefter att söka albuminformationen. När detta är klart är det bara att trycka på knappen “Rip”.
Det är så enkelt att min farmor numer klarar av att rippa Audio-CD:s! :D
]]>$ mkdir /media/<namn>
Sedan ska vi lista alla hårddiskar och dess partitioner så vi vet vilken beteckning partitionen i fråga har:
$ fdisk -l
Du får då upp en lista som liknar denna:
Disk /dev/sda: 500.1 GB, 500107862016 bytes
255 heads, 63 sectors/track, 60801 cylinders
Units = cylinders of 16065 * 512 = 8225280 bytes
Disk identifier: 0x0005a3b1
Device Boot Start End Blocks Id System
/dev/sda1 1 56944 457402648+ 83 Linux
/dev/sda2 * 56945 58219 10241437+ 83 Linux
/dev/sda3 58220 58252 265072+ 82 Linux swap / Solaris
/dev/sda4 58253 60801 20474842+ 83 Linux
Disk /dev/sdb: 500.1 GB, 500107862016 bytes
255 heads, 63 sectors/track, 60801 cylinders
Units = cylinders of 16065 * 512 = 8225280 bytes
Disk identifier: 0x0008aec4
Device Boot Start End Blocks Id System
/dev/sdb1 1 60801 488384001 83 Linux
Jag ser då att den partition jag vill lägga till heter sdb1
. Jag behöver nu dess UUID-värde så att fstab kan identifiera den:
# vol_id -u /dev/sdb1
Öppna nu din fstab fil:
$ gksudo gedit /etc/fstab
Om det är filsystemet Ext2
lägger du till denna rad i slutet av fstab:
UUID=7aa63d5b-aa1a-4f52-bd07-ab1d4ec15eff /media/<namn> ext2 defaults 0 2
För Ext3
:
UUID=7aa63d5b-aa1a-4f52-bd07-ab1d4ec15eff /media/<namn> ext3 defaults 0 2
För NTFS
:
UUID=7aa63d5b-aa1a-4f52-bd07-ab1d4ec15eff /media/<namn> ntfs nls=utf8,umask=0222 0 0
För FAT16 eller FAT32
:
UUID=7aa63d5b-aa1a-4f52-bd07-ab1d4ec15eff /media/<namn> vfat iocharset=utf8,umask=000,shortname=mixed,uid=1000,gid=1000 0 0
Spara sedan din fstab fil och kör detta kommando för att montera den nya partitionen:
# mount -a
GIMP - Linux motsvarighet till Photoshop.
Inkscape - Vektorbaserad ritprogram.
Eye Of GNOME - Enkel och funktionell bildvisare.
GPicView - Liten och snabb bildvisare.
rTorrent - Textbaserad klient.
Deluge - Linux svar på µTorrent.
KTorrent - En bra klient för KDE.
Transmission - En enkel och funktionell klient.
Brasero - Bra och enkelt program. Innehåller allt en brännarprogram behöver.
Gnome Baker - Funktionellt brännarprogram som täcker alla behov.
K3B - Ett bra brännarprogram för KDE.
Wine - Används för att köra Windowsbaserade program i Linux.
Asunder - Rippa dina Audio-CD:s mer endast ett musklick.
Gmail Notify - Enkel liten notifierare som visar när du får mail.
Mozilla Thunderbird - En av världens mest populära e-post klienter.
Evolution - Väldigt bra e-post klient för Linux.
gFTP - Funktionell FTP-klient som täcker alla behov.
FileZilla - Väldigt bra FTP-klient som har stöd för bl.a kryptering.
LinuxDC++ - En portning av Windowsklienten DC++.
XChat - Täcker alla behov för dig som använder IRC.
Irssi - En textbaserad IRC-klient.
Fileroller - Hanterare arkiv på ett väldigt smidigt sätt.
Amarok - Kraftfull mediaspelare för KDE.
Audacious - Linux svar på Winamp.
Banshee - Ubuntu’s motsvarighet till Amarok för Kubuntu.
Rhythmbox - Lite av Linux svar på iTunes, fast ljusår bättre än iTunes.
EasyTAG - Redigera taggarna på din musik väldigt enkelt.
AbiWord - Litet och lätt ordbehandlingsprogram.
Open Office - Linux svar på MS Office.
Koffice - Ordbehandlare för KDE.
Last.fm - Använder du Last.fm är detta ett måste.
Parano - Bra klient för att checksum kontrollera dina haschar.
RecordMyDesktop - Väldigt smidigt program för att spela in ditt skrivbord och/eller delar av det.
aMSN - Klient med väldigt bra stöd för MSN Messenger protokolle.
Pidgin - En kraftfull klient som har stöd för en massa program.
Kopete - En väldigt bra klient för dig med KDE.
Emesene - En väldigt bra klient för MSN Messenger.
PlayOnLinux - Ett slags frontend för Wine som möjliggör enkla installationer av en massa Windowsbaserade spel.
Gmount-ISO - Möjliggör en väldigt enkel montering av skivavbildningar.
htop - Lite mer avancerad variant av top.
btnx - Koppla tangentbordskombinationer till extraknapparna på musen.
Lifera - Funktionell RSS-läsare.
akregator RSS-läsare för dig med KDE.
RSSOwl - Enkel RSS-läsare.
GEdit - Funktionell textredigerare.
Nano - Textbaserad textredigerare.
Kate - Bra val för dig med KDE.
Bluefish - Kraftfull textredigerare som lämpar sig väldig bra för dig som kodar.
OGMrip - Rippa dina DVD-skivor väldigt enkelt.
VLC - Enkel klient som täcker allas behov.
Totem - Stilren och funktionell.
MPlayer - Funktionell och väldigt smidig då det finns både en textbaserad version och ett GUI till den.
KPlayer - Smidig klient för dig med KDE.
VirtualBox - Väldigt bra program om du vill köra ett operativsystem virtuellt i din dator.
Firefox - Världens grymmaste webbläsare.
Kompozer - Funktionell WYSIWYG redigerare.
AWN Avant Manager - En väldigt poppis “dock”.
Conky - Prestandasnålt program som visar systeminformation på skrivbordet i form av text.
Compiz Fusion - Skrivbordseffekter i alla dess former och funtkioner.
gDesklets - Widgetprogram som kan visa diverse saker på skrivbordet, t.ex vädret.
Screenlets - Samma som ovan fast snyggare och mer kraftfullt.
SuperKaramba - KDE:s svar på gDesklets.
Gcolor2 - Smidigt program för att få fram färgkoder på skärmytan.
GCstar - Funktionellt program om man vill organisera sina fysiska filmer, sin musiksamling osv.
Jag själv var faktiskt ganska skeptisk mot detta förut och var aldrig riktigt övertygad om nyttan, men som med allt annat så gav jag det en chans. Ett år senare sitter jag här och funderar lite över hur jag kunnat klara mig utan en RSS-läsare? :) En del av min vardag är förenklad, samt spar jag in en massa tid genom att jag slipper all den tidskrävande surfning i jakt på nyheter. Jag prenemunerar idag på en bit över 30 olika flöden och det lär knappast bli mindre i antal i framtiden.
Jag har valt att ta med tre stycken RSS-läsare, två klienter för Linux och en klient som finns för både Linux, Windows och Mac OS X. Alla består självklart av öppen källkod och finns tillgängliga på svenska.
Liferea (Linux)
Liferea (Linux Feed Reader) är min personliga favorit som jag själv använder. Den är väldigt lättviktig (Kräver minimal prestanda och väldigt få beroenden) och är främst för GTK+ miljön. Den har som alla andra GTK+ program ett väldigt enkelt och funktionellt utseende.
Denna klient rekomenderar jag starkt för dig som använder Linux!
akregator (Linux)
akregator är en RSS-läsare skriven i QT miljön och lämpar sig väl för er som använder KDE. Även detta är en mycket enkel men samtidigt funktionell RSS-läsare. Den integrerar sig med Konqueror, vilket möjliggör att du enkelt kan lägga till nyhetsflöden i akregator direkt via Konqueror.
Den sista ut av det tre klienterna är RSSOwl, denna är platformsoberoende. Som föregångarna är även denna väldigt enkel och funktionell. Denna klient kräver dock Java Runtime Environment (JRE), du laddar hem det här.
]]>För att komma igång börjar du med att ladda hem källkoden här och ackar upp filen till valfri plats. T.ex: ~/.tup/
.
Sedan behövs två beroenden som du behöver installera:
# apt-get install build-essential libssl-dev libcrypto++-dev
Öppna en terminal och bläddra till mappen där du lagt alla filer:
$ cd ~/.tup/
Kör kommandot:
$ gcc -Wall -O9 TUPLinux-1-1A_v3.c -o TUPLinux -lssl && strip TUPLinux
Ett meddelande i stil med detta visar sig:
TUPLinux-1-1A_v3.c: In function ‘MD5MacAddr’:<br />
TUPLinux-1-1A_v3.c:692: warning: pointer targets in passing argument 1 of ‘MD5’ differ in signedness<br />
TUPLinux-1-1A_v3.c: In function ‘base64’:<br />
TUPLinux-1-1A_v3.c:796: warning: value computed is not used
Detta är normalt och inget har gått fel (Jag är en av flera som trodde att något var fel).
Öppna sedan filen TUP.conf och ändra så allt stämmer där:
[TUPAccount]="---- Information de compte ----"
TUPUser="<strong>Hund</strong>"<br />
TUPPass="<strong>lösenord</strong>"<br />
TUPMachine="<strong>Namn på datorn</strong>"
[TUPServer]="---- Coordonnees du serveur ----"
TUPHostName="update.uptimeprj.com"<br />
TUPInterface="<strong>eth0</strong>"
[Proxy]="---- Utilisation derriere un proxy ----"
UseProxy=0<br />
ProxyHost="192.168.1.1"<br />
ProxyPort="3128"
För att uppdatera din uptime använder du detta kommando:
$ ~/.tup/TUPLinux ~/.tup/TUP.conf
Vill du att det ska uppdateras automatiskt kan du lägga in det som ett cronjobb:
$ crontab -e
Där lägger du till denna rad:
*/45 * * * * ~/.tup/TUPLinux ~/.tup/TUP.conf
(45 står för antal minuter. Du kan ändra detta värde efter tycke själv).
När du är klar trycker du på Ctrl+X
följt av Y
och sedan Enter
.
NP: Ayla - Sun is coming out [Trance Voices Vol 6][2003][3:07/3:47]
Kopiera koden och spara den med namnet np.py
och placera filen i katalogen ~/.xchat2
, för att sedan aktivera det går du in i menyn Windows / Plugins and Scripts
. Klicka på knappen Load
och leta reda på ditt script där.
#!/bin/python2
__module_name__ = "X-Chat Rhythmbox Script"
__module_version__ = "1.0"
__module_description__ = "Prints Rhythmbox info"
__module_author__ = "Marcus Fredrikson <drmegahertz@gmail.com>"
import xchat
import commands
def cb_rbx_help(word, word_eol, userdata):
print "----------------------------------------------------------"
print "/rbx Shows the current song being played in Rhythmbox"
print "/rbx_help Prints a list of available commands"
print "/rbx_next Jumps to the next track in the Rhythmbox playlist"
print "/rbx_play Play/Pause Rhytmbox"
print "/rbx_prev Jumps to the previous track in the Rhythmbox playlist"
return xchat.EAT_ALL
# Print info about the current track
def cb_rbx_info(word, word_eol, userdata):
artist = commands.getoutput("rhythmbox-client --print-playing-format %ta")
track = commands.getoutput("rhythmbox-client --print-playing-format %tt")
album = commands.getoutput("rhythmbox-client --print-playing-format %at")
elapsed_time = commands.getoutput("rhythmbox-client --print-playing-format %te")
total_time = commands.getoutput("rhythmbox-client --print-playing-format %td")
year = commands.getoutput("rhythmbox-client --print-playing-format %ay")
xchat.command("say 02NP:02 %s - %s [%s][%s][%s/%s]" % (artist, track, album, year, elapsed_time, total_time))
return xchat.EAT_ALL
def cb_rbx_next(word, word_eol, userdata):
commands.getoutput("rhythmbox-client --next")
return xchat.EAT_ALL
def cb_rbx_prev(word, word_eol, userdata):
commands.getoutput("rhythmbox-client --previous")
return xchat.EAT_ALL
def cb_rbx_pause(word, word_eol, userdata):
commands.getoutput("rhythmbox-client --play-pause")
return xchat.EAT_ALL
# Hook callbacks
xchat.hook_command("np", cb_rbx_info, help="Prints Rhythmbox Info")
xchat.hook_command("rbx_next", cb_rbx_next, help="Jumps to the next song")
xchat.hook_command("rbx_prev", cb_rbx_prev, help="Jumps to the previous song")
xchat.hook_command("rbx_play", cb_rbx_pause, help="Play/Pause Rhythmbox playback")
xchat.hook_command("rbx_help", cb_rbx_help, help="Show list of commands")
# Print nag
print "%s %s by %s Successfully loaded!" % (__module_name__, __module_version__, __module_author__)
print "Type /rbx_help for a list of available commands."
För att sedan posta vad man spelar i XChat skriver man /np
i kanalen.
Om du inte har ett brännarprogram sedan tidigare rekommenderar jag InfraRecorder, vilket är ett väldig bra program som dels är helt gratis och även består av öppen källkod. Du kan ladda hem programmet från deras hemsida.
Nästa steg är att ladda hem en ISO-fil med Ubuntu, vilket du gör här.
Om du är osäker på vilken av alla versioner du bör använda dig av rekommenderar jag versionen PC (Intel x86) desktop CD
, vilket är standardversionen som merparten använder sig av.
När du sedan öppnar InfraRecorde möts du av detta fönster:
I menyn väljer du Kommandon / Bränn avbild
och sedan ISO-filen med Ubuntu du nyss laddade hem.
Jag rekommenderar att du väljer en låg skrivhastighet när du ska bränna skivan, detta pga att vi vill minimera felmarginalen för själva bränningsprocessen så att den nya skivan fungerar felfritt, och även för att äldre läsare kan få svårare att läsa skivan om man bränner den i en för hög hastighet. I vissa fall kan det förekomma att läsaren inte kan läsa skivan i huvudtaget. Personligen bränner jag aldrig en skiva snabbare än 4x hastigheten, oavsett vad jag ska bränna.
När du sedan startar datorn med skivan i läsaren kommer du att mötas av denna skärm:
Här väljer vi svenska som språk och trycker sedan på tangenten Enter
.
Om du aldrig provat Ubuntu innan och skulle vilja testa det lite innan du bestämmer dig för om du verkligen vill installera Ubuntu kan du välja det första alternativet Prova Ubuntu utan att göra ändringar på din dator
, detta val kommer att läsa in hela Ubuntu till datorns arbetsminne (RAM-minnet) och du kan prova Ubuntu helt riskfritt utan att något ändras på din hårddisk.
För att prova Ubuntu i det s.k Live-läget rekomenderas det att man har en någorlunda ny dator med åtminstone 256 MB RAM-minne eller mer för att allt ska flyta på utan problem.
Men eftersom vi ska installera Ubuntu direkt väljer vi det andra menyvalet Installera Ubuntu
.
Ubuntu kommer då att starta själva installationsprocessen, hur lång tid det tar att ladda denna del beror helt på hur snabb din dator är. På en modern dator brukar det ta några minuter.
När Ubuntu har laddat klart möts vi av denna bilden. Här väljer du vilket språk du vill använda under själva installationsprocessen.
Här väljer du vilken tidszon du befinner dig i. Valde du svenska i föregående meny kommer Stockholm att vara förvalt.
Här väljer du vilken tangentbordslayout du vill använda dig av.
Nu har vi kommit till själva partitioneringen av hårddisken som vi vill installera Ubuntu på. Detta brukar vara en ganska orolig punkt för de flesta användarna. Var noga med att gör rätt i denna delen av processen och tänk på att inga ändringar kommer att skrivas till din hårddisk förän du väljer att starta installationen av Ubuntu i ett senare skede.
Nedan tar jag upp ett par saker som kan vara bra att veta;
-Hur stor partition ska jag ha till Ubuntu?
Ubuntu kräver en partition på minst 4 GB. Själv brukar jag avvara 10 GB till Ubuntu vilket räcker gott och väl till en standardinstallation med flertalet program.
-Vad är fördelen med att ha sin hemmapp på en egen partition?
-Fördelen med detta är att om man vill installera om Ubuntu finns alla ens inställningar för Ubuntu, program osv kvar då dessa sparas i dolda mappar i din hemmapp.
Givetvis kan man ta en säkerhetskopia på sin hemmapp innan man installerar om Ubuntu och för att sedan återställa sin hemmapp, detta är dock inte helt lätt för den ovane och dels blir det en sak mindre att beskymmra sig över vid en eventuell ominstallation om man har sin hemmapp på egen partition.
Om du vill använda hela hårddisken till Ubuntu väljer du Guidad - använd hela disken
, då används hela hårddisken för Ubuntu och du kommer direkt till nästa steg i installationsprocessen.
Om man väljer Manuell
kommer vi att få lite mer alternativ, vilket är det val jag kommer att gå igenom nu.
Om hårddisken är helt tom så lär du först välja New partition table
.
Om du vill ha kvar Windows men inte har en tom partition över för Ubuntu kan du välja att ändra storlek på den nuvarande partitionen. Du högerklickar då på den partitionen du vill ändra storlek på och väljer Redigera partition
.
Välj först önskad storlek på den nya partitionen du vill skapa. Välj sedan filsystem, är du osäker på vilket filsystem du bör använda dig av rekomenderar jag Ext3
som är det vanligaste filsystemet.
Fältet för Monteringspunkt
låter du vara tomt då vi ska välja detta när själva skapandet av partitioneringen är klar.
Att ändra storlek på en redan befintlig partition varierar väldigt i tid beroende på hur stor din hårddisk är och hur stor partition du väljer att skapa.
När din nya partition är klar så kommer den att synas under den redan befintliga partitionen med namnet free space
.
Jag har nu tänkt att skapa 3 partitioner, en för filsystemet (/), en för min hemmapp (/home) och en tredje partition för växlingsutrymmet (swap).
Vi börjar med att högerklicka på den nya partitionen och väljer New partition
.
Vi använder oss av en primär partitionstyp på alla våra partitioner. Välj sedan önskad storlek på din nya partition och som monteringspunkt väljer du /
. När detta är klart klickar du på OK
.
För att skapa en andra partition väljer du att återigen högerklicka på den nya partitionen som heter free space
.
Nu ska du skapa en partition för växlingsutrymmet. Du följer samma instruktioner som vid skapandet av den första partitionen fast denna gång anger du växlingsutrymme
som filsystem.
Storleken på växlingsutrymmet beror helt på hur mycket arbetsminne du har, mina rekomendationer är följande;
Arbetsminne Växlingsutrymme
256 MB 1000 MB
512 MB 500 MB
+1024 MB 200 MB
Om du har en laptop och vill använda dig av viloläge måste swappen vara minst lika stor som ditt RAM-minne.
Och till sist skapar du en partition för hemmappen på resterande utrymme.
När detta är klart kommer det att se ut ungefär såhär:
Dubbelkolla så att allt är korrekt ordnat och tryck sedan på knappen Framåt
.
Här fyller du i din användarinformation.
Här är det viktigt att du dubbelkollar så att du vet att du gjort korrekta inställningar. När du är redo att börja installationen av Ubuntu trycker du på knappen Installera
.
Installationen på en modern dator brukar ta runt 10-15 min.
När installationen är klar blir du tillfrågad om att starta om datorn, vilket vi ska göra.
Och eftersom vi är klara med installationen kommer skivan att åka ut av sig självt; ta ur CD-skivan och tryck sedan på tangenten Enter
för att komma vidare.
När Ubuntu har startat möts du av inloggningsdialogen, här skriver du in ditt användarnamn följt av tangenten Enter
, sedan ditt lösenord följt av tangenten Enter
.
Väl inloggad möts du att ett trevligt och väldigt brunt skrivbord. Hoppas att du kommer få många trevliga stunder med Ubuntu framöver! ;)
]]>]]>
Börja med att installera Wine:
$ sudo apt-get install Wine
Ladda sedan hem Firefox för Windows här.
Sedan installerar du Firefox via Wine:
$ wine firefox.exe
Filnamnet kan självklart skilja sig så se till att det stämmer.
Ladda sedan hem Shockwave, det kan du enklast göra med Windowsversionen av Firefox då Adobes hemsida bara kommer att klaga på din webbläsare i Linux - Direktlänk.
Installera sedan Shockwave via Wine.
]]>]]>
MD5 (Message-Digest algorithm 5) är en kryptografisk hashfunktion som skapar en 128 bitar stor kontrollsumma av en text.
Enklast förklarat så kan man kontrollera så att ISO-filen är intakt, när man laddar hem filer (speciellt stora) kan det bli fel på filerna av en massa olika anledningar som jag inte tänker på gå in på.
Skulle det uppstå fel på den nedladdade ISO-filen kan det resultera i att din installation av Ubuntu inte fungerar som du tänkt dig. Just därför är det viktigt att kontrollera sin ISO-fil innan man bränner ut den.
Börja med att bläddra via terminalen till den mapp där ISO-filen ligger:
$ cd /Desktop
Skriv sedan md5sum följt av namnet på ISO-filen:
$ md5sum ubuntu-7.10-desktop-i386.iso
Efter en stund kommer du får en output som ser ut såhär:
d2334dbba7313e9abc8c7c072d2af09c ubuntu-7.10-desktop-i386.iso
Gämför sedan dessa siffror med det värde som gäller för din version av ISO-filen.
Samma som ovan fast med kommandot md5 istället för md5sum.
Börja med att ladda hem och installera winMD5Sum som är ett gratis program bestående av öppen källkod.
Högerklicka sedan på ISO-filen, välj “Skicka till” / winMD5Sum.
Vänta på att winMD5Sum ska ladda klart checksum värdet (Tiden det tar varierar beroende på datorns prestanda).
Kopiera det aktuella värdet som finns längre ner på sidan till det nedre fältet i programmet “Compare”.
Välj sedan “Compare”.
ubuntu-7.10-alternate-amd64.iso - ebf7ad055bc39634065daa10de980d7e<br />
ubuntu-7.10-alternate-i386.iso- 9a4ae3cfd68911a861d094ec834c9b48<br />
ubuntu-7.10-desktop-amd64.iso - 61c87943a92bc7bf519da4e2555d6e86<br />
ubuntu-7.10-desktop-i386.iso - d2334dbba7313e9abc8c7c072d2af09c<br />
ubuntu-7.10-server-amd64.iso - 43ff753b260729b12c7d21d3a6db8c73<br />
ubuntu-7.10-server-i386.iso - 7d88cd87df509a740d9f47b9bbf1375e<br />
ubuntu-7.10-server-sparc.iso - 5308a79f5e652edba5be84644ee14b09
kubuntu-7.10-alternate-amd64.iso - 291164aa0ec63e5609ebf66c4cb5cecb<br />
kubuntu-7.10-alternate-i386.iso - 2d7bd8c5883975ca7fb99c3be7b0474a<br />
kubuntu-7.10-desktop-amd64.iso - e8be8cac09a87d47ff60c5f41ef6554d<br />
kubuntu-7.10-desktop-i386.iso - ae9b209fe4b9caf545fa2011631de797
edubuntu-7.10-desktop-amd64.iso - f122866fb923320d48ebe1a8080a5672<br />
edubuntu-7.10-desktop-i386.iso - c759f0a8988b110ab18fb83f86194e38<br />
edubuntu-7.10-server-amd64.iso - b1d299ac34cdca425221d142adfabe3e<br />
edubuntu-7.10-server-i386.iso - bd78453e7057d130f46e233c24c02707<br />
edubuntu-7.10-serveraddon-amd64.iso - 0cfd1d893297ecb62043c59e96573496<br />
edubuntu-7.10-serveraddon-i386.iso - 7ea5785a4f0ea80d1dc1b1a262b77968
xubuntu-7.10-alternate-amd64.iso - d39feb6d64127aac844cf99d788f3b5b<br />
xubuntu-7.10-alternate-i386.iso - 8a6e05a36ff5098ece6e3d28ad3b279a<br />
xubuntu-7.10-desktop-amd64.iso - 41c7b57b82373d756adf6d90558c2c86<br />
xubuntu-7.10-desktop-i386.iso - 877ae9aceb9fa5abcc8f8758c3f9f111
ubuntu-7.04-alternate-amd64.iso - 50f3655fbcbdba9746d4b05ad8705b0b<br />
ubuntu-7.04-alternate-i386.iso - ff0cc7c9ed5157f0ff8c0f2213973f49<br />
ubuntu-7.04-desktop-amd64.iso - a2b159599b69cea51371eee1ec5feda6<br />
ubuntu-7.04-desktop-i386.iso - e296e3468358789904097fc8df29609a<br />
ubuntu-7.04-server-amd64.iso - 8a1099f5fa8eaf4ee295bf0087c8b03a<br />
ubuntu-7.04-server-i386.iso - cf462501e2dc1b82b96dfc497a0404a2<br />
ubuntu-7.04-server-sparc.iso - e016f1e3322848af98d01eae2688568c
kubuntu-7.04-alternate-amd64.iso - b0e04209c888a2bde16e3fecdb71cde9<br />
kubuntu-7.04-alternate-i386.iso - 5c19803a2a34996e68be96a279371b5d<br />
kubuntu-7.04-desktop-amd64.iso - 3ac945079e9e3afd1e65f577edef1aca<br />
kubuntu-7.04-desktop-i386.iso - 1ad3c003dbcbe27b3265da23b886d047
edubuntu-7.04-desktop-amd64.iso - 2ff9924f75366a75e370ea5c4c9ce2e5<br />
edubuntu-7.04-desktop-i386.iso - 1dacaf1f8cf9ddb8a3fecaa0b0910d99<br />
edubuntu-7.04-server-amd64.iso - 804202ebd5e2f59a1f2059dd8d3f0688<br />
edubuntu-7.04-server-i386.iso - c9105528c35f282e173cfac6c4b8d563<br />
edubuntu-7.04-serveraddon-amd64.iso - 60f086d583902939e4b881696221aa68<br />
edubuntu-7.04-serveraddon-i386.iso - ddc62e32e6047984fffad2e86dfcec38
ubuntu-6.10-alternate-amd64.iso - 283158c7da8c0ada74502794fa8745eb<br />
ubuntu-6.10-alternate-i386.iso - 549ef19097b10ac9237c08f6dc6084c6<br />
ubuntu-6.10-alternate-powerpc.iso - 5717dd795bfd74edc2e9e81d37394349<br />
ubuntu-6.10-desktop-amd64.iso - 99c3a849f6e9a0d143f057433c7f4d84<br />
ubuntu-6.10-desktop-i386.iso - b950a4d7cf3151e5f213843e2ad77fe3<br />
ubuntu-6.10-desktop-powerpc.iso - a3494ff33a3e5db83669df5268850a01<br />
ubuntu-6.10-server-amd64.iso - 2f44a48a9f5b4f1dff36b63fc2115f40<br />
ubuntu-6.10-server-i386.iso - cd6c09ff8f9c72a19d0c3dced4b31b3a<br />
ubuntu-6.10-server-powerpc.iso - 6f165f915c356264ecf56232c2abb7b5<br />
ubuntu-6.10-server-sparc.iso - 4971edddbfc667e0effbc0f6b4f7e7e0
kubuntu-6.10-alternate-amd64.iso - 4f5a12059e1a7f729c396601081ba7f1<br />
kubuntu-6.10-alternate-i386.iso - 23347e2e519f0f638cf0161ae65f17f8<br />
kubuntu-6.10-alternate-powerpc.iso - e7f605ca5134dcdbcbb56e7fc0ceffee<br />
kubuntu-6.10-desktop-amd64.iso - 0b5b707fda9a7cda9868447df497f36d<br />
kubuntu-6.10-desktop-i386.iso - 1f9baed847eff89b03c754fcaea8070e<br />
kubuntu-6.10-desktop-powerpc.iso - f2ce77ef53e85c7bf281ee71f3ec8414
edubuntu-6.10-install-amd64.iso - d4988054fd2899d728f519716880f305<br />
edubuntu-6.10-install-i386.iso - ace2a8fb5f02c8fc82b9ab0851032d3a<br />
edubuntu-6.10-install-powerpc.iso - c844f9abe662415572987881686e6a88<br />
edubuntu-6.10-live-amd64.iso - ec93b7e90b5931b79ca2f37c157cf713<br />
edubuntu-6.10-live-i386.iso - e8fb95d2f17699f31e660a5e530e2fe5<br />
edubuntu-6.10-live-powerpc.iso - 570af873891b0166d67836080c7776cc
xubuntu-6.10-alternate-amd64.iso - 30b2e4211c8cab3328f8bba4a9758715<br />
xubuntu-6.10-alternate-i386.iso - fd706420fb2c1529707658ba43e9554a<br />
xubuntu-6.10-alternate-powerpc.iso - eefea0c37b7b9a59e8e34f3a87d80d5e<br />
xubuntu-6.10-desktop-amd64.iso - 38d6f02de8acc7838abaf2a5ddbc1d4d<br />
xubuntu-6.10-desktop-i386.iso - 22dbcd0958d5f19be4ae4f91410a1170<br />
xubuntu-6.10-desktop-powerpc.iso - 91eeb4820708f34bc4a738a9464d451a
ubuntu-6.06.1-alternate-amd64.iso - b9a5be3a5858ade278d664d41310a4ab<br />
ubuntu-6.06.1-alternate-i386.iso - 6cb8582aa5615ed4616165743a0868d7<br />
ubuntu-6.06.1-alternate-powerpc.iso - 0b5b3df02da3d9ed6f4ac482cf541f04<br />
ubuntu-6.06.1-desktop-amd64.iso - 50e3912c555f98f7bca56b2a0200b205<br />
ubuntu-6.06.1-desktop-i386.iso - fb3af44c21f1f68cc25fda7edb8c1bd3<br />
ubuntu-6.06.1-desktop-powerpc.iso - 502911770ad173dbe82c698379ed7d11<br />
ubuntu-6.06.1-server-amd64.iso - 8254b0f3696ed17c52a2cb59c9ebd2cc<br />
ubuntu-6.06.1-server-i386.iso - 5ad76d8b380ab5be713e5daa9ea84475<br />
ubuntu-6.06.1-server-powerpc.iso - 6d1c3b5cb41661365b3db5cf12bb2836<br />
ubuntu-6.06.1-server-sparc.iso - 2ccc1ec608040e6aac8913a016c31bed
kubuntu-6.06.1-alternate-amd64.iso - 445a002d8173dec6880a5b63d0378c46<br />
kubuntu-6.06.1-alternate-i386.iso - e29a7bf1022e5d257b0f9d134c8b260f<br />
kubuntu-6.06.1-alternate-powerpc.iso - 66419c71db6095a2d4e06d141f4a8453<br />
kubuntu-6.06.1-desktop-amd64.iso - 5bad812063cd880a1755f1e2431ee3e4<br />
kubuntu-6.06.1-desktop-i386.iso - 4a8f2c56388fadf7f1df5dc88a95a06c<br />
kubuntu-6.06.1-desktop-powerpc.iso - 5849a0cff57bb23d210011f3951d720c
edubuntu-6.06.1-install-amd64.iso -<br />
edubuntu-6.06.1-install-i386.iso - 18c6d57edd3764aca3e6d3a6cacadca7<br />
edubuntu-6.06.1-install-powerpc.iso - 0d9ea85fb8eff6bff135145acbe2ee2a<br />
edubuntu-6.06.1-live-amd64.iso - 7097f18a19a1599b3bcda63b662278f0<br />
edubuntu-6.06.1-live-i386.iso - c661dc6c6181430ae936a06a859fa842<br />
edubuntu-6.06.1-live-powerpc.iso - 100668ee52d2d6501788680d055aba7b
xubuntu-6.06.1-alternate-amd64.iso - c837e79aa08a1bf78e609bf97dae1f00<br />
xubuntu-6.06.1-alternate-i386.iso - c0b54deca75e8e3a87988846c9ae1e44<br />
xubuntu-6.06.1-alternate-powerpc.iso - d9629470753132c9379562ae327e7839<br />
xubuntu-6.06.1-desktop-amd64.iso - ab3acc3ca2a4830b3b9e9f2b73bd3076<br />
xubuntu-6.06.1-desktop-i386.iso - 20d5b0e83e4a701d76739347520b133e<br />
xubuntu-6.06.1-desktop-powerpc.iso - ac07d20b3190e7370e3fe4307df548bf
ubuntu-6.06-alternate-amd64.iso - df03811bfc9f2a73672887a36d531965<br />
ubuntu-6.06-alternate-i386.iso - b2e9120f06d70cc076c1852c6c04654e<br />
ubuntu-6.06-alternate-powerpc.iso - 12bd53a48d7afbcfb0eae6794a1ac02f<br />
ubuntu-6.06-desktop-amd64.iso - 722b8b4a75f977a76a722d4a2b071b19<br />
ubuntu-6.06-desktop-i386.iso - e2e5e0bfb2edffd2ce02dd77bda4558e<br />
ubuntu-6.06-desktop-powerpc.iso - 410d766d75a3afaa7f04c0c7dbdfd8da<br />
ubuntu-6.06-dvd-amd64.iso - 8a9a8e6b6a493f7b4a85cfe37872206f<br />
ubuntu-6.06-dvd-i386.iso - d707601cb6b006041c886d38bdf51907<br />
ubuntu-6.06-dvd-powerpc.iso - 6820868836d0aca20acb5c77dd0c0daf<br />
ubuntu-6.06-server-amd64.iso - 02772b8b3461c246a2154aa6e699335b<br />
ubuntu-6.06-server-i386.iso - 4c7c835d244453b9a29d397e5cd973fd<br />
ubuntu-6.06-server-powerpc.iso - c1f9c3dc78572bc2ce76d44776949fcc<br />
ubuntu-6.06-server-sparc.iso - 82da246064785adb7b87e5aa0cb5764c
kubuntu-6.06-alternate-amd64.iso - a5b28771a74b6a1a246967ccd50747d6<br />
kubuntu-6.06-alternate-i386.iso - 81a746e2f3942d662a27a1c2e4a17e18<br />
kubuntu-6.06-alternate-powerpc.iso - e8a72452480deedd0aa809ede0643478 -<br />
kubuntu-6.06-desktop-amd64.iso - 9362d34e79ef7d1c1a6d377c7158b95c<br />
kubuntu-6.06-desktop-i386.iso - ad390f978451c0cc99ec866702de6ad2<br />
kubuntu-6.06-desktop-powerpc.iso - f0e212a53727f9df22bb76fc48e82025<br />
kubuntu-6.06-dvd-amd64.iso - 1022def789f898d2602c69ddc39fa6c8<br />
kubuntu-6.06-dvd-i386.iso - 415692829ebc4d5a54e5ce6a4f15f1a6<br />
kubuntu-6.06-dvd-powerpc.iso - a76c83710918a790e240ed0bc513e32c
Bildvisare
BitTorrent
rTorrent
Deluge
KTorrent
Transmission
Brännarprogram
E-post
Gmail Notify
Mozilla Thunderbird
Evolution
FTP
Direct Connect
IRC
Komprimering
Musikspelare
Amarok
Beep Media Player
MPD
Audacious
Rhythmbox
Office
Scrobbling
SFV Checksum
Skärminspelning
Snabbmeddelande klienter
RSS
Textredigerare
Videobackup
Videospelare
Virtualisering
Webläsare
Ögongodis</strong>
AWN Avant Manager
Conky
Compiz Fusion
gDesklets
Screenlets
Övrigt
]]>Detta är ett tillägg som är ett absolut måste! Det blockerar all reklam och gör surfandet till en mycket mer rofyllt upplevelse. Har man en inte fullt så snabb internetanslutning så är det nog inte alla gånger så uppskattat att behöva ladda all reklam överallt.
Detta tillägg är faktiskt ett tilägg till ovanstående tillägg. Det ser till att Adblock Plus är uppdaterat med det nyaste filtret.
CustomizeGoogle är ett tillägg som förbättrar Google’s sökresultat genom att lägga till extra information (länkar så som Yahoo, Ask.com, MSN etc) och tar bort oönskad information som reklam och spam. Alla funktioner är valbara och det går att ställa in efter eget tycke.
Fission kombinerar adressfällt och statusfällt i ett.
Detta tillägg tillåtet JavaScript, Java och annat exekverbart innehåll att endast köras från säkra domäner som du själv tillåter.
Ett måste för er med Windows och som vill känna sig säker!
Mer info.
Installera.
Detta tillägg håller reda på hur mycket du surfar. Den räknar din aktiva tid med Firefox. Den slutar att räkna efter 1 minuts inaktivitet i Firefox och fortsätter sedan när du åter blir aktiv.
Detta tillägg lägger till en statusrad nere i det vänstra hörnet som visar den hastighet som sidan laddas i, hur mycket i procent den har laddat, tid och den överförda mängden data.
]]>]]>
]]>
]]>
]]>
]]>
]]>
]]>
Det finns en hel uppsjö med klienter för Jabber, detta beror ju på att protokollet är öppet för alla. Så att göra en egen klient är inte alls svårt om du har kunskaper inom programering. De klienter jag kan rekomendera är dessa: - Windows
Här finns en lista med ännu mer klienter.
Det går även utmärkt att chatta med dina Jabber-kontakter via webbläsaren utan att behöva installera något program på datorn. Du går surfar bara in på Jabber.se och klickar på “Webbchat”. En direktlänk finner du här.
Bombus är en fri Jabber-klient gjord som fri mjukvara för Jabber-protokollet. Den är skriven i Java och kan användas på mobiltelefoner med stöd för J2ME/MIDP. Klienten kan tankas hem här.
Att skaffa ett Jabber-konto är väldigt enkelt. För att registrera ett “jabber.se”-konto går du in på deras hemsida Jabber.se och klickar på “Skapa konto”. Direktlänk finner du här. Sedan väljer du en valfri klient och loggar in med ditt nya konto via den.
]]>]]>
OBS! Detta får INTE göras på en systempartition!
Så för att ändra detta så börjar vi med att avmontera den hårddisk/partition det gäller:
$ sudo umount /dev/hdb1
Detta kommando ställer ner det reserverade utrymmet till 0%:
$ sudo tune2fs -r 0 /dev/hdb1
Och till sist så monterar vi hårddisken/partitionen igen:
$ sudo mount /dev/hdb1
Tänk på att byta ut hdb1 till det namn som du har på din hårddisk/partition.
]]>