I mitt fall ville jag ta bort alla rader som började med tecknet #. Det löste jag med följande kommando:

:%g/^#/d

Värt att notera är att kommandot inte är skiftlägeskänsligt. Om man vill ta bort en rad som börjar med en stor eller liten bokstav, kan man göra regeln skiftlägeskänslig genom att omsluta bokstaven med hakparenteser.

Det här exemplet tar bort alla rader som börjar med ett litet a, men inte rader som börjar med ett stort A:

:%g/^[a]/d

Det ska också tilläggas att detta är vanliga regulära uttryck och kan därmed användas av andra program och verktyg som har stöd för det. I mitt fall känner jag mig bekväm med Neovim, och använder det gärna till allt.

Hos Linuxkompis är alla välkomna! Det spelar ingen roll om du har använt Linux i 30 år eller i 30 minuter, eller om du för den sakens skull saknar all form av erfarenhet och kunskap om Linux och datorer i ren allmänhet. Alla som är nyfikna på Linux och/eller delar våra värderingar kring fri mjukvara är välkommen.

Tanken med forumet är att det ska vara en inkluderande och social mötesplats som är tillgänglig för alla. Inkluderande och tillgängliga gemenskaper är dessvärre inte en självklarhet idag, då många har valt att låsa in sina gemenskaper hos stora oetiska och integritetskränkande amerikanska tjänster.

Forumet är inte nödvändigtvis tänkt att vara strikt begränsat till Linux, utan snarare Linux och allting närliggande. Vilket inkluderar teknik och annat nördigt i ren allmänhet.

Om du har frågor och funderingar om Linuxkompis och forumet, är du välkommen att höra av dig till mig.

Välkommen!

Men något som är svårt att undvika är SMS, därför kändes det smidigt att kunna få mina mottagna SMS-meddelanden vidarebefodrade till mitt e-postkonto. Då slipper jag att använda telefonen, och jag kan enkelt och bekvämt, läsa mina SMS-meddelanden på min dator. Och eftersom att jag sällan om aldrig behöver svara på SMS, blir envägskommunikationen inte problem för min del.

Här är ett e-postmeddelande med ett SMS-meddelande som jag fick idag:

Date: Mon, 16 Mar 2026 10:39:45 +0100 (GMT+01:00)
From: PostNord <sms2email@xxx.yyy>
To: hund@xxx.yyy
Subject: SMS from PostNord

Paketet från <BUTIK> finns på <OMBUD> . Hämta med kod via:
https://l.postnord.com/<ID>

För att göra detta möjligt har jag använt mig av Android-appen SMS2Email från F-Droid.

Därför brukar jag använda verktyget diff för att verifiera att de två katalogerna är identiska. Detta gör man enkelt med kommandot diff -qr <KÄLLA> <MÅL>, exempelvis:

diff -qr /storage/Pictures /tank/Pictures/
Only in /storage/Pictures/: 2025-07-21-223901_1920x1080_scrot.png

Flaggan -q ser till att diff bara säger till om den hittar olikheter, och flaggan -r ser till att få med underkataloger.

Verktyget diff brukar finnas med i de flesta operativsystem som standard, men om det inte gör det, brukar paketet heta diffutils.

Lösningen var dock väldigt enkel. För att förhindra fler e-postmeddelanden lade jag till följande variabel i min konfigurationsfil för Cron:

MAILTO=""

Nu ska det tilläggas att jag inte kör något kritiskt via Cron. Om det slutar fungera, är det inte hela världen för min del.

När jag slutligen gav mig ut på webben för att söka visdom, ramlade jag över blogginlägget “WireGuard in NetworkManager”. Det var ett inlägg som förklarade hur man kan importera sin profil med hjälp av skalprogrammet nmcli:

nmcli connection import type wireguard file <FIL>

Efter det kan man enkelt välja sin nya profil i NetworkManager.

Kommandot för att visa volymen är:

$ wpctl get-volume @DEFAULT_AUDIO_SINK@
Volume: 0.35

Kommandot för att höja volymen med 5% är:

$ wpctl set-volume @DEFAULT_AUDIO_SINK@ 0.05+

Och kommandot för att sänka volymen med 5% är:

$ wpctl set-volume @DEFAULT_AUDIO_SINK@ 0.05-

Värt att notera är att volymen vid 100% och 0% visas som 1.00 och 0.00. Det ser ju inte vidare snyggt ut när man visar volymen i exmpelvis panelen som jag gör. Min lösning på det problemet är det här kommandot för att visa volymen:

$ wpctl get-volume @DEFAULT_AUDIO_SINK@ | awk '{print $2,"%"}' | sed 's/0\.00/0/;s/0\.05/5/;s/1\.00/100/;s/0\.//;s/ //'

Då visas 0% som 0% och 100% visas som 100%.

Jag väntade tålmodigt i en mindre evighet, men processen var väldigt långsamt. När jag kikade runt på webben efter en lösning, hittade jag ett inlägg på gemenskapen för Steam som, förklarade att jobbet bara använder en kärna som standard. Om man har en processor med flera kärnor—vilket garanterat alla har idag—kan man snabba upp processen avsevärt. För mig tar nu det hela bara några sekunder.

Genom att skapa filen ~/.var/app/com.valvesoftware.Steam/data/Steam/steam_dev.cfg med innehållet unShaderBackgroundProcessingThreads N. Där N motsvarar antalet trådar som din processor har. Om du är osäker på hur många kärnor du har, kan du se det med kommandot lscpu | grep "Thread(s) per core\|Core(s) per socket":

$ lscpu | grep "Core(s) per socket\|Thread(s) per core"
Thread(s) per core:                   2
Core(s) per socket:                   6

Sedan är det bara att multiplicera värdena med varandra. I mitt fall blir det 12 trådar. Och glöm inte bort att starta om Steam för att ändringarna ska börja gälla.

Ordet “videoklipp” får det att låta som att man sitter och tittar på videoklipp med katter eller något. Men ack, det finns faktiskt mängder med välproducerat material med högt näringsinnehåll. Idag tittar jag till största del på underhållande och/eller lärande innehåll som berör friluftsliv, cyklar, teknik och kaffe.

Hur jag tittade på YouTube förr

Från början använde jag mig av mediacentret Kodi och deras tillägg för YouTube. Det var en smidig lösning eftersom att jag redan använde Kodi på min HTPC. Många år senare gick jag dock över till mitt textbaserade mediacenter. Det var inte för att jag var missnöjd med Kodi, utan för att det var en rolig grej att prova på. Det skulle dock visa sig vara en såpass trevlig lösning att jag fortsatte använda den i flera år.

Hur jag tittade på YouTube igår

Många år senare pensionerades min HTPC i samband med att jag blev sambo. Min HTPC bestod av en fullstor dator, vars “fjärrkontroll” bestod av ett mekaniskt tangentbord med en lång USB-kabel. Istället blev det en mer konventionell lösning med Android TV och en liten nätt tillhörande fjärrkontroll. Något som min kära partner var lite mer positivt inställd till. ;)

Någon gång vid den tidpunkten började jag använda klienten SmartTube till Android TV. Jag började med att prova Googles egna klient för YouTube—i ungefär fem minuter—innan jag stängde ner klienten för att aldrig mer använda skräpet igen. SmartTube är däremot en något mer imponerande klient. Den har i princip alla funktioner och inställningar som man kan tänka sig. Det finns bland annat stöd för SponsorBlock och DeArrow. Man slipper även Googles oetiska och ibland olämpliga reklam.. Det går också att fullständigt dölja avskyvärda “Shorts”. Och du har i övrigt en ansenlig mängd inställningar att tillgå.

Det finns dock några nackdelar med SmartTube. Om man vill prenumerera på YouTube-kanaler, behöver man ett Google-konto. En annan nackdel är att man är beroende av en fungerande Internet-förbindelse. Det går nämligen inte att ladda hem något innehåll via klienten.

Det var faktiskt beroendet av ett Google-konto som fick mig att börja överväga alternativ. Det kändes alltid nervöst att låta Google hantera min data. Google är ju kända för att stänga ner konton för legitima användare. För att inte tala om de gånger som de (och andra stora företag) har råkat trolla bort data för användare

Men det som slutligen fick mig att ta tag i det, eller kanske rent av tvingade mig, var när vi började få problem med vårt bredband. Vi har nämligen mobilt bredband, vilket har fungerat bra i flera år, tills för ungefär en månad sedan. Helt plötsligt började vårt bredband bli obrukbart från sena kvällar till tidiga morgnar. Vi är inga nattugglor, men däremot brukar jag, de dagar jag jobbar, titta en stund på YouTube medan jag äter min frukost och dricker mitt morgonkaffe. Eftersom att det också är min enda TV-tid på vardagarna, är det också en högst uppskattad stund med underhållning för mig.

Hur jag tittar på YouTube idag

Man skulle ju kunna tänka sig att lösningen på problemet med vårt bredband, är att höra av sig till kundtjänst och sedan vänta någon dag på att de fixar det. Men det förutsätter ju dessvärre att det finns en kundtjänst i andra änden som har kunskap att kunna hjälpa mig… Min lösning på problemet blev istället att, typ, återgå till hur jag förr i tiden brukade titta på YouTube.

Nu har jag nämligen återigen gått tillbaka till Newsboat och webbflöden för de kanaler som jag följer på YouTube. Men den här gången har jag Newsboat på min skrivbordsdator. Det medför flera fördelar. Bland annat att jag inte behöver ett Google-konto, men också att jag, i lugn och ro, kan köa upp oändligt med videoklipp, och fortfarande ha stenkoll på vad jag har sett och inte. Det finns inget värre än när YouTube får för sig att nollställa ens historik, vilket tar bort den röda linjen under videon, vilket gör det omöjligt att veta vad man har tittat på och inte.

För att göra upplevelsen med YouTube via Newsboat lite bättre, använder jag mig av ett Python-skript, som använder tjänsten DeArrow för att automatiskt ersätta klickbetestitlar med crowdsourcade titlar, som bättre beskriver innehållet.

De videos som jag vill titta på, laddar jag först hem med hjälp av ett macro, som kallar på yt-dlp, ett verktyg som har stöd för SponsorBlock, vilket innebär att eventuella kapitel behålls och bäddas in direkt i videon.

Filerna delar jag sedan ut på det lokala nätverket via Samba. På min TV (med Android TV) har jag installerat Kodi, som i sin tur kommer åt och kan spela upp mina lokala filer. Kodi har såklart stöd för kapitel och allt.

Fördelarna med mitt nuvarande upplägg

En stor fördel med det här upplägget, är att jag inte kan fastna i något näringsfattigt döskrollande–vilket jag har lätt att göra ibland. Nu är jag istället fast med mitt näringsrika innehåll, som jag i förväg har valt åt mitt framtida jag.

Och två andra fördelar är att jag nu inte är beroende av en fungerade Internet-uppkoppling. Samt att jag nu kan komma åt YouTube helt anonymt igen.

Konceptet med den här typen av hemskärmsappar är inte nytt eller unikt. Det finns faktiskt flera alternativ att välja på. Dock tycker jag att YAM Launcher får till en bra balans mellan funktion, form och produktivitet. De flesta andra alternativ känns lite klumpiga och kanske rent utav lite uppsvällda.

Min hemskärm består av sex stycken genvägar till mina viktigaste appar. Ett svep till höger på hemskärmen öppnar min väderapp, och ett svep till vänster öppnar min kalender. Och som väntat, ett svep uppåt öppnar en lista med alla appar.

I YAM Launcher visas som standard tid, datum och återstående batterikapacitet, men eftersom att jag kan se all den informationen på låsskärmen, har jag valt att dölja det. Om jag vill veta vad tid och datum, brukar jag i vilket fall som helst föredra att titta på mitt armbandsur.

Och helt ärligt, jag trodde aldrig att jag skulle gilla en sådan här typ av hemskärmsapp. Till en början testade jag den mest för att den skulle hjälpa mig i min process att bryta gamla ovanor med telefonen. Vilket den gjorde! YAM Launcher hjälpte mig även med att fokusera på det viktiga och att spendera mindre tid med telefonen. När jag sedan bytte tillbaka till KISS Launcher, blev jag plötsligt överväldigad med alla färglagda ikoner. Vilket gjorde att jag snabbt bytte tillbaka till YAM Launcher igen. Det var flera månader sedan nu, och jag kan idag inte tänka mig en annan hemskärmsapp.

Och visst. Man behöver såklart inte använda en svart bakgrund, men jag tycker att det är rätt trevligt när det är fullständigt distraktionsfritt. Det blir en mindre detalj att behöva bry sig om, och att bli distraherad av.

När det kommer till inställningarna för YAM Launcher, finns det lagom mycket inställningar. Bland annat kan antalet genvägar på hemskärmen justeras från 0 till 15 genvägar. Man kan justera avståndet mellan genvägarna och i applistan kan man bland annat dölja och döpa om appar. Det finns till och med stöd för Material You och olika typsnitt.

YAM Launcher är—självklart—öppen källkod och finns tillgänglig både via F-Droid och Google Play Store.

Vad använder du för hemskärmsapp? Har du testat YAM Launcher, eller något liknande? Vad tyckte du i sådana fall om den här typen av hemskärmsapp?

Om man är ute i god tid—och om alla kan träffas samtidigt—kan man ju enkelt lösa det med namndragning med lappar i en skål. Problemet för oss är att vi bor långt ifrån varandra, och det är sällan som vi träffas allihopa samtidigt.

Tidigare år har vi löst det genom att vi har utsett en moderator, för den slumpmässiga utdelningen av namn. Men det vore ju roligast om alla var helt ovetande om vem som fick vem. Därför började jag i år kika runt på lite färdiga lösningar. Och efter att ha testat flera olika alternativ, hittade jag till slut Secret Santa Bash, en webbsida som löser problemet väldigt bra för oss.

Secret Santa Bash finns tyvärr bara på engelska, men det är en visuellt tilltalande hemsida som drivs helt ideellt av en privatperson. Webbsidan tycks dessutom vara befriad från spårning och annat oetiskt. Och om man gillar tjänsten, kan man donera en peng till personen via tjänsten buymeacoffee.com.

Alltså. Jag vill verkligen tycka om Mozilla och det de gör för webben, men de gör det väldigt svårt för mig att bara tycka om dem. En av många anledningar till att jag tycker lite mer illa om dem, är att de nu helt enkelt har tagit bort möjligheten för användarna att komma åt de avancerade inställningarna via about:config. De inställningar kommer man nu bara åt via deras nattliga byggen. Kom igen. Vilket geni ansåg att det var en bra idé?

På grund av det, och många andra anledningar, har de gjort mig tvungen att använda Fennec på Android. Det är en förgrening av Firefox (“fork” på engelska) från F-Droid.org själva. Det är egentligen bara en alternativ version av Firefox, där man har tagit bort ofria och integritetskränkande funktioner, samt gjort några andra ändringar, som att låta användarna komma åt de avancerade inställningarna. Och med Fennec tycker jag att de håller en bra balans mellan personlig integritet och en fungerande webbläsare.

Om man däremot är väldigt mån om att använda en fullständigt integritetsvänlig webbläsare, som gör sitt yttersta för att skydda dig från allt ont på webben, finns exempelvis Mull. Dock får man räkna med att en stor del av webben inte fungerar.

Inaktivera översättningsfunktionen

Besök de avancerade inställningarna genom att gå till adressen about:config. Där söker man efter inställningen browser.translations.enabled och inaktiverar den inställningen genom att ange värdet false. Man kan behöva starta om webbläsaren för att översättningsikonen i adressfältet ska försvinna.

Storleken på dem är 17 × 13 cm. Det är rejäla dekaler, tillverkad av sådan vinyl som man använder för dekaler på bland annat bilar. Och eftersom att en del av dekalen är smal, kan det vara lite pillrigt att montera dem, men har man inte tummen mitt i handen borde det inte vara några problem.

Hör av dig om du är intresserad av ett exemplar. Det är först till kvarn som gäller.

Men, när jag är ute på äventyr, vill jag inte ha med mig onödigt tunga eller skrymmande saker som en våg och kaffekvarn. Dessvärre ger det mig rätt begränsade möjligheter när det kommer till att kunna göra en kopp kaffe ute i skogen. Man kan såklart mala kaffebönorna hemma, för att sedan använda någon ihopfällbar filterhållare och höfta med mängden vatten. Det känns dock som onödigt mycket arbete för en kopp kaffe som, i bästa fall, blir ‘okej’. Ett annat alternativ är att brygga kaffet hemma, och sedan ta med sig det i en isoleringskanna, men jag tycker dessvärre inte att kaffet smakar vidare bra när det har förvarats i en isoleringskanna.

Till sist började jag överväga snabbkaffe. Jag minns att James Hoffman gjorde sitt egna snabbkaffe förut, och han var nöjd med resultet. Därför tänkte jag att det måste finnas snabbkaffe som är åtminstone någonstans där emellan skräpet du kan köpa på livsmedelsbutikerna och det snabbkaffet som James Hoffman gjorde. Jag började därför leta nätet om jag kunde hitta något som var av intresse. Vilket jag lyckligtvis gjorde!

Jag hittade snabbkaffe från Mount Hagen. Ett för mig okänt märke, som inte bara har ekologiskt och Fairtrade-certifierat snabbkaffe, utan som också använder kaffebönor med ett ursprung. Vilket på engelska kallas “single-origin coffee”. Vilket inte behöver vara synonymt med bra kvalitet, även om det brukar innebära bra kvalitet.

Om du vill veta mer om kaffe med ett ursprung, kan jag varmt rekommendera videon “Single origin vs. coffee blends” av Lance Hedrick på YouTube. Han är en väldigt duktig kaffenörd som dessutom jobbarrofessionellt med kaffe.

En glasburk med 100 gram snabbkaffe från Mount Hagen, kostade mig 105 SEK (exklusive frakt) på webben. Jag har inte räknat ur vad priset per kopp blir, men eftersom att man behöver ganska lite av det här snabbkaffet—knappt en tesked per normalstor kaffekopp—skulle jag uppskatta att det blir en rimlig kostnad per kopp.

Till min stora förtjusning, var det här snabbkaffet faktiskt rätt gott! Iallafall för att vara snabbkaffe. Och nu när jag inte är en kvalificerad finsmakare av någon rang, kan vi ju hoppa över allt snack om toner, kropp, syrlighet, och allt vad nu mer kvalificerade nördar kan tänkas diskutera. Det smakar bra helt enkelt. Även om det såklart inte går att jämföra med färskt specialkaffe, men med tanke på hur enkelt det är att göra en kopp snabbkaffe, och att det faktiskt smakar helt okej, känns det ändå som en bra kompromiss när man är ut på äventyr.

Och ja. Det här går säkert att ordnas lite mer elegant än vad jag har lyckats med, men jag är ny med Linux Mint, och har inte riktigt fått kläm på allting ännu. Bidrag till förbättringar mottages tacksamt!

Först skapade jag filen install_appimage.nemo_action i mappen ~/.local/share/nemo/actions/, med följande innehåll:

[Nemo Action]
Exec=<action_scripts/install_appimage.sh %F>
Icon-Name=insert-object-symbolic
Selection=notnone
Mimetypes=application/vnd.appimage
EscapeSpaces=true
Name=Install AppImage
Name[sv]=Installera AppImage
Comment=Copy %F to ~/.local/bin/ and make it executable.
Comment[sv]=Kopiera %F till ~/.local/bin/ och gör filen körbar.

Och i mappen ~/.local/share/nemo/actions/, skapade jag en mapp med namnet action_scripts. I den mappen, skapade jag filen install_appimage.sh, med följande innehåll:

#!/bin/sh

# Gör filen körbar
chmod +x "$1"

# Flytta filen till målmappen
mv "$1" ~/.local/bin/

# Variabel med filnamnet utan sökvägen
APPIMAGE="${1##*/}"

# Ta bort filändelsen `.appimage` från filen
mv ~/.local/bin/"$APPIMAGE" ~/.local/bin/"${APPIMAGE%.*}"

Sedan gjorde jag filen körbar. Nu kan jag enkelt högerklicka på en AppImage-fil och välja “Installera AppImage”. Då kommer min ‘action’ att ordna allting åt mig.

Min lösning på det, har varit att helt enkelt, undvika YouTube, både på webben och i telefonen. Istället tar jag del av innehållet via min webbflödesklient. Men, ibland behöver jag dock besöka YouTube på webben. Men då finns det, tacksamt nog, tillägg till Firefox som förbättrar användarupplevelsen för användarna.

Jag har valt att använda mig av tilläggen Unhook och Enhancer for YouTube. Med hjälp av Unhook, har jag helt kunnat stänga av startsidan för YouTube, vilket innebär att när jag besöker YouTube.com, blir jag direkt omdirigerad till mina prenumerationer. Och poängen med det, är att undkomma allt hjärnbrus som YouTube försöker utsätta en för.

Med Unhook, har jag också kunnat gömma en hel del andra element som:

• Chattar för levande strömmar
• End Screen Feed (Svenska?)
• End Screen Cards (Svenska?)
• Merch, biljetter och erbjudanden
• Notiser
• Olämpliga sökresultat
• Sektionerna Utforska och Trender
• Sektionen “Mer från YouTube”
• Shorts

Tillägget Enhancer for YouTube, är mer fokuserat på själva videotittandet, men överlappar funktionsmässigt lite med Unhook också. Med hjälp av Enhancer for YouTube, har jag kunnat göra själva uppspelningen av videos, mycket mindre distraherande. Exempelvis när jag öppnar en video, är det bara en maximerad video som jag ser. Eller ja. Med undantag för sidhuvudet. Vilket jag testade att gömma, men det var inte vidare praktiskt, eftersom att jag tydligen inte kommer åt sökrutan då.

Det bilden ovanför visar, är alltså min standardvy för videos. Videon är expanderad till maximal bredd, vilket resulterar i att de element som inte är permanent dolda, har tryckts ner under videon. Om jag skrollar ner, kan jag se titeln på videon, innehållsbeskrivningen och rekommenderade videos.

Med tillägget Enhancer for YouTube, kan jag även välja att alltid spela upp videos i högsta möjliga kvalitet, med vilket jag har valt 4k som maximal kvalitet. När YouTube själv får välja kvalitet, kan det bli lite vad som helst, inklusive 360p… Tillägget låter mig också inaktivera automatisk uppspelning av videos, att automatiskt expandera innehållsbeskrivningen, och att dölja alla “Shorts”. Den enda gången jag har tittat på “Shorts”, har varit av misstag.

Båda tilläggen har lite mer funktionalitet än det jag har nämnt ovan, men det är främst dessa funktioner som jag har valt att använda mig av, för att göra YouTube lite mindre irriterande och distraherande att använda på webben.

Om man vill använda Zwifts egna mjukvara, och därmed kunna cykla i deras virtuella värld med andra cyklister, behöver man deras klient. Klienten är såklart exklusiv för Windows, Android, Mac OS och Ios. Det finns dock de som har fått Zwift att fungera via Lutris och/eller Wine i Linux. Jag är inte en av dem.

Och även om jag hade fått igång det, vet jag inte om jag hade kunnat lita på att det skulle ha varit tillräckligt stabilt. När jag bär in min cykel och ska cykla inomhus, vill jag cykla, inte felsöka något på datorn. Som småbarnsförälder har man sällan överflöd av tid.

Efter lite funderande, bestämde jag mig för att köpa en licens med Windows. Och ja. Jag köpte en licens! En riktig licens dessutom. Hela 1500 kr rikare blev Microsoft, eftersom att jag köpte licensen direkt från dem. Jag vet att sådana billiga licenser för 150 kr på eBay är rätt poppis, men eftersom det rör sig om stulna licenser, är det inget som jag vill beblanda mig med. Jag må vara en helhjärtad Linuxkompis, men om jag nu ska använda Windows, vill jag göra rätt för mig.

Dock stötte jag snabbt på problem när jag försökte installera Windows. Det var när jag startade installationen av både Windows 10 och 11, som jag fick upp det här felmeddelandet:

No device drivers were found. Make sure that the installation media contains the correct drivers, and then click OK.

Först tänkte jag att det hade något att göra med min hårdvara, eller att det kanske var något med min nya NVMe-disk. Sist jag använde Windows, var med min förra dator, och det var dessutom Windows 8 på den tiden. Även det, var en äkta licens, men den licensen gick tydligen inte att använda för Windows 10 och nyare, enligt den person som jag pratade med på Microsofts support.

Efter flera dagars felsökande, hittade jag äntligen problemet! Det skulle visa sig att det var verktyget dd, som var problemet. Det är ett verktyg som låter en (bland annat) klona diskar och filsystem. I det här fallet använde jag dd för att skapa ett installationsmedium med Windows.

Och till dd:s försvar: Det är möjligt att det inte hade fungerat med andra alternativ heller. Jag provade bara dd, eftersom att det är det verktyget som jag alltid har använt, och det är bara det verktyget som jag är bekant med.

Lösningen

Lösningen på problemet var enkel: Att använda sig av verktyget Media Creation Tool från Microsoft själva. Men för att använda det, behöver man en dator med Microsoft Windows… Jag hade dock turen att ha tillgång till en annan dator med Windows som jag kunde låna.

Utöver nya tangenter, har det inte hänt något med det, sedan jag byggde det för närmare 2 år sedan. Men här är alla specifikationer oavsett:

Hur ser ditt tangentbord ut? Dela gärna med dig i kommentarsfältet här nedanför!

Som alla andra började jag när jag var allt för ung och dum. Men på äldre dagar, förmodligen något visare som person också, började det kännas som att det var “nu eller aldrig”.

Det kändes lite som att för varje år som gick, blev jag allt mer rädd för att sluta upp som min far. Han började snusa vid 11 års ålder, och slutade aldrig att snusa. Idag, mer än 50 år senare, tvivlar jag starkt på att han någonsin kommer att göra det.

Det känns lite som att ju äldre man blir, ju mer satt blir man i sina vanor och rutiner. Jag tänkte att om jag inte slutade då, skulle det finnas goda chanser att jag aldrig slutade.

Vilket såhär i efterhand, känns som en rätt uppenbar och självklar lösning. Det rör ju sig om en rätt simpel uppgift.

Här är skriptet i all sin enkelhet:

#!/bin/sh

start=$(date +%s)
while true; do
    time="$(( $(date +%s) - start))"
    printf '%s\r' "$(date -u -d "@$time" +%H:%M:%S)"
    sleep 0.1
done

Det var när programmeraren Florian Bruhin, även känd som “the Compiler”, inte kunde hitta en webbläsare som han gillade, som han kom på idén att skapa en egen webbläsare. Sagt och gjort, den första versionen av qutebrowser såg sitt ljus den 14 december 2014. Florian hämtade stor inspiration från webbläsaren dwb och Firefox-tilläggen Vimperator och Pentadactyl. Tre projekt som båda är övergivna sedan länge, och inte helt osannolikt, tre projekt som jag har använt mig av innan qutebrowser blev en grej.

Muslöst arbetsflöde

Med Vi-liknande webbläsare, syftar man till att allting styrs via Vi-liknande kommandon. Även om det såklart går bra att använda ett pekdon om man önskar.

Ett exempel på några av de mer vanligt förekommande kommandona som man använder är, j och k för att skrolla ner och upp på webbsidan, gg för att hoppa till början av sidan, G för att hoppa längst ner på sidan, r för att ladda om sidan, d för att stänga aktuell flik, o för att ange en adress, O för att öppna en adress i en ny flik och u för att öppna senast stänga flik.

När man vill aktivera (“klicka” på musspråk) en länk, använder man sig av “hints”. Det finns lite olika tillvägagångssätt för hints, men vanligast är att man använder f, vilket öppnar en länk på samma sätt som om man hade ‘klickat’ på den. Med F öppnar man istället länken i en helt ny flik.

Det finns även en del händiga funktioner som “rapid mode”. Vilket fungerar som vanliga hints, med skillnaden att ‘hintsen’ inte försvinner när du har öppnat en länk. Detta eftersom att du snabbt och enkelt ska kunna öppna flera länkar i följd. Därav namnet “rapid mode”, vilket på svenska kan översättas till “snabbt läge”.

Med qutebrowser behöver jag nästan aldrig använda musen. De få gånger de händer, brukar vara på webbsidor som har fullständigt missbrukat JavaScript, eller om de har gjort något annat korkat.

Minimalt gränssnitt

I och med att man bara använder sig av kommandon, behöver man inte direkt några grafiska element. Som standard finns det två paneler; en panel där uppe med flikar, och en panel där nere med grundläggande information, som exempelvis visar vilken webbsida du är på. Dessa två paneler består bara av text och är kompakta.

Jag personligen tycker föredrar visuellt avskalade gränssnitt, eftersom att det blir mindre distraktioner, och för att man kan nyttja skärmytan mycket bättre. Vilket i det här fallet innebär att jag kan se mer av webbsidan. Och med min tio år gamla bildskärm, känns det som att varje pixel räknas, eftersom att dagens moderna webb lever efter mottot “mobile first”. Vilket resulterar i att hemsidor skalar upp till helt absurda proportioner när man besöker dem på en dator.

Blockering av reklam

Det finns stöd för att blockera reklam och andra integritetskränkande dumheter, med hjälp av biblioteket adblock-rust. Vilket är ett projekt som webbläsaren Brave ligger bakom.

Funktionsmässigt har blockering av reklam i qutebrowser en bit kvar till samma nivå som tillägget uBlock Origin, som finns till Firefox, men det finns iallafall ett fullgott grundläggande stöd. Man kan dessutom lägga till egna filterlistor om man önskar en mer omfattande skydd.

Distraktionsfri läsning

“Readability mode”, vilket på svenska blir.. läsbarhetsläget? Det är iallafall ett verktyg som är en räddande ängel för ens mentala hälsa. De flesta känner förmodligen till det, även om inte alla använder det. Det är ett verktyg som plockar ut artikeltexten och tillhörande bilder från den artikel som jag vill läsa, och som sedan presenterar mig en blank, distraktionsfri sida med innehållet. Allt visas dessutom med det typsnitt och den textstorlek som jag har valt.

Jag använder främst läsbarhetsläget när en webbplats inte publicerar hela artikeln i sitt webbflöde. Jag kan då fortfarande läsa artikeln, utan att bli distraherad av allt annat som brukar finnas på webbsidan. Vilket gör att jag också slipper bedräglig reklam och datainsamling. Det är också en trevlig funktion att använda när webbsidans stilmall, ehh.. låt oss säga, lämnar lite att önska.

Textinmatning på mina villkor

Med qutebrowser har jag möjligheten att använda min egna textredigare för att skriva text. Vilken jag brukar använda mig av när det är lite mer omfattande text och/eller när jag behöver tillgång till rättstavningsprogrammet.

Det kanske kan låta lite väl seriöst att använda en textredigerare för att skriva lite text på webben, men om man är van med att använda en avancerad textredigare som Neovim, känner man sig rätt naken och utelämnad utan den. Att för mig, skriva text med något annat än Neovim (eller någon annan Vi-klon), är brutalt och eländigt.

Videouppspelning på mina villkor

När jag tittar på video på webben, har jag möjlighet att använda min egna mediaspelare. Vilket för mig är mpv. Jag har ordnat följande inställningar snabbkommandon:

;v: spawn mpv {url}
;V: hint links spawn mpv {hint-url}
;m: spawn urxvt -e mpv {hint-url}
;M: hint links spawn urxvt -e mpv {hint-url}

Vilket innebär att jag kan öppna nuvarande webbsidan med min mediaspelare och öppna en “hint” med respektive kommandon ;v och ;V.

Samma kommandon fungerar med musik, men då spelas den bara upp i bakgrunden. Därför har jag två egna kommandon för musik, som fungerar på samma sätt, bortsett från att kommandona är ;m och ;M, och att en instans med min terminalemulator URxvt hoppar igång.

JavaScript

Nu minns jag inte om JavaScript tillåts som standard eller inte, men jag har valt att JavaScript ska blockeras som standard. För att sedan aktivera det, använder jag snabbkommandot tsh, eller någon variation som tSh eller tsH, beroende vad jag nu vill göra. Ett S istället för ett s gör ändringen permanent, och ett H istället för ett h inkluderar alla subdomäner också.

Bokmärken

Nu kommer vi till en av de saker som qutebrowser gör mindre bra. Just nu iallafall. Det finns stöd för bokmärken, men stödet är väldigt grundläggande. Du kan inte på något vis tagga eller kategorisera bokmärken, utan de existerar bara i en stor lista.

Jag har bokmärkt en del webbsidor, men det är mest för att de alltid ska finnas tillgänglig när jag besöker dem, utan att behöva skriva hela adressen om de har fallit bort från historiken. Utöver det använder jag istället bokmärkeshanteraren Buku, som jag skrev om för länge sedan. Där kan jag tagga mina bokmärken, för att jag enkelt ska kunna hitta dem senare.

Det mindre charmiga

Att använda en tangentbordsdriven webbläsare idag, är ibland inte alltid lätt. Inte för att qutebrowser är otillräcklig, utan för hur webben ser ut som den gör idag. Det finns—tro det eller ej—webbsidor som är fullständigt obrukbara utan ett pekdon. För tillgänglighetsanpassade webbsidor är väl onödigt? Människor med funktionsvariationer använder väl inte webben? Eller?

(Ja. Det var sarkasm.)

Man kan väl kort sammanfatta det hela med att skitifieringen av webben är ett faktum. Mer än så vill jag inte fördjupa mig i ämnet, eftersom att jag har som mål att—åtminstone försöka—bara prata om positiva saker på min blogg.

Slutord

Vilken webbläsare använder du? Dela med dig! Berätta gärna varför du använder den webbläsare du använder. Fick mitt inlägg, dig till att vilja prova qutebrowser?

Jag gillar det

Det är rätt enkelt egentligen: Jag gillar Gentoo för att det är roligt att använda det!

Vad som gör Gentoo roligt att använda, är att det är ett traditionellt, enkelt och anpassningsbart Linux-baserat operativsystem, som kommer med ett vettigt init-system.

Gentoo är ett operativsystem som är pålitligt, tråkigt och roligt, på samma gång. Det är pålitligt för att man alltid kan lita på att det fungerar, det är tråkigt för att det är superstabilt och att alla förändringar sker i små steg över tid, och det är roligt för att du kan kringgå allt det och göra precis vad du vill!

Jag gillar att det är jag som väljer nivån för hur enkelt eller avancerat, saker och ting ska vara. Om jag vill ha ett tråkigt och enkelt system som bara fungerar, med minsta möjliga kraftansträngning, kan jag få just det. Men jag har samtidigt alltid möjligheten att nörda ner mig i riktigt avancerade saker, flytta runt, ändra och byta ut precis varenda byggsten i Gentoo. Lite som hur Lego fungerar.

Jag gillar att Gentoo är skapat kring filosofin att jag som slutanvändare, med enkla medel och avancerade verktyg, ska kunna optimera och skräddarsy mitt operativsystem, helt utifrån mina personliga—och sannolikt unika—krav och preferenser.

För till skillnad från många andra mer konventionella alternativ, där jag får en färdig helhetslösning, är jag med Gentoo, inte i nåder av någon annans vision om hur ett operativsystem ska fungera eller se ut. Vilket såklart inte behöver vara en dålig sak, det är bara inget för mig.

Med Gentoo, anser man att om verktygen tvingar användaren till att göra något på ett specifikt sätt, jobbar verktygen mot användaren. Man menar alltså att verktygen ska tjäna användaren, inte tvärtom. En filosofi som jag tycker väldigt mycket om.

Familjärt

Jag minns inte exakt hur länge har jag använt Gentoo nu, men det rör sig om en 7-8 år iallafall. Och det får väl anses vara en respektabel tid ändå. Under de åren har jag lärt mig mycket om hur saker och ting fungerar, och kanske inte fungerar. Det har med åren blivit ett väldigt familjärt och tryggt operativsystem som jag mig bekant och hemma med.

Det fungerar

Gentoo är ett otroligt stabilt operativsystem! Jag kan aldrig minnas att jag har råkat ut för några större bekymmer genom åren. De gånger något har gått sönder, har det 99 av 100 gånger, varit mitt fel.

Och just stabilitet är något som jag med åldern, har kommit att värdera högre än något annat. Idag har jag en familj, heltidsjobb och andra intressen som fyller min vardag. Jag har inte vare sig tid eller intresse, för operativsystem som är annat än stabila. När jag sätter mig vid min dator, oavsett om det gäller produktivitet eller lek, vill jag att saker och ting ska fungera.

Programvarutillgänglighet

Gentoo använder sig av ett rullande släppschema, men med en takt som bär åt det lugnare hållet. Det finns såklart nya otestade paket att tillgå via deras ‘instabila’ förråd. Vilket man kommer åt med ett par enkla regler, antingen per paket, per grupp eller för hela systemet.

Mjukvaruförrådet som Gentoo tillhandahåller är förövrigt också ganska stort. I skrivande stund finns det 28 370 paket enligt Repology, vilket gör att det hamnar i toppen, sett till antal paket. Men om man ändå saknar något paket, är det enkelt att både skapa och underhålla egna paket.

Fri mjukvara

Gentoo förespråkar fri mjukvara, men försöker samtidigt inte påverka dig åt var sig det ena eller det andra hållet. De försöker inte heller försvåra åtkomsten av ofri mjukvara.

Gentoo tillhandahåller både fri och ofri mjukvara i sina förråd, men om du försöker att installera ofri mjukvara, kommer pakethanterare att säga till dig om det. Om du vill gå vidare, med att installera paketet i fråga, behöver du godkänna licensen. På det sättet kommer du aldrig att kunna råka installera ofri mjukvara av misstag, samtidigt som den ofria mjukvaran alltid kommer att vara lika lättillgänglig som den fria mjukvaran.

Väldokumenterat

Gentoo har en omfattande och välskriven handbok med tydliga instruktioner. Allt som du kan tänkas behöva och vilja veta, finns dokumenterat i deras handbok.

Om det ändå skulle vara något som inte finns med där, kan man alltid få hjälp via deras forum, sändlistor och via IRC.

Vänlig gemenskap

Gemenskapen för Gentoo är trevlig, hjälpsam och inkluderande, för alla, oavsett om du är en nybörjare eller en avancerad användare.

Nu är det rena spekulationer, men jag upplever det som att de flesta av användarna för Gentoo, är åt det äldre hållet. Att de kanske är lite mer erfarna, och därmed åt det mer pragmatiska och ödmjuka hållet. Att de inte längre har (eller aldrig har haft) det där behovet av att, med stöddig attityd, behöva bekräfta och hävda sig själv.

IKEA-effekten

Med IKEA-effekten, menar man att vi sätter ett större värde på det som vi själva skapar. Vi uppskattar en billig bokhylla mer än en dyr bokhylla, om det är vi själva som har byggt den billiga bokhyllan. Vilket jag antar, grundar sig i någon slags kognitiv jäv.

Jag personligen har alltid varit den som tycker om att skapa, bygga och att modifiera saker och ting. Att bygga ihop mitt egna operativsystem, är lika självklart som att jag har byggt mina egna datorer och mina egna tangentbord.

Missförstånd

Missförstånd är inget som jag gillar, men det är en punkt som jag vill ha med. Det förkommer några missförstånd kring Gentoo som jag gärna vill nämna.

Två av dessa, är att kompilera mjukvara skulle ta en massa tid, och att man måste kompilera och därmed “optimera” allting, för att annars skulle det inte finnas någon mening med Gentoo. Vilket förmodligen är de två av de mer olyckligare missuppfattningarna om Gentoo. Eftersom att jag tror att det är två missuppfattningar som får folk att inte vilja testa Gentoo.

Du behöver inte kompilera allting själv. Gentoo tillhandahåller faktiskt färdigkompilerade paket för vissa mer eller mindre större paket, som bland annat firefox-bin, libreoffice-bin och gentoo-kernel-bin. Om man vill kompilera dem själv, går det såklart bra att göra det.

Och nej. Det går inte emot vare sig filosofin för Gentoo, eller meningen med Gentoo. Att kompilera paket gör ingenting snabbare, iallafall inte om du har en dator från den här sidan av århundradet. Med det sagt, finns det såklart vissa specifika undantag för den regeln, men du kommer tyvärr inte att få en märkbart snabbare dator bara för att du har kompilerat din egna kärna.

Och att kompilera paket tar sällan lång tid, vilket också är ett annat vanligt missförstånd. Jag spenderar inte mina dagar med att konstant uppdatera min paket. De flesta paketen brukar bara ta några minuter. Även om det såklart finns undantag som exempelvis dev-qt/qtwebengine, ett ökänt paket som tar cirka en timme att kompilera med min nuvarande dator, men som med min 12 år gamla dator tar hela fyra timmar att kompilera.

Vad jag ogillar

Det finns inte mycket som jag ogillar med Gentoo. Inte vad jag kan komma på nu iallafall. Men en sak som skaver lite, är att även fast jag använder OpenRC som mitt init-system, är jag (för tillfället?) tvungen att dras med paketet sys-apps/systemd-utils. Vilket är ett paket med små verktyg och från systemd, bland annat tmpfiles och uvdev. Vilket beror på att ingen är villig att underhålla motsvarande alternativ. Det är kanske inte hela världen, utan det är mer av en principsak för min del.

Det finns säkert lika sätt att planera sin rutt på, som det finns cyklister. Men idag tänkte jag dela med mig hur jag gör för att skapa rutter på platser där jag inte har varit tidigare.

För att hålla koll på vart jag har varit, ser jag till att alla mina aktiviteter registreras hos Strava. Detta sker automatiskt via min cykeldator från Garmin, som skickar mina aktiviteter till mitt konto hos dem, och som i sin tur synkroniserar aktiviteten till Strava. Från Strava synkroniseras sedan aktiviteterna vidare till Statshunters.

Både Strava och Statshunters har faktiskt värmekartor. Den som Strava erbjuder, kan visa en värmekarta som visar vart alla med Strava rör sig, men kan också visa vart du har varit. Men om man ska använda sig av deras värmekarta för att skapa egna rutter, behöver man deras premiumtjänst, vilket kostar 700 kr per år. Inte för att jag har något emot att betala för mig, men 700 kr är lite väl saftigt kan jag tycka.

Statshunters har också en värmekarta med alla dina rutter från Strava, men den tjänsten kan dock inte skapa nya rutter. Statshunters är till för att du ska kunna visa mer detaljerad statistik över dina aktiviteter.

Turligt nog, har skaparen av Statshunters också skapat två tillägg till webbläsarna Firefox och Chrome, som löser just det problemet. Med dessa tillägg, kan man nämligen skapa visa sin värmekarta på några olika ruttplaneringstjänster.

Hur man kommer igång

1. Börja med att koppla ditt Strava-konto till Statshunters.
2. Bland inställningarna för Statshunters, hittar du din API-nyckel. Kopiera den.
3. Installera tillägget för din webbläsare:
   • Firefox
   • Chrome
4. Kopiera in din API-nyckel i inställningarna för tillägget.
5. Använd någon av de ruttjänster som det finns stöd för (värmekartan ska dyka upp automatiskt på kartan):
   • Strava
   • Ride With GPS
   • BRouter
   • Mapy.cz
   • Garmin
   • Hammerhead
   • Cycle.Travel
   • LocusMap
   • Dynamic.Watch
   • Mapa
   • AllTrails
   • Openrunner

Om det skulle ‘bugga’, att värmekartan försvinner, kan man prova att ladda om sidan. För mig försvann värmekartan på Garmin när jag bytte karttyp, men kom tillbaka när jag laddade om sidan på nytt.

Personligen använder jag Garmins ruttjänst för det här ändamålet, eftersom att den använder Google Maps. Jag brukar vanligtvis undvika Google Maps, men de har mycket mer omfattande data och bättre satellitbilder än de andra alternativen. Men jag brukar se till att uppdatera datan hos OpenStreetMap när jag hittar nya vägar som saknas där.

Det är också värt att notera att värmekartan som standard, visar något konstigt rutnät. Om du vill att den ser ut som på min bild, behöver du ändra ett par inställningar för tillägget. Här är mina inställningar:

Display Settings

Tiles

• Show tiles
• Show square
• Show max cluster
• Show cluster
• Show routes
• Show new route
• Show grid

Other

• Show activites

Och “opacity factor” är uppskruvat till max, vilket gör de röda linjerna lite mer synliga.

Tusky är en klient för Mastodon och andra plattformar på fediversumet. För även om jag inte har problem med ‘undergångssvepning’—eller hur man nu översätter “doom scrolling”—är det lätt att fastna med genuint intressant innehåll på fediversumet. Och när det händer, är det lätt att tiden försvinner.

Vissa dagar har jag lyckats få ihop strax över 60 minuters användning, vilket känns tokigt mycket för mig. För oavsett hur bra och intressant innehållet än må vara, vill jag inte leva mitt liv via en skärm. Jag vill såklart leva ett närvarande liv, i det ‘verkliga’ livet.

Därför har jag satt en tidsgräns på 30 minuter per dag för Tusky. Vilket innebär att när det är fem minuter kvar, påminner den mig om det. Och när det bara är en minut kvar, blir appen svartvitt, och när tiden är ute, har jag inte längre åtkomst till appen.

Om du har en Google Pixel-telefon, kan du läsa mer om hur man ser över och hanterar sin spenderade tid på telefonen på guidebooks.google.com.

Det har fungerat bra. Det är faktiskt sällan som jag kommer upp i de där 30 minuterna per dag. Allra helst nu när jag vet att jag har en begränsad tid att tillgå. Jag har helt enkelt blivit mer medveten vad jag gör, och är nu bättre på att prioritera tiden och innehållet med Tusky.

Det är egentligen lite lustigt när man tänker på det. Idag kan 30 minuter kännas som ingen tid alls, men när man var yngre och bodde hemma, då var oftast 30 minuter all tid som jag, och många andra vänner, fick med datorn och det uppringda modemet på en hel dag.

Idag lever vi, tyvärr, i ett konstant uppkopplat samhälle, där vi alltid bär med oss en liten dator i fickan, som alltid är tillgänglig och som alltid pickar efter vår uppmärksamt. Det känns som att vi har förlorat både respekten och uppfattningen för/om tiden. Men genom att begränsa min tid framför skärmen, hoppas jag på att kunna återfå lite av den där respekten för tiden som jag en gång hade, och därmed också börja vara lite mer effektiv med min tid framför skärmen.

För er som inte känner till Gandi sedan tidigare, var det ett franskt företag som tillhandahöll tjänster inom domänregistrering, webbhotell och diverse andra molnbaserade tjänster.

Jag fick upp ögonen för Gandi först efter att jag fick mitt Ubuntu Membership år 2009. Det skulle nämligen visa sig att man fick vissa förmåner med medlemskapet. En av dessa förmåner var generöst rabatterade priser hos Gandi. Bland annat kostade en .se-domän runt 130 kr per år. Och man fick dessutom, utan extra kostnad, även tre e-postkonton med 3 GB utrymme per konto, per domän.

Något som gjorde att jag gillade Gandi lite extra, var att en del av företagets intäkter gick till att främja projekt inom fri och öppen mjukvara. Gandi använde själva, öppen källkod, och sponsrade bland annat projekt som Creative Commons, Gnome, Electronic Frontier Foundation, Students for Free Culture, Världsnaturfonden, International Federation for Human Rights, Ubuntu och Debian.

Men i februari i år, blev Gandi uppköpta av företaget Total Webhosting Solutions, som i sin tur skapade det nya varumärket Your.Online. Läs deras pressmeddelande här.

I och med uppköpet, skruvade man upp priserna rätt rejält. Min domän blev nästan tre gånger dyrare, och e-posten som man tidigare fått gratis med varje domännamn, kostar nu 4 EUR per månad, per konto. Vilket i skrivande stund är nästan 600 kr om året. Med domän blir det nästan 1000 kr per år! Vilket kan jämföras med tidigare priser, då jag betalade drygt 130 per år för allting. En sådan girig affärsmodell är inget som jag vill stödja.

Jag bestämde mig därför att flytta min domän till GleSYS, som vill ha 192 kr per år för min domän. GleSYS har förövrigt alltid varit hemmet för Linuxkompis, och jag har alltid varit nöjd med deras tjänster och kundtjänst.

Min e-post flyttade jag tillbaka till den tyska och integritetsvärnande e-postleverantören Mailbox.org. De erbjuder e-post med 10 GB lagring för 1 EUR (≈11 kr) per månad . Men om man vill använda en egen domän, behöver man uppgradera till deras standardplan för 2,5 EUR (≈30 kr) per månad , förutsatt man betalar för ett år i taget. Betalar man per månad blir det 3 EUR per månad. Man får även tillgång till en massa andra tjänster som adressbok och kalender, men det har jag redan Nextcloud till.

Mailbox.org är en bra tjänst, som jag kan rekommendera till den som är ute efter en vettig e-postleverantör. Anledningen till att jag en gång bytte till Gandi, var för att e-post ingick med domänen och att de hade börjat med tvåstegsverifiering för e-posten.

För den som vill testa Mailbox.org, går det bra att göra det helt gratis i 30 dagar. De har även ett hänvisningsprogram, som ger den inbjudna 3 EUR i krediter. Den som bjuder in en användare får inget för det, vilket känns lite sådär.

Och som ett litet tips, om man byter e-postleverantör, och inte vill bli av med sin e-post, är att då använda sig av exempelvis Thunderbird, för att kopiera alla meddelanden från det gamla kontot till det nya kontot.

Innan jag fick min Raspberry Pi 2, hade jag första generationen Raspberry Pi, som också donerades till mig av en annan Linuxkompis. Även den fungerade bra, men prestandaknuffen med den nyare modellen, var såklart trevlig.

Mina två Raspberry Pi-datorer har egentligen alltid använts till främst en sak, vilket var att köra WeeChat och Bitlbee. WeeChat är en textbaserad IRC-klient, och Bitlbee är en slags gateway, för att kunna använda andra protokoll via sin IRC-klient, vilket i mitt fall, alltid har varit XMPP.

Operativsystemet på min Raspberry Pi 2, har alltid varit en huvudlös version av Alpine Linux. Jag gillar Alpine Linux, för att det är litet och enkelt, i dubbel bemärkelse. De beskriver sig själva som ett oberoende, icke-kommersiellt och ett allmänt Linux-baserat operativsystem, som är designat för avancerade användare, som uppskattar säkerhet, enkelhet och resurseffektivitet.

Alpine Linux är byggt kring musl libc och busybox. Vilket gör det anmärkningsvärt litet och resurssnålt. Jag vill minnas att en grundinstallation förbrukade ungefär 120 MB utrymme.

Att installera och komma igång med Alpine Linux, är rätt enkelt. Har man grundläggande kunskaper med Linux-baserade operativsystem, kommer det inte att ta lång tid att sätta sig in i allting. Vilket kan vara trevligt, när man bara vill ha något som fungerar.

En annan sak som jag gillar med Alpine Linux, och som får det att sticka ut från mängden, är att deras ARM-version, kör hela operativsystemet direkt i arbetsminnet. Det innebär att man dels har lite prestanda att vinna när minneskortet inte är en flaskhals, men den stora fördelen, är att man kommer runt problemet med att använda ett minneskort som en systemdisk.

Minneskort är ju inte tänkt att användas till läs- och skrivintensiva uppgifter, vilket innebär att om man kör ett helt operativsystem från dem, kan man ta död på minneskorten väldigt snabbt. Men om man istället bara skriver till minneskortet när man vill spara eventuella ändringar som finns i minnet, blir det väldigt lite slitage på minneskortet.

Mitt minneskort användes dygnet runt i ungefär 3,5 år innan jag pensionerade min Raspberry Pi. Och det har med all säkerhet många år kvar innan det har gjort sitt.

Anledningen till att jag valde att pensionerna min Raspberry Pi, var för att jag inte använder vare sig IRC eller XMPP i samma utsträckning längre. Den enda IRC-kanal som jag är aktiv på idag, är #Linuxkompis på Libera.Chat. Den kanalen är dessutom bryggad till vårt XMPP-rum på Linuxkompis.

Och när det kommer till XMPP, är det nästan bara uteslutande min familj som jag pratar med idag. Vilket inte sker på en daglig basis. Därför kändes det onödigt att ha en Raspberry Pi—även om den är liten till storleken och drar väldigt lite elektricitet—körandes dygnet runt.

Jag har istället valt att använda mig av den grafiska klienten Gajim. Även om det är en ‘modern’ klient, som har stöd för allt man kan tänka sig, är det egentligen inget för mig. Men det är den klient som fungerar bäst av de alternativ som finns. Och eftersom att min dator bara är igång när jag använder den, är det viktigt att klienten har stöd för bland annat XEP-0313: Message Archive Management (MAM), vilket gör att klienten kan synkronisera konversationshistoriken från servern när klienten är igång.

Avsaknaden av stöd för MAM i Bitlbee, var orsaken till att jag körde det på en Raspberry Pi, som alltid var igång. Om Bitlbee inte kördes, fick jag inte se de meddelanden som skickat till mig när jag var offline. Eller ja. Min klient på min telefon skulle ju ha fått dem, men det hade blivit väldigt omständligt om jag hela tiden skulle ha behöva kolla telefonen varje gång jag satt mig vid datorn.

Och ja. Det finns ju såklart andra textbaserade klienter som har stöd för just MAM, och annat modernt, men jag har inte hittat någon klient som jag direkt gillar.

Appen som jag har använt de senaste 300 milen på min cykel, och den app som det här inlägget handlar om, heter SuperCycle. Appen finns till både Android och Ios.

Även om SuperCycle är “freeware”, är appen integritetsvärnande, och dessutom helt befriad från både reklam och betalväggar. Utvecklaren själv kallar sin app för “donationware”, vilket innebär att man får tillgång till allt som appen har att erbjuda. Det finns alltså inget som är låst bakom en betalvägg. Och om man gillar appen, får man gärna avvara en peng till utvecklaren.

Med integritetsvärnande, menar jag att appen inte gör några samtal till tredje part[1], att man inte behöver något konto, och att man inte behöver uppge någon information eller uppgifter för att kunna använda appen.

1. Med undantag för Google CrashLytics och Google Firebase Analytics. Källa: Exodus.

Grundläggande funktionalitet

Gränssnittet för SuperCycle, består av olika hemskärmar. På varje hemskärm, kan man visa olika datafält. Datafälten kan vara olika stora, men det går inte att välja helt fritt, utan man har istället en uppsättning färdiga upplägg att välja mellan.

Informationen som man kan visa, är ganska omfattande, men man är begränsad till vad utvecklaren har valt att implementera stöd för. Med exempelvis en cykeldator från Garmin, har man tillgång till en appbutik, med appar från tredjepartsutvecklare.

I SuperCycle finns det såklart stöd för det mest grundläggande, som aktuell hastighet, genomsnittlig hastighet, maxhastighet, aktuell distans, aktuell tid för aktivitet, aktiv tid, takt och genomsnittlig takt. Men det finns också stöd för att visa klockan, batteristatus, information om höjdmeter, vägmätare och att visa uppskattad kaloriförbränning, med mera.

I appen kan man—helt valfritt—ange sin ålder, kroppslängd, kroppsvikt och även vikt på sin cykel. Data, som jag får anta, är data som används för att räkna ut den uppskattade kaloriförbränningen när man cyklar.

Det finns också profiler att tillgå. Om du har flera cyklar, exempelvis en stationär cykel, kan du ha en egen profil för just den cykeln, där bland annat GPS-funktionaliteten är avstängd. Statistik och mål finns också att tillgå, men det är inget som jag har kollat närmare på. För statistik och mål använder jag andra tjänster.

Navigation

Det finns stöd för navigation via karta, om än en grundläggande navigation, men fullt tillräcklig för att använda användbar. Navigationen fungerar genom att man importerar en färdig rutt i form av en GPX-fil. Det är möjligt att det finns stöd för andra filtyper, men jag har inte hittat någon information om det.

Det finnas även stöd för “turn-by-turn navigation” (‘sväng-för-sväng-navigering’ på svenska?), med både röst- och ljuduppmaningar. Jag har själv aldrig använt det, eftersom att kartan visar rutten och vart jag är på kartan, vilket är tillräckligt för mig. Om jag vill ha mer avancerad navigation använder jag oftast Organic Maps och OsmAnd~.

De kartor som stödjs, är Google Maps, OpenStreetMap, OpenTopoMap och CyclOSM. Dock är det bara Google Maps, som är någorlunda användbar, om man vill använda kartan i nattläget. De andra kartorna blir tyvärr näst intill obrukbar med nattläget.

Om man cyklar när det är mörkt ute, vill man inte ha en stor ljus skärm som bländar en, men man vill ju också ha en karta där man faktiskt kan urskilja någon form av information.

Bluetooth och tillbehör

SuperCycle har stöd för de flesta tillbehör som använder Bluetooth, vilket inkluderar prylar som olika kraft-, puls- och kadensmätare. Jag har exempelvis kopplat ihop min Garmin Speed Sensor 2 till SuperCycle.

Tredjepartstjänster

Det finns stöd för Strava och TrainingPeaks. Strava betyder “sträva” på svenska, och är en tjänst som påminner lite om sociala medier för friskusar. Man för helt enkelt statistik över sina aktiviteter, som kan vara allt från cykling och promenader till tennis.

Jag använder Strava, främst för att hålla koll på hur mycket jag cyklar, när jag cyklar och vart jag cyklar. Man får också tillgång till en “heatmap” (Jag vet inte vad det heter på svenska?), som visar vart jag och andra har varit. Vilket kan vara trevlig information att tillgå, för att hitta nya vägar och rutter att utforska.

En annan sak som jag gillar med Strava, är att tjänsten kan matcha liknande rutter med varandra, vilket innebär att jag kan enkelt kan jämföra statistik för exempelvis mina pendlingar till jobbet. Och om man har vänner på Strava, kan man hålla koll på varandra, sätta upp mål och tävla med varandra. Tyvärr har jag inga vänner som är vidare intresserad av cykling. :)

Det finns mycket mer att skriva om Strava, men det får bli ett eget inlägg i sådana fall. Gällande TrainingPeaks, har jag aldrig kollat närmare på den tjänsten. Men upplägget tycks vara ungefär lika, att man kan planera, logga och analysera sin träning där.

Att tänka på om man vill använda sin telefon som en cykeldator

Om man vill använda sin telefon som en cykeldator, behöver man ett sätt att fästa telefonen på styret. Visst. Man kan ju ha den i fickan, men det blir lite bökigt om man behöver ta fram och titta på den i tid och otid.

Jag personligen använder ett billigt fäste för 299 kr från Kjell & Company. Det är inte vidare snyggt, och det skramlar dessutom en del om man inte har telefonen monterad i den. Men hållaren är åtminstone robust, säker och billig.

Jag har under mina +300 mil med fästet, både frivilligt och ofrivilligt, utsatt det för kraftiga stötar och smällar från både hopp och vurpor. Telefonen har alltid suttit säkert på styret, och vare sig hållaren eller telefonen, har någonsin tagit skada. Därmed inte sagt att det aldrig kan hända något med telefonen.

Om man däremot är okej med att betala lite extra för premiumhållare, finns det lite bättre alternativ. Bland annat SP Connect, erbjuder mer eller mindre ett helt ekosystem av tillbehör och olika alternativ för hur man vill montera sitt fäste. De har både universella och modellspecifika lösningar till både cykeln, bilen och annat.

Något annat som är viktigt att tänka på, innan man ger sig ut med telefonen på styret, är att ju mer man använder telefonen, desto mer slitage blir det på batteriet. Cyklar man dessutom på vintern, kommer batteriet att prestera märkbart sämre, på grund av hur batterier fungerar i kyla.

Vintern som var, hade jag min då fyra år gamla telefon. Batteriet på den, kunde försvinna på några timmar, om det var minusgrader ute.

Sedan behöver man tänka på att skydda telefonen mot vatten. Även om många telefoner idag är “vattentäta”, är det mig veterligen ingen tillverkare som tar något ansvar för eventuella skador som kan uppstå när telefonen utsätts för fukt.

Ett billigt sätt att skydda telefonen, är att man har med sig en liten plastpåse. Det brukar jag köra med. Det är allt annat än snyggt, men det är en billig och enkel lösning som fungerar. Annars finns det alltid vattentäta telefonhållare för cykel. SP Connect erbjuder universella fodral och modellspecifika skydd, som enligt mig, är lite mer praktiska och snyggare än många andra alternativ.

Tillägg

2023-07-20: @gustav@jkpg.rocks upplyste mig om att vibrationer kan skada den optiska bildstabiliseringen (OIS) som finns i vissa telefoner. Men att just SP Connect har en vibrationsdämpande modul, som enligt dem själva, reducerar upp till 60% av vibrationerna.

Just den här väskan, huserar främst energi, både till mig själv och till min telefon. Energi är något som jag vill ha lättillgängligt när jag cyklar.

Jag valde en specialgjord väska från det svenska företaget L’ Ateljé. Det är en mindre företag som tillverkar handgjorda väskor, efter kundens önskemål. De är dessutom bara marginellt dyrare än massproducerade alternativ. En topprörsväska ligger på 700 kr, medan en halvramsväska och en helramsväska, ligger på 1200 kr och 1500 kr.

Just min väska består av två tyger; X-Pac från Sea To Summit och Ecopak från Challenge Outdoor. Båda tyger är, enligt tillverkarna, vattentäta. Min erfarenhet är dock att det snarare handlar om olika grader av vattenavvisande egenskaper.

Jag valde att min väska skulle vara brun, med detaljer i svart och orange. Jag tycker att de är tre färger som matchar varandra bra. Och min cykel råkar ju dessutom vara orange.

Väskan känns gedigen. Den håller formen bra, oavsett om den är tom, eller välfylld. Det finns nämligen plastdetaljer, i väggarna på väskan, som ser till att den håller formen när den är tom. I botten finns det också cellplast, som hjälper till att dämpa något.

Dragkedjan är vattenavvisande, och jag upplever att den håller en god kvalitet. Det är inga problem att vare sig öppna eller stänga väskan med bara en hand, medan man cyklar. Och en trevlig detalj gällande dragkedjan, är att det finns ett litet skyddande gömställe för dragkedjan, vilket hjälper till att hålla väskans innehåll fritt från vatten.

Inuti väskan hittar man ett stort fack och två mindre sidofack. Sidofacken är lämplig förvaring för bland annat nycklar och andra mindre föremål, som man gärna vill hålla borta från en ömtålig telefon.

Väskan fästs på ramen med hjälp av tre spännen. Två kardborreband på undersidan (som har gummibelägg på undersidan av väskan), och ett tredje spänne med ett klassiskt klicklås i plast, som man fäster runt styret.

Om man vill köpa en egen väska, får man kontakta L’ Ateljé, via e-post på latelje@outlook.com. Alternativt leta upp dem på Facebook och Instagram. De har tyvärr ingen hemsida att tillgå.

Det visade sig att när man monterar en disk via fstab, blir GVFS (GNOME Virtual file system) lämnad utanför, och visar därför inte disken i min filhanterare. Det gick dock enkelt att lösa genom att använda flaggan x-gvfs-show för min disk i fstab:

UUID=<UUID>    /mnt/hdd0    ext4 defaults,x-gvfs-show    0 2

Ni får ha lite överseende med titeln. Andra förslag mottages tacksamt.

Om du använder dig av skalet Bash, lägger du till följande kodsnutt i i filen ~/.bash_profile, och om du använder dig av ZSH, lägger till kodsnutten i filen ~/.zprofile:

# Start X at login
if [ -z "${DISPLAY}" ] && [ "${XDG_VTNR}" -eq 1 ]; then
  exec startx
fi

Om du använder dig av skalet Fish, lägger du till följande kodsnutt i filen ~/.config/fish/config.fish:

# Start X at login
if status is-login
    if test -z "$DISPLAY" -a "$XDG_VTNR" = 1
        exec startx -- -keeptty
    end
end

Detta förutsätter att du loggar in via TTY1, och att du har en fungerande konfiguration med xinit. I Gentoo heter paketet x11-apps/xinit. I filen ~/.xinitrc, behöver du sedan lägga till raden exec <ARGUMENT>. Om man använder exempelvis fönsterhanteraren i3, blir kommandot exec i3.

Eller? Är det verkligen sant?

Vi vet ju redan att människan inte kan hantera flera saker samtidigt, eller “multi tasking” som det populärt kallas på svengelska idag. Många tycks tro att de kan hantera flera saker samtidigt, och att det dessutom är en färdighet som man kan träna sig till att bli bättre på. Men tyvärr är det inte sant. För oavsett vad vi vill tro, är vi bara olika dålig på det. Man har kommit fram till att vi i bästa fall blir 20% sämre och i värsta fall, upp emot 40% mindre effektiva när vi försöker göra flera saker samtidigt.

Och ju mer jag tänker på det, desto mer övertygad blir jag, att virtuella skrivbord gör mer skada än nytta, om man inte är väldigt eftertänksam med hur man använder dem. Jag bestämde mig därför att bara använda två virtuella skrivbord. Ett primärt och ett sekundärt skrivbord.

Med två skrivbord har jag möjlighet att jobba med vissa saker som ibland underlättar om man enkelt kan växla mellan två klienter som var för sig, nyttjar hela skrivbordets yta. Ett exempel på det skulle kunna vara när jag tidigare idag, planerade ett inköp av cykelrelaterade saker. På ena skrivbordet hade jag webbläsaren och på det andra skrivbordet hade jag min textredigerare, med långa rader av text och länkar. Att knöla ihop de klienterna bredvid varandra på ett och samma skrivbord, var i det här fallet inte vidare önskvärt. Texten i textdokumentet hade blivit oläsligt.

Jag upptäckte snabbt flera fördelar med att bara ha två virtuella skrivbord. Jag behöver ju ingen panel som visar vilka aktiva skrivbord som jag har något på, vilket i sin tur också innebär ännu mindre distraktioner! Allt jag ser på skrivbordet är mina klienter. Jag kan nu också enkelt ‘tabba’ mellan de två skrivborden, jag behöver inte längre använda $MOD+<N>.

En liten nackdel med att inte ha någon panel, är att jag inte kan se tiden, men det har jag löst genom att lägga till export RPROMPT=$'%F{white}%*%f' för mitt skal, vilket gör att tiden visas på höger sida i jämnhöjd med prompten.

I början med mitt förändrade arbetsflöde—precis som när jag för några år sedan gick från tre till en bildskärm—kändes det först lite klaustrofobiskt. Men efter bara någon timme, hade jag blivit van, och jag kunde snabbt se en stor skillnad på både min koncentrationsförmåga och min produktivitet.

Priset är 20 kr plus porto. Rabatt om du köper fler. Allt överskott går till (de få) utgifter som vi har för Linuxkompis. :)

Denna typ av vinyl är dyrare än ‘vanlig’ vinyl och har bara gjorts i en liten upplaga, därav det något högre priset.

Det här blev min tredje flytt, för min svenska närvaro på fediversumet. Jag bestämde mig därför den här gången för att det var dags att köra något eget. Och därmed förhoppningsvis inte behöva byta igen.

Val av server, föll snabbt på GoToSocial. Vilket är en ActivityPub-server, skriven i Go. Det som lockade med GoToSocial—trots att projektet är i ett alfa-stadie och saknar många funktioner—är att det är enkelt och resurssnålt.

Det känns som ett lovande projekt. Och ett av deras filosofier, är just att man ska kunna köra det på en liten Raspberry Pi. Vilket du kan glömma med Mastodon. För även om jag alltid har gillat Mastodon, har det alltid besvärat mig att det kräver helt enorma resurser. Mastodon har inga officiella systemkrav, men för en enmansinstans, pratas det om att 2 GB RAM är absolut minimum. Vilket kan jämföras med de 90 MB som min GoToSocial-instans använder just nu.

En annan sak som jag ogillar med Mastodon, är hur komplicerat det är att sätta upp. Att sätta upp och komma igång med GoToSocial, tog mig däremot bara några minuter.

Mina planer för min nya instans, är att med tiden göra den tillgänglig för alla. Men det blir först när jag känner mig trygg med att allting fungerar som det ska, och när alla viktiga funktioner finns där. Just nu går det exempelvis bara att skapa konton via ett kommando på servern, vilket inte är vidare användarvänligt om man vill kunna bjuda in nya användare och samtidigt ge dem en bra bild av fediversumet.

Om man trots det, vill ha ett konto redan nu, får man gärna vara med och hjälpa mig att testa GoToSocial. Det är bara att höra av sig och fråga om ett konto.

Och om du vill spana in min profil och kanske rent av följa mig på fediversumet, hittar du mitt konto på adressen @hund@gotosocial.linuxkompis.se. Det går också bra att följa mitt konto via ett webbflöde: https://gotosocial.linuxkompis.se/@hund/feed.rss.

Vilket det—till min stora förvåning och glädje—också gjorde! Steam har tydligen stöd för lite skalkommandon, men det enda kommando som jag var intresserad av, var det som kunde startade mina spel:

$ com.valvesoftware.Steam steam://rungameid/<ID>

Och om man använder Flatpak för Steam:

$ flatpak run com.valvesoftware.Steam steam://rungameid/<ID>

Hur man hittar rätt ID för sina spel

I ditt Steam-bibliotek, när du högerklickar på ett av spelen, kommer Steam då att skapa en .desktop-fil för just det spelet i mappen $HOME/.var/app/com.valvesoftware.Steam/Desktop/. I .desktop-filen för ditt spel, hittar du följande rad:

Exec=steam steam://rungameid/<ID>

Som du säkerligen kan gissa, är det just det ID:t som du vill använda dig av.

Mitt Steam-plugin för Rofi

Här är mitt Steam-plugin för Rofi:

Och här har du koden för det:

#!/bin/sh

DIR="/home/$( whoami )/.var/app/com.valvesoftware.Steam/Desktop"

handle_selection() {
  if [ "$1" ]; then
    ID="$(grep -oP '(?<=rungameid/).*' "$DIR"/"$1".desktop)"
    flatpak run com.valvesoftware.Steam steam://rungameid/"$ID" 
    notify-send "Steam" "Launching the game \"$1\""
  fi
}

handle_selection "$( cd "$DIR" || exit; ls -t  | sed 's/\.desktop//' | rofi -dmenu -i -p 'Launch game')"

Om man inte använder Flatpak, får man ta bort delen flatpak run från kommandot.

Mina nya tangenter är inga mindre än enjoyPBT Scandi. Personen bakom designen är amerikansk, men hans inspiration har varit skandinavisk dekor för barn. Som den svenska skogsmulle jag är, kan jag inte annat än att bara älska de naturnära motiven och dova färgerna.

Som alltid med enjoyPBT, är det en Cherry-profil, där plasten är av typen PBT (Polybutylene terephthalate), texten är av typen pigmentsublimering (förkortas oftast “dyesub” på engelska) och tjockleken ska vara 1,5 mm, om de inte ändrat något.

Jämfört med ABS, är PBT en UV-resistent och mer slittålig plast, som bättre står emot oljan som våra fingrar utsöndrar. Vanligtvis använder man sig av ABS-plast för tangenter, vilket är både billigare och enklare att tillverka. Dock är ABS-plast känslig för både UV-strålning och oljan på våra fingrar, vilket resulterar i att tangenterna snabbt får en blank yta och med tiden gulnar även plasten. Detta är såklart min personliga åsikt, men gul och spegelblank plast, är både fult att titta på och obehagligt att skriva med.

Sublimering innebär att man använder värme för att impregnera plasten med färgpigment. Eftersom att sublimering färgar plasten, går det inte heller att nöta bort texten.

Anledningen att det tog 1,5 år att få mina tangenter, var delvis för att det var ett så kallat gruppköp. Förväntad väntetid var drygt ett år, men på grund av lite ändringar i sista stund, och för att världen har varit lite upp och ner de senaste åren, drog det ut lite på tiden innan produktionen kunde komma igång.

För tangenterna, med det nordiska stödet och novelty-tangenterna (de i olika färg med ikoner), fick man betala cirka 1500 kr. Vilket är ett rätt standardpris för specialgjorda tangenter idag. Det finns vissa återförsäljare som har extra för de som inte var med på gruppköpet. Dock får man räkna med att de kostar lite extra och att de kan ta slut ganska fort.

Jag har de senaste 6 åren, haft gråa blanka tangenter. Därför ska det bli roligt med nya tangenter, som har både en klick färg på sig och som dessutom har stilig text.

Specifikationer

Här är specifikationerna för mitt tangentbord:

Dock blir det ett problem för mig, då jag också har valt att använda syntaxmarkering för mina konfigurationsfiler för ZSH. Det vill säga alla filer med filtypen zsh.

Men i det här fallet är det ju inte en konfigurationsfil som jag redigerar, utan bara en buffer som innehåller det kommando jag håller på att skapa. Exempelvis det här kommandot:

Med syntaxmarkering påslagen, kan jag inte se eventuella felstavade ord, eftersom att de är markerad med orange text. Detta har jag nu (äntligen) löst med följande kommando i min konfigurationsfil för Neovim:

autocmd BufReadPost zsh*.zsh set syntax=off

Jag upptäckte att varje buffer får ett filnamn i stil med zshhjHZM0S.zsh. Mig veterligen har jag inga filer som börjar med zsh och slutar med .zsh. Det är kanske inte den snyggaste lösningen, men det är den enda lösning som jag har hittat hittills.

$ setxkbmap se

(Om kommandot inte finns, saknar du troligen rätt paket. I Gentoo heter det x11-apps/setxkbmap.)

Nackdelen med setxkbmap är att ändringarna bara gäller för den sessionen. En mer permanent lösning är att skapa en konfigurationsfil i mappen /etc/X11/xorg.conf.d.

Man kan döpa filen till vad man vill. Jag har valt att döpa den till 00-keyboard.conf och min konfigurationsfil innehåller följande:

Section "InputClass"
        Identifier "My Keyboard"
        MatchIsKeyboard "True"
        Option "XkbLayout" "se"
        Option "XkbOptions" "compose:rctrl"
EndSection

Det enda som är ett krav att ha med är Identifier. Allting annat är valfritt. MatchIsKeyboard ser till att den bara matchar tangentbord. XkbLayout ser till att mitt tangentbord är på svenska och XkbOptions med compose:rctrl ser till att min Compose-tangent är min högra Ctrl-tangent.

Om man använder ett annat upplägg som Dvorak, behöver man själv ange det:

Option "XkbVariant" ",dvorak"

Man kan också ange en specifik modell:

Option "XkbModel" "pc104"

Om du är osäker på vad ditt språk, upplägg eller vad din modell heter, kan du kika i filen /usr/share/X11/xbk/rules. För mig är filen på 1003 rader, men här är en liten del av innehållet:

! model
  pc86            Generic 86-key PC
  pc101           Generic 101-key PC
  pc102           Generic 102-key PC
[...]

! layout
  us              English (US)
  af              Dari
  ara             Arabic
[...]

! variant
  chr             us: Cherokee
  haw             us: Hawaiian
  euro            us: English (US, euro on 5)
[...]

Om du bara vill ha svenska och har ett helt vanligt tangentbord, behöver du bara ange språket. Även fast jag har ett litet kompakt tangentbord, behöver jag ändå inte ange något speciellt upplägg.

Jag har använt mobiltelefoner sedan urminnes tider. Jag har (med handen på hjärtat) aldrig tagit sönder någon av mina telefoner. Nåja. Om man nu bortser från några mindre kosmetiska repor på telefonen (aldrig på skärmen). Och att jag en gång blev av med ett batteri när jag tappade min dåvarande Ericsson GH388.

Jag stod på en brygga och fiskade. När jag skulle ta upp telefonen, fumlade jag till och tappade telefonen på bryggan. Fallet gjorde att batteriet (som på den tiden var större delen av bakstycket på telefonen) lossnade. Jag hade turen på min sida, för telefonen stannade kvar på bryggan. Dessvärre tog batteriet sig ett dopp i vattnet.

Den olyckan var rätt harmlös. Ett nytt batteri och allt var i sin ordning igen. Den nya olyckan med sprucket skärmglas har däremot gjort mig upprörd. Jag är upprörd över att jag har lyckats spräckt skärmglaset. Jag trodde aldrig att det skulle hända mig. Jag är ju inte en slarvig person! Jag är ju den ordningsamma personen som vårdar och tar väl hand om mina prylar med stor respekt.

Olyckan skedde hemma. Min telefon låg vid bordskanten, medan jag höll på att barnsäkra köket. Plötsligt fick telefonen ben och sprang över kanten. Eller något. Jag vet ärligt talat inte vad som hände. Jag vet inte hur telefonen kunde ramla ner, eller hur displayglaset kunde ådra sig de skador som det fick. Det var ju bara ett midjehögt fall ner i golvet hemma?

Min telefon är en Google Pixel 3a, vilket innebär—om man ska se det på den ljusa sidan—att den inte är direkt ny. Den har i skrivande stund, lite över 3 år på nacken. Batteriet är inte lika bra som det en gång var. Google har dessutom slutat att stödja telefonen med säkerhetsuppdateringar, vilket innebär att jag behöver använda mig av en så kallad “custom ROM” för att få säkerhetsuppdateringar.

Telefonen är dock i brukligt skick. Jag kommer att behålla den tillsvidare. Men med all sannolikhet kommer den att bli ersatt med en Fairphone inom något år, när batteriets kapacitet blir ett problem.

Jag borde egentligen ha tänkt lite mer långsiktigt och köpt en Fairphone redan från början. Men vid tidpunkten var jag något stressad. Jag hade inte alls tänkt att köpa en ny telefon, men min dåvarande telefon, en Google Nexus 5X, spontant dog en morgon vid frukostbordet. Det skulle senare visa sig att den drabbats av ett känt hårdvarufel, som slumpmässigt drabbade vissa ägare av just Google Nexus 5X. Att min höll i över 3 år, var tydligen bara ren tur.

Senare samma dag, efter jobbet, gjorde jag rekordsnabb efterforskning och köpte min Google Pixel 3a.

Anledningen till att jag valde en Pixel, och inte en Fairphone, berodde på att kameran var mycket bättre. Vid köptillfället tänkte jag att det var viktigast med en bra kamera.

Idag känner jag nog att det är mer värt att köpa en telefon, vars styrka är att vara bra på det en telefon borde vara bra på. En telefon som dessutom har lång livslängd och där jag som användare, har möjlighet att både kunna reparera och enkelt byta ut batteriet när det blir dåligt.

När det kommer till fotografering, har jag tänkt att jag ska köpa en ‘riktig’ kamera. Det känns mycket mer vettigt, än att kompromissa med en telefon som egentligen inte är bra på att vara en telefon eller en kamera.

Telefonerna duger bra för att kunna föreviga spontana ögonblick och liknande, men en telefon kommer alltid lämna en med mycket att önska. Allra helst när jag är ute och cyklar. Man kan ju glömma att fotografera djur, natur, landskap, eller egentligen vad som helst på lite avstånd. Jag vet inte hur många gånger jag har sett något helt fantastiskt, som en blodröd solnedgång en sen sommarkväll. Man fotograferar entusiastiskt solnedgången med telefonen, och när man sedan förhandsgranskar bilden, ser det mer ut som en dassig och grådisig novembermorgon.

Nåja. Jag borde väl kanske vara tacksam att jag har en kamera i överhuvudtaget att fotografera med till att börja med.

För att komma igång med Snikket, behöver man först och främst ett konto. För att få ett konto på Linuxkompis Snikket-server, behöver man en inbjudan. Det kan man få genom att skicka ett e-postmeddelande till Linuxkompis.

När du har fått din inbjudan, öppnar du länken i webbläsaren. Du möts då av en hemsida som ser ut såhär:

Lite längre ner på sidan finns en rubrik vid namn “Kom igång”. Där finns det länkar samlad till vart du hittar klienten för Snikket. Snikket för Ios finns på Apple Appstore och för Android finns Snikket på Google Play Store och på F-Droid. Installera aldrig Snikket från någon annan källa än dessa tre officiella källor.

När du har installerat klienten, öppnar du webbsidan igen. Bläddra sedan ner till “Appen redan installerad?”. Där hittar du en knapp som heter “Öpnna appen”.

Om du klickar på knappen kommer Snikket-klienten att öppnas. Du ska då mötas av den här vyn:

Börja med att välja ett användarnamn. I mitt exempel valde jag användarnamnet “demo”. Mitt fullständiga användarkonto blir då “demo@snikket.linuxkompis.se”.

Nästa steg blir att välja ett lösenord. Som standard genereras ett kort litet lösenord åt dig, men jag skulle rekommendera att man låter sin lösenordshanterare generera ett något mer säkrare lösenord.

Det sista steget är välja en profilbild. Det här steget är valfritt. Om du vill välja en bild, klickar du på den stora fyrkanten (som i mitt fall är lila med bokstaven “D”), annars klickar du bara på “Hoppa över” om du inte vill ange en profilbild.

Beroende på version av Android, kan du eventuellt bli tillfrågad om batterioptimering. Det vill du inaktivera för Snikket, annars kommer du inte att få notiser om nya meddelanden i realtid.

Nu är allting klart och du är redo att börja snacka med dina vänner! Om du vill lägga till en kontakt, klickar du på den runda knappen i det högra nedre hörnet med ett plustecken på:

Du är alltid välkommen att ansluta dig till Linuxkompis gemenskap via Linuxkompis publika gruppchatt på linuxkompis@groups.snikket.linuxkompis.se. Läs gärna Linuxkompis regler och riktlinjer om du har några funderingar.

På portalen för Snikket på snikket.linuxkompis.se kan du sedan begära ett nytt lösenord om du tappa bort det, men du kan även exportera din data, om du bara vill ha en extra kopia eller om du skulle vilja flytta till en annan Snikket-server.

Har du några frågor eller funderingar är bara att kontakta Linuxkompis.

Mitt nya tangentbord har ett nytt kretskort som enkelt programmeras i realtid med ett grafiskt gränssnitt. Med mitt gamla kretskort behövde jag skriva kod, kompilera koden och slutligen flasha den själv.

Det nya bygget är också mycket mer prisvärt än det förra, näst intill billigt med tanke på det är ett så kallat specialbygge (som det så fint heter på svenska) med avsevärt högre byggkvalité och fler funktioner än vad man kan hitta på butikshyllan.

Jag har beställt delar från flera olika butiker och jag har inte räknat på kronan vad allting hamnade på. Mitt resonemang har varit att jag behöver ett bra tangentbord, då finns det vissa saker som jag inte tummar på. De delar som jag har valt att köpa har varit förnuftigt prissatt, både i relation till vad man får för pengarna och vad som är ett rimligt pris för ett tangentbord. Jag skulle gissa på att allting (exklusive tangenter och kabel) hamnade på strax över 2000 kr. Vilket jag anser vara prisvärt.

Specifikationer

Här är alla delar som jag har använt mig av:

Kretskortet

Kretskortet heter Aves 60, vilket råkar vara min egna produkt. Det kommer med ett klassiskt ISO-upplägg, delad Shift-tangent på höger sida och det har även hotswap-sockets. Hotswap innebär att man inte behöver löda fast brytarna.

Kretskortet finns inte att köpa i skrivande stund, men min förhoppning är att kunna få ut det till återförsäljare senare i år.

Stöd för QMK, VIA och VIAL

QMK, VIA och VIAL är egentligen samma sak, men med olika utföranden. Jag skrev om mitt upplägg på mitt tangentbord och hur jag använder QMK på mitt gamla kretskort för ett par år sedan. VIA och VIAL är baserat på QMK, men använder sig av ett grafiskt gränssnitt som låter dig göra ändringar till tangentbordet i realtid. Du behöver inte kompilera och flasha något som du behöver göra om du bara använder QMK.

VIA och VIAL gör som sagt samma sak. Det som skiljer dem åt är att VIA är proprietär mjukvara, medan VIAL är baserat på öppen källkod (GPL 2.0). VIA var först ut och därför vunnit en del marknadsandelar på det.

Jag har valt att stödja båda eftersom att de flesta i tangentbordsgemenskapen använder VIA. Jag personligen använder och förespråkar såklart VIAL alla dagar i veckan.

Brytarna

Jag har i alla år använt Gateron Red. Jag tycker att de är bra och prisvärda brytare. Gateron har genom åren släppt en hel del olika brytare av alla dess slag i varierande prisklasser, men tyvärr har nya linjära brytare med lättare fjädrar lyst med sin frånvaro.

När Gateron—äntligen—kom med hela två lätta linjär brytare—som dessutom var fabrikssmorda—blev jag givetvis genast sugen på att testa dem. De två nya modellerna heter “G Pro White Linear Silver” och “Pro Red”. De har en tyngd på 38 gram och 45 gram.

Efter att jag har använt dem i några månader kan jag konstatera att de är väldigt bra. Det märks stor skillnad på dessa två och motsvarande ‘standardmodell’ som inte är smorda. Dessa har ett något dämpat ljud och de är båda mycket lenare att skriva med. Jag kan fortfarande inte bestämma mig vilka jag gillar mest, men det lutar nog åt de på 38 gram.

Tangentstabilisatorerna

Jag valde de omåttligt populära “screw-in” tangentstabilisatorerna från DUROCK. Det visade sig att de skulle vara ljusår bättre än de jag hade innan från GMK. Efter att ha försiktigt smörjt dem med lite med fett, låter de som ljuv musik när man hamrar på dem. Och eftersom att man skruvar fast dem behöver man inte heller oroa sig för att de ska lossna.

Tangenterna

Jag valde att återanvända mina gamla tangenter, som jag har använt dagligen sedan jag köpte dem för mer än fem år sedan. Tack vare att de är gjorda i PBT-plast är de fortfarande i ett bra skick.

Dessa tangenter kommer dock att bytas ut mot EnjoyPBT Scandi (förhoppningsvis) snart! Det var ett gruppköp med dem förra året och de ska tillverkas vilken dag som helst, om nu allting går som planerat.

Chassit

Mitt gamla chassi var ett klumpigt högprofilschassi med en vikt på drygt 1 kilo, med en handledsknäckande vinkel på 5 grader. Jag köpte det för att jag var lite otålig och för att jag skulle prompt ha ett svart högprofilschassi i aluminium på den tiden.

Mitt nya chassi är en lågprofilmodell med en snäll vinkel på 0°. Jag hade föredragit en högprofilmodell, men de finns inte att få tag med en vinkel på 0°. Nu när jag sitter med det framför mig tycker jag att det här chassit ändå ser helt okej ut. Det hade varit snyggare med svarta brytare nu när man ser dem, men funktion måste gå alltid gå före form.

En dag fick jag för mig att den enklaste lösningen i världen också kan vara den (för mig) bästa lösningen; en helt vanlig textfil med lite passande formatering i Markdown.

Det skulle faktiskt visa sig vara en riktigt bra lösning, då jag jag flera år senare fortfarande håller fast vid samma enkla textfil för min att göra-lista och jag kunde inte vara mer nöjd. Jag har dock genom åren testat några olika typer av formateringar för texten i min att göra-lista, men jag kom slutligen fram till att en enkel numrerad lista är vad som fungerar bäst för mig.

$ cat todo.txt
1. Planera dagen! :)
2. Kolla e-post.
3. Kolla kalender.
4. Var kreativ! Rita eller skriv.

Jag föredrar en numrerad lista över en onumrerad för att jag då kan bättre se när antalet punkter minskar allt eftersom att jag kan peta saker när de är gjorda.

(Och för er som undrar, de första fyra punkterna är stående punkter. Det finns egentligen mycket mer saker på min lista, men det är inget som behövs tas med för att visa hur min att göra-lista ser och fungerar.)

Min att-göra lista på telefonen

På min telefon använder jag textredigeraren Markor, vilket är en avancerad textredigare (iallafall för att vara ett program till telefonen) med stöd för bland annat Markdown-syntax och andra Markdown-specifika funktioner som underlättar en hel del. På den andra bilden kan man i nederkant se ett verktygsfält med olika genvägar till diverse Markdown-specifika funktioner. Vad som ska visas och i vilken ordning de ska vara i kan man välja helt själv.

Jag gillar också att jag genom att långtrycka på genvägen till Markour på hemskärmen kan välja att öppna något av de senaste dokumenten, samt att det finns en snabbdelningsfunktion som gör att jag kan dela information via Androids inbyggda delningsfunktion till ett specifikt dokument, vilket i mitt fall är filen tmp.txt. I den filen sparar jag bland annat webblänkar som jag vill läsa vid ett senare tillfälle när jag är vid min dator och sitter framför en riktig bildskärm med ett riktigt tangentbord.

Det jag däremot inte gillar med Markour är att den med större filer blir väldigt långsam efter bara en liten stund, att skriva något kan ta någon sekund innan det registreras och jag behöver då avsluta dokumentet och öppna det på nytt. Sedan gillar jag inte att Markour inte respekterar Androids inbyggda nattläge, utan istället utgår från ett klockslag som inte går att ändra på. Tydligen är det morgon klockan 9, och när det är kväll har jag ingen aning om. Jag kan dock tillägga att mina dagar börjar långt innan klockan 9, att det snarare är att jag vid den tiden på morgonen redan har hunnit fika två gånger.

Jag tog iallafall upp det med utvecklaren en gång och försökte förklara att det kan vara en god ide om Markour respekterar nattläget i Android och att det också är i linje med Googles riktlinjer för hur en Android-applikation bör fungera, men jag möttes tyvärr bara av en högst otrevlig attityd och totalt motstånd.

Min att-göra lista på datorn

På min dator använder jag som alltid textredigeraren Neovim, vilket är en textredigerare som jag använder till allt som har med textinmatning att göra. Det finns helt enkelt inget annat alternativ som kommer nära Neovim för mig.

Jag har också skapat två alias för mitt skal som jag döpt till todo och tmp. Dessa två alias fungerar som genvägar och öppnar min att göra-lista och mitt snabbdelningsdokument i Neovim.

Det ska också nämnas att Markour och Neovim själva hanterar numreringen när jag lägger till och tar bort inlägg. För att det ska fungera i Neovim använder jag mig av tillägget Bullets.vim.

Synkronisering mellan enheter

För att synkronisera mina filer använder jag mig av Syncthing, vilket är en krypterad “peer-to-peer” applikation för filsynkronisering. Jag gillar Syncthing för att man inte behöver någon server i molnet, man installerar bara klienten på de enheter som man vill synkronisera filer mellan och kopplar sedan ihop dem med hjälp av en unik kod. Själva ‘upptäckandet’ av enheterna kan ske via deras servrar, men om man inte vill ansluta till någon tredjepart i överhuvudtaget går det bra att göra en “broadcast” på det lokala nätverket. All filsynkronisering sker som sagt alltid direkt mellan enheterna, ingen tredjepart är någonsin inblandad i den delen.

Analogt anteckningsblock som komplement

Som komplement använder jag också ett litet pappersbaserat anteckningsblock. Det är inte alltid det är lämpligt att ta fram telefonen när man är på jobbet eller kanske vid någon social sammankomst. Vid en senare tillfälle brukar jag digitalisera mina analoga anteckningar för att ha dem samlad på ett och samma ställe.

Snikket är en enkel och säker meddelandetjänst med stöd för krypterade textmeddelanden, röst- och videosamtal. Det finns även stöd för gruppchattar och att skicka både bilder och andra filer. Snikket kan kort och gott göra allt man kan förvänta sig från en modern meddelandetjänst idag, det finns ingen anledning att tråka ut er med precis alla tekniska detaljer här. Jag vill bara få med det viktigaste för att inte tråka ut er.

Snikket är baserat på öppen källkod och är dessutom både decentraliserat och federerat, vilket innebär att man—om man vill—kan sätta upp en alldeles egen server. Alla kanske inte vill eller kan dock, vilket är anledningen till att vi på Linuxkompis tillhandahåller en publik server till de som vill använda det, men som inte kanske inte kan eller vill sätta upp en egen server.

Alla Snikket-servrar kan i sin tur kommunicera med varandra, precis så som e-post fungerar (exempelvis Gmail till Outlook). Det går dock att begränsa enskilda konton att de bara ska kunna prata med användare från samma server, vilket kan vara en god idé om man har yngre barn man vill skydda från okända människor.

Målet med Snikket är att erbjuda en klient till alla stora plattformar, där varje klient har ett enhetligt varumärke, terminologi och uppsättning funktioner. På serversidan är målet att erbjuda en server som är enkel att sätta upp, underhålla och som tillhandahåller alla nödvändiga funktioner för Snikket.

Bakom Snikket finns det icke vinstdrivande företaget Snikket Community Interest Company. Projektet är skapat av en brittisk utvecklare vid namn Matthew Wild. Matthew var trött på att hans familj endast använde sig av WhatsApp, en proprietär och integritetskränkande meddelandetjänst från Facebook. Matthew är precis som vi, en förespråkare av XMPP, vilket är ett öppet och standardiserat protokoll med mer än 20 år på nacken. Men eftersom att XMPP är omständligt och inte helt lätt att komma igång med för tekniskt obevandrade människor, bestämde sig Matthew för att göra något åt situationen. Han förstod att om han någonsin skulle få över sin familj till något som XMPP, som är säkert och respekterar deras integritet, behöver det vara enkelt och bara fungera direkt ur lådan. Han bestämde sig därför för att skapa en ny och bättre version av XMPP, som skulle vara både enkelt att komma igång med och att använda.

Nybörjarvänligt

För att komma igång med Snikket behövs en klient och ett konto. Ett konto behöver bara bestå av ett användarnamn och ett lösenord. Varken mer eller mindre. Att skapa ett konto tar bara några sekunder och kan göras direkt via klienten eller via hemsidan.

För att kunna skapa ett konto på en server behöver man en inbjudan. En inbjudan består av en länk till en webbsida som tydligt och koncist förklarar vad man behöver veta och vad man behöver göra för att skapa ett konto.

Som bilden visar, förklarar den vart man kan hitta klienterna och att man kan skapa sitt konto direkt via klienten eller hemsidan om man inte har tänkt att använda Snikket på sin telefon.

För att göra Snikket ännu enklare och mer välkomnande för vänner och familj, erbjuder Snikket något som kallas för cirklar. När den ansvarige för Snikket-instansen skapar en inbjudningslänk kan denne välja att inbjudan ska tillhöra en cirkel. Ett exempel på detta var när jag fick över min familj på min privata Snikket-server. Då såg jag till att alla tillhörde en cirkel vid namn “Familjen”. När de skapat sina konton hade de då automatiskt tillgång till en gruppchatt vid namn “Familjen”, samt att de hade varandra på sin kontaktlista från början utan att behöva lägga till varandra. Cirklar är inte något som Linuxkompis erbjuder då vår server är publik och tillgängliga för alla.

Tryggt och säkert

Som standard är totalsträckskryptering (“end-to-end encryption” på engelska) aktiverat. Det innebär att det är bara du och den du pratar med som kan ta del av er konversation—ingen annan—vare sig någon på Linuxkompis eller en eventuell hackare som kommit åt vår server. Däremot är det viktigt att skydda sin telefon och dator. Om någon får tillgång till någon av dina enheter är det ju möjligt att de kan läsa vad ni pratat om i vilket fall som helst.

Enkelt att sätta upp

Snikket uppmuntrar till att familj och vänner ska ha sin egna server som de själva har kontroll över, att inte överlåta allt ansvar och all sin privata data till företag som bland annat Facebook, vars affärsmodell är att samla in data om dig och sedan sälja den till tredje part. Därför är Snikket designat för att vara enkelt att själva komma igång med på en egen server.

Om man inte vill använda sig av en publik Snikket-server som den som Linuxkompis erbjuder, har man två alternativa vägar att gå om man vill ha en egen server. Om man har grundläggande kunskaper i serveradministration är det som sagt enkelt att komma igång med en egen Snikket-server, men om det inte känns som ett alternativ, kommer man att kunna betala Snikket själva för att de ska tillhandahålla en privat server åt dig i framtiden. Det finns inget offentligt pris på den tjänsten i skrivande stund, men det ska vara en förmånlig prissättning när det kommer.

Om man väljer att sätta upp en egen Snikket-server, sker installationen med hjälp av Docker. Allt som krävs då är ett fåtal enkla kommandon och några minuter av din tid. Deras snabbstartguide innehåller allt du behöver veta för att komma igång med din egna server.

Klienter

Det finns idag klienter för Android och Ios. Du hittar dessa klienter via följande programbutiker:

• Google Play Store
• Apple Store
• F-Droid

Det finns planer på att även erbjuda klienter för datorer och webben. När de blir verklighet kommer vi att skriva om det på vår hemsida.

Inofficiella klienter

Eftersom att Snikket är baserat på XMPP, går det bra att använda en XMPP-klient för Snikket om man gärna vill använda det på en plattform där det inte finns officiellt stöd idag.

Snikket är fortfarande i ett beta-stadie

Även om Snikket idag är i ett fullt fungerande skick och alla viktiga funktioner finns där, får man vara uppmärksam på att Snikket fortfarande är i ett beta-stadie. Det kan finnas funktioner som fortfarande saknas och det kan finnas saker som behöver justeras och förbättras.

Med det sagt, jag har själv kört Snikket på en privat server för min familj sedan flera månader tillbaka. Det har fungerat bra för oss och jag känner mig fullständigt trygg med att byta ut Linuxkompis XMPP-server mot Snikket redan idag.

Linuxkompis och Snikket

Linuxkompis erbjuder idag en Snikket-server på adressen snikket.linuxkompis.se. Om du önskar ett konto går det bra att kontakta Linuxkompis. Glöm inte bort att läsa Linuxkompis integritetspolicy innan du skapar ditt konto.

Den senaste tiden har jag dock saknat att skriva på svenska, men jag har inte riktigt kunnat bestämma mig för vad jag vill göra; att fortsätta skriva på engelska, att gå över till svenska eller att fortsätta med båda samtidigt. Efter en tids funderande jag har kommit fram till att min svenska webblogg ska vara den primära av de två. Jag kommer därmed att skriva på svenska och sedan översätta (de flesta) inläggen till engelska vid tillfälle, med undantag för vissa specifika inlägg.

Jag började en gång med den engelska webbloggen för att kunna förbättra både min gamla skolengelska och mitt självförtroende, vilket är något som jag har lyckats bra med. Mina engelska språkkunskaper har blivit bättre, men jag är långt ifrån färdig med dem. Jag saknar dock också att skriva på svenska och att utveckla mina språkkunskaper. Därav min plan att återigen ge den här webbloggen lite kärlek.

tl;dr: Jag kommer att ge den här hemsidan lite mer uppmärksamhet i framtiden.

Nytt utseende på hemsidan

Ni kanske också har märkt att min hemsida har ett nytt utseende. Det är en direkt kopia av utseendet på min engelska hemsida. Jag hoppas inte att det förvirrar någon, men jag känner inte att jag vill underhålla två olika teman till mina webbloggar när de ändå gör samma sak.

Om ni hittar något tokigt på den nya hemsidan får ni gärna uppmärksamma mig om det.

Det finns nu stöd för kategorier

Genom åren har det blivit en hel del inlägg här. Och jag har av någon anledning aldrig kommit mig för att kategorisera alla inläggen, jag har bara varit nöjd med att använda etiketter. Detta känns inte vidare hållbart, och jag kommer därför att ge mig på att kategorisera alla inlägg. Ett arbete som kommer att ta tid att ordna.

Här är mitt skript:

#!/bin/bash

path="/home/$( whoami )/.multimc"

handle_selection() {
if [[ $1 ]]; then
    if [[ -d "$path/instances/$1" ]]; then
        touch "$path/instances/$1"
        notify-send "MultiMC" "Launching instance "$1"."
        sh $path/MultiMC -l "$1" &
    else
         notify-send "MultiMC" "No instance called "$1"."
    fi
  fi
}

handle_selection "$( cd "$path/instances"; ls -t -d * | sed '/_MMC_TEMP/d;/instgroups.json/d' | rofi -dmenu -i -p 'MultiMC')"

Om du har några funderingar över hur det fungerar med skript i Rofi har jag skrivit om det i mitt inlägg om Rofi

Man kan manuellt aktivera funktionen med kommandot:

:set colorcolumn=<Värde>

Om man alltid vill ha den visuella markören behöver man lägga till det i sin konfigurationsfil $CONFIG/.nvim/init.vim för Neovim och $HOME/.vimrc för Vim.

Jag personligen vill bara använda mig av den funktionen för vissa typer av dokument och då främst dokument med kod. För att lösa det kan man skapa ett ‘automatiskt’ kommando, även kallat autocmd (eller kort au), vilket innebär att inställnignen bara används när man öppnar filer med angivna filändelserna.

Här i mitt exempel har jag valt att bara använda inställningen för filtyperna sh och py:

au BufWinEnter *.sh,*.py set colorcolumn=80

Ett alternativ till cp kan då vara verktyget rsync, som kanske är mest kopplat till säkerhetskopiering, men som med rätt flaggor också är ett utmärkt och lite mer avancerat alternativ till cp för att säkrare kopiera enskilda filer.

Kommandot jag använder mig av är:

$ rsync -ah --progress <källa> <mål>

Här är ett exempel när jag kopierade filerna för en virtuell maskin över nätverket:

$ rsync -ah --progress VirtualBox/vhost-cloud-new /media/HDD0/
sending incremental file list
vhost-cloud-new/
vhost-cloud-new/vhost-cloud-new.vbox
          3.29K 100%    0.00kB/s    0:00:00 (xfr#1, to-chk=7/9)
vhost-cloud-new/vhost-cloud-new.vbox-prev
          3.29K 100%    3.14MB/s    0:00:00 (xfr#2, to-chk=6/9)
vhost-cloud-new/vhost-cloud.vdi
          3.43G  19%  111.59MB/s    0:02:00

Som exemplet demonstrerar kan rsync visa information för förhändelseloppet i form av bland annat storleken på filerna, aktuell skrivhastighet och uppskattad återstående tid.

Förklaring av flaggorna

Förenkla allting med ett alias

Det är inte alltid enkelt att komma ihåg alla syntax och alla flaggor för rsync, det kan därför vara en god idé att skapa ett alias för det. Jag har ett alias som heter cpr.

cpr='rsync -ah --progress'

Om du inte är bekant med hur alias fungerar kan du läsa mer om det i mitt inlägg om hur man kommer igång med alias.

Att tänka på med rsync och mappar

När du kopierar mappar med rsync måste du vara noggrann med hur du använder och inte använder avslutande snedstreck på mapparna. Om du exempelvis anger källmappen aaa och målmappen bbb kommer rsync att kopiera innehållet från mappen aaa till mappen bbb, men om du däremot anger målet bbb/ kommer rsync att kopiera själva mappen aaa till målmappen bbb.

Det är också extra viktig att vara noga om du använder dig av flaggan --delete, om du skulle använda den i kombination med kommandot rsync --delete aaa bbb innebär det att allting som redan finns i målmappen bbb men som inte finns i källmappen aaa kommer att raderas i målmappen bbb.

Om du vill köpa en eller flera går det bra att kontakta mig via e-post, XMPP och på IRC.

Eftersom att vissa kommandon i skalet ibland kan vara långa och/eller svåra att komma ihåg kan man förenkla kommandot med en genväg, det vill säga att man tillägnar kommandot ett unikt namn som du kör istället för kommandot. Ett exempel är mitt kommando för att uppdatera min dator:

sudo emerge --sync ; sudo emerge --ask --verbose --update --deep --newuse --keep-going y @world

Det kommandot är inte vidare roligt att behöva skriva om eller leta på i historiken varje gång jag vill uppdatera min dator, vad man istället kan göra är att man skapar ett alias för det. I mitt fall heter mitt alias pku (förkortning för “package upgrade”). Och här har vi själva kodsnutten för just det aliaset:

alias pku='sudo emerge --sync ; sudo emerge --ask --verbose --update --deep --newuse --keep-going y @world'

Den raden placerar man i sin konfigurationsfil för sitt skal, vilket vanligast är filen ~/.bashrc om du inte använder ett alternativt skal, vilket du i sådana fall borde ha koll på. Om du skapar ett eget alias behöver du antingen starta om skalet eller läsa om inställningarna på nytt med kommandot source ~/.bashrc för att de nya inställningarna ska börja gälla.

Variabler i skalet

En liten bonus för det här avsnittet är variabler. Förut när jag hade två datorer och innan jag gick över till Gentoo på båda hade jag två olika pakethanterare på dessa datorer. För att kunna använda en och samma konfigurationsfil för båda datorer och även kunna använda samma kommandon för de olika pakethanterarna skapade jag variabler som kollade vilken Linuxdistribution det var och sedan läste in olika alias beroende på vilken dator det var.

I min konfigurationsfil lade jag till den här raden som kontrollerar vilken Linuxdistribution det är och skapar variabeln distro med värdet:

distro=$(cat /etc/*-release | grep --color=NEVER -w 'ID' | cut -c4-)

Värdet för $distro blir exempelvis gentoo för Gentoo och debian för Debian. Jag kunde då omsluta mina alias för pakethanterarna i en if-sats:

if [ "$distro" = "gentoo" ]; then
    alias pku='sudo emerge --sync ; sudo emerge --ask --verbose --update --deep --newuse --keep-going y @world'
    [...]
elif [ "$distro" = "debian" ]; then
    alias pku='sudo apt update ; sudo apt upgrade'
    [...]
fi

Om du har tips på fler intressanta funktioner för nybörjare eller är själv någon som vill vet mer om något är jag alltid tacksam för alla tips och idéer som erfarna användare kanske tar för givet.

Att jag skaffade tre bildskärmar till att börja med berodde helt enkelt på att jag tyckte att det såg häftigt ut, men jag hade också lyckats övertyga mig själv om att det skulle öka min produktivitet. När jag slutade snusa för 7 år sedan bestämde jag mig för att unna mig något extra; två till bildskärmar. Och för er som undrar, jag har idag 7 år senare fortfarnade aldrig rört snus. Vilket är något som jag är väldigt stolt över.

I början var det kort och gott rätt häftigt med flera bildskärmar. Jag inbillade mig att flera bildskärmar var ett måste för en datornörd eftersom att det skulle ju öka min produktivitet med 9999%. Häftigt var det kanske, men det ökade inte min produktivitet. Jag fortsatte dock att inbilla mig det i flera år, tills jag en dag vågade vara ärlig med mig själv och började ifrågasätta allting. Jag hade nämligen börjat att stänga av de två extraskärmarna allt mer för att jag behövde dem inte och jag upplevde dem snarare distraherande.

Jag bestämde mig tillslut en dag för att testa med bara en bildskärm. Jag började med att inaktivera bildskärmarna i mitt operativsystem och lät dem stå kvar på skrivbordet, jag var ju inte riktigt övertygad om den här idén ännu. Till en början kändes det nästan lite klaustrofobiskt, men det tog egentligen inte lång tid innan jag hade anpassat mig till att bara använda en bildskärm och var okej med det.

När jag några dagar senare bar bort mina två extra bildskärmar från skrivbordet och dessutom kunde rensa bort fyra kablar med tillhörande externa nätaggregat under skrivbordet kände jag en stor lättnad. Det kändes lite som om att jag hade fått tillbaka mitt skrivbord, jag kunde se min lampa på skrivbordet igen och jag hade till och med plats för en grön och fin liten krukväxt! För att inte tala om vilken skillnad det gjorde i mitt undangömda ormbo av kablar under skrivbordet. Det var nu väldigt mycket enklare att dammsuga och hålla rent där nere.

Fler skärmar ökar inte din produktivitet

Idag har det gått mer än ett år sedan gick tillbaka till en skärm. Jag är nu helt fullständigt övertygad om att fler bildskärmar förstör mer än vad det hjälper[1]. Det är vetenskapligt bevisat att vi människor bara kan fokusera på en sak i taget. Vi är duktiga på att växla mellan två saker, men vi kan inte göra två saker samtidigt.Vi är skapta att vara lättdistraherad eftersom att det har historiskt sett varit viktigt för vår överlevnad. Om något farligt lurade i gräset var det viktigt att du såg det innan det var för sent. Om du då har en eller flera skärmar med innehåll kommer du att hela tiden vara distraherad och du kommer att utföra ditt arbetet både långsammare och sämre. Det är inte min åsikt, det är fakta baserad på vetenskap. Fakta som jag absolut inte ville kännas vid förut.

1. Det finns givetvis undantag för den regeln. Om du jobbar med något, kanske bildredigering, kan det givetvis finnas fördelar med att ha flera bildskärmar samtidigt. Då kan du exempelvis rita på ena bildskärmen och ha kanske en referensbild på en annan bildskärm som du kan snegla på. Men

Idag när jag skriver det här inlägget gör jag det med min textredigerare NeoVim i helskärmsläget med tillägget Goyo. Det finns just nu ingenting som kan ta min fokus från mitt skrivande. Om jag däremot fortfarande hade haft mina bildskärmar hade jag garanterat tappat fokus flera gånger om.

Mitt skrivbord idag

Jag använder som sagt fortfarande bara en bildskärm. Det råkar också råkar vara samma gamla bildskärm som jag en gång köpte för drygt sju år sedan. Det är en Samsung S24C750. Bildstorleken är 24 tum med en helt okej VA-panel med upplösningen 1920x1080 pixlar. Det hade varit trevligt med något mer högupplöst, men jag känner inget behov av en fysiskt större bildskärm, så denna får leva kvar några år till.

Den röda lådan som bildskärmen står på är en låda med skruvar. Det är inte snyggt, men den har lagom höjd för att bildskärmen ska hamna i rätt höjd för mig och är därmed funktionellt. Jag har tänkt att jag ska ordna något mer passande i trä, men jag har bara inte kommit mig för ännu.

De två andra bildskärmarna har jag sålt till någon annan idag, som jag hoppas kommer att få lika mycket nöje ut av dem som jag en gång fick.

Om du har flera bildskärmar, tycker jag absolut att du ska utmana dig själv med att testa att bara använda en bildskärm, eller åtminstone utmana tanken på det. Och om du är någon som bara har en bildskärm och funderar på att köpa en till, kan jag starkt råda dig till att du kanske tänka till en extra gång innan du bestämmer dig för något.

Ett annat populärt fenomen som jag varit helt ovetandes om är nattgröt, eller “overnight oats” som det populärt kallas på engelska. Även den här gången har jag min partner att tacka för det här tipset. Nattgröt finns i flera olika varianter, men den version jag gör är enkel och kräver bara två ingredienser för grundreceptet. Och även här finns det tid att spara, vilket alltid är extra värdefullt på morgonen.

tl;dr

Till nattgröten behövs bara en del havregryn och lika många delar mjölk (havremjölk i mitt fall). Till en portion använder jag 1 deciliter av vardera. Jag brukar även krydda med lite salt och kanel. Allt blandas och får sedan stå över natten. När jag tar fram det på morgonen brukar jag röra ner en klick rårörda lingon och lite mjölk. Sedan är det klart att ätas som det är.

Innan jag började med nattgröt brukade jag koka min havregrynsgröt varje morgon, men med nattgröten får jag 15 min extra sovmorgon eftersom att jag spar tid på att inte behöva tillreda den och att det dessutom går snabbare att äta den.

Ett problem jag hade med det är att som standard åsidosätter syntaxmarkeringfunktionen i Vim felstavade ord och jag kan därför inte se vilka ord som är felstavade.

Det finns en enkel lösning på det problemet och det är att tillfälligt inaktivera syntaxmarkeringfunktionen i Vim när man redigerar en buffer från zsh. Med hjälp av den här raden i sin konfigurationsfil för Vim kommer det att ske automatiskt:

autocmd FileType zsh set syntax=off

Nästa gång man redigerar en buffer via Vim kommer man nu att kunna se eventuellt felstavade ord.

Förbättrat utseende med supercat

Jag har förbättrat utseendet med supercat, ett alternativ till verktyget cat som låter mig färglägga text med regex.

Kommandot för supercat är spc och för att lista dagens inlägg i färg med supercat är:

spc -c $HOME/.config/supercat/journal $FILE | fold -s -w 120 | grep -A 100 "$DATE"

Min konfigurationsfil för supercat och min journal:

# spc configuration file
#
# col - color (blk, red, grn, yel, blu, mag, cya, whi)
#
#   a - color attribute (console_code)
#         ' ':normal          (0)
#         '-':normal          (0)
#         'b':bold            (1)
#         'u':underline       (4)
#         'r':reverse-video   (7)
#         'k':blink           (5)
#
#   n - number of matches,  (' ':1, '1'-'9':1-9, '0':all)
#
#   t - pattern type
#         'c':chars     (strchr)
#         's':string    (strstr)
#         't':regexp    (regcomp) (convert 10-digit unix time to MMDDHHMMSS)
#         'r':regexp    (regcomp)
#         ' ':regexp    (regcomp)
#
#                    col a n t pattern
#################### ### # # # ########################################
Highlight            blk       (---.*)
Highlight            blu       ([0-9]{4}[-|\/]{1}[0-9]{2}[-|\/]{1}[0-9]{2}.*)

Förenklad inmatning av nya anteckningar

Jag har inte varit helt såld på idén med att behöva öppna filen med Vim, lägga till en rubrik med kommandot \d och sedan mata in texten. När jag blev tipsad om ett journalförande verktyg som heter did, blev jag lite inspirerad att göra samma sak, att man för in anteckningar direkt via kommandoraden:

$ did "Idag cyklade jag jorden runt."

Därför skrev jag ett Bash-script som gör samma sak för min journal. Jag är som sagt ingen programmerare och om du anser att det går att förbättra min kod tar jag tacksamt emot förbättringar.

#!/bin/bash

LC_ALL="sv_SE.UTF-8"
FILE="$HOME/Documents/journal.txt"
DATE="$(date +"%Y-%m-%d | %A" | sed -e "s/\b\(.\)/\u\1/g")"
INPUT="$1"

print_file() {
    spc -c $HOME/.config/supercat/journal $FILE | fold -s -w 120
}

print_today() {
    echo ""
    print_file | grep -A 100 "$DATE"
}

edit() {
    vim "+normal G$" $FILE
}

print_all() {
    print_file | fold -s -w 120 | less +G
}

add_or_print() {
    if [[ -z $INPUT ]]; then
        if [[ -z "$(cat $FILE | grep "$DATE")" ]]; then
            echo "Det finns inga anteckningar för idag."
        else
            print_today
        fi
    else
        input() {
            echo -e "$(date +"%H:%M"): $INPUT" >> $FILE
        }
        if [[ -z "$(cat $FILE | grep "$DATE")" ]]; then
            echo -e "\n$DATE\n$(printf '%0.s-' $(seq 1 ${#DATE}))" >> $FILE
            input
        else
            input
        fi
        print_today
    fi
}

case $1 in
    edit)
        edit
        ;;
    read)
        print_all
        ;;
    today)
        print_today
        ;;
    *)
        add_or_print
        ;;
esac

Scriptet låter mig mig mata in anteckningar med kommandot did "<Text>":

$ did "Idag sprang jag jorden runt."

Om jag bara kallar på scriptet utan argument eller med argumentet today skriver den ut dagens händelser. Om jag vill redigera min journal använder jag mig av argumentet edit och jag vill visa hela min journal använder jag mig argumentet read.

Återkoppling

Tack till @kungtotte@fosstodon.org för återkopplingen med förbättringar för mitt script!

Mastodon-klienten toot har stöd för det mesta man kan tänka sig:

• Att skapa, ta bort och svara på inlägg.
• Ladda upp media, skapa spoiler-inlägg och markera media som känsligt.
• Söka efter konton och hashtaggar.
• Följa, avfölja, tysta och blockera konton.
• Att enkelt växla mellan olika konton.

Att använda toot

Om du kör kommandot toot kommer du att bli presenterad med alla kommandon som finns att tillgå. Om du vill veta mer om exempelvis argumentet post lägger du bara till flaggan --help:

$ toot post --help

toot har en massa argument och funktioner. Jag kommer bara att gå igenom de absoluta grunderna i det här inlägget och jag rekommenderar att du själv kollar närmare på det som känns intressant och relevant för dig.

Det ska också tilläggas att det finns två typer av gränssnitt; kommandoradsanvändargränssnittet (CLI) och det textbaserade användargränssnittet (TUI). Jag kommer i det här inlägget att fokusera på CLI-delen eftersom att det är vad jag uteslutande använder själv och det finns egentligen inte så mycket att säga om det textbaserade användargränssnittet.

Logga in

För att komma igång med toot behöver man börja med att logga in, det gör man med kommandot toot login. Man blir då serverad med en autentiseringslänk som länkar dig till en dialog som frågar dig om du vill tillåta att toot ska få tillgång till ditt konto eller inte. När man bekräftat rättigheterna är det bara att börja använda toot.

Visa din tidslinje

Du kan visa din tidslinje med kommandot toot timeline -r. Flaggan -r är valfri, men den listar då inläggen med det nyaste i botten, vilket för mig känns mest logiskt.

Här är ett av mina inlägg som från tidslinjen i toot:

$ toot timeline -r
──────────────────────────────────────────────────────────────────────────────────────────
Hund @hund                                                                      2020-03-17 07:42

Microsoft har köpt upp npm.

https://github.blog/2020-03-16-npm-is-joining-github/​

#Microsoft #Github #npm​

ID 103837266116678637
──────────────────────────────────────────────────────────────────────────────────────────

För mer information om tidslinjen se toot timeline --help.

Att skapa och ta bort inlägg

Att publicera ett inlägg är väldigt enkelt, här är ett exempel med en bild:

$ toot post "Exempeltext" -m bild.jpg

Inlägg med radbryning

För att kunna publicera ett inlägg med radbrytning behöver man vara lite kreativ. Jag brukar använda mig av echo för att kunna få till en utdata med radbrytning, som jag sedan leder vidare till toot:

$ echo "Microsoft har köpt upp npm.\n\nhttps://github.blog/2020-03-16-npm-is-joining-github/\n\n#Microsoft #Github #npm" | toot post

För mer information se hur man skapar inlägg se toot post --help.

Ta bort ett inlägg

För att radera ett inlägg som du har gjort använder du dig av argumentet delete <ID>:

$ toot delete 103837266116678637

ID-numret är det nummer som visas vid varje inlägg och visas i stil med ID 103837266116678637.

Installation

Gentoo Linux

toot finns inte trädet för Gentoo, men jag har skapat mig en egen ebuild för den som vill använda sig av den:

EAPI=6

PYTHON_COMPAT=( python{3_4,3_5,3_6} pypy )

inherit distutils-r1

DESCRIPTION="toot - a Mastodon client"
HOMEPAGE="https://github.com/ihabunek/toot"
SRC_URI="https://github.com/ihabunek/toot/archive/${PV}.tar.gz"

LICENSE="GPL-3"
SLOT="0"
KEYWORDS="amd64"
IUSE=""

DEPEND="dev-python/requests
        dev-python/beautifulsoup
        dev-python/setuptools
        dev-python/wcwidth
        >=dev-python/urwid-2.0"
RDEPEND="${DEPEND}"

python_test() {
    esetup.py test
}

Debian

Paketet toot finns i Debians förråd om du kör med Debian Buster. Du kan då installera det med apt:

# apt install toot

Om paketet inte finns tillgängligt eller om du kör med något annat som är baserat på Debian, exempelvis Ubuntu, finns det ett tredjepartsförråd att tillgå enligt dokumentationen för toot.

Om du vill använda dig av det förrådet kan du lägga till det med följande kommandon som lägger till förrådet och den tillhörande nyckeln:

# echo "deb http://bezdomni.net/packages/ ./" | sudo tee /etc/apt/sources.list.d/bezdomni.list

# curl https://keybase.io/ihabunek/pgp_keys.asc | sudo apt-key add -

När det är gjort behöver du uppdatera dina mjukvaruförråd:

# apt update

Och sist kan du installera paketet python3-toot:

# apt install python3-toot

Du kan välja mellan olika upplösningar, vilket är omnämnt i abstrakta grader av kvalitet. Du kan välja mellan värdena 4, 8, 16 och 20. Det finns ingen manual att tillgå, men jag testade alla värden och kom fram till följande när jorden var synlig till 90%:

Ju högre kvalitet du använder dig av ju mer minne använder sig programmet av. När jag testade himawaripy använde den cirka 40 MB minne med en kvalitet på 4 och cirka 650 MB minne med kvalitet på 20.

En—enligt mig—smått förvirrande sak är att de på hemsidan nämner olika skrivbordsmiljöer som det finns stöd för och att att alla som inte nämns finns det inget stöd för. Vilket inte riktigt sant, då det bara handlar om en bild. Det är självklart att det fungerar i alla miljöer och operativsystem så länge du kan köra Python. Scriptet tillåter till och med att man bara laddar hem bilden som den är.

Installation

Gentoo

Om du använder dig av Gentoo finns paketet tillgängligt i trädet under namnet x11-misc/himawaripy:

# emerge --ask x11-misc/himawaripy

Debian

Så vitt jag vet finns inte himawaripy i förråden för Debian-familjen, men det går då bra att installera det via Pythons egna pakethanterare:

$ pip3 install --user himawaripy

Flaggan --user innebär att du installerar programmet som din användare i din egna hemkatalog, isolerat från övriga Python-paket som har installerats via pakethanteraren. Det är inte ett måste, men det kan vara en god idé då det kan skapa problem om man annars blandar paket från två helt olika källor.

Notera också att du först behöver installera pakethanteraren pip om du inte redan har gjort det:

# apt install python3-pip

Användning

Standardbeteendet för hur man använder himawaripy är:

$ himawaripy -l <kvalitet> --auto-offset

Flaggan -l <kvalitet> låter dig ange vilken kvalitet du vill använda dig av och --auto-offset avgör automatiskt vilken tidszon du befinner dig i. Det går också bra att manuellt ange vilken tidszon man befinner sig i med flaggan -o/--offset <ett värde mellan -12 och +10>.

Om du har en miljö som inte stödjs

Om du har en skrivbordsmiljö som inte stöds, eller om du som jag inte använder en skrivbordsmiljö går det bra att ladda hem bilden och ange den som en bakgrundsbild med valfritt program:

$ himawaripy -l <quality> --dont-change

Hur jag använder himawaripy

Som standard är en del av jorden gömd bakom min smala panel, vilket jag inte gillade, jag skrev därför ett litet script som löser det åt mig. Vad scriptet gör är att det laddar hem bilden, lägger till en svart ram runt bilden med hjälp av imagemagick och sedan anger den som en bakgrundsbild åt mig med feh.

#!/bin/bash

dir="$HOME/.cache/himawaripy"

himawaripy -l 4 --auto-offset --dont-change
convert -border 64x64 -bordercolor black $dir/himawari*.png $dir/output.png
feh --bg-max $dir/output.png

Uppdatera bilden automatiskt med cron

För att bakgrundsbilden alltid ska vara aktuell kan man schemalägga att scriptet ska köras i en viss tidsintervall med hjälp av verktyget cron, vilket är ett verktyg som låter dig schemalägga kommandon. cron brukar oftast vara inkluderat som standard i de flesta Linuxdistributioner.

Börja med att öppna din konfigurationsfil för cron med kommandot crontab -e och lägg sedan till den här raden:

*/60 * * * * himawaripy -l <kvalitet> --auto-offset

Jag lade istället till mitt script där:

*/60 * * * * $HOME/Scripts/himawaripy.sh

Värdet */60 * * * * innebär att cron kommer att köra kommando en gång var 60 minut. Om du vill använda dig av någon annan tidsintervall kan du ta hjälp av webbtjänsten crontab guru om du är osäker på hur syntaxen fungerar.

Det är att man lägger sina ägg i sin kastrull, fyller kastrullen med vatten så att vattnet precis täcker äggen. Sedan ställer man kastrullen på spisen på högsta effekt och när det börjar koka sänker man genast effekten till 20-30% av maxeffekten. Min spis har 12 lägen och jag brukar skruva ner effekten till 2-3 beroende på storleken på äggen.

Jag gillar mina ägg ‘hårdkokta’ med en gräddig äggula och brukar låta dem sjuda i 6 minuter. Om du gillar rinnande äggula kan du testa 5 minuter och om du gillar en hård gula kan du testa 8 minuter.

Tänk på att tiden kan variera på grund av flera olika variabler, som äggets storlek, effekten på spisen, din kastrull och så vidare. Man kan därför eventuellt få testa sig fram ett par gånger innan man hittar det som fungerar bäst för en själv och sin spis.

När jag funderade på hur jag ville föra en journal var det viktigt att det skulle vara enkelt och effektivt. Jag ville snabbt och enkelt kunna skriva ner mina ord. Jag visste redan från början att det skulle vara i klartext (plain text på engelska), även om jag från början funderade på Jekyll—vilket jag använder för den här bloggen—men jag insåg snabbt att fokus skulle hamna på annat och att det tar för mycket tid för de små inlägg jag hade tänkt att göra.

Jag funderade sedan på att organisera allting i datummärkta mappar och filer, något i stil med:

2020/
    januari/
        01.txt
        02.txt
[...]

Och sedan kunna läsa inläggen med exempelvis kommandot $ cat 2020/januari/* | fold | less, men det kändes inte heller helt rätt. Jag bestämde mig till sist för att använda mig av en och samma textfil för hela min journal. Jag experimenterade med en hel del olika stilmallar i Markdown innan jag kom fram till vad som kändes rätt.

Här är en exempelsnutt på min journal och den formatering jag tillslut valde:

2020-02-03 | Måndag
-------------------
Idag hade jag min första bugglektion på dansskolan. Det var nervöst, men det gick bra.

2020-02-04 | Tisdag
-------------------
Min Raspberry Pi har nu ersatt min fullstora serverdator. Det blev väldigt tyst i lägenheten.

Anledningen till att jag valde just den här formateringen är att den är fullt läsbar utan syntaxmarkering och om jag skulle vilja exportera min journal till exempelvis ett HTML- eller PDF-dokument kan jag enkelt göra det med Pandoc och samtidigt få tydliga rubriker, eftersom att den titel jag använder mig av tolkas som en H2-tagg i Markdown.

Och för att jag ska slippa skriva datum och dag skapade jag det här kortkommandot i Vim som låter mig infoga dagens datum och dag med kortkommandot \d:

map \d :read !date "+\%Y-\%m-\%d \| \%a" \| sed 's/Mon/Måndag/;s/Tue/Tisdag/;s/Wed/Onsdag/;s/Thu/Torsdag/;s/Fri/Fredag/;s/Sat/Lördag/;s/Sun/Söndag/'<CR> ; :read !echo "-------------------" ; <S-Enter> o

Det finns dock händiga komplement till less och ett av dessa är fold. Med verktyget fold presenteras samma text lite snyggare än med bara less. Här nedanför är två exempel som visar skillnaden:

De kommandon jag använde i exemplen är:

$ html2text.py https://minimalisterna.se/det-behover-bli-status-att-leva-hallbart/ | less

$ html2text.py https://minimalisterna.se/det-behover-bli-status-att-leva-hallbart/ | fold -s -w 59 | less

Installation

Verktyget fold är ett verktyg som kommer med GNU core utillities, vilket innebär att det redan finns tillgängligt på de flesta Linuxdistributioner. Om du mot förmodan inte har det tillgängligt bör paketet vara döpt till coreutils i de flesta Linuxdistributionerna.

Användning

Att använda fold är enkelt, det går bra att använda det som det är, exempelvis:

$ fold <fil>

Och även i kombination med andra verktyg som exempelvis cat:

$ cat <file> | fold

Flaggor

Om man spanar in manualen (man fold) hittar man totalt tre flaggor att tillgå:

Jag gillar QMK för att det finns en hel del olika finesser som du inte hittar på ett vanligt tangentbord eller via något externt program som måste köras i bakgrunden för att det ska fungera, vilket är mer eller mindre en regel för de flesta “gaming-tangentbord”. Ett exempel på vad QMK kan göra är att jag har gjort så att min Caps Lock-tangent har programmerats om till att vara en specialtangent som fungerar som Escape när jag knackar på den och när jag håller nere tangenten aktiverar den ett annat lager[1]. Den och all annan funktionalitet fungerar alltså inte bara i mitt operativsystem, utan fungerar även direkt ur lådan i BIOS och i vilken dator som jag än kopplar in tangentbordet till.

1. Ett lager innebär att de fysiska tangenterna kan ha helt olika funktioner beroende på vilket lager som är aktiverat. Ett lager aktiveras oftast tillfälligt genom att hålla nere en tangent, till exempel att när jag håller nere Caps Lock förvandlas tangenterna h, j, k och l till mina piltangenter.

QMK har stöd för mycket olika saker! Bland annat ljud, blåtand, RGB-dioder, steglösa rattreglage, makron, OLED-skärmar och en himla massa olika specialtangenter som fungerar olika beroende på om du knackar på dem eller håller nere dem för sig själv eller i kombination med andra tangenter. Men var lugn, det här inlägget kommer bara att handla om vad jag har gjort med mitt förhållandevis enkla tangentbord, vilket är få men viktiga funktioner för mig. Meningen med inlägget är främst att ge en kort introduktion till QMK och att ett tangentbord kan vara så mycket mer än en ett vanligt tråkigt tangentbord.

QMK råkar också vara en mjukvara som är skriven i programmeringsspråket C och som inte helt oväntat är baserat på öppen källkod. Det ska dock redan nu tilläggas att man inte behöver kunna någon form av programmering för att man ska kunna göra några ändringar på ett tangentbord som använder QMK, dels för att allting är dokumenterat väldigt bra och dels för att det finns grafiska gränssnitt som QMK Configurator, vilket låter dig peka och klicka med musen.

Lager #1 - Standardlagret

På standardlagret hittar man alla de tangenter som man förväntar sig på ett tangentbord. Eller ja, de flesta tangenterna iallafall. För om du har råkat missat det är mitt tangentbord fysiskt mindre än ett genomsnittligt tangentbord, cirka 40% mindre för att vara exakt. De fysiska tangenterna som saknas finns istället gömda under ett eller flera lager som är (enligt mig) mer lättillgängliga än på ett fullstort tangentbord.

Den orangea knappen är vart du vanligtvis hittar Caps Lock, men på mitt primära lager har den tangenten blivit ersatt med funktionen FN1, vilket aktiverar mitt sekundära lager så länge som jag håller nere den och om jag knackar på tangenten fungerar den som Escape, en tangent som man ofta använder i textredigeraren Vim.

På den rosa tangenten har jag en specialtangent som fungerar som Backspace när jag knackar på den och när jag håller nere den fungerar den som höger Shift.

Den gröna tangenten är också en specialtangent, men som fungerar som en extra uppsättning piltangenter när jag knackar på dem och när jag håller dem nere fungerar de som vanliga tangenter, det vill säga AltGr, Super, Menu och Ctrl. De är egentligen lite för breda för att bekvämt användas som piltangenter, men de är händiga att tillgå när man exempelvis navigerar i GRUB och inte har båda händerna på tangentbordet.

Lager #2 - Det sekundära lagret

Mitt sekundära lager kanske kan uppfattas som lite överväldigande vid en första anblick med alla färgerna, men det är ett upplägg som vuxit fram över tid.

Den lila tangenten är vad man kallar för en kedjad tangent. Det innebär att när jag kombinerar den med exempelvis tangenten C fungerar den som om att jag hade använt mig av snabbtangentkombinationen Ctrl+Alt+C. Det innebär att jag nästan aldrig behöver använda mina vanliga Ctrl-tangenter som jag måste flytta på handen för att kunna nå.

Lager #3 - Det numeriska lagret

På mitt tredje lager har jag min numeriska del. Jag hade en gång i tiden ett extern numeriskt tangentbord som jag köpte när jag uppgraderade till mitt första kompakta tangentbord som saknade den numeriska delen. Men eftersom att jag sällan matar in siffror blev det att jag inte använde den vidare mycket och jag bestämde mig senare när jag hade ett programmerbart tangentbord att testa ett ‘numeriskt’ lager.

Jag aktiverar min numeriska del med den tangent där man vanligtvis hittar den vänstra Super-tangenten. Jag är en av de som aldrig använder Super-tangenten tangenten. Jag tycker nämligen att den sitter för obekvämt för att användas regelbundet som exempelvis en ‘modifier’.

Det var allt! Tror jag. Jag hoppas att du gillade mitt inlägg och det skapade ett intresse för specialbyggda tangentbord och den öppna mjukvaran QMK. Om vill läsa mer om QMK och deras funktioner har de mycket dokumentation att tillgå. Och jag lovar dig; det är en imponerande lista med funktioner som du inte visste att du behövde förrän du läste om dem!

Utöver att den kan starta program och köra exekverbara filer kan Rofi också visa och växla mellan öppna fönster, samt köra egna scripts, vilket kan exempelvis vara att man kan lista sina virtuella maskiner för VirtualBox och låta starta dem direkt via Rofi.

Introduktion till Rofi

Rofi är till utseendet en enkel och nästintill en textbaserad programstartare. Vad man tycker om det går det givetvis att ha olika åsikter om, personligen gillar jag det då det låter mig fokusera på det jag ska göra.

Det som (enligt mig) gör Rofi extra intressant och att det också är mitt val av programstartare sedan flera år tillbaka, är att den har stöd för egna scripts och att man har ganska stor frihet när det kommer till att förändra utseendet. Här hittar du deras förråd med olika teman om du vill se vad man kan göra med utseendet.

Utöver det har Rofi en del annan funktionalitet att bjuda på:

• Helt konfigurationsbar tangentbordsbaserad navigation.
• Skriva för att filtrera (Ordningen av orden behöver inte vara i rätt ordning).
• Skiftlägeskänslighet (Valbart).
• Stöd för fuzzy-, regex-, och glob-matchning.
• Stöd för UTF-8.
  • Internationellt tangentbordsstöd (Exempelvis “`e” blir “è”).
• Stöd för vektoriserad grafik och typsnittsrendering via Pango.
• Inbyggda lägen för:
  • Fönsterväxling
    • EWMH-kompatibel fönsterhantering
  • Programstartning
  • SSH-sessioner
• Kombinerat läge - Tillåter att flera olika lägen att sammanfogas till en lista.
• Historiebaserad lista - Senaste 25 valen är sorterad efter antalet användningar (valbart)
• Levenshteinavstånd-ordning av träffar (Valbart).
• Enkelt att bygga på med ny funktionalitet via egna script.
• Stöd för teman.

Jag kommer inte att gå igenom allting, bara det som jag personligen finner mest intressant. Om du vill läsa mer om Rofi finns det en manual och en wiki att tillgå.

Hur man kommer igång

Rofi har totalt fyra olika lägen; run, window, ssh och “script-läget”. För att köra Rofi använder man sig av kommandot:

$ rofi -show <läget>

Fönsterläget

Med Rofi kan man lista och växla mellan öppna fönster. Det bilden nedandför visar är vilket skrivbord fönstret finns på (eller klient som man brukar säga), vad klienten heter och vilken titel den har. För att hoppa till en klient kan man antingen tabba eller bara skriva några bokstäver för att filtrera ut andra klienter.

Script-läget

Script-läget är lite mer komplicerat och mitt kommando för att lista och köra mina script ser ut som följande:

menu=$(find -L $HOME/Scripts/rofi -printf '%P\n' | sort | tail -n +2 | rofi -dmenu -i -p "Scripts: "); $HOME/Scripts/rofi/"${menu}"

Vilket ger mig en meny som ser ut som följande:

Det ska tilläggas att jag har lagt det kommandot i ett script som jag kallar via i3 eftersom att jag inte har fått det att fungera genom att köra kommandot direkt via konfigurationsfilen. Mitt kommando för att starta script-läget är Alt+Shift+P.

Det finns många script att tillgå och man hittar många länkar till olika script på deras wiki-sida. Där hittar du script för hur man kan allt ifrån styra mpd till att söka och infoga emojis i textfält.

Mina script

Jag tänkte först inkludera scripts som jag använder mig av, men insåg snabbt att inlägget skulle bli onödigt långt. Jag har dock redan skrivit om hur man använder Rofi för att visa och starta levande strömmar från Twitch i inlägget “Visa och öppna Twitch-streams med Rofi”. Om du läser det här inlägget längre fram i tiden är det möjligt att det finns fler inlägg under taggen #rofi. Jag har nämligen tänkt att skapa separata inlägg för mina scripts.

Inställningar

Det finns massvis med inställningar Rofi och om man inte vill ange alla inställningar via flaggor går det bra att placera dem i antingen filen ~/.Xresources eller (på senare tid) i filen ~/.config/rofi/config.rasi. Den sistnämnda filen är ett nyare påhitt och fanns inte när jag började använda Rofi. Mina inställningar finns därför i filen ~/.Xresources, en fil som också huserar mina inställningar för min terminalemulator URxvt.

Här är mina inställningar:

! Font
rofi.font: xos4Terminus 12
! Border width
rofi.bw: 3
! Where to place Rofi
rofi.m: -4

rofi.color-enabled: true
rofi.color-window: #002b36, #255662, #0d4350
rofi.color-normal: #002b36, #839496, #002b36, #0d4350, #839496
rofi.color-active: #0d4350, #2aa198, #002b36, #839496, #002B36
rofi.color-urgent: #a83838, #ffffff, #eee8d5, #a83838, #ffffff

Rofi har som sagt många inställningsmöjligheter, du kan exempelvis välja om du alltid ska visa Rofi på en skärm eller kanske på den skärm som har en aktiv klient eller där musen råkar befinna sig. All dokumentation hittar du på deras wiki-sida på GitHub.

Och nu har du fått en liten introduktion till Rofi, vad det är och vilka möjligheter som finns. Jag hoppas att du kommer att gilla Rofi lika mycket som jag gör!

Bakgrundsbilden finns tillgänglig i följande storlekar:

• 1920 x 1080 px
• 3840 x 2160 px
• 7680 x 4320 px

Bilderna finns tillgäng via Nextcloud här: https://cloud.operationtulip.com/s/Z7FmBzFdnaQWC8e.

Updatering - 4 mars, 2020

Jag valde att göra om bakgrundsbilden något. Loggan är nu centrerad mot mitten utan hänsyn till texten. Bakgrunden är också lite mer krispig och skarp. Jag har även inkluderat resurser och tydliga instruktioner för hur man gör en egen bild i valfri storlek.

Det kan dock vara lite svårt att komma ihåg alla funktioner som finns, att läsa dokumentationen om och om igen är väl inte heller det roligaste som finns. Även om jag givetvis är både tacksam och imponerad över den omfattande dokumentation som finns till i3!

Ett bra komplement till dokumentationen är tillägget i3-completion, vilket låter dig tabulatorkomplettera alla funktioner som finns för verktyget i3-msg i de två skalen Bash och zsh.

Exempel

$ i3-msg <Tab>
[              exec           kill           nop            restart        swap
append_layout  exit           layout         open           scratchpad     title_format
bar            floating       mark           reload         shmlog         unmark
border         focus          mode           rename         split          workspace
debuglog       fullscreen     move           resize         sticky

$ i3-msg workspace <Tab>
back_and_forth            next_on_output            number                    prev_on_output
next                      --no-auto-back-and-forth  prev                      WORD

Installation

Börja med att hämta den den senaste koden från deras Git-förråd:

$ git clone https://github.com/cornerman/i3-completion

Man behöver sedan läsa in tillägget i sitt skal, vilket man enklast gör genom att lägga till den här raden i sin konfigurationsfil för det skal man använder (antingen ~/.bashrc eller ~/zshrc):

source "<Sökväg till filen>/i3_completion.sh"

Om du använder zsh behöver du också tillåta att zsh använder sig av Bash-scripts genom att lägga till den här raden till din konfigurationsfil:

autoload bashcompinit && bashcompinit

Spara alla ändringar och läs om din konfiguration med följande kommando (eller så stänger du bara ner terminalemulatorn och startar upp den på nytt):

Bash:

source ~/.bashrc

zsh:

source ~/.zshrc

Du ska nu kunna tabulatorkomplettera alla funktioner med i3-msg.

Jag tycker nämligen att denna gröt berör alla de ämnena. Den här gröten är både hälsosam, ekonomisk och tidseffektiv eftersom att man kan göra den dagen innan och kan sedan äta den som den är, utan att vare sig värma den eller tillsätta exempelvis mjölk eller sylt. Därför passar den perfekt om du vill spara tid på morgonen!

Själv brukar jag göra den här på kvällen och sedan äta den på tåget när jag pendlar till jobbet, vilket innebär att jag får sova lite extra på morgonen.

Chiagröt på banan och kakao

Det finns flera olika typer av chiagröt, min favorit är den man gör på banan och kakao. En annan god variant är den man gör på äpple och kanel.

Ingredienser

Receptet är för två portioner.

• 1 normalstor banan
• 2 dl havregryn
• 4 dl mjölk[1]
• 1-2 msk chiafrön
• 2 msk kakao
• En nypa salt

1. Mjölken kan ersättas med vatten för en lite tunnare gröt. Själv använder jag havremjölk för att göra den vegansk.

Instruktioner

1. Mosa bananen med en gaffel.
2. Blanda i alla ingredienser utom mjölken och se till att de blandas väl.
3. Häll ner 1-2 dl mjölk och rör om så att allting blir väl blandat och ha sedan i den sista mjölken.
4. Låt stå över natten.
5. Nu är den redo att ätas kall som den är.

Jag har alltid låtit den stå över natten så jag kan inte säga hur länge den behöver på sig för att bli färdig. Jag är också osäker på hur länge den står sig, men den kan utan problem stå i ett par dagar utan att bli mosig.

Men eftersom att jag personligen bara är intresserad av att kunna söka och spela upp videoklipp har jag mer eller mindre alltid varit på jakt efter något enklare, något som inte kräver flertalet Perl-paket. För ett tag sedan hörde jag talas om klienten ytp via HexDSL på Mastodon och det blev snabbt en ny favorit.

ytp är en klient skriven i Bash och till skillnad från youtube-viewer som vill ha en hel hög med paket från Perl, behöver ytp bara tre beroenden; jq, vilket är en lättviktig JSON-behandlare för skalet och sist men inte minst mediaspelaren mpv och verktyget youtube-dl.

Installation

Börja med att installera paketen jq, mpv och youtube-dl om du inte redan har dem installerade. Efter det kan du sedan ladda hem scriptet direkt via hemsidan eller ladda hem det via git om du enklare vill kunna följa eventuella framtida uppdateringar:

$ git clone https://gitlab.com/uoou/ytp

Se bara till att först installera paketet git om du inte redan har det installerat. När scriptet är hemma kan du göra det körbart med kommandot:

$ chmox +x ytp

Du kan nu söka efter videoklipp med kommandot:

$ ./ytp "<sökord>"

Och om du inte vill ange sökvägen till scriptet kan du lägga till filen i din $PATH.

Om scriptet inte fungerar och du möts av ett meddelande i stil med jq: error (at <stdin>:1): Cannot iterate over null (null) innebär det att API-nyckeln har nått sin gräns och det ansvaret ligger på Google. Om du har ett Google-konto och är okej med besväret kan du skapa en egen API-nyckel enligt dessa instruktioner, om inte får du avvakta lite på att det ska börja fungera igen, vilket kan dröja någon dag.

Den här artikeln är tänkt att vara till för alla, det inkluderar även dig som är nybörjare och kanske lite motvilligt är ‘tvingad’ till att använda XMPP för att du har en vän som bryr sig om personlig integritet och säkerhet. Jag har med det i åtanke försökt att hålla den så kort och lite tekniskt som möjligt.

Conversations är en modern klient som följer Googles designspråk “Material design” och som också har ett bra stöd för protokollet XMPP, vilket enligt mig skapar bästa möjliga förutsättningar för en bra upplevelse av XMPP på Android.

Conversations är baserad på öppen källkod och finns tillgänglig via två kanaler: programbutikerna Google Play Store i form av en donationsutgåva för 27 kr och helt kostnadsfritt via F-Droid.

För er som inte känner till programbutiken F-Droid är det ett välkänt och etablerat alternativ till Google Play Store där man bara tillhandahåller program som är baserad på öppen källkod. F-Droid har stödjs av bland annat Free Software Foundation och om du har några funderingar kring säkerheten med F-Droid kan du läsa om deras säkerhetsmodell här.

Installation

Om du är okej med att använda Google Play Store, att betala 27 kr och inte gillar nya saker är det enklast om du bara köper och installerar Conversations via Google Play Store. Jag personligen förespråkar dock alltid F-Droid före Google Play Store.

Om du väljer att installera Conversations via F-Droid kan du antingen ladda hem den senaste installationsfilen direkt via hemsidan eller genom att ladda hem och installera själva programbutiken F-Droid, för att sedan kunna installera Conversations. Fördelen med att installera programbutiken F-Droid är att du enklare kan hålla dig uppdaterad med framtida versioner och du har enkel tillgång till andra kontrollerade och säkra program.

Hur man installerar program från “okända källor” kan skilja sig en del mellan olika versioner av Android och även mellan olika tillverkare. Om du är osäker på hur man gör med just din enhet rekommenderar jag att du kollar upp den informationen via din sökmotor eller frågar en kunnig vän. I den här guiden har jag använt mig av en Google Pixel 3a.

1. Besök hemsidan https://f-droid.org via din webbläsare på enheten. Klicka på knappen “Download F-Droid”.
2. Din webbläsare kan varna för att okända installationsfiler kan vara farliga. Om du litar på källan du laddar hem dem från är det ingen fara. Jag rekommenderar dock att man alltid håller sig till antingen Google Play Store eller F-Droid.
3. När nedladdningen av filen är klar klickar du på “Open” för att köra installationsfilen.
   

   

   
4. Innan du kan gå vidare behöver du tillåta att din webbläsare kan installera installationsfiler (APK-filer).
5. Här bockar du för att du tillåter att installera källor via din webbläsare. Backa sedan för att komma tillbaka.
6. Du möts nu av en förfrågan om att installera F-Droid. Klicka på “Installera”.
   

   

   
7. När du har installerat F-Droid klickar du på att öppna programmet.
8. När du startar F-Droid för första gången kommer den att uppdatera filförrådet med all information om de program som finns tillgänglig via F-Droid. När det är klart klickar du på knappen för att söka efter “Conversations”.
9. Här väljer du att installera Conversations. När installationen är klar väljer du att öppna programmet.
   

   

   

Konfiguration

1. När du startar Conversations första gången möts du av denna dialog. Klicka på “Skapa nytt konto” för att komma vidare.
2. Här väljer du “Använd min egen leverantör”.
3. Här anger du ditt användarnamn och den server du vill använda dig av, exempelvis vår publika XMPP-server xmpp.linuxkompis.se.
   

   

   
4. När du skapat ditt konto blir du tillfrågad om att ange en profilbild, vilket är frivilligt.
5. Nu kan du klicka på plusknappen för att lägga till din första kontakt.
6. Klicka på “Lägg till kontakt”.
   

   

   
7. Ange adressen för din kontakt och klicka på “Lägg till”. Du kan nu börja konversationen med din nya kontakt!
8. Här är ett exempel på hur en kontaktlista kan se ut.
9. Här är ett exempel på hur en konversation kan se ut.
   

   

   

På grund av det använder jag nu två olika terminalemulatorer till Newsboat, beroende på om jag sitter vid datorn eller i soffan och kollar på min TV. När jag använder Newsboat på min TV behöver jag en något större text och jag föredrar även typsnittet DejaVu Sans Monospace med Tango-färgerna. Vid min dator använder jag i vanlig ordning typsnittet Terminus och Solarized-färgtemat. För att göra det hela enkelt för mig använder jag därför en annan terminalemulator när jag sitter i soffan på lite avstånd från teven.

Eftersom att Solarized- och Tango-temat skiljer sig åt kan jag bara få Newsboat att se bra ut i ena terminalen om jag kör med samma inställningar för båda. För att lösa det problemet har jag valt att använda mig av olika variabler i konfigurationen för Newsboat som nu läser in alternativa inställningar beroende på om jag använder terminalemulatorn URxvt eller xfce4-terminal.

Instruktioner

Syntaxen är snarlik den man finner i skalet. Här är mina inställningar för “webbläsaren” som först läser in webbläsaren som vanligt och i nästa steg skriver över den inställningen med en annan webbläsare om det visar sig att det är URxvt som jag använder:

browser "mpv --title youtube --save-position-on-quit"
`if [ $TERM = "rxvt-unicode-256color" ]; then echo browser "mpv --save-position-on-quit" ; fi`

Det hade varit lite snyggare om det hade gått att använda sig av en if-else-sats, men jag tror inte att det är möjligt?

Anledningen till varför jag vill använda mig av olika “webbläsare” beror på att om jag kör Newsboat via URxvt vill jag att den ska öppna mpv som vanligt i ett kaklande läge, men om jag sitter i soffan vill jag att mpv ska öppnas i fullskärmsläget på teven. Vilket är något som jag enkelt har löst med att använda mig av flaggan flaggan --title youtube när jag använder xfce4-terminal. Med den flaggan utlöses en regel i min fönsterhanterare i3 som ser till att mpv alltid öppnas på min teve i fullskärmsläget.

Jag har dessvärre inte fått det att fungera med flera inställningar i en och samma variabel, vilket innebär att mina inställningar för att ändra färgerna består av en del återkommande text:

color listnormal white default
color listfocus black white
color listnormal_unread default default
color listfocus_unread black white
color background default default
color info white blue bold
color article default default

`if [ $TERM = "rxvt-unicode-256color" ]; then echo color listnormal default default ; fi`
`if [ $TERM = "rxvt-unicode-256color" ]; then echo color listfocus black white ; fi`
`if [ $TERM = "rxvt-unicode-256color" ]; then echo color listnormal_unread default default ; fi`
`if [ $TERM = "rxvt-unicode-256color" ]; then echo color listnormal_unread default default ; fi`
`if [ $TERM = "rxvt-unicode-256color" ]; then echo color listfocus_unread black white ; fi`
`if [ $TERM = "rxvt-unicode-256color" ]; then echo color background default default ; fi`
`if [ $TERM = "rxvt-unicode-256color" ]; then echo color info white black ; fi`
`if [ $TERM = "rxvt-unicode-256color" ]; then echo color article default default ; fi`

Om någon känner till ett bättre tillvägagångssätt är jag tacksam för tips!

WeeChat har en bred funktionalitet och det går att göra mycket. En av funktionaliteten är triggers, vilket är en funktion som låter dig skapa regler som sedan körs baserat på olika händelser, exempelvis en specifik tid, text och användare.

I det här inlägget visar jag hur man kan ändra färg på text som citeras. Min regel är att stycken som börjar med symbolen > räknas som citerad text:

Här är kommandot som skapar regeln:

/trigger add quoted_text modifier "weechat_print" "${tg_message_nocolor} =~ ^>[^:._]" "/(.*)/${tg_prefix}\t${color:cyan}${tg_message}" ""

Byt ut värdet cyan mot en färg som du gillar. Jag valde att döpa regeln till quoted_text och om du vill ändra något för regeln byter du bara ut add mot addreplace.

Jag kollade därför runt lite på webben och hittade på tillägget queryman.py. Det är ett tillägg som automatiskt sparar och återställer dina privata konversationer, eller “queries” som det heter i WeeChat.

Installation

För att installera queryman.py använder man sig av kommandot /script install i WeeChat:

/script install queryman.py

Efter installation laddas tillägget automatiskt in och du behöver inte heller göra några övriga inställningar. Nästa gång du startar om WeeChat kommer dina tidigare konversationer att återställas automatiskt.

Det går dock att använda verktyget colordiff tillsammans med etc-update och man kan då få det att se ut såhär:

Instruktioner

Börja med att installera paketet app-misc/colordiff om du inte redan har det:

# emerge --ask app-misc/colordiff

Öppna sedan filen /etc/etc-update.conf och ersätt den här raden:

diff_command="diff -uN %file1 %file2"

Med den här raden:

diff_command="colordiff -uN %file1 %file2"

Spara filen och du är redo att använda etc-update som nu visar en tydligare utdata med färger.

Och även om jag gillar tilläggen, gör det hela upplevelsen ibland ganska bökig eftersom att många hemsidor går sönder med dem. Det ledde mig till att ta reda på om det enkelt går att skapa temporära och helt nya profiler för Firefox. Då skulle det innebära att alla webbsidor fungerar, men att det samtidigt inte finns lika mycket data att hämta om mig eftersom det inte finns någon tidigare information sparad.

Jag sökte runt lite på webben och hittade artikeln “Tip: How to run a new Firefox instance w/ temporary profile” som tipsade om att man enkelt kan använda temporära profiler med hjälp av ett litet script.

tl;dr

Om man vill använda Firefox med temporära profiler kan man enkelt göra det med det här scriptet:

#!/bin/bash
PROFILEDIR=`mktemp -p /tmp -d tmp-fx-profile.XXXXXX.d`
firefox -profile $PROFILEDIR -no-remote -new-instance
rm -rf $PROFILEDIR

Spara innehållet till en fil som heter exempelvis firefox-tmp och gör filen körbar med kommandot:

$ chmod +x firefox-tmp

Om du lägger det i din $PATH kan du enkelt kalla på scriptet via din programstartare.

Vad gör scriptet?

Scriptet skapar en undermapp med ett slumpmässigt namn (exempelvis “tmp-fx-profile.RXNYRV.d”) i mappen /tmp och använder sedan målmappen som källa för din tillfälliga Firefox-profil. Det innebär att eftersom det saknas en tidigare profil skapar den en helt ny och när man sedan avslutar Firefox kommer den att ta bort mappen och därmed försvinner all data som skapades under den sessionen.

Tänk också på att allt det här också är en balans mellan säkerhet och att vara anonym. Att använda olika tillägg gör att du blir enklare att identifiera, eftersom att ditt “digitala fingeravtryck” inte längre är lika anonymt som det är med en helt ny instans av Firefox. Men att använda olika tillägg som exempelvis uMatrix gör också att du blir mer säker för sårbarheter via bland annat JavaScript.

Det finns dock en lösning på det, man kan nämligen samla alla sina script och körbara filer i en eller två mappar och och sedan lägga till mappen/mapparna i sin $PATH.

Vad betyder variabeln $PATH?

Enkelt förklarat är variabeln $PATH en genväg för ditt skal där den letar efter den fil du försöker köra. Det innebär att istället för att skriva hela sökvägen till filen räcker det med att man anger filnamnet.

Jag använder mig av totalt två mappar; ~/Scripts och ~/.bin. I den förstnämnda mappen förvarar jag mina scripts och i den andra mappen förvarar jag ‘binär-filer’, exmepelvis ett par AppImages.

Hur du modifierar din $PATH

Lägg till den här raden i konfigurationsfilen för ditt skal (om du använder Bash är det filen ~/.bashrc):

export PATH="<målmapp>:$PATH"

Glöm inte att byta ut <målmapp> till mappen där du har sparat dina script, exempelvis /home/johan/Scripts. Och om du är osäker på vilket skal du använder är det mest troligt att du använder just Bash, men det går alltid bra att kontrollera vilket skal du använder med hjälp av kommandot echo $0.

När du sparat filen behöver du läsa in dina inställningar på nytt med kommandot $ source ~/.bashrc.

För att visa informationen använder man flaggan -c tillsammans med genlop:

# genlop -c

 Currently merging 22 out of 35

 * sys-devel/gcc-9.2.0-r2 

       current merge time: 16 seconds.
       ETA: 39 minutes and 26 seconds.

Min server huserade från början flera olika tjänster och program, bland annat Nextcloud, Prosody, Tiny Tiny RSS och Shaarli. Förra året bestämde jag mig för att se över det, dels för att jag inte har samma intresse för att driva en egen server och dels för att jag gillar när saker och ting är enkelt.

Jag funderade länge och väl på hur jag skulle göra med Tiny Tiny RSS. Det är en tjänst som jag ofta använde via min telefon. Och utöver mina nyhetsflöden har jag även mina YouTube-prenumerationer via RSS, vilket var något som bara synkroniserades mellan mina två datorer hemma. Jag hittade dock ingen likvärdig molnbaserad tjänst och jag bestämde mig därför för att gå tillbaka till att (lokalt) konsumera mina nyheter på min skrivbordsdator och mina YouTube-videos på min mediadator.

Shaarli var också en tjänst som jag trodde att jag inte skulle kunna leva utan. Det är en tjänst som låter mig dela länkar till mig själv, något som jag är flitig på. Eftersom att det alltid är från min telefon till min dator bestämde jag mig för att börja använda Nextcloud Notes istället. Jag använder ju redan Nextcloud för mina kontakter och mina kalendrar. Att dela länkar och annan information till sig själv via textfiler har faktiskt fungerat bättre än vad jag hade kunnat tänka mig. Nu slipper jag dessutom besöka en hemsida och logga in där varje gång för att komma åt informationen, nu kan jag bara öppna min filhanterare Ranger och hantera allting via textfiler eftersom alla filer synkroniseras lokalt till min dator.

Sist kvar var Nextcloud och Prosody. Jag bestämde mig för att stänga ner min egna Nextcloud-instans och flytta över min data till Operation Tulip, en svensk tjänst som drivs av några eldsjälar och erbjuder 50 GB lagring via Nextcloud. En av dessa är min vän Selea som också är involverad i vårt projekt Linuxkompis.

Nu återstod bara Prosody. Eftersom Linuxkompis numer erbjuder en publik XMPP-server (tack vare GleSYS som sponsrar projektet med VPS) kändes det onödigt att ha kvar min egna server och betala för en domän till den. Jag valde därför att flytta över till Linuxkompis på heltid och jag kunde därmed stänga ner min virtuella server.

Vid det här laget kändes det inte riktigt motiverat att ha en dator enkom för att kunna konsumera video via teven, jag kan lika gärna koppla in min TV till min skrivbordsdator eftersom den numer lägligt nog står belägen i närheten av min TV. När jag pensionerade min gamla mediadator kunde jag nämligen flytta mitt skrivbord och min skrivbordsdator dit där jag tidigare hade min mediadator. Detta innebar också att jag inte behöver ha flertalet kablar dragna över halva lägenheten.

Resultatet av allting innebär inte bara mindre kablar och fysiska ägodelar att ansvara för, det innebär framförallt en lägre ekonomiskt kostnad då jag bara har en dator att underhålla och betala el för. Jag behöver nu också bara underhålla en maskin istället för tre maskiner, vilket jag kommer att spara tid på, tid som jag kan lägga på något annat roligt.

1. Med undantag för att jag testade mobiloperatören “3” ett par år när de kom. Som boende i Sveriges övre halva var det ett stort misstag när det kom till radiotäckningen.

Halebop har alltid fungerat bra, speciellt med tanke på att de är vad man kallar för en ‘lågprisoperatör’. Från början hade Halebop en bra prisplan, men på senare år har det dykt upp fler lågprisoperatörer som har mer intressanta prisplaner. En av dessa lågprisoperatörer är Fello, en operatör som också använder Telias nät och som numer är uppköpt av Telia själva.

Efter en lång tids funderade och velande bestämde jag mig för att byta till Fello. De har i skrivande stund 335 omdömen och 5 av 5 stjärnor på Trustpilot, vilket kan jämföras med Halebop som har 184 omdömen och 2 av 5 stjärnor i betyg.

För att byta operatör skickade jag ett SMS till Fello och några dagar senare hade jag fått ett brev med mitt nya SIM-kort, färdigt att användas. Bytet gick smidigt och allting fungerade direkt utan några problem. Jag har i skrivande stund använt Fello i cirka två månader och har hittills inget att anmärka på.

Varför Fello?

För 145 kr i månaden får jag 8 GB surf som student (ordinarie är 5 GB), obegränsat med samtal och SMS/MMS. Med Halebop fick jag 2 GB surf, 50 samtal och 500 SMS/MMS för 99 kr. Deras studenterbjudanden började på 219 kr och man fick då 12 GB surf, vilket är mer än vad jag är villig att betala.

Med Fello kan man också spara upp till 25 GB oanvänd surf i all oändlighet. Halebop låter dig bara spara samma mängd som du har per månad i en månad, vilket innebär att om du har 2 GB surf per månad kan du spara upp till 2 GB i en månad.

Problemet med Gentoo var att ALSA spelade upp ljudet via “PC-högtalaren”. Det vill säga den lilla högtalare som sitter på ljudkortet. För att få ALSA att spela upp ljudet via mitt ljudkort behövde jag därför specifiera rätt ljudenhet.

Man kan lista alla ljudenheter med kommandot aplay -L:

$ aplay -L
null
    Discard all samples (playback) or generate zero samples (capture)
default:CARD=DX
    Xonar DX, Multichannel
    Default Audio Device
[...]
front:CARD=DX,DEV=0
    Xonar DX, Multichannel
    Front speakers
[...]
front:CARD=pcsp,DEV=0
    pcsp, pcsp
    Front speakers

Mitt ljudkort heter DX och ljudenheten är nummer 0. Jag skapade därefter filen ~/.asoundrc med det innehållet:

defaults.pcm.!card DX
defaults.pcm.!device 0
defaults.pcm.!ctl DX

Man kan också göra dessa inställningar på en global nivå genom att använda sig av filen /etc/asound.conf.

Jag startade sedan om datorn och efter det fungerade det.

Källa: ALSA - Gentoo Wiki

Det finns dock ett annat alternativ och det är att installera det generiska binärpaketet firefox-bin. Ett paket som dessvärre kommer med flaggan pulseaudio som standard, men det finns en väg runt detta och det är att man kan använda apulse, vilket är ett litet verktyg som emulerar PulseAudio för ALSA.

Installation

Man behöver paketen media-sound/apulse och dev-util/patchelf:

# emerge -av media-sound/apulse dev-util/patchelf

Konfiguration

Enligt Gentoos wikisida om Firefox behöver man ändra följande inställning (via about:config) till värdet 16:

security.sandbox.content.syscall_whitelist

Man behöver sedan ändra RPATH för en fil som tillhör Firefox:

# patchelf --set-rpath /usr/lib/apulse /opt/firefox/libxul.so

Tänk på att man efter varje uppdatering av Firefox behöver köra samma kommando med patchelf igen för att ljudet ska fungera.

Användning

För att använda Firefox med apulse kör du Firefox med kommandot apulse firefox.

Källor: Gentoo Wiki & Gentoo Forums

Installation

unar finns tillgängligt under ett par namn lite beroende på vilken Linuxdistribution man använder.

Gentoo

# emerge -av app-arch/unar

Arch Linux

# pacman -S unarchiver

Debian/Ubuntu

# apt install unar

Instruktioner

För att packa upp ett arkiv:

$ unar exempel.rar

Tack och lov är det väldigt enkelt att stänga av den funktionen i Linux. Det enda man behöver göra är att inaktivera modulen pcspkr i Linuxkärnan. Detta kan man göra på en gång med kommandot:

# rmmod pcspkr

Dock är ljudet tillbaka vid nästa omstart. För att göra det permanent kan man svartlista modulen helt med kommandot:

# echo "blacklist pcspkr" > /etc/modprobe.d/nobeep.conf

Källa: PC speaker - ArchWiki.

Specifikationer

Uppdateringar sedan sist

Jag hade lite problem med mina Tealio-brytare som konstigt nog hade blivit lite repiga med tiden. Varför vet jag inte, men att applicera mer smörja på dem hjälpte inte. Eftersom att jag ändå ville göra lite förändringar på det fysiska upplägget, samt att jag hade problem med mina “genuina” Cherry-stabilisatorer tänkte jag att jag skulle börja om från början.

Jag äger ingen bra avlödningsstation, men jag hade tur nog att komma i kontakt med en vänlig själ via den svenska tangentbordsgemenskapen som tog på sig arbetet att löda bort alla brytarna åt mig. Han ville inte ens ha betalt för det, även fast jag var villig att betala för det. :)

Nya brytare

Jag hade vad man kallar för “end game”-brytare. Nämligen Tealio-brytare från ZealPC, med guldpläterade SPRiT-fjädrar på 60 gram. Något som kanske kostade lite mer än vad det var värt, men det var inget jag hade kunnat veta eftersom att jag köpte dem innan de hade kommit ut. Visst, det var bland de bästa brytarna du kan köpa, men jag vet inte om det vart värt priset egentligen.

När det var dags att välja nya brytare valde jag därför Gateron Red. De är cirka fyra gånger billigare än Tealios, men inte fyra gånger sämre utan snarare marginellt sämre skulle jag säga. Jag gillar dessutom fjädrarna som kommer med dem, vilket innebar att jag sparade ännu mer pengar på att inte behöva köpa fjädrar och byta dem.

Nya stabilisatorer

För längesedan köpte jag “genuina” Cherry-stabilisatorer från en respekterad amerikansk återförsäljare som jag använde till det här bygget från början. Jag vet inte om de var äkta eller kopior från Kina, men vad jag vet är att de var allt annat än bra. De lät illa och de var omöjligt att få dem att sitta kvar när man tog av tangenterna.

Den här gången köpte jag därför GMK screw-in stabilizers från en respekterad tysk användare på Reddit. Vilken skillnad på stabilisatorer! För det första skruvar man fast dessa med skruvar, du klickar alltså inte fast dem med klena plastpluttar. Dessa sitter som berg och efter att jag har smörjt dem med fett från Super Lube låter de också mycket bättre än de jag hade innan.

Ingen brytarplåt

Jag bestämde mig också för att skippa brytarplåten, eller bakplåten som jag (skämtsamt) brukar kalla den eftersom det engelska namnet är just “back plate”.

Aluminium är en ganska mjuk metall och det är många som tycker om att ha en plåt i just aluminium för att det skapar en bestämd men inte stum känsla när man skriver på tangentbordet. Jag däremot har ganska klena fingrar och vill gärna ha det ganska mjukt och förlåtande. Därför testade jag att köra utan plåt och jag måste säga att det blev väldigt bra.

Det är inte direkt så att kretskortet viker sig när man trycker ner en tangent, men det är tillräckligt för att det ska kännas över tid att mina fingrar inte blir lika ansträngda som de kunde bli innan. Ett annat plus är ju att jag numer kan komma åt mina stabilisatorer och jag kan även ta bort och flytta på dem om jag vill. Något som inte är möjligt om man har en plåt.

Nytt fysiskt upplägg (nästan)

Jag var som jag sa innan också nyfiken på att testa ett nytt fysiskt upplägg där jag dels delade på både Backspace och höger Shift, samt testa en klassisk UNIX-bottenrad (som man kan hitta på gamla tangentbord från SUN). Det är nämligen så att mitt kretskort (och de flesta andra ‘specialkretskorten’) stödjer flera olika upplägg.

Men jag gillade det inte alls! Den långa mellanslagstangenten som nu var 7U bred istället för 6,25U, ställde till det helt för mitt muskelminne. Och något som jag faktiskt inte ens hade tänkt på var hur ofta man ändå använder AltGr som finns till höger om mellanslagstangenten. Det var nu en tangent som nu blev ganska svår att nå utan att flytta på handen nämligen.

Men värst var nog Backspace. Även fast jag använder den vänstra sidan av den med mitt lillfinger var den ändå helt omöjlig att träffa.. Mitt muskelminne svek mig helt och jag missade den hela tiden. Jag bestämde mig därför att testa ett standard ANSI-upplägg som bilden nedanför visar.

Efter att ha använt det i ungefär en månad bestämde jag mig för att det inte var något för mig. Jag har inte stora händer, men jag har lite längre än medel och jag föredrar faktiskt att bara kunna svänga ut lillfingret och träffa ISO-Enter på dess övre del. Med ANSI-Enter har förvisso tangenten närmre, men man behöver också rulla ihop lillfingret i en nästan krampframkallande maner samtidigt som man böjer handleden på ett högst obehagligt vis för att nå den.

Jag är nu därför tillbaka till en helt vanlig ISO-upplägg med en delad höger-Shift. Det får räcka med äventyr för min del nu när det kommer till andra upplägg än standard-ISO. :)

För att den ska söka igenom innehållet i e-postmeddelandena behöver man börja sökningen med ~B. Exempelvis: ~B <sökord>.

Källa: https://www.rosipov.com/blog/effective-search-with-mutt/

Hittills har jag bara ändrat en sak och det är att jag nu kan använda FN+c/v (Jag har FN på Caps Lock) för att kopiera och klistra in text i terminalen och Vim. Innan behövde jag använda kombinationen Ctrl+Alt+c/v. Vilket också innebär att jag nu inte behöver flytta på min hand för att kopiera och klistra in text.

Här är tangentkoderna för att åstadkomma detta:

LCTL(LALT(KC_C))

LCTL(LALT(KC_V))

Jag hittade informationen på QMKs hemsida här: https://beta.docs.qmk.fm/features/feature_advanced_keycodes.

Funktion

Med flaggan -g kan du visa de senaste tio gångerna:

# qlop -gH qtwebengine
qtwebengine: Sun Nov 18 04:13:53 2018: 2 hours, 32 minutes, 0 seconds
qtwebengine: Sun Dec  9 03:19:03 2018: 1 hour, 44 minutes, 39 seconds
qtwebengine: Tue Dec 25 19:41:32 2018: 1 hour, 44 minutes, 42 seconds
qtwebengine: Sat Jan  5 21:26:42 2019: 1 hour, 43 minutes, 28 seconds
qtwebengine: Sat Feb  9 14:17:08 2019: 1 hour, 43 minutes, 8 seconds
qtwebengine: Sat Mar  2 14:22:58 2019: 1 hour, 54 minutes, 32 seconds
qtwebengine: Thu Mar 21 22:55:30 2019: 1 hour, 53 minutes, 39 seconds
qtwebengine: Tue Apr 23 21:35:10 2019: 1 hour, 58 minutes, 54 seconds
qtwebengine: Wed May  8 17:07:52 2019: 1 hour, 55 minutes, 35 seconds
qtwebengine: Wed May 22 16:33:48 2019: 1 hour, 51 minutes, 16 seconds
qtwebengine: 10 times

Och med flaggan -t beräknas ett genomsnittligt värde ut:

# qlop -tH qtwebengine
qtwebengine: 1 hour, 54 minutes, 11 seconds for 10 merges

Flaggan -H, --human är för att visa tiden i en mer human formatering. Utan flaggan visas tiden i sekunder:

# qlop -t qtwebengine
qtwebengine: 6851 seconds average for 10 merges

Installation

Verktyget qlop finns i paketet app-portage/portage-utils:

# emerge --ask app-portage/portage-utils

Återkomsten till ära har jag uppdaterat temat och flyttat bloggen från den proprietära plattformen GitHub som nu ägs av Microsoft till en mer permanent domän. Fråga mig inte varför jag valde en proprietär plattform som GitHub från fösta början. Jag tänkte aldrig riktigt på det antar jag. :)

Projektet Linuxkompis och den här bloggen huseras förövrigt av den mycket generösa person som ligger bakom Linux.pizza. Och för det är jag väldigt tacksam!

Jag hoppas att du gillar förändringarna och om du vill följa min blogg kan du enklast göra det via mitt RSS-flöde.

Som standard öppnar man sin $EDITOR med kommandot /edit, men jag har bundit det till Ctrl+E:

/key bind ctrl-E /edit

Installation

Installationen är enkel, börja med att skapa mappen där pluginet huserar:

mkdir -p ~/.weechat/python/autoload

Ladda sedan hem själva pluginet till den mappen:

wget https://raw.githubusercontent.com/keith/edit-weechat/master/edit.py ~/.weechat/python/autoload

Dubbelkolla att pluginet är aktiverat i WeeChat:

/python load edit.py

Konfiguration

Det går också bra att använda en annan textredigerare än den som är satt i variabeln $EDITOR:

/set plugins.var.python.edit.editor "vim -f"

Jag fick det att fungera när jag lade till uid=1000 och gid=1000 i argumenten för hur min utdelning ska monteras via fstab:

//192.168.1.58/HDD0 /media/HDD0 cifs credentials=/home/johan/.smbcredentials,exec,x-systemd.automount,uid=1000,gid=1000 0 0

Om någon vet vad som är nytt får ni gärna höra av er.

Jag har använt den textbaserade webbläsaren w3m med flaggan --dump i kombination med verktyget pipe, men nackdelen med w3m är att den dumpar hela hemsidan med hull och hår. Och du behöver ofta bläddra förbi en massa onödig och distraherande text innan du kommer till det relevanta innehållet.

Det finns lite alternativ för att bara kunna hämta själva artikeln, men de är antingen bloat eller så använder det sig av någon webbtjänst som skickar personlig data till en server som i sin tur formaterar texten och det vill jag verkligen inte. Men ganska nyligen blev jag tipsad av min vän Ghosty på Mastodon om Python-verktyget Newspaper, ett verktyg kan extrahera metadata från länkar, exempelvis artikelinnehållet.

Jag är ingen hejare på Python, men min vän hjälpte mig att komma igång och jag har nu ett Python-script som jag kallar för html2text.py och som hämtar titel och artikel från den länk man matar det med:

#!/usr/bin/env python3

from newspaper import Article
import sys

url = sys.argv[1]
a = Article(url, language='sv')
a.download()
a.parse()
print(a.title)
print("")
print(a.text)

Du behöver paketet newspaper3k, vilket du installerar via Pythons pakethanterare:

# pip3 install newspaper3k

Sedan är det bara att ge scriptet ett länk:

$ html2text.py <länk>

Använd det i kombination med verktyget less om du vill har en mer lättöverskådlig output där du kan skrolla uppifrån och ner med antingen med piltangenterna eller j och k som i Vim:

$ html2text.py <länk> | less

Och om du var lite observant kanske du också noterade delen language=sv i skriptet. Jag vet inte hur jag löser det på annat sätt, men det var tvunget att vara med för att den skulle hämta artiklar som var både på engelska och svenska. Om någon har en bättre lösning på det mottages de tacksamt. :)

Vad som var nytt förra gången var att jag äntligen hade skippat Google Apps (GApps) på min telefon och gått över till F-Droid som min primära källa för program och spel. Mitt mål är ju att bara ha 100% fri mjukvara på min telefon, ett mål som tyvärr är omöjligt då alla telefoner innehåller binära blobbar med proprietär mjukvara vilket är ett krav för att radion ska fungera.

Men visst, jag har lekt med tanken om att skippa mobilnätet helt och bara köra typ VoIP. Men som det ser ut just nu känns det tyvärr inte riktigt genomförbart. Men vi får se vad som händer i framtiden. :)

Och om du vill ha bakgrundsbilden som jag använder mig av hittar du den på Unsplash här och den finns tillgänglig under den fria Unsplash-licensen. Ikontemat heter Paper och du hittar det på F-Droid här.

Nya program

• Lawnchair - Jag trodde länge att jag skulle behöva ta med mig Nova launcher till graven. Jag är sjukt petig när det kommer till launchers och jag har genom åren testat alla möjliga och omöjliga alternativ. Den ena har varit värre än den andra, men Lawnchair är faktiskt ett riktigt bra alternativ. Den har inte lika många funktioner som Nova, men den är baserad på öppen källkod och den är faktiskt helt okej.

Mina program och spel

• AdAway - Blockerar all typ av reklam.
• Amaze - Filhanterare med stöd för Samba.
• Antenna Pod - Netcast-klient.
• BankID [Ej OSS] [Google Play] - BankID säkerhetsprogram för Mobilt BankID.
• Conversations - XMPP-klient. Jag finns tillgänglig på hund [ snabel-a ] archlinux [ punkt ] se. :)
• DAVdroid - Synkronisera kalendrar och kontakter via CalDAV/CardDAV, fungerar med exempelvis Fastmail och NextCloud.
• DiskUsage - Ger dig en visuell översikt av diskutrymmet på din telefon.
• DuckDuckGo - Sökmotor. Ett bra alternativ till Google sök. Den kommer med en händig widget, vilket är anledningen till att jag har ett programmet.
• F-Droid - Alternativ till Play Store som bara tillhandahåller program och spel baserad på fri och öppen källkod.
• IceCat - Libre-fork av Firefox.
• K-9 Mail - Mycket kompetent e-postklient.
• KeePassDroid - Lösenordshanterare med stöd för KeePass 1.x och 2.x. KeePass DX är ett annat alternativ som jag inte har hunnit att testa ännu.
• Handelsbanken [Ej OSS] [Google Play] - Handelsbankens egna klient.
• MuPDF - PDF-läsare.
• NewPipe - YouTube-klient som låter dig använda vilken mediaspelare du vill och som inte kräver något Google-konto.
• NoNonsense Notes - Todo-program som jag nästan uteslutande använder för inköpslistor av matvaror och dylikt.
• oandbackup - Backup för program och spel. Perfekt om du vill migrera alla dina program och tillhörande data till en ny telefon eller ny ROM.
• OpenVPN - OpenVPN-klient. Privacy Browser - Webbläsare som blockerar JavaScript, cookies och DOM-storage som standard. Jag använder den nästan uteslutande. Att kunna blockera JavaScripts gör extremt stor skillnad på surfupplevelsen.
• RedReader - Reddit-klient.
• Share to Clipboard - Som namnet avslöjar kan du dela text och länkar till urklippsminnet.
• Tasks - Låter mig ha återkommande arbetsuppgifter med påminnelser. Ett ovärderligt program för en tankspridd person.
• Tiny Tiny RSS [Google Play] - Tiny Tiny RSS är en RSS-tjänst som du hostar själv Projektet är baserat på öppen källkod och klienten till Android likaså, men den färdigkompilerade versionen på Play Store är en pröva på-version och behöver du köpa en nyckel på Play Store för drygt 40 kr (Tiny Tiny RSS Unlocker) om du vill fortsätta använda klienten, men det går också bra att sätta upp en byggmiljö för Android och kompilera klienten själv. Varför det inte finns en version på F-Droid vet jag inte, men det är något som jag måste kolla upp.
• Twee [Ej OSS] [Google Play] - Håll koll på när dina favoritserier sänds. Den hämtar data från TheTVDB.
• Twidere - Twitter-klient med stöd för några andra sociala plattformar som Mastodon och GNU Social.
• VLC - Mediaspelare som låter mig tilta telefonen till landskapsläget utan att jag först behöver låsa upp funktionen i Android.
• WeeChat Android - Relay-klient IRC-klienten WeeChat som låter dig komma åt din klient via telefonen.
• Yalp Store - Tills nu kanske du undrat hur jag hämtar program från Play Store när jag inte har GApps på min telefon? Det är med hjälp av Yalp Store som jag kan hämta de få program jag behöver från Play Store. Google-konto är dessutom valfritt, men det är ett krav om du ska komma åt dina betalda program och spel.

Spel

• Open Flood - Pusselspel.
• Wordfeud [Ej OSS] [Google Play] - Räknas tydligen som ett pusselspel.

Borttagna program och spel

• Barcode Scanner - Program för att skanna sträck- och QR-koder.
• ConnectBot - SSH-klient.
• DroidZebra - Ett bra Othello-spel. Jag spelar dock sällan om aldrig spel på telefonen och därför fick detta spel åka ner i papperskorgen.
• Face Slim - Jag avvecklade min närvaro på Facebook och tog slutligen bort mitt konto. Det är lustigt att du inte existerar när du inte finns på Facebook, men det var absolut värt det!
• Facebook Messenger [Ej OSS] [Google Play] - Sjukt skönt att slippa denna styggelse.
• FreeOTP - Program för tvåstegsverifiering med engångslösenord som jag nu ersatt med andOTP.
• Instagram [Ej OSS] [Google Play] - Jag var ingen massiv användare av Instagram, jag följde mest vendors som sålde tangentbord och delar. Det var ganska enkelt att peta bort detta program. :)
• Nova Launcher [Ej OSS] [Google Play] - Nova launcher var länge den enda launchern jag stod ut med, men Lawnchair är faktiskt en helt okej launcher. Det enda jag saknar från Nova är att kunna ha mappar i programlådan.
• OctoDroid - GitHub-klient.
• QKSMS [Google Play] - Ersatt med Silence. Jag undviker SMS så mycket jag bara kan, men om jag måste använda det kan jag lika gärna ha en bra klient för det.
• SMS Scheduler - Jag brukade schemalägga några SMS via jobbet förut, men det är inget som jag behöver längre.
• Swish [Ej OSS] [Google Play] - Swish slutade fungera när jag skippade GApps. Inget jag använde innan direkt heller, så den fick också åka ner i papperskorgen.
• TD - Jag kollar sällan om aldrig på Twitch via telefonen och den här klienten har inte sett en uppdatering på ganska länge nu.
• Telegram [Ej OSS] - Jag tvingade över alla två jag hade på Telegram till XMPP istället.
• WebTube - YouTube-klient. Ersatt med NewPipe.

Det är faktiskt en del program som åkt ut sedan sist och det känns riktigt skönt! Jag gör mitt bästa med att försöka hålla nere användandet av min telefon då jag inte riktigt gillar vad den gör med oss och vårat beteendemönster. :)

Jag lyckades ganska bra ändå lär jag säga, även om jag har haft en del huvudvärk med stabilisatorerna. I efterhand har jag lär mig att det är en god idé att smörja dem och se till att de låter bra innan man bygger ihop hela tangnetbordet. Väl monterat sitter brytarplåten över dem och det är svårt om inte omöjligt att komma åt dem om man skulle behöva göra några justeringar i efterhand. Men det är som sagt mitt första riktigt bygge och jag var beredd på att vad som helst kunde hända. :)

Utöver det är jag väldigt nöjd med det! Det var en stor skillnad att gå från vanliga plastchassin till ett gedit aluminiumchassi, ljudet blir som mer fylligt. Och för att inte tala om brytarna, jag slog på stort och köpte Tealios från ZealPC. De är linjära brytare på 67 gram, men eftersom jag föredrar lite lättare motstånd bytte jag ut dem mot fjädrar på 60 gram från SPRiT. Jag har testat linjära switchar från Cherry, Gateron och Kailh och detta är hittills mina favoriter. De låter bra, de är lena och med SPRiTs fjädrar ger de också en rund och pigg feedback, vilket kan jämföras med Cherrys linjära switchar som känns väldig.. platt?

Jag valde kretskortet S60-X från Sentraq då det främst stödjs av Keyboard Firmware Builder, vilket låter mig skapa en layout via ett peka-och-klicka-gränssnitt på webben. Vilket är väldigt bekvämt! Det har också RGB-underglow, men eftersom mitt chassi är en solid aluminiumklump är det inget jag har någon direkt nytta av. Men det finns en del chassin som är designad med det i åtanken, exempelvis akrylversionen av mitt chassi.

Visa bokmärken

Med flaggan -p (--print) listar den alla bokmärken du har, ett bokmärke kan se ut såhär:

$ buku -p
[...]
119. SPRiT 24k Gold Springs - capsunlocked
   > http://caps-unlocked.com/sprit-24k-gold-springs/
   # keyboards,shopping
[...]

Om du vill öppna ett bokmärke i din webbläsare anger du motsvarande nummer och trycker på Enter-tangenten. Och om du vill visa alla listade bokmärken öppnar du dessa med a.

Söka efter bokmärken

Om du vill söka efter ett eller flera bokmärken har du två flaggor att tillgå; -s (--sany) och -S (--sall) i kombination med ett eller flera sökord.

Om du vill söka efter bokmärken som antingen innehåller taggen diy eller keyboards använder du flaggan -s, men om du vill söka efter bokmärken som innehåller båda taggarna diy och keyboards använder du flaggan -S:

$ buku -S diy keyboards
1. Cherry MX Housing Remover by Benf207 - Thingiverse [18]
   > https://www.thingiverse.com/thing:959558
   # diy,keyboards

2. Amazon.com: Jacquard iDye Fabric Dye-Violet (For Polyester) [51]
   > https://www.amazon.com/dp/B001MUFIHC/ref=pd_lpo_sbs_dp_ss_1?pf_rd_p=1944687622&pf_rd_s=lpo-top-stripe-1&pf_rd_t=201&pf_rd_i=B001O5QKIG&pf_rd_m=ATVPDKIKX0DER&pf_rd_r=ACP2PPSVJGWW4FH0CB40#mobile-twister_color_name_1493008288372
   # diy,keyboards
[...]

Lägga till bokmärken

Om du vill lägga till ett bokmärke finns det två tillvägagångssätt, det ena är att man antingen använder flaggan -a (--add) i kombination med andra flaggor som --tag och --title, exempelvis:

$ buku -a https://hund.github.io --tag bloggar,linux

Om ingen titel anges kommer den att hämta titeln från länken automatiskt. Det andra alternativet är att använda flaggan -w (--write), Buku kommer då att öppna din textredigerare med följande mall:

# Lines beginning with "#" will be stripped.
# Add URL in next line (single line).

# Add TITLE in next line (single line). Leave blank to web fetch, "-" for no title.

# Add comma-separated TAGS in next line (single line).

# Add COMMENTS in next line(s).

Ett exempel (alla rader är valfria):

# Lines beginning with "#" will be stripped.
# Add URL in next line (single line).
https://hund.github.io
# Add TITLE in next line (single line). Leave blank to web fetch, "-" for no title.
Hundens blogg
# Add comma-separated TAGS in next line (single line).
Bloggar,Linux
# Add COMMENTS in next line(s).
En ganska medioker blogg

När du sparar och avslutar din textredigerare kommer ditt nya bokmärke att printas:

128. Hundens blogg
   > https://hund.github.io
   + En ganska medioker blogg
   # bloggar,linux

Redigera bokmärken

Om du vill ändra ett bokmärke kan du använda flaggan -u (--update) i kombination med andra flaggor, exempelvis:

$ buku -u 128 -c "Bloggen med den där FOSSiga hunden."

Det går också bra att bara använda sig av flaggan -w (--write) om man hellre vill använda sig av sin textredigerare och inte behöva skriva om eventuell text när du kanske ska lägga till eller ta bort en tagg.

Ta bort bokmärken

Om du vill ta bort ett bokmärke använder du flaggan -d (--delete):

$ buku -d <nummer>

Importera och Exportera bokmärken

Buku tillåter dig att både importera och exportera dina bokmärken. Om du vill importera bokmärken från Firefox, Chrome och Chromium använder du dig av flaggan --ai:

$ buku --ai
Add parent folder names as tags? (y/n): y
Import bookmarks from google chrome? (y/n): n
Import bookmarks from chromium? (y/n): n
Import bookmarks from firefox? (y/n): y
1. GitHub - jarun/Buku: Powerful command-line bookmark manager. Your mini web!
   > https://github.com/jarun/Buku#installation
   # 2018jan02,other bookmarks

Auto-generated tag: 2018Jan02

Man kan också använda sig av flaggan -i (--import) för att importera bokmärken från en fil:

$ buku -i bookmarks.html 
Add parent folder names as tags? (y/n): n
2. Hund – Livet, Linux och allting
   > https://hund.github.io/
   + Livet, Linux och allting
    
   # 2018jan02

Auto-generated tag: 2018Jan02

Om du istället vill exportera bokmärken använder du flaggan -e (--export). Du kan exportera i filformaten .html, .md (Markdown) och .db (Buku-databas):

$ buku -e bookmarks.html

Det går också bra att bara exportera bokmärken med vissa taggar:

$ buku --tag diy,keyboards -e bookmarks.html

Buku bjuder på en hel del finesser som jag inte nämnt ovan, exempelvis flaggan --np som skippar den interaktiva prompten och avslutar Buku direkt. Flaggan --help visar som väntat allt Buku har att erbjuda på.

Anledningen till att jag gillade Livestreamer-curses var att det var ett interaktivt frontend till Streamlink, där kunde jag hålla koll på vilka som var online på både Twitch, YouTube Live och andra tjänster som Livestreamer hade stöd för. Och var X minut uppdaterades kanalerna, något som Twitchy inte kan då det bara är ett CLI, för där behöver du manuellt kolla vilka som är online.

Men till min stora glädje har RadicalEd360 på GitHub forkat Livestreamer-curses under namnet Streamlink-curses!

Projektet är i skrivande stund väldigt nytt och det är inte så mycket som hänt ännu, mer än det viktigaste; att den använder Streamlink som backend. Men han har också fixat så att kanaler som hostar en annan kanal visas som offline just nu, vilket blev ett problem när Twitch uppdaterade sitt API förut. Stöd för att på ett smidigt sätt kunna visa hostade kanaler för sig är en funktion som han planerar att implementera senare.

Och förhoppningsvis får vi se andra nyheter i framtiden! Men just nu har vi i alla fall ett fungerande frontend till Streamlink. :)

Installation

Börja med att installera streamlink och git om du inte redan har det. Om du har Arch Linux finns Streamlink tillgängligt via de officiella förråden, men om du använder Ubuntu eller något annan distro som inte har det tillgängligt kan du installera det via Pythons pakethanterare pip:

# pip install streamlink

Ladda sedan hem källkoden för Streamlink-curses:

$ git clone https://github.com/RadicalEd360/streamlink-curses

Ställ dig i mappen och installera programmet:

$ cd streamlink-curses
# python3 setup.py install

Du kan sedan starta programmet med kommandot streamlink-curses.

Konfiguration

Det finns just ingen dokumentation ännu, men om man hoppar till Livestreamer-curses finns en exempelfil för vilka inställningar som finns tillgängliga.

Konfigurationsfilen heter streamlink-cursesrc och du sparar den till mappen $CONFIG, vilket som standard är mappen .config i din hemmapp. Min konfiguration är ganska lätt och innehåller bara det viktigaste:

DEFAULT_RESOLUTION = 'Best'
CHECK_ONLINE_ON_START = True
CHECK_ONLINE_INTERVAL = 60

$ rsstail -u https://archlinux.org/feeds/news           
Title: The end of i686 support
Title: Perl library path change
Title: Deprecation of ABS tool and rsync endpoint
Title: ca-certificates-utils 20170307-1 upgrade requires manual intervention
Title: mesa with libglvnd support is now in testing
Title: Phasing out i686 support
Title: xorg-server 1.19.1 is now in extra
Title: OpenVPN 2.4.0 update requires administrative interaction
Title: ttf-dejavu 2.37 will require forced upgrade
Title: TeXLive 2016 packages are now available

Det går att formatera resultatet ganska väl och om man vill kan man exempelvis bara visa det senaste inlägget:

$ rsstail -u https://archlinux.org/feeds/news -d -H -n 1
Title: The end of i686 support
Description: Following 9 months of deprecation period, support for the i686
architecture effectively ends today. By the end of November, i686
packages will be removed from our mirrors and later from the packages
archive. The [multilib] repository is not affected.
For users unable to upgrade their hardware to x86_64, an alternative is
a community maintained fork named Arch Linux 32. See their website
for details on migrating existing installations.

Flaggan -d visar summeringen, -H tar bort alla HTML-taggar och -n X visar X antal nyheter. Mer information om vad du kan göra hittar du med flaggan -h.

Och eftersom att jag utöver IRC, även använder WeeChat för Jabber, Twitter och GNU Social (via Bitlbee) blir det en hel hantering av både text och länkar. :) Men nu har jag äntligen (!) hittat en lösning på problemet. Och lösningen heter bare display, vilket låter mig visa den aktuella buffern i ett oformaterat textläge.

Säg att jag vill kopiera några rader text från en kanal, det här blir då resultatet (utan bare display):

08:05     cbus > morn                                                                                                        │ iah       
12.  #i3                   │08:40     Hund > Mors.                                                                                                       │ jkw       
13.  #manjaro-talk         │08:54   b0ddan > Morn                                                                                                        │ kuldeep   
14.  #Mechboards           │09:53     Hund > Kors

Men om jag istället aktiverar bare display-läget kan jag enkelt kopiera texten helt felfritt då all text utom själva konversationen har dolts:

08:05 <cbus> morn
08:40 <Hund> Mors.
08:54 <b0ddan> Morn
09:53 <Hund> Kors

Som standard tror jag inte att att funktionen är bunden till en genväg, men det är enkelt ordnat (Jag har bundit funktionen till Alt-I):

/key bind meta-i /window bare

Det går också bra att bara aktivera läget manuellt med kommandot /window bare. Du avlutar läget via samma kortkommando, eller via valfri tangent om du inte har bundit funktionen till något kortkommando.

mpv-mpris är ett plugin som implementerar stöd för något som heter MPRIS D-Bus Interface Specification, vilket låter mpv ta emot instruktioner via verktyg som Playerctl - ett CLI-verktyg för att styra kompatibla mediaspelare via skalet.

Playerctl fungerar också bra med andra kompatibla mediaspelare, vilket inkluderar populära klienter som bland annat VLC och Spotify.

Installation

Börja med att ladda hem såskoden via git och ställ dig i mappen:

$ git clone https://github.com/hoyon/mpv-mpris         
$ cd mpv-mpris  

Kompilera och installera pluginet:

$ make  
$ make install 

Och $ på sista kommandot är inget misstag. Om du installerar pluginet som root kommer den att kopiera pluginet till /root/.config/mpv/scritps/ och inte till ~/.config/mpv/scripts/.

Du kan nu styra din mediaspelare med verktyget Playerctl; playerctl <funktion>, exempelvis playerctl play-pause för att pausa/återuppta det du lyssnar eller kollar på.

En händig funktion som är värd att nämna här är att du kan specificera vilken mediaspelare du vill kontrollera:

$ playerctl --list-all
mpv
vlc
$ playerctl --player mpv pause  

Du har tillgång till alla funktioner via flaggan --help.

vitetris har dessutom stöd för en topplista, tvåspelarläge, spel över nätverket och som grädde på moset stöd för styrpinne via Allegro.

Installation

Ladda hem källkoden från hans hemsida och packa upp arkivet:

$ wget http://www.victornils.net/tetris/vitetris-0.57.tar.gz

$ tar -zxvf vitetris-0.57.tar.gz

Ställ dig i mappen och kompilera och installera spelet:

$ cd vitetris-0.57

$ ./configure

$ make

# make install --without-x --with-ncurses

Du startar sedan spelet med kommandot tetris.

OBS: Om inte kan kompilera vitetris kan det bero på att du har en olycklig version av ncurses. Det var när jag skulle installera det på den min andra dator med Arch Linux som jag inte kunde kompilera det. Efter en del felsökande visade det sig att jag hade version 6.0+20170902-1 på enda datorn och version 6.0+20170902-2 på den andra datorn.

Det enda som skiljer är den sista siffran, vilket indikerar att Arch har uppdaterat själva binärfilen för Ncurses. Vad de gjort vet jag inte men för att få det att fungera var jag tvungen att nedgradera till version 6.0+20170902-1.

Spela över nätverket

Värdklienten startar en anslutning med kommandot:

$ tetris -listen <port>

Och gästen ansluter med kommandot:

$ tetris -connect <adress>:<port>

Om man vill kan man identifiera sig med flaggan -name <ditt namn>.

För att det ska fungera behöver du paketen dunst och dunstify. Dunst är en lättviktig notifikationsserver, som är ett fristående alternativ till de mer tyngre alternativen. Jag har inte gjort ett riktigt inlägg om Dunst ännu - men det kommer snart. Tillsvidare kan du läsa på om Dunst på deras hemsida, samt hålla koll på taggen #dunst.

#!/bin/bash
# Requires dunst och dunstify
# Based on https://gist.github.com/sebastiencs/5d7227f388d93374cebdf72e783fbd6a

function get_volume {
    amixer -M get Master | awk 'END { print $0, value }' | awk '{print $3}'
}

function is_mute {
    amixer get Master | grep '%' | grep -oE '[^ ]+$' | grep off > /dev/null
}

function send_notification {
    volume=`get_volume`
    dunstify -i audio-volume-muted-blocking -t 8 -r 2593 -u normal "Volume: ${volume}%"
}

case $1 in
    up)
        amixer set Master on > /dev/null
        amixer set Master 1+ > /dev/null
        send_notification
	;;
    down)
        amixer set Master on > /dev/null
        amixer set Master 1- > /dev/null
        send_notification
	;;
    mute)
        amixer set Master toggle > /dev/null
        if is_mute ; then
        dunstify -i audio-volume-muted -t 8 -r 2593 -u normal "Volume muted!"
        else
        send_notification
	fi
	;;
esac

Kopiera och spara scriptet själv eller ladda hem det från GitHub med wget:

wget https://raw.githubusercontent.com/Hund/Scripts/master/volume.sh

Gör scriptet körbart med kommandot chmod +x volume.sh. Det finns sedan totalt tre argument till det; up, down och mute:

./volume.sh <argument>

Jag är tillbaka till Arch Linux från Gentoo Linux. Jag har fortfarande kvar min partition med Gentoo, men jag blev lite opepp på att alltid ligga efter med vissa paket och jag saknar motivationen att underhålla större paket som qutebrowser och qt-webkit själv. I skrivande stund är Gentoos version av qutebrowser 10 månader gammal och det tog dem 3 månader att få ut den versionen till deras förråd - det är inte okej.

I övrigt är det små inkrementella förändringar som sker på mitt skrivbord. Och det du ser på bilden är:

• i3-gaps
• URxvt
• zsh
• tty-clock
• Vim
• WeeChat
• rTorrent
• qutebrowser
• Newsbeuter
• Neofetch
• Ranger
• Sxiv
• mpv
• Twitchy
• Mutt
• Khal

Konfigurationsfiler för det mesta finns på min Github-profil [Länk].

#!/bin/bash
username="<ditt användarnamn>"
quality="best"
stream="$(twitchnotifier -c $username -n | sed 's/:/ | /g' | awk '{print substr($0, 1, length($0)-6)}' | rofi -dmenu -markup-rows -i -p "Twitch:" | awk '{print $1}')"

streamlink https://twitch.tv/$stream $quality

Spara scriptet antingen genom att kopiera texten ovanför eller med hjälp av wget:

wget https://raw.githubusercontent.com/Hund/Scripts/master/rofi-twitch.sh

Gör scriptet körbart:

chmod +x rofi-twitch.sh

Kör scriptet med kommandot ./rofi-twitch.sh.

Tillägget heter Goyo och är tänkt att köras med Vim i helskärmsläget. När du aktiverar Goyo tar det bort alla synliga element och centrerar innehållet i mitten med hjälp av en osynlig ruta.

Installation

Ladda hem Goyo via git (och ställ dig i mappen):

git clone https://github.com/junegunn/goyo.vim && cd goyo.vim

Kopiera filen autoload/goyo.vim till ~/.vim/autoload/:

cp autoload/goyo.vim ~/.vim/autoload/

Och filen plugin/goyo.vim till ~/.vim/plugin/:

cp plugin/goyo.vim ~/.vim/plugin/

Man startar och avslutar Goyo med kommandot :Goyo. Om du vill ha en genväg för det lägger du till det i din ~/.vimrc:

map <tangentbordskombination> :Goyo<CR>

Jag har bundit det till \g.

Konfiguration

Det går också bra att välja dimensioner på hur stor textrutan ska vara. Jag kör med 100x50 (se bild ovan):

let g:goyo_width=100
let g:goyo_height=50

Man kan också automatiskt köra kommandon när man startar och avslutar Goyo. Till exempel om du kör färgtemat Solarized kanske du vill växla till den ljusa versionen när du kör Goyo:

function! s:goyo_enter()
  set background=light
endfunction

function! s:goyo_leave()
  set background=dark
endfunction

autocmd! User GoyoEnter nested call <SID>goyo_enter()
autocmd! User GoyoLeave nested call <SID>goyo_leave()

Om du använder Gvim ser det lite annorlunda ut, du kan läsa om det och övriga funktioner här.

Själv har jag en egen Tiny Tiny RSS-server i kombination med den textbaserade RSS-läsaren Newsbeuter, mediaspelaren mpv och verktyget youtube-dl, ett verktyg som låter mig välja specifika upplösningar, codecs och så vidare. Vilket är tacksamt då min (i skrivande stund) 10 år gamla mediadator har lite svårt för allt ovan 1080p i 60 FPS. :)

Hur fungerar det?

YouTube har två typer av länkadresser till en kanal. Om vi tar kanalen Chyrosran22 som exempel. Hans kanal har följande två länkadresser:

• https://www.youtube.com/user/Chyrosran22
• https://www.youtube.com/channel/UCD0y51PJfvkZNe3y3FR5riw

Den första är den vanligast förekommande adressen, det är dock den alternativa länkadressen som är aktuell om du vill komma åt RSS-flödet. Den länkadressen kommer du åt om du tittar på en video och klickar på kanalnamnet under videon.

För att skapa en RSS-länk tar du helt enkelt sista delen i länkadressen och sätter ihop den med länken:

https://www.youtube.com/feeds/videos.xml?channel_id=

Exmpelvis:

https://www.youtube.com/feeds/videos.xml?channel_id=UCD0y51PJfvkZNe3y3FR5riw

Och om du är intresserad av vintagetangentbord tycker jag absolut att du ska spana in Chyrosran22 på YouTube. :)

Bitlbee har stöd för GNU Social som standard, du behöver därför inte installera några extrapaket och kan börja med att lägga till ditt konto direkt:

ac add identica <användarnamn> <lösenord>

Eftersom att man måste identifiera sig med sitt lösenord behöver man inaktivera OAuth:

ac identica set oauth false

Lägg till din API-URL (Jag finns på Quitter.se och adressen är då https://quitter.se/api):

ac identica set base_url 'https://quitter.se/api'

Aktivera slutligen ditt konto:

ac identica on

När du aktiverar kontot kommer en ny buffer att poppa upp med GNU Social.

Och om du inte vill råka posta en status av misstag, går det ordna så att du måste börja med kommandot post genom att aktivera strikta kommandon:

ac identica set commands strict

Sitter du i ett dokument på exempelvis rad 358 och ska hoppa 5 rader upp blir kommandot 353G alternativt 353gg, inte vidare jättesmidigt tycker jag.

Men häromdagen läste jag om funktionen relativenumber, vilket är en funktion som gör att Vim visar relativa radnummer utifrån markören.

Om du vill hoppa till tredje raden ovanför markören blir kommandot 3k och om du vill hoppa till tredje raden nedanför markören blir kommandot 3j. Något smidigare! :)

Du kan aktiva funktionen live med :set relativenumber och om du alltid vill ha den aktiverad kan du lägga till set relativenumber i din konfigurationsfil $HOME/.vimrc.

Det finns en hel del inställningar att välja mellan också.

>> tty-clock -help                                                                                       -- INSERT --
usage : tty-clock [-iuvsScbtrahDBxn] [-C [0-7]] [-f format] [-d delay] [-a nsdelay] [-T tty]
    -s            Show seconds
    -S            Screensaver mode
    -x            Show box
    -c            Set the clock at the center of the terminal
    -C [0-7]      Set the clock color
    -b            Use bold colors
    -t            Set the hour in 12h format
    -u            Use UTC time
    -T tty        Display the clock on the specified terminal
    -r            Do rebound the clock
    -f format     Set the date format
    -n            Don't quit on keypress
    -v            Show tty-clock version
    -i            Show some info about tty-clock
    -h            Show this page
    -D            Hide date
    -B            Enable blinking colon
    -d delay      Set the delay between two redraws of the clock. Default 1s.
    -a nsdelay    Additional delay between two redraws in nanoseconds. Default 0ns.

Installation

Innan du börjar behöver du installera git och ncurses om du inte redan har dessa paket. Ladda sedan hem källkoden via git:

git clone https://github.com/xorg62/tty-clock

Ställ dig i mappen, kompilera och installera tty-clock:

$ cd tty-clock
$ make
# make install

Du kan sedan köra programmet i din terminal med kommandot tty-clock.

Det fungerar som så att man markerar de filer man vill döpa om och sedan kör kommandot :bulkrename. Ranger kommer då att öppna din textredigerare med en lista på de filer du har markerat. Och du kan nu enkelt döpa om dem, exempelvis genom att spela in ett macro i Vim.

Börja med att dubbelkolla så att du har paketet aspell installerat. Du behöver även installera de språk du vill ha rättstavning för, exempelvis aspell-en och aspell-sv för engelska och svenska.

Sedan är det bara att aktivera tillägget i WeeChat med kommandot /plugin load aspell. Du kan sedan lista alla tillgängliga inställningar med kommandot /set aspell* eller läsa mer om dem på deras hemsida, men det går också bra att använda sig av scriptet iset.pl.

För att få förslag på ord som bilden ovan visar behöver du ändra aspell.check.sugestions till önskat värde och även lägga till [aspell_sugest] i din statusrad (weechat.bar.status.items). Jag har följande widgets i min statusrad:

[buffer_number],[buffer_name],[buffer_modes],[lag],[aspell_suggest]

Sedan mitt senaste inlägg har dock både livestreamer och livestreamer-curses varit två döda projekt sedan länge. Men som tur var forkades livestreamer ganska omgående och lever nu vidare i projektet streamlink, ett projekt som jag också har skrivit om tidigare.

Klienten livestreamer-curses fungerade bra ganska länge, men när Twitch uppdaterade sitt API för drygt ett år sedan renderades klienten mer eller mindre obrukbar. Jag fick se mig om efter en ny klient då jag starkt ogillar Twitch väldigt tungdrivna hemsida och vägrar använda den. Jag hittade efter lite letande en klient som heter Twitchty - en klient som skulle visa sig vara bra och som dessutom utvecklas av en trevlig och hjälpsam utvecklare.

Precis som med livestreamer-curses använder Twitchy en egen och lokal databas med de du följer. Twitchy kan också hämta alla man följer via sitt Twitch-konto med kommandot twitchy -s <ditt användarnamn>. Men det är bara en enkelriktad synkronisering och om du slutar följa någon på ditt Twitch-konto kommer det inte att påverka Twitchy.

Installation

Paketet streamlink finns i Arch och Gentoos officiella förråd och jag förutsätter att det finns tillgängligt i Ubuntus med.

Hur man vill göra med Twitchy är upp till en själv. Om man har Arch finns det tillgängligt via AUR (twitchy-git). Men det går också bra att bara klona git-förrådet och köra filen twitchy.py direkt eller kopiera den till din $PATH om du vill slippa tjafsa med sökvägar.

Konfiguration

Twitchy kommer med en interaktiv konfigurationsguide när du kör det och saknar en konfigurationsfil.

$ twitchy
Config file not found. Running --configure
 Configure:
 Backend: (s)treamlink / (l)ivestreamer s
 Media player [mpv]: 
 Use hardware acceleration (vaapi) with mpv [y/N]: y
 Default stream quality [low/medium/HIGH/source]: source
 Truncate stream status at [AUTO]: 
 Number of favorites to display [5]: 20
 Display chat for multiple Twitch streams [y/N]:  
 Interval (seconds) in between channel status checks [60]:    

 Current Settings:
 Backend: streamlink
 Media Player: mpv
 Default Quality: source
 Truncate status at: 0
 Number of faves: 20
 Display chat for multiple streams: False
 Check interval: 60
 Does this look correct to you? [Y/n]: y

 Options written to /home/johan/.config/twitchy/twitchy.cfg. Please read for additional settings.

När du har kört guiden kan du antingen importera alla du följer på Twitch med kommandot twitchy -s <ditt användarnamn> eller manuellt lägga till någon att följa med kommandot twitcy -a <namn>.

Det enda jag saknar just nu med Twitchy är ett Ncurses-baserat gränssnitt i stil med livestreamer-curses. Just nu måste du manuellt kolla vilka som är online, eller outputta det till exempelvis Conky, med kommandot $ twitchy --conky go, vilket jag har gjort:

Med hjälp av en if-sats visas Twitchy om någon är online.

{ "full_text" : "${if_empty ${execi 120 twitchy --conky go}}${else}${eval Twitch:}${endif}${color}", "color" : "\#6C71C4", "separator" : false, "separator_block_width" : 3 }, \
{ "full_text" : " ${execi 300 twitchy --conky go}", "color" : "\#CCCCCC", "separator" : false, "separator_block_width" : 3 }, \
{ "full_text" : "${if_empty ${execi 120 twitchy --conky go}}${else ${eval |}}", "color" : "\#6C71C4", "separator" : false, "separator_block_width" : 3 }, \
{ "full_text" : "${if_empty ${execi 120 twitchy --conky go}}${else}${eval |}${endif}${color}", "color" : "\#333333", "separator" : false, "separator_block_width" : 3 }, \

Min konfigurationsfil för Conky hittar du i sin helhet på min Github-profil.

I Arch Linux heter paketet id3v2 och i Gentoo heter det media-sound/id3v2. id3v2 är väldigt enkelt och fungerar ungefär så som man kan förvänta sig:

$ id3v2 -l Nocturnal_Depression-Crystal_Tears.mp3
Nocturnal_Depression-Crystal_Tears.mp3: No ID3 tag

$ id3v2 Nocturnal_Depression-Crystal_Tears.mp3 -a "Nocturnal Depression" -t "Crystal Tears" -y "2004" -g "Depressive Black Metal"

$ id3v2 -l Nocturnal_Depression-Crystal_Tears.mp3
id3v2 tag info for Nocturnal_Depression-Crystal_Tears.mp3:
TPE1 (Lead performer(s)/Soloist(s)): Nocturnal Depression
TIT2 (Title/songname/content description): Crystal Tears
TYER (Year): 2004
TCON (Content type): Depressive Black Metal (255)
Nocturnal_Depression-Crystal_Tears.mp3: No ID3v1 tag

Om du behöver hjälp är det bara att använda flaggan --help.

Mitt senaste skärmskott var med Gentoo och mellan det och det här körde jag ett tag med Arch Linux, men som till synes har jag nu gått över till Funtoo.

Gentoo är en mycket trevlig distro, men den saknar lite personlighet och är lite stel. Arch är också en trevlig distro, speciellt med AUR. Men jag stör mig bara mer och mer på Systemd, som försöker vara och göra allt - vilket går emot hela min filosofi med Linux som ett modulärt system. Och även om AUR är bekvämt, tycker jag att Emerge väger tyngre i slutändan.

Funtoo känns iallafall fräscht och roligt! Det gick snabbt och enkelt att komma igång med det och det var roligt att leka med USE-flaggorna och OpenRC igen. :) Den här gången känns det som att jag hittat något som faktiskt kan ersätta Arch Linux.

Jag hade heller ingen tidigare erfarenhet med att löda och jag ville dessutom prova ett ortolinjärt och delat upplägg på tangentbordet.

Det var roligt och spännande att bygga det! Jag blev också nöjd med mitt lödande för att vara första gången och har lärt mig det själv.

När det kommer till tangentbordet, var det roligt att testa, men ortolinjära tangentbord är inget för mig. :)

För att detta ska fungera behöver du följande funktioner i din .zshrc:

# Group completions by categories
zstyle ':completion:*' format 'Completing %d'

# Colorize completion categories
zstyle ':completion:*:functions' ignored-patterns '_*'
zstyle ':completion:*' format $'\n%F{yellow}Completing %d%f\n'
zstyle ':completion:*' group-name ''

Spara och läs om din konfigurationsfil med source ~/.zshrc.

Den här lilla guiden täcker de mest grundläggande som rör själva XMPP-servern, om du vill ha hjälp med att sätta upp en servermaskin får du vända dig till någon annan. Jag känner mig inte bekväm med att göra några rekommendationer där när säkerheten är en faktor.

Installation

När jag satte upp Prosody på Ubuntu 14.04 behövdes bara paketet prosody, men när jag satte upp Prosody på en server med Arch Linux behövde jag också installera paketet lua51-sec för att få stöd för TLS/SSL.

Konfiguration

Här är min konfigurationsfil, den hör hemma i mappen /etc/prosody/. Min konfiguration är i princip orörd och därför en bra utgångspunkt för att komma igång. En av de saker som jag ändrat och som jag tycker är viktigt är de här två inställningarna:

c2s_require_encryption = true
s2s_secure_auth = true

Det innebär att man tvingar anslutningen mellan klienten och servern att alltid vara krypterad. Det innebär också att du behöver sätta upp giltiga certifikat för den domän som du tänker använda dig av till Prosody.

I min konfigurationsfil har jag använt mig av min påhittade exempeldomän hund.xyz, så att det inte råder någon förvirring med vad ni ska peta in er domän. :)

SSL/TLS-certifikat med Let’s Encrypt

Jag använder mig av Let’s Encrypt till min domän och det går alldeles utmärkt att låta Prosody ta del av den kakan. Jag använder mig att ett litet script vid namn letsencrypt-to-prosody, vilket kopierar certifikatet till Prosody och ändrar rättigheterna på filerna så de kan läsas av Prosody.

När du är klar med konfigurationen är det bara att starta om Prosody:

# service restart profanity

Alternativt om du har Systemd:

# systemctl restart prosody.service

Administration

För att administrera din XMPP-server, t.ex. om du vill lägga till en ny användare, då kan man antingen använda sig av en XMPP-klient med stöd för detta, Pidgin är en av dess klienter:

Eller använda sig av kommandot prosodyctl direkt på din server. Du kan du läsa mer om de tillgängliga kommandona här.

Om du använder Arch Linux finns det tillgängligt via AUR [Länk]. Men det går också bra att installera det med Pythons egna pakethanterare Pip:

# pip install md2pdf

Du konverterar sedan ett dokument med kommandot:

md2pdf <fil.md>

Det går också bra att specificera en outputfil med flaggan -o:

md2pdf <fil.md> -o <fil.pdf>

Och om man vill ändra utseendet på något går det bra att göra det med CSS:

md2pdf -c style.css <fil.md>

Ett enkelt exempel på annan bakgrundsfärg, typsnittsfärg och typsnitt:

body {
    background: #002B36;
    color: #93A1A1;
}

p {
    font-family: monospace;
}

Ställ dig sedan i mappen med dina FLAC-filer och kör kommandot:

$ oggenc -q 7 <FIL>

Eller om du vill konvertera alla filer i mappen:

find . -name "*flac" -exec oggenc -q 7 {} \;

Där -q 7 är kvalitén på OGG Vorbis-filerna. Skalan går från 0 till 10 och man använder sig av en skala för att man anser att det inte är helt rätt att förhålla sig till kilobit per sekund när man mäter kvalité.

Men man säger att 5 ska vara väldigt nära CD-kvalité och att 6 ska vara tillräckligt för att det ska upplevas som lossless, om du inte har en extraordinär utrustning. Du kan läsa mer om det här.

Källa: Command line for converting .flac files to .ogg - Ubuntu Forums

Message Carbons är en extension till XMPP-protokollet (det protokoll som Jabber använder) och som gör det möjligt att kunna skicka karbonkopior till alla dina anslutna klienter. Det vill säga att om du skickar och tar emot meddelanden, synkas också dessa till dina övriga klienter.

För drygt 4 år sedan skapade en användare en ticket om detta (#15508 - Support for XEP-0280: Message Carbons) hos Pidgin. Och som grädde på moset inkluderade han även en fungerande patch som implementerar stöd för tillägget XEP-0280: Message Carbons i Pidgin.

Men fyra år och mer än 60 kommentarer senare har Pidgin fortfarande inte gjort något åt det. Pidgin har ju som bekant stöd för plugins och någon har därför skapat ett fungerande plugin för det. Pluginet heter carbons och det finns både till Linux, macOS och Windows.

Installation

Linux

Om du använder Arch Linux finns det tillgängligt via AUR: libpurple-carbons-git, annars får du kompilera det själv.

Börja med att installera de beroenden du behöver för att kompilera pluginet. Paketen heter libpurple, glib2 och libxml2.

Om du använder en Debian-baserad distro har dessa paket andra namn; libpurple-dev, libglib2.0-dev och libxml2-dev. De intalleras enklast med apt:

# apt install libpurple-dev libglib2.0-dev libxml2-de

Ladda sedan hem källkoden via git:

$ git clone https://github.com/gkdr/carbons.git

Ställ dig i mappen, kompilera och installera pluginet:

$ cd carbons

$ make

# make install

Starta sedan om Pidgin och aktivera pluginet XMPP Message Carbons via Tools / Plugins.

Windows

Observera att den färdigkompilerade DLL-filen till Windows tillhandahålls av en tredjepart och inte via utvecklaren av pluginet. Utvecklaren själv går dock i god för denna part.

Ladda hem senaste DLL-filen här (direktlänk till carbons.dll) och flytta den sedan till mappen C:\Program Files (x86)\Pidgin\plugins.

Starta sedan om Pidgin och aktivera pluginet XMPP Message Carbons via Tools / Plugins.

Ett annat och mer avancerat alternativ är programmerbara tangentbord. Det innebär att du kan skapa en egen layout med flera olika lager och macros, som du sedan flashar till kontrollern på tangentbordet. Detta innebär att din layout finns permanent lagrad på ditt tangentbord. Vilket är väldigt smidigt om du exempelvis använder flera datorer eller bara känner att du vill ha mer kontroll över att kunna anpassa ditt tangentbord precis så som du vill ha det.

Vad kan man göra med ett programmerbart tangentbord?

Jag har till exempelvis bundit om Caps Lock till att fungera som Fn, vilket aktiverar mitt första lager (så länge den är nedtryckt). Och på mitt första lager har jag bland annat piltangenterna på h,j.k och l och detta för att det som Vim-användare känns naturligare. Och på standardlagret har jag exempelvis bytt plats på Esc och Section (den vänster om 1). Som Vim-användare använder man Esc hela tiden och detta gör att jag inte behöver flytta handen för att nå Esc.

Men i princip alla tangentbord som är programmeringsbara är också custombyggen - du köper delar, bygger och löder själv. Men det är ju såklart inte för alla och därför anser jag personligen att Filco Majestouch 2 med en ersättningskontroller från svenska Bathroom Epiphanies ett väldigt bra alternativ.

Dessa ersättningskontrollers förvandlar ditt Filco-tangentbord till ett fullt programmeringsbart tangentbord. Installationen är enkel och du behöver inte löda något! Och mjukvaran är öppen källkod. :)

Till min tenkeyless-version heter ersättningskontrollern The Pegasus Hoof. Till den fullstora versionen heter ersättningskontrollerna The Tiger Lily och The Kitten Paw. Jag vet inte vad som skiljer dessa två åt, men om du är intresserad av den fullstora modellen av Filco Majestouch 2 kan du ju slänga iväg ett e-postmeddelande till killen bakom Bathroom Epiphanies och fråga vad som gäller.

Vad kostar det?

Filco Majestouch 2 kostar drygt 1500 kr och säljs (som enda Svenska återförsäljare) av Maxgaming. Men går också att få tag på via Brittiska The Keyboard Company. Det var där jag köpte mitt exemplar en gång i tiden och det är också de som har flest modeller med Filco.

The Pegasus Hoof köpte jag via 1UP Keyboards för 35 dollar plus frakt, vilket blev 358 kr med frakten inräknad. Men kan tydligen köpas direkt via Bathroom Epiphanies, vilket jag upptäckte efteråt.

Andra alternativ

Det ska också tilläggas att det finns semi-programmerbara tangentbord. Ett av dessa är Vortex Pok3r. På Pok3r har du tillgång till 3 lager som du kan programera on the fly via ett programmeringsläge du aktiverar direkt på tangentbordet. Nackdelen är att du inte kan ändra standardlagret och du kan inte tillfälligt aktivera de lager du kan programmera. Vilket innebär att till exempelvis båda mina exempel som jag tidigare nämnde inte är möjligt på ett Pok3r.

Förberedelser

Och du ska köpa en ersättningskontroller är det bra om du kontrollerar att ditt tangentbord fungerar till ditt exemplar. Det gör du genom att öppna tangentbordet och på baksidan av kretskortet har du ett modellnummer. Tänk bara på att du förlorar din garanti när öppnar tangentbordet. 1UP Keyboards listar CST-F87/88/89/91-MB V1.1, men det är bekräftat att den nyare modellen CST-F87/88/89/91-MB V2.0 också fungerar.

Och har du några frågor eller funderingar kring kompatibilitet rekommenderar jag att du kontaktar Bathroom Epiphanies och frågar innan du köper eller gör några ingrepp.

Utöver sin ersättningskontroller behöver man också:

• En normalstor Philips-skruvmejsel (stjärnmejsel)
• Ett plastkort (kontokort eller liknande), som du inte är rädd om då den kan bli lite nött i kanterna.
• Ett extra tangentbord, till när du senare försätter ditt tangentbord i boot-läget och är tillfälligt obrukbart.

Jag tänker inte förklara hur du öppnar ditt tangentbord. Jag hänvisar dig istället till en bra guide i videoformat som James från Pexon PCs har gjort för att visa hur man byter ut kabeln på tangentbordet.

Och om du vill ha lite moraliskt stöd i videoformat för hur du byter ut din kontroller har Pete från 1UP Keyboards en bra guide på hur han gjorde när han bytte sin kontroller på sitt CoolerMaster-tangentbord. Som videon visar sitter kontrollern inte fast på något vis, utan är bara fastkilad med sina stift.

Instruktioner

1. Installera nödvändiga program

Jag började med att sätta upp de två program man använder för att skapa och flasha sin layout till tangentbordet. Det kändes bra att ha det klart innan jag försatte mitt tangentbord i ett grönsaksstadie. :)

• EasyAVR är det program man använder för att skapa en egen layout. Eftersom det är skrivet i Python, behöver du inte kompilera och installera det, utan du kan ställd dig i mappen och köra det direkt med kommandot ./easykeymap.sh.

• dfu-programmer används för att flasha din layout till tangentbordet. Jag installerade dfu-programmer via AUR [Länk] på min dator med Arch Linux.

2. Byt ut kontrollern

Koppla ur tangentbordet från datorn, öppna upp tangentbordet och byt ut kontrollern. Jag använde mitt plastkort för att försiktigt peta upp kontrollern. Och om du är osäker på hur du gör rekommenderar jag de två videoguiderna som jag länkade till tidigare:

• Pexon PCs visar hur man öppnar sitt tangentbord
• 1UP Keyboards visar hur man byter sin kontroller

När du har bytt din kontroller är det bra om du också dubbelkollar att din dator hittar ditt tangentbord med den nya kontrollern:

$ lsusb
Bus 004 Device 006: ID 16c0:047d Van Ooijen Technische Informatica Teensy Keyboard+Debug

3. Skapa en egen layout med EasyAVR

Öppna EasyAVR genom att ställa dig i dess mapp och köra kommandot ./easykeymap.sh.

Välj File / New layout, i listan väljer du sedan Filco 87 (Pegasus Hoof v2) och i menyn Available layouts väljer du ISO 88.

Om du är observant ser du att du nu har den internationella ISO-layouten framför dig, inte vår Svenska ISO-layout. Du kan om du vill skapa en svensk layout, men om du är lat som mig kan du välja svensk layout i ditt operativsystem istället och allt är då som vanligt.

Viktigt!

När du programmerar ditt tangentbord måste du försätta tangentbordet i boot-läget. Som standard är genvägen för att aktivera boot-läget Left Shift+Right Shift+Break Key (Break Key?).

När du skapar din egna layout måste du se till att du har en genväg till funktionen SCANCODE_BOOT. Det är nämligen den funktionen som aktiverar boot-läget, ett läge som du måste vara i för att kunna flasha en layout. Om du flashar en ny layout som inte kan aktivera boot-läget vet jag inte hur du löser det.

Själv har jag bundit tangenten App till att aktivera mitt andra lager och på det lagret har jag bundit funktionen SCANCODE_BOOT till tangenten Esc.

När du skapat din layout sparar du den i filformatet dat. Det är en kopia som EasyAVR kan läsa om du vill göra ändringar på din layout utan att behöva börja om från början.

Skapa sedan en fil i filformatet hex via menyn File / Build firmware. Det är den filen som du ska senare ska flasha till ditt tangentbord.

Du kan nu försätta ditt tangentbord i boot-läget med Left Shift+Right Shift+Break Key. Och om du nu kör kommandot lsusb (med ditt extratangentbord) ska det synas att ditt tangentbord är försatt i boot-läget:

Bus 004 Device 006: ID 16c0:047d Van Ooijen Technische Informatica Teensy Keyboard+Debug
Bus 004 Device 007: ID 03eb:2ff0 Atmel Corp. atmega32u2 DFU bootloader

Nu är det dags att formatera ditt tangentbord!

# dfu-programmer atmega32u2 erase

Checking memory from 0x0 to 0x6FFF...  Not blank at 0x1.
Erasing flash...  Success
Checking memory from 0x0 to 0x6FFF...  Empty.

När det är klart är det dags att flasha din nya layout.

# dfu-programmer atmega32u2 flash <filnamn>.hex
                                  
Checking memory from 0x0 to 0x6CFF...  Empty.
0%                            100%  Programming 0x6D00 bytes...
[>>>>>>>>>>>>>>>>>>>>>>>>>>>>>>>>]  Success
0%                            100%  Reading 0x7000 bytes...
[>>>>>>>>>>>>>>>>>>>>>>>>>>>>>>>>]  Success
Validating...  Success
0x6D00 bytes written into 0x7000 bytes memory (97.32%).

Och nu kan du starta ditt tangentbord och förhoppningsvis ska allting fungera som det är tänkt. :)

# sleep 10 && dfu-programmer atmega32u2 launch

Den vänstra hatten i bilderna är i nyskick och den högra hatten i bilderna har båda drygt 6 månaders slitage. Båda hattarna är samma tangent, det vill säga J och det för att det ska vara så rättvist som möjligt.

Som bilderna visar har hatten i ABS-plast synbart slitage, medan hatten i PBT-plast fortfarande är som ny.

Varför gör man inte alla keycaps i PBT om det nu är så bra? Bra fråga. Min teori är högre tillverkningskostnad, samt att det är svårare att tillverka keycaps i PBT.

När man gjuter keycaps i PBT kan de krympa något när plasten svalnar. Och större keycaps som mellanslagstangenten kan också slå sig lite (warp på Engelska). Därför krävs det lite skarpare färdigheter om du ska få till det bra.

Och jag tror inte heller att merparten av Svensson-användarna bryr sig vidare mycket om hur hållbart deras tangentbord är heller. Så länge det är billigt är de nöjda.

Exakt hur väl PBT står sig vet jag inte, men jag har sett 20-25 år gamla tangentbord där plasten fortfarande är vit, medan chassit är som är gjort i ABS har gulnat av UV-ljuset. Det ska bli intressant att se hur många år det dröjer innan jag börjar se slitage på mina keycaps.

Vad som inte syns på bilden är kontrollern som sitter i den, jag har bytt ut den medföljande till en The Pegasus Hoof, vilket gör det fullt programmerbart med hjälp av TMK firmware. En firmware som är baserad på öppen källkod och ger mig nya funktioner som lager och macros.

Pexon PCs är en liten skara entusiaster från England som tillverkar kablar av olika slag och de är väldigt poppis bland gemenskapen på r/mechanicalkeyboards.

När jag beställde mina kablar hade de en såpass stor orderstock att det skulle ta två månader innan jag skulle få mina kablar. Men jag visste också att de låg efter. Och det var alla gånger värt väntan för jag är sjukt nöjd med kablarna!

Kablarna görs precis efter dina önskemål och prissättningen är också rimligt tycker jag. För den gröna kabeln med coilen betalade jag ca 320 kr och för den lila kabeln 200 kr. Och längden på båda är ca 180 cm. Det är bättre att de är lite för lång än lite för kort. :)

Jag kan absolut rekommendera Pexon PCs om du är intresserad av en unik kabel som är gjord efter dina specifikationer. Och för inspiration och utbud finns en del bilder på Imgur [Länk].

Visst, det går väl att ordna det utan ett plugin som Lightline, men om man ändå vill visa mer information kan man väl presentera det på ett sätt som är visuellt tilltalande.

Det ska också tilläggas att det finns flera andra alternativ som till exempel Airline och Powerline, som erbjuder mer funktioner och fluff, men jag vill bara ha något väldigt enkelt.

Installation

Börja med att ladda hem pluginet från GitHub:

git clone https://github.com/itchyny/lightline.vim

Kopiera mapparna autoload och plugin till $VIM, vilket som standard är ~/.vim/:

cp -r {autoload,plugin} ~/.vim/

Och nu finns det lite olika alternativ för hur man använder plugins i Vim. Jag använder Pathogen för att jag upplever det som enkelt och smidigt.

Ladda hem Pathogen från GitHub:

git clone https://github.com/tpope/vim-pathogen

Kopiera filen pathogen.vim till $VIM/autoload:

cp autoload/pathogen.vim ~/.vim/autoload/

I din .vimrc lägger du till den här raden för att använda dig av Pathogen:

execute pathogen#infect()

Lägg sedan till här stycket för Lightline:

let g:lightline = {
      \ 'colorscheme': 'solarized',
      \ }

Och eftersom vi vill att Lightline ska synas hela tiden behöver lägga till:

set laststatus=2

Och eftersom att Lightline visar vilket läge man är i, behöver vi inte att Vim också visar det. Det döljer du med:

set noshowmode

Nu är det bara att spara din konfiguration och ladda om Vim. :)

Förut körde jag med en hel del bokmärken i form av olika aliases och tänkte därför att autojump är ju ett (för mig) redundant tillägg. Men för ett tag sedan bestämde jag mig för att testa det, och det tog inte lång stund innan jag insåg att det här var ett av det bästa grejerna som hänt sedan skivat bröd.

Ett exempel på hur smidigt det är:

johan at Atlas in ~ 
>> cd /media/HDD0/Pictures/Wallpapers/Triple_Monitor
johan at Atlas in /media/HDD0/Pictures/Wallpapers/Triple_Monitor 
>> cd
johan at Atlas in ~ 
>> j triple
/media/HDD0/Pictures/Wallpapers/Triple_Monitor
johan at Atlas in /media/HDD0/Pictures/Wallpapers/Triple_Monitor 
>>

Som du ser behöver man inte ens skriva ut hela mappen, den förstår ändå vilken du menar. Kan det bli smidigare?

autojump har också några fler ess i skjortärmen, till exempel kan du öppna en mapp med din filhanterare med kommandot jo triple. Du kan läsa mer om det på GitHub [Länk].

Installation

autojump finns i både Arch Linux och Ubuntus förråd och du installerar det med respektive pakethanterare.

Arch Linux

# pacman -S autojump

Lägg sedan till denna rad i din konfig för ditt skal:

source "/etc/profile.d/autojump.sh"

Läs in ändringen med source ~/.bashrc, alternativt source ~/.zsh om du använder zsh.

Ubuntu

# apt install autojump

Lägg sedan till denna rad i din konfig för ditt skal:

. /usr/share/autojump/autojump.sh

Läs in ändringen med source ~/.bashrc, alternativt source ~/.zsh om du använder zsh.

När jag såg att Komplett.se hade sänkt priset från 1000 kr till 700 kr på precis de hörlurar jag spanat in tidigare slog jag till på en gång.

Mina tidigare Koss Porta Pro är helt okej för mitt nätradiolyssnande, men de är inte omslutande och eftersom jag använder dem nästan uteslutande på promenader och joggingturer är det väldigt jobbigt när det är minsta lilla vindar, för då hör man ingenting. Och för att inte tala om sladden som vintertid fryser, skrapar mot jackan och då också skapar oljud.

Jag har nu haft dem i drygt två veckor och har använt dem dagligen både hemma och ute, och hittills har batterinivån inte rört på sig, vilket jag är imponerad över. Enligt specifikationerna ska man få ut 30 timmar, vilket jag inte tvivlar en stund på just nu.

Ljudmässigt låter de helt okej för prisklassen, även om basen är något överdriven. Men det är dock inget jag lider av, då jag bara lyssnar på poddradio. I övrigt tänker jag inte kommentera ljudbilden då jag hittills bara testlyssnat på 1 låt och jag är ingen audiofil för den delen, även om jag inte köper (i dubbel bemärkelse) vilket billigt skit som helst.

De sitter inte heller åt för mycket, vilket många hörlurar lätt kan göra, speciellt när de är nya. Och jag gillar att man har röstfeedback när man slår på och av hörlurarna, när den har anslutit sig till enheten i och trycker man en gång på strömknappen berättar hon hur mycket batteri som är kvar. Och det finns även kontroller för att spela/pausa, byta låt och spola.

Jag gillar också att man kan se på telefonen hur mycket batteri det är kvar.

Det enda jag ångrar nu är att jag inte köpte trådlösa hörlurar tidigare. :) Vill du veta mer om dem finns dem på Prisjakt [Länk] och Komplett.se tar fortfarande 700 kr för dem i skrivande stund.

Efter alla år med Kodi (f.d. XBMC) började det nämligen kännas lite tråkigt, samtidigt som det har mer fluff och visslor än vad jag någonsin haft ett behov av. Jag bestämde mig därför att testa något nytt; en mediacenterlösning med UNIX-filosofin i åtanke. Jag kastade ut Kodi och ersatte det med i3, URxvt, Ranger, mpv, Newsbeuter (YouTube-prenumerationer via RSS), youtube-viewer och livestreamer-curses (numer ersatt med twitchy).

Mitt behov av ett riktigt tangentbord ökade också. Jag kollade runt lite vad som fanns, och jag hade från början tänkt mig ett 40%-60%-tangentbord med blåtand, men jag lärde mig snabbt att utbudet är i obefintligt. Jag slog tillslut till på ett KBParadise V60, med röda Gateron-switchar hos The Keyboard Company och en väldigt lång USB-kabel från Amazon.de, så att jag kan gömma kabeln snyggt och inte behöva ha den tvärs över vardagsrummet.

Och här är mitt V60 med tjocka keycaps i PBT-plast från Massdrop, customkabel från Pexon PCs och artisan från Idea123 via Massdrop:

KBP V60 inte finns att få tag på i ISO-layout. Men eftersom att jag bara ska använda det till mitt mediacenter spelade det ingen roll för min del. Även om jag egentligen är ganska patriotiskt till ISO-layouten, men alla har väl ett pris. ;)

Jag visste inte riktigt vad jag hade att förvänta mig rent kvalitetsmässigt med ett chassi i plast och med en prislapp på drygt 950 kr. Men det skulle visa sig vara ungefär vad man kan förvänta sig att få för 950 kr - ett vanligt standardtangentbord utan något fluff.

Ytan på chassit har en diskret textur och är inte helt blank, vilket gör att det inte känns och inte ser mer plastigt ut än vad det behöver göra. Dock kan man inte komma ifrån att det låter plastigt att skriva på det, men eftersom att jag inte har några planer på att skriva romaner på mitt mediacenter är det för mig inte jätteviktigt hur det låter.

När det kommer till Gateron-brytarna är jag imponerad. Brytarna är väldigt len, men till en liten kostnad av aningen mer wobble. Och för er som inte känner till Gateron är det så kallade Cherry MX-kloner. Cherrys patent gick ut för ett tag sedan, vilket har gjort att det har ploppat upp “kloner” på marknaden. I den här kontexten är inte kloner en dålig sak, många föredrar Gateron för att de är lenare och att de dessutom är billigare skadar ju inte.

Men priset är för många inte relevant här, se bara på Zealio-switcharna, som tillverkas av Gateron exklusivt för Zeal PC. De kostar ca $1 styck, medan en Gateron-switch kostar ca $0,25 och folk är som galna i Zealios för att den taktila bumpen är (subjektivt) bättre än i Gaterons taktila switchar.

Summa summarum är jag nöjd med tangentbordet. Jag kan inte tänka mig ett bättre tangentbord (för mitt ändamål) för under tusenlappen och som inte väger bly. Och om du kan och vill bygga eget tangentbord har du givetvis mycket bättre förutsättningar! Men i skrivande stund är jag inte riktigt där än, men jag har planer på att lära mig att löda och börja bygga mina egna tangentbord i framtiden.

Nåja, med DAVfs kan man montera sin Nextcloud (och alla andra WebDAV-servrar för den delen) som en diskenhet i Linux, vilket fungerar ungefär som att använda deras grafiska klient och låta den synka till en mapp. Men här har man också fördelen att man inte behöver t.ex. X.org.

Installera och kom igång med DAVfs

Börja med att installera paketet davfs2. Lägg sedan till dig i gruppen network:

# usermod -a -G network <användarnamn>

För att ändringarna ska börja gälla behöver du också logga ut och in en gång.

Det går nu bra att montera diskenheten manuellt med kommandot:

sudo mount -t davfs https://exempel.se/remote.php/dav/files/<användarnamn> /mnt/nextcloud

Men om du vill att den ska monteras automatiskt vid boot kan du lägga till en rad i /etc/fstab:

https://exempel.se/remote.php/dav/files/<användarnamn>/ /mnt/nextcloud davfs user,uid=<användarnamn>,file_mode=600,dir_mode=700 0 0

Skapa sedan filen ~/.davfs2/secrets med innehållet:

https://exempel.se/remote.php/dav/files/<användarnamn>/ <användarnamn> <lösenord>

Se även till att bara du har rättigheter att läsa filen med kommandot chmod 0600 ~/.davfs2/secrets. Jag rekomenderar även att du skapar ett applösenord för DAVfs och inte använder ditt riktiga lösenord.

Du kan nu montera enheten med kommandot $ mount /mnt/nextcloud. Var noga med att inte montera den som root, för den kommer då att leta efter filen secrets i /etc/davfs2/. :)

Det visade sig bero på att man i och med version 1.19 har ersatt xf86-input-evdev med xf86-input-libinput och med det slutade också xset att fungera, vilket är det program jag använder för mina musinställningar.

Det går som tur är alldeles utmärkt att själv installera xf86-input-evdev och sedan byta tillbaka till evdev. I filen /etc/X11/xorg.conf.d/50-mouse-acceleration.conf lägger du till följande rader:

Section "InputClass"
    Identifier "My Mouse"
    Driver "libinput"
    MatchIsPointer "yes"
    Option "AccelProfile" "flat"
EndSection

Spara filen och starta sedan om X.

Visst, det är inte svårt att återansluta via mitt lilla alias, men eftersom det händer flera gånger om dagen blir det lite jobbigt i längden. Men som tur är går det att sköta helt automatiskt med hjälp av autossh.

autossh -M 0 -o ServerAliveInterval 45 -o ServerAliveCountMax 2 <användare>@<server> -t <kommando>

ServerAliveInterval och ServerAliveCountMax ser till att hålla igång anslutningen genom att skicka regelbundna paket till servern och ser även till att avbryta anslutningen om servern inte svarar.

Men om du däremot kan tänka dig en ANSI-layout med internationell layout är det snarare plånboken som sätter stopp och inte utbudet. Vilket är också anledningen till att en del entusiaster väljer att gå över till just ANSI.

Och som att det inte redan är svårt som svensk att hitta kompatibla sets blir det nästan löjligt svårt om du vill ha keycaps i den mer tåliga plasten Polybutylentereftalat (PBT). Keycaps tillverkas nästan uteslutande i plasten Acrylonitrile butadiene styrene (ABS), en billigare plast som man också använder till bland annat hushållsprodukter och liknande. PBT-plast tål nämligen oljor och dylikt bättre än vad den billigare ABS-plasten gör. Våra fingrar är full med kroppens egna olja och det är främst den som gör keycaps blanka och fula med tiden.

Efter att ha spanat efter ett set under längre tid slog jag till på ett blankt set i PBT-plast som dök upp på Massdrop för drygt en månad sedan [Länk]. Det gick att få det i färgerna vitt, grått och mörkgrått med alpha och modifiers i olika färger. Jag valde grått med mörkgråa modifiers och med frakten hamnade kalaset på strax under 400 kr, vilket får anses prisvärt för ett set i PBT-plast.

Ni får ha lite överseende med kvalitén på bilden. Sverige är mörkt dygnet runt den här tiden på året. Bilden nedanför på min Numpad togs dock någon dag senare i dagsljus och visar också mer korrekta färger.

Min Numpad är faktiskt ett nytt inköp från Korea och det låg på postombudet dagen efter mina keycaps. Jag köpte det via eBay och det tog bara 7 dagar att få det skeppat hit. Det är ett Leopold FC210TP med Cherrys röda brytare [Länk] och med frakt blev det drygt 560 kr.

Eftersom att det är en separat Numpad har det också fyra extraknappar längst upp, som inte är standard på ett vanligt tangentbord med integrerad Numpad. Men det ger ju mig en utmärkt ursäkt att köpa några andra roliga keycaps att pryda den raden med. :)

Summa summarum är jag jättenöjd med mina nya keycaps! Värt att notera är att de är pyttelite tyngre än vanliga tunna keycaps i ABS-plast. Något som vissa kan vara lite känslig för, men det är inget som jag direkt bryr mig om.

Nästa gång gruppköpet kommer tillbaka på Massdrop kommer jag definitivt att köpa ett till set att ha i reserv. Men förhoppningsvis ska det här hålla sig fräscht i många år framöver.

Och ett av mina måste ha-tillägg är Pentadactyl, ett tillägg som förvandlar Firefox till en mer Vi-liknande webbläsare, som gör att du kan surfa på webben med (nästan) bara tangentbordet. Men eftersom Firefox aldrig var skapat med Vi-filosofin i åtanke (och även om du kan göra mycket med tillägg) finns det fortfarande vissa saker som kräver att du använder musen.

Det finns dock flertalet Vi-liknande webbläsare som låter dig använda tangentbordet till 100%. Några populära alternativ är exempelvis uzbl, surf och dwb. Jag har testat merparten av alternativen och även om det är bra webbläsare har har alla dragits med (för mig) dealbreakers. Där ett gemensamt tema har varit undermålig prestanda, eftersom man använt sig av WebKitGTK+ som åtminstone för mig har varit allt annat än snabbt.

En webbläsare som jag aldrig kom mig för att testa var qutebrowser, vilket är en webbläsare i samma Vi-liknande anda som de andra, men som använder sig av Qt och QtWebKit istället för GTK+ och WebKitGTK+.

qutebrowser har precis som de andra Vi-liknande webbläsarna ett minimalistisk utseende. Eftersom webbläsarna är helt tangentbordsdriven är ett klassiskt ‘webbläsar-GUI’ överflödigt och det tar bara upp onödig skärmyta. Och om du inte har koll på hur en Vi-liknande webbläsare fungerar har qutebrowser en bra fusklapp.

Att gå från Firefox till qutebrowser innebär också avkall på tillägg, vilket för många kanske är otänkbart. Men det finns i alla fall en inbyggd värdbaserad reklamblockerare som fungerar utmärkt. Och en sak som jag personligen saknar och som vi kanske kan få se i en framtida version är per-domän-inställningar för blockering av JavaScript och cookies. Just nu är det på eller av för alla domäner, vilket gör att man får vara extra försiktig med vart man surfar.

Utvecklaren håller också på att byta webbmotor till QtWebEngine, som enligt de själva ska prestera i klass med Chromium. Och som vi alla vet är Chromium en oljad blixt i jämförelse med andra webbläsare som Firefox. Och om man vill går det faktiskt att använda sig av QtWebEngine med flaggan --backend:

$ qutebrowser --backend webengine

Värt att notera är att implementeringen av QtWebEngine är i ett experimentellt stadie och qutebrowser saknar en del grundläggande funktionalitet när du kör den med QtWebEngine.

Om du gillar Vi-liknande webbläsare kan jag varmt rekommendera qutebrowser! Ett plus är att den också finns till både Windows och Mac OS X.

Idag tröttnade jag dock och började utforska mina alternativ på allvar. Och jag hittade något som heter jmtpfs - ett FUSE- och libmtp-baserat filsystem som låter dig montera din Android-enhet (och andra MTP-enheter) i ditt filsystem, på samma sätt som du gör med dina andra lagringsenheter.

Installation

Arch Linux

jmtpfs finns tillgängligt via AUR:

• jmtpfs
• jmtpfs-git

Om du inte använder någon AUR-helper kan jag rekomendera Pacaur. Och vad du än gör, håll dig borta från Yaourt (Reddit - What’s so bad with yaourt?).

Ubuntu

jmtpfs finns i de officiella förråden och installeras enklast med apt:

# apt install jmtpfs

Konfiguration

Kontrollera att din enhet hittas med:

# mtp-detect

Om den inte gör det kan du testa att starta om datorn. På min telefon med CyanogenMod fick jag också välja läget File transfers (standard är Charging) via dropdown-menyn.

Du behöver först en monteringspunkt, jag valde /mnt/phone:

# mkdir /mnt/phone

Glöm inte bort att ändra rättigheter på mappen:

# chown <användare>:<användare> /mnt/phone

Sedan är det bara att montera enheten med:

$ jmtpfs /mnt/phone

Det som hände var att Lubuntu hittade enheten men inte ville växla till modemläget. Modem för mobilt bredband har två lägen; i det första läget fungerar den som en vanlig lagringsenhet där man kommer åt drivrutiner och ett sekundärt läge där modemet fungerar som ett modem. Kunde de inte bara ha skickat med en CD-skiva?

Jag hittade en hel hög med olika tips och idéer som fungerat för andra med varierande resultat, dessvärre inget som fungerade för mig. Jag hittade även några olösta och övergivna buggrapporter på Launchpad med +1 år på nacken. Lite tråkigt att Canonical inte tycks prioritera något så viktigt som fungerande modem för mobilt bredband.

Nåja, efter ett par timmars felsökande hittade jag en fullösning på problemet - Det går nämligen att växla till modemläget manuellt. Det är dock bara temporärt och du måste köra kommandot varje gång du startat om datorn eller pluggat ur modemet.

# usb_modeswitch -J -v 0x12d1 -p 0x157d

Du behöver paketet usb-modeswitch. Flaggan -v och -p står för vendor och product, du hittar rätt värden med kommandot lsusb:

$ lsusb
[...]
Bus 002 Device 015: ID 12d1:157d Huawei Technologies Co., Ltd. 
[...]

Om du har en bättre lösning på problemet får du gärna höra av dig!

Jag började med att ladda hem några avsnitt åt gången, men det innebar lite väl många steg för att bara få hem ett enda avsnitt och det blev snabbt långdraget. Jag sökte lite på webben och hittade ett smidigt tips där man använder Wget för att kunna ladda hem hela sökresultat i ett och samma kommando.

Det du gör är att du börjar med att gå till “Advanced Search”, skapa din sökning och välj sedan att få sökresultatet i en CSV-fil som du sparar på din dator. Värt att notera är att som standard visas bara upp till 50 sökresultat, i mitt fall finns det över 100 avsnitt, så för att få med alla behövde jag ändra värdet till något högre - något som jag missade första gången jag testade det.

Min fil search.csv såg ut såhär:

"identifier"
"lrp051"
"lrp059"
[...]

Ta bort raden "identifier" och alla cituationstecken så att filen ser ut såhär:

lrp051
lrp059
[...]

Du kan nu ladda hem alla filer med kommandot:

wget -r -H -nc -np -nH --cut-dirs=1 -e robots=off -l1 -i ./search.csv -B 'http://archive.org/download/'

Du kan även specifiera specifika filformat med kommandot:

wget -r -H -nc -np -nH --cut-dirs=1 -A .ogg,.mp3 -e robots=off -l1 -i ./search.csv -B 'http://archive.org/download/'

Alla filerna laddades sedan hem i respektive mapp för mig:

$ tree
├── search.csv 
├── lrp002
│   └── linuxreality002.ogg
├── lrp005
│   └── linuxreality005.ogg
├── lrp007

Men det är ju enkelt ordnat med mv. :)

Källa: http://blog.archive.org/2012/04/26/downloading-in-bulk-using-wget/

Det beror på en begränsning med Qt [Referens]. Men det går att komma runt det genom att använda en liten annorlunda syntax med mailcap:

text/html; mv %s %s.html && qutebrowser %s.html >/dev/null 2>/dev/null; needsterminal;

Källa: https://qutebrowser.org/FAQ.html

# Edit command line with $EDITOR
autoload -U edit-command-line

# Emacs style
#zle -N edit-command-line
#bindkey '^xe' edit-command-line
#bindkey '^x^e' edit-command-line

# Vi style:
#zle -N edit-command-line
#bindkey -M vicmd v edit-command-line

Eftersom jag är en Vim-användare valde jag givetvis Vi-stilen; Esc+v. Med Emacs-stilen använder du Ctrl+x Ctrl+e. Och i Bash fungerar det direkt ur lådan med Ctrl+x Ctrl+e.

Källa: http://nuclearsquid.com/writings/edit-long-commands

Eftersom att jag följer en hel hög med broadcasters är det både jobbigt och svårt att hålla koll på vilka som är online och vilka jag ens följer. För att lösa det problemet använder jag livestreamer-curses, vilket är ett Ncurses front-end till Livestreamer.

Häromdagen slutade dock Livestreamer att fungera när Twitch uppdaterade sitt API, vilket också innebar att livestreamer-curses slutade att fungera. Jag väntade tålmodigt på en lösning, men både Livestreamer och Livestreamer-curses har varit så gott som döda projekt under en längre tid. Vilket jag antar är anledningen till att någon forkade Livestreamer och skapade Streamlink.

När jag hörde talas om Streamlink frågade jag dem om det fanns några planer på ett front-end, liknande livestreamer-curses, varvid någon påpekade att jag kunde ju se till att livestreamer-curses använder Streamlink istället för Livestreamer. Vilket jag också gjorde.

Du hittar min modifierade version på min GitHub [Länk]. Du installerar den med kommandot sudo python setup.py install. Glöm inte bort att installera Streamlink först.

Men det går faktiskt att lägga till ett par rader i filen /etc/sudoers så att man kan inte behöver ange sitt lösenord. Och om du ska göra ändringar i /etc/sudoers rekommenderar jag visudo.

<användare> ALL = NOPASSWD: /usr/sbin/pm-hibernate
<användare> ALL = NOPASSWD: /usr/sbin/pm-suspend

Du behöver fortfarande köra kommandot med sudo, men du behöver däremot inte ange ditt lösenord nu. Jag har bundit kommandot till Ctrl+Alt+Break, vilket jag tycker är lite fyndigt då det står “Pause” på tangenten. :)

Dokumentationen för hur du gör är dock något luddig, det står bara att du ska läsa in completion-filen? Men riktigt så enkelt är det inte. Händigt nog har någon redan klurat ut hur man gör [Länk].

Börja med att skapa mappen $HOME/.zsh/completions/:

$ mkdir $HOME/.zsh/completions

Ladda hem completion-filen:

$ wget https://raw.githubusercontent.com/sferik/t/master/etc/t-completion.zsh -P $HOME/.zsh/completions/

Döp om filen till _t:

$ cd $HOME/.zsh/completions/ && mv t-comletions.zsh _t

Lägg sedan till denna rad i din konfigurationsfil $HOME/.zshrc:

fpath=($HOME/.zsh/completions/ $fpath)

Läs om din konfiguration:

$ source $HOME/.zshrc

Och nu ska shell completions för T fungera!

find /sökväg/till/filer* -mtime +5 -exec rm {} \;

Där +5 är antalet dagar.

Källa: How-To Geek

Det man kan göra är att använda MTA-klienten sSMTP och skicka e-postmeddelanden via sin e-postleverantör. Vilket är väldigt enkelt ordnat.

Om du inte har paketet ssmtp på din server börjar du med att installera det. Sedan behöver man se över konfigurationsfilen /etc/ssmtp/ssmtp.conf:

root=hund@server.xyz
mailhub=smtp.server.xyz:465
rewriteDomain=server.xyz
AuthUser=hund@server.xyz
AuthPass=lösenord
hostname=Lathund
FromLineOverride=YES
UseTLS=YES

Nu är det bara att använda dig av ssmtp för de program som du vill kunna skicka e-postmeddelanden från.

Men idag fick jag reda på att det går att öppna länkar via URxvt och att det dessutom går att sätta färg på länkarna! Jag vet inte riktigt hur jag har kunnat missat det? Men jag blev nästan lite till mig. :D

Jag har nu bundit Ctrl+u till att lista senaste länkarna (10 senaste är max) och Ctrl-l öppnar den senaste länken direkt. Du ordnar det med dessa två rader i din .Xresources (eller .Xdefaults om du använder dig av den filen):

URxvt.keysym.Control-l: perl:matcher:last
URxvt.keysym.Control-u: perl:matcher:list

Om du vill sätta färg på länkarna lägger du till denna rad:

URxvt.matcher.rend.0: Uline Bold fg6

Läs sedan om din konfiguration med kommandot xrdb -merge /home/johan/.Xresources och starta om terminalen så ska det fungera.

Om du vill köra ett kommando som du inte vill ska sparas i din historik börjar du kommandot med ett mellanslag. Funktionen är inaktiverad som standard, men aktiveras genom att lägga till den här raden i din konfigurationsfil:

setopt histignorespace

Läs sedan om din konfigurationsfil med kommandot source $HOME/.zshrc. Och nu när du kör ett kommando som börjar med ett mellanslag kommer det inte att sparas i din historik.

Och nu när jag haft min Nexus 5X i drygt 8 månader kan jag säga att jag är i det stora hela fortsatt nöjd med den. Den har bra hårdvara, även om den ibland kan upplevas som lite slö. Problemet är dock inte hårdvaran, utan Android själv. Det stora irritationsmomentet har dock varit något helt annat, nämligen loggan på baksidan av skalet. Loggan som består av texten “Nexus” är en utfräst text som var ifylld med något annat material. Det tog bara någon månad innan texten började flagna, vilket skapade ett otroligt obehag när man håller telefonen i handen och fingertopparna berör ojämnheterna.

Min firmware är i vanlig ordning custom, jag har alltid kört med CyanogenMod på mina telefoner och min Nexus 5X är inget undantag. Förut var det för att komma undan OEM-tillverkarna och deras bloatware, idag är det för att komma undan Google. Och jag vet att det kanske låter konstigt med tanke på att det är en ‘Google-telefon’. Jag avskyr Googles grepp om Android. Om det fanns en någorlunda vettig Linux-telefon hade jag bytt på en gång.

En sak som är nytt sedan mitt första inlägg är att jag helt skippat Google Apps (GApps). Innan hade jag Pico-versionen av Open GApps, men jag kör nu helt utan. Merparten av mina program finns på den fria programbutiken F-Droid och det är där jag försöker att hålla mig. För program som bara finns på Play Store använder jag programmet Raccoon på datorn för att hämta APK-filerna som jag sedan synkar till min telefon.

Anledningen till att jag valde att skippa GApps var dels för att komma undan Google på min telefon och för att jag under en längre tid svurit mig trött på Google Play Services som konstant kraschade och dränerade batteriet för mig. Det enda negativa jag märkt av hittills är att vissa program som t.ex. Mobilt BankID varje gång gnäller att jag saknar Google Play Services och att programmet inte fungerar utan det, vilket det gör. Men det förekommer faktiskt program som inte får använda utan Google Play Services och en av dem är Twitch. Men då är jag hellre utan om det inte finns något alternativ.

Mina program

Vilka program använder jag egentligen på min telefon? Merparten av mina program är som sagt baserad på öppen källkod, men det finns några få undantag och dessa är märkt med “[Ej OSS]”.

• AdAway - Blockerar reklam i program och på hemsidor.
• Amaze - Filhanterare med stöd för Samba.
• Antenna Pod - Podcast-program.
• BankID [Ej OSS] - BankID säkerhetsprogram för Mobilt BankID.
• Barcode Scanner - Program för att skanna sträck- och QR-koder.
• ConnectBot - SSH-klient.
• Conversations - XMPP-klient.
• DAVdroid - Synkronisera kalendrar och kontakter via CalDAV/CardDAV. T.ex Fastmail och OwnCloud.
• DiskUsage - Ger dig en visuell översikt av utrymmet på din telefon.
• DuckDuckGo - Sökmotor. Ett bra alternativ till Google sök.
• F-Droid - Alternativ till Play Store med uteslutande fri och öppen mjukvara
• Face Slim - Liten och lätt Facebook-klient byggd runt Facebooks webbgränssnitt.
• Facebook Messenger [Ej OSS] - Jag avskyr Messenger som pesten, men tyvärr är jag tvingad att använda den om jag vill hålla kontakten med flertalet av mina vänner.
• FreeOTP - Program för tvåstegsverifiering med engångslösenord.
• IceCatMobile - Fri webbläsare baserad på Firefox.
• Instagram [Ej OSS] - Eftersom väldigt mångas finns exklusivt på Instagram är man mer eller mindre tvungen att använda ha ett konto där.
• K-9 Mail - Mycket kompetent e-postklient.
• KeePassDroid - Lösenordshanterare med stöd för KeePass 1.x och 2.x.
• Handelsbanken [Ej OSS] - Handelsbankens egna klient.
• MuPDF - PDF-läsare.
• NewPipe - YouTube-klient som låter dig använda vilken mediaspelare du vill.
• NoNonsense Notes - Todo-program som jag nästan uteslutande använder för inköpslistor.
• Nova Launcher [Ej OSS] - Det finns tyvärr bara en bra launcher till Android och det är Nova.
• oandbackup - Backup-program.
• OctoDroid - GitHub-klient.
• OpenVPN - OpenVPN-klient.
• ownCloud - ownCloud-klient. Jag vet att det är NextCloud som gäller, men jag har inte orkat gjort bytet ännu.
• Privacy Browser - Webbläsare som blockerar JavaScript, cookies och DOM-storage som standard. Jag använder den för hemsidor jag inte litar på.
• QKSMS - SMS-program. Japp, jag är en av de tokiga personerna som fortfarande skickar SMS.
• RedReader - Reddit-klient.
• Share to Clipboard - Som namnet avslöjar kan du dela saker och ting till urklippsminnet.
• SMS Scheduler - Låter mig schemalägga SMS.
• Swish [Ej OSS] - Skicka pengar snabbt och enkelt.
• Tasks - Låter mig ha återkommande arbetsuppgifter med påminnelser. Ett viktigt program för en tankspridd person som mig.
• Tiny Tiny RSS - TT-RSS är en RSS-tjänst som du hostar själv. Programmet är open source, men om du inte vill kompilera programmet själv behöver du köpa en nyckel på Play Store för drygt 40 kr [Länk].
• TD - Twitch-klient som låter dig använda din mediaspelare.
• Telegram - Även om klienten är öppen källkod så är inte protokollet det. Men jag har ett par vänner som envisas med Telegram så man har inget val. :)
• Twee [Ej OSS] - Håll koll på dina serier!
• Twidere - Twitter-klient.
• VLC - Mediaspelare.
• WebTube - Youtube-klient baserad på webbgränssnittet.
• Weechat - Relay-klient för Weechat som låter mig komma åt Weechat på min server.

Mina spel

• DroidZebra - Othello!
• Open Flood - Pusselspel.
• Wordfeud [Ej OSS] - Räknas tydligen som ett pusselspel.

Jag hoppas att du fann min lista intressant! Det tog sin lilla tid att sammanställa den med alla länkar. :)

Ett bra exempel på det är åtkomsten till Reade view, som du vanligtvis aktiverar via en liten ikon i adressfältet. Men eftersom att jag inte har det synligt blir det svårt att komma åt det.

Det går dock att skapa ett kortkommando för det med hjälp av en smart funktion i Pentadactyl, nämligen :emenu som ger dig tillgång till alla menyalternativ via kommandoraden.

För att aktivera Reader mode i normal mode med v har jag lagt till denna lilla rad i min konfigurationsfil:

map -modes=n v <count>:emenu View.Enter Reader View<Return>

Men vad är Reader view?

Om du missat vad Reader view är, har du gått miste om en riktigt bra funktion i Firefox! Reader view förvandlar hemsidor till vad som kan liknas med en sida ur en bok.

Reader view finns också till Firefox för Android. Och där använder jag funktionen hela tiden. På datorn är det bekvämt, men på en telefon med en liten skärm kan texten på hemsidor ofta vara en utmaning och rent av ansträngande att läsa.

Enligt mig ser all text vedervärdig ut! Tjock och suddig text. Vem vill ha det så? Förutom Ubuntu då, som har kört med det ganska länge nu. Men Ubuntu har ju också alltid legat i framkant med tveksamma features. :)

Lösningen

Det du behöver göra är att skapa filen extras.sh i mappen /etc/profile.d/ och klistra in en enstaka liten rad med text:

# vim /etc/profile.d/extras.sh

Klistra in denna rad och spara filen:

export FT2_SUBPIXEL_HINTING=0

Glöm inte att göra filen körbar också:

# chmod +x /etc/profile.d/extras.sh

Du behöver nu starta om Xorg och efter det ska allting fungera. Lösningen hittade jag på Arch Linux-forumet [Länk].

Som bilden avslöjar är det tenkeyless-modellen. Eftersom jag sällan om aldrig använder Numpad-delen skippar jag den gärna till förmån för ett mindre och snyggare tangentbord. :)

Och i tangentbordsvärlden kan Filcos tangentbord jämföras lite med Svenssonlivet och Volvo. Filco är ett lite dyrare, stilrent och anonymt tangentbord som andas kvalité. Och det är inte på något vis “styleat” med vare sig några extrafunktioner eller någon typ av belysning som idag är väldigt populärt.

Jag fyndande mitt tangentbord, handledsstödet och blanka SuperKey-keycaps hos Keyboard Company för drygt 2263 kr. En summa som kanske får icketangentbordsnörden att sätta kaffet i halsen, men för oss mech-entusiaster är det alla gånger värt det.

Sist men inte minst vill jag berömma Keyboard Company för deras anmärkningsvärda service. Jag var som sagt ute efter TKL-modellen med röda Cherry MX-brytare, men oturligt nog fanns bara Ninja-modellen på lager och det skulle dessutom dröja innan vanliga modellen skulle komma in fick jag besked om när jag pratade med butiken. Ninja-modellen har trycket på framsidan av tangenterna och inte på ovansidan som vanliga tangentbord, därav namnet. Men de erbjöd sig att själva byta ut tangenterna så att jag fick precis det jag ville ha. Det om något är service tycker jag.

Syntaxen är väldigt enkel:

$ currency_converter sek eur 1337 123 777
SEK EUR
--------- --------
1337.0000 143.3264
123.0000 13.1856
777.0000 83.2944

Och som exemplet visar går det bra att kolla upp flera summor samtidigt. Programmet finns tillgängligt via AUR under namnet python3-currencyconverter. [Länk].

Att sammanfoga dessa två filer till en fil som innehåller både bild och ljud var dock förvånansvärt enkelt, förutsatt att man vet hur man gör.

ffmpeg -i <video> -i <ljud> -vcodec copy -acodec copy <output>

Förklaringen

Idag på kanalen #pentadactyl på Freenode fick jag hjälp med mitt problem och en förklaring på vad det var. Det visade sig att verktygsfältet försvinner när man ändrar storlek på webbläsarfönstret. Och eftersom jag använder en tiling window manager händer det ofta att webbläsaren varierar i storlek.

Lösningen

När man har svaret är det ju i vanlig ordning löjligt enkelt. Lägg bara till den här raden i din konfigurationsfil $HOME/.pentadactylrc:

au Fullscreen * set guioptions=XYZ

Där XYZ är dina val för de grafiska element du vill ha synlig. Du behöver sedan läsa om konfigurationen med kommandot :reh.

Den vanligaste appen för filter idag är utan tvekan Instagram, som kommer med ett gäng filter och lite enklare verktyg för att snabbt och enkelt kunna redigera bilden efter behov. Det finns också mer tillägnade appar som t.ex. VSCO, som har mer funktioner och som dessutom låter dig ladda hem nya filter.

Men appar hit och appar dit, jag personligen känner att våra smartphones äter upp vår vardag och förvandlar oss till sämre människor. Det i kombination med det faktum att appar som Instagram och VSCO också är proprietär mjukvara får mig att vilja undvika dem.

Så vad finns det för alternativ för oss som inte är vidare duktig på att fotoredigering men ändå vill få till snygga bilder med hjälp av vår dator? Svaret heter GREYC’s Magic Image Converter (G’MIC), vilket är ett bildbehandlingramverk. På ren svenska är det ett plugin för att göra olika saker med dina bilder, t.ex. lägga på Instagram-liknande filter och kanske förbättra en mörk bild.

Till G’MIC finns olika set med filter. Det finns bland annat ett set med filmfilter som påminner en del om de filter som VSCO har. Värt att veta är att du kan skapa ett kollage med en uppsättning filter, så att du enkelt kan skapa en förhandsgranskning av din bild med alla filter från det set du valt.

Installera G’MIC i Arch Linux och Ubuntu

Arch Linux:

# pacman -S gimp-plugin-gmic

Ubuntu:

# apt-get install gimp-gmic

Du hittar sedan G’MIC i menyn Filters / G'MIC.

En bra kompromiss på problemet är pluginet purgelogs.py, ett plugin som låter dig enkelt rensa bland loggarna med diverse regler.

Men en kedja är samtidigt inte starkare än dess svagaste länk, och i det här fallet är väl den länken att man faktiskt ska komma sig för att använda pluginet. Och här kommer cron.py till undsättning. Japp, Cron finns faktiskt till Weechat! Och med hjälp av cron.py har ordnat så att ett cronjob med purgelogs.py körs en gång om dagen och tar bort loggar som är äldre än 30 dagar.

Installera purgelogs.py och cron.py

Börja med att installera purgelogs.py och cron.py i Weechat:

/plugin install purgelogs.py
/plugin install cron.py

Du kan nu lägga till ditt jobb i Cron.py:

/cron add 00 00 * * * * core.weechat command /purgelogs age 30 delete

Ovan exempel är mitt cronjob som tar bort loggar äldre än 30 dagar en gång om dagen vid midnatt.

Nu undrar du kanske vad history-search-backward? Om du använder skalet zsh kanske du till och med använder funktionen utan att ens veta om det. Låt oss säga att du körde ett kommando häromdagen som du vill köra igen, men det var ett komplext kommando och som du kanske inte minns eller inte bara orkar skriva igen. Vad gör man?

Det är nämligen så finurligt att history-search-backward låter dig bläddra bland historiken, men bara bland kommandom som börjar med de tecken du skriver ut. Säg att du kopierade en fil och vill kopiera samma fil igen, skriv bara ut cpoch använd sedan piltangenterna för att bläddra bland din historik med kommandon som börjar på cp.

Men använder man Vi-läget i zsh fungerar inte denna funktion med j och k, vilket är något jag har saknat. Men efter lite research hittade jag namnet på funktionen och hur du binder rätt tangenter till det:

bindkey -M vicmd k history-search-backward
bindkey -M vicmd j history-search-forward

Men om du inte vet vad kommandot börjar med då? Då går det faktiskt också att söka fritt i historiken. Och som standard är det Ctrl-R för att söka och sedan Ctrl-R igen för att bläddra mellan sökresultaten.

Men om man använder Vi-mode vill man ju göra det på rätt sätt så att säga, det vill säga att man använder / för att söka och n och N för att bläddra bland sökresultaten. Det är som tur är enkelt ordnat med:

bindkey -M vicmd / history-incremental-search-backward
bindkey -M vicmd n history-incremental-search-backward
bindkey -M vicmd N history-incremental-search-forward

Du behöver programmet wmctrl och i tillägget för Mailbox Alert ersätter du länken till skriptet med:

/usr/bin/wmctrl -r "Thunderbird" -b add,demands_attention

Som sagt, snyggt och enkelt.

Och eftersom Kodi fungerat bra har jag aldrig sett mig om efter andra alternativ eller reflekterat över hur jag använder mitt mediacenter. Men häromdagen slog tanken mig; “-Är ett textbaserat mediacenter möjligt?”. Jag tänkte att det kunde vara en rolig grej och började fundera lite på hur jag skulle lösa det.

Jag använder Kodi till främst tre saker: YouTube, Twitch och ibland lokala mediafiler. De två sistnämnda var lösningen enkel till, jag använder ju redan filhanteraren Ranger och Livestreamer-curses. Men YouTube blev ett problem och jag hittade ingen bra lösning på det. YouTube är också min främsta källa till underhållning. Det är faktiskt nu mer än 10 år sedan jag skippade vanliga TV-kanaler.

Projektet stannade därför av lika snabbt som det kom igång. Men häromdagen när jag gick igenom nya videos på Youtube, såg jag en video från Jordan Keys där hur visade hur han hanterar sina prenumerationer på Youtube [Länk]. Och som videon visar går det (tydligen) att prenumerera på kanaler via RSS-flöden. Du behöver alltså inte ens ett Google-konto, vilket är väldigt uppskattat. Detta innebar helt nya möjligheter för hur jag kan hålla koll på mina nästan 100 kanaler som jag följer på Youtube.

Valet av RSS-läsare var enkelt; Newsbeuter. Det är sedan länge varit min favoritklient till Linux. Jag kopierade och formaterade tålmodigt nästan 100 länkar till Newsbeuter. Jag insåg snabbt att en RSS-läsare hade flera stora fördelar gentemot YouTube-pluginet till Kodi.

1. Jag kan själv skapa regler för hur många videos som ska sparas och hur länge de ska sparas. I Kodi har man nämligen bara tillgång till X antal senaste videos som automatiskt försvinner. Vilket ibland kunde vara stressigt jag hela tiden har ett gäng osedda videos.

2. Den andra fördelen är att jag enkelt kan markera en video som sedd med n. I Kodi behövde jag spola igenom hela videon för att den skulle markeras som sedd och döljas.

3. Filter! Jag följer många olika typer av kanaler, merparten är s.k. let’s play-kanaler med spelare som spelar diverse olika spel. Ibland förekommer det vissa serier med spel som jag inte har något intresse av. Nu kan jag enkelt skapa filter så att alla videos med spelet XYZ döljs automatiskt och jag behöver aldrig se det i mitt flöde.

4. Bättre kvalité. Med Kodi var jag fast med upplösningen 720p i 30FPS. Nu har jag tillgång till högsta möjliga kvalité i 60FPS.

För att spela upp videos från YouTube använder jag mpv i kombination med och youtube-dl. Varav sistnämda verktyg är ovärderligt. Eftersom min HTPC är väldigt gammal har den lite svårt för vissa codecs som YouTube använder sig av, t.ex. UHD i 60FPS är bara att glömma för min del. Men med hjälp av youtube-dl kan jag skapa regler för vilka video- och ljudspår som får användas.

Därför bestämde jag mig helt enkelt för att sätta maxupplösningen till 1440p och bildhastigheten till 30FPS:

ytdl-format=bestvideo[height<=?1440][fps<=?30]+bestaudio/best

Avslutningsvis vill jag nämna att fönsterhanteraren jag använder är i3, vilket är samma som på min workstation. Med i3 har jag fått ett arbetsflöde som är mycket snabbare och enklare än det jag hade med Kodi.

Det som började som en kul grej är nu mitt nya mediacenter på heltid. Och jag trivs väldigt bra med det!

Att sammanfoga dessa två filer till en fil som innehåller både bild och ljud var dock förvånansvärt enkelt, förutsatt att man vet hur man gör.

ffmpeg -i <video> -i <ljud> -vcodec copy -acodec copy <output>

Introduction till KeePassC

Först kanske det vore lägligt med en kort liten introducation till vad KeePassC är för något. KeePassC är en lösenordshanterare som håller ordning på dina lösenord och även kan generera slumpmässiga och säkra lösenord åt dig.

Bokstaven C i namnet står för Curses, vilket är ett programmeringsbibliotek för textbaserade användargränssnitt (TUI). Som ni säkerligen redan vet så gillar jag mina program textbaserad. :) För er som vill ha ett grafiskt användargränssnitt finns det andra alternativ som KeePassX.

Lösenordsdatabasen använder en AES-kryptering och skyddad med lösenord och/eller en nyckelfil.

Och om du är en Vim-användare kommer du att gilla att den har Vim-like keys, dock går det utmärkt att använda piltangenterna om man föredrar dem.

En annan smidig bra säkerhetsåtgärd (som förvisso knappast är unik till KeePassC) är att man kan välja att ha en timeout på hur länge databasen ska vara upplåst och hur länge lösenordet ska finnas sparat i urklippsminnet efter att man har kopierat det.

Alla KeePass-klienter kan läsa varandras databaser, förutsatt att databasen inte är för ny för klienten. T.ex. KeePassC har bara stöd för KeePass v.1.x (Stöd för KeePass v2.x är planerat). Skillnaden mellan version 1.x och 2.x går att läsa om på hemsidan KeePass.info. Därför kan du också växla mellan vilken klient du vill. På min Android-telefon använder jag KeePassDroid och synkar sedan min databas mellan enheterna via min server.

Förberedelser

Börja med att installera paketet python3-crypto:

# apt install python3-crypto

Vi behöver också Python-modulen kppy, som inte heller finns i förråden, dock på GitHub. Ladda hem koden från GitHub med kommandot:

$ git clone https://github.com/raymontag/kppy

Ställ dig i katalogen och installera programmet:

$ cd kppy

# python3 setup.py install

Installera KeePassC

Det är nu dags att ladda hem KeePassC från GitHub och installera det.

$ cd ..

$ git clone https://github.com/raymontag/keepassc

Men innan vi kan installera KeePassC behöver vi göra en liten ändring i en av filerna för att det ska fungera.

$ cd keepassc

$ vim bin/keepassc

På andra raden lägger du till:

# -*- coding: utf-8 -*-

Jag upptäckte att Python tycks tro att det är teckenkodningen ANSI som används annars. Och då det kommer inte att fungera.

Nu kan vi installera KeePassC!

# python3 setup.py install

Och förhoppningsvis ska allting fungera nu. :D

Du kan specificera vilka skrivbord du vill ha på vilken skärm med regeln:

workspace 4 output DVI-I-1

Om du inte vet vad din skärm heter kan du ta reda på det med programmet Xrandr. Början av min output från Xrandr ser ut såhär:

$ xrandr
Screen 0: minimum 8 x 8, current 5760 x 1080, maximum 16384 x 16384
DVI-I-1 connected primary 1920x1080+1920+0 (normal left inverted right x axis y axis) 531mm x 299mm
[...]

Där DVI-I-1 är namnet på min första skärm.

Om du vill kan du också skapa en regel om du vill att något program alltid ska öppnas på just det skrivbordet. I mitt fall vill jag att MultiMC alltid ska starta på mitt fjärde skrivbord som jag alltid har på min mittenskärm. Det ordnar man enkelt med regeln:

assign [class="^MultiMC5"] 4

Om du inte vet vad programmet har för titel kan du ta reda på det med kommandot xprop. Värt att notera är att i Arch Linux heter xorg-xprop och i Ubuntu är det programmet inbakat i paketet x11-utils.

[gallery ids=”1667,1668” type=”rectangular” link=”file”]

Samma dag som Halebop fick in Nexus 5X på sitt lager gjorde jag ett besök på deras hemsida och klickade hem ett exemplar. Och efter ett par år utan en Nexus känns det skönt att vara tillbaka med en Nexus.

Min förra telefon var en Note 4 från Samsung och tanken med den var ju att i vanlig ordning att köra CyanogenMod på den som alla tidigare telefoner. Men det sket sig rätt styggt då det skulle visa sig att CyanogenMod inte skulle komma att fungera vidare bra på den telefonen. Vilket innebar att jag fick köra stock Samsung ett helt år (läs femtioelva evigheter) och det var nog bland det vidrigaste jag varit med om. Stock Samsung är (enligt mig) så fruktansvärt dåligt att jag faktiskt tappade intresset för Android och fokuserade helt på Linux.

Därför blev jag väldigt glad när Google presenterade Nexus 5X med en lagom stor skärm, bra hårdvara och med en vettig prislapp. Nu känner jag också att intresset för Android har kommit tillbaka.

Just nu kör jag inte helt oväntat CyanogenMod med Pico-versionen av Open Gapps. Pico-versionen innehåller bara det absolut nödvändigaste, vilket är i princip Play Store. Pico-paketet ligger på 62MB medan standardversionen ligger på 562MB och innehåller mängder med saker som Drive, Books, Fitness osv.

Vilka appar använder jag egentligen? Till att börja med är jag inte lika extrem som Richard Stallman, eller ja, då hade jag väl inte ens haft en telefon till att börja med. Men jag försöker iallafall att hålla mig till appar baserad på öppen källkod.

Här är min lista med de appar (utan inbördes ordning) som jag använder och rekommenderar:

• AdAway [OSS] - Blockerar reklam i appar och på hemsidor.
• Amaze [OSS] - Filhanterare med stöd för Samba.
• Conversations [OSS] - XMPP-klient.
• DAVdroid [OSS] - Synkronisera kalender och kontakter via CalDAV/CardDAV. T.ex Fastmail och OwnCloud.
• Dropbox [OSS] - Molnlagring. Alla känner väl till Dropbox? :)
• DiskUsage [OSS] - Ger dig en visuell översikt av utrymmet på din telefon.
• DuckDuckGo [OSS] - Istället för Google sök. Ibland är Google strået vassare när det kommer till sök, men DuckDuckGo kompenserar istället med många funktioner som Google saknar.
• Email [OSS] - Androids standardklient för e-post. Tyvärr valde Google att ta bort den i och med Android 6.0, men den ska finnas på Play Store, dock hittar jag inte den där. CyanogenMod har den kvar tack och lov och om du inte litar på okända källor borde det fungera att sno APK-filen från CyanogenMod.
• F-Droid [OSS] - Alternativ till Play Store med uteslutande fri och öppen mjukvara
• Face Slim [OSS] - Liten och lätt Facebook-app byggd runt webbgränssnittet.
• Flym [OSS] - RSS-läsare. Ingen molnbaserad synkronisering, men duger till mig som bara går igenom mina flöden på telefonen iallafall.
• Forecastie [OSS] - Sprillans ny liten väderapp.
• KeePassDroid [OSS] - Lösenordshanterare med stöd för KeePass 1.x och 2.x.
• Nova Launcher [OSS] - Alternativ hemskärm med mängder av finesser och funktioner.
• Snapseed [OSS] - Väldigt kompetent bildredigeringsapp från Google.
• SwiftKey [OSS] - Tangentordernas tangentbord. Jag skulle gärna vilja gå över till AOSP-tangentbordet, men jag är så fruktansvärt bortskämd med SwiftKey efter 6 år.
• Pale Moon [OSS] - En fork av Firefox med fokus på prestanda.
• Podcast Addict [OSS] - Podcast-app.
• RedReader [OSS] - Reddit-app.
• Remotestick [OSS] - Jag styr belysningen i hemmet via Remotestick och min Tellstick till datorn.
• Tasks [OSS] - Att göra-app baserad på Astrid.
• TD [OSS] - Twitch-klient som använder din mediaspelare för att titta på liveströmmar.
• Telegram [OSS] - Även om appen är öppen källkod så är inte protokollet det. Men jag har ett par vänner som envisas med Telegram så man har inget val. :)
• TitaniumBackup Pro [OSS] - Förmodligen den enda appen jag fortfarande använder sedan jag började använda Android 2009. Kräver en rootad telefon och tar backup på alla dina appar och dess data.
• Twee [OSS] - Håll koll på dina serier!
• Twidere [OSS] - Twitter-klient.
• VSCO [OSS] - Fotoredigeringsapp som låter dig applicera diskreta och snygga effekter på dina bilder.
• WebTube [OSS] - Youtube-klient baserad på webbgränssnittet.
• Weechat [OSS] - Relay-klient för Weechat som låter mig komma åt Weechat på min server.
• QKSMS [OSS] - SMS-app. Japp, jag är en av de tokiga personerna som fortfarande skickar SMS.

Jag hoppas att du finner min lista med appar intressant och inspirerande! För det tog en j*vla tid att få med alla. ;)

Fördelen med det är att man får en bra översikt över vad som händer i Weechat. Jag har Weechat på min vänstra skärm och kan snabbt kasta ett öga på klienten om något händer. Och hur nödvändigt det är går väl kanske att diskutera. :)

Installation

Kommandot för att installera highmon.pl via Weechat är:

/script install highmon

En ny buffer vid namn highmon kommer att dyka upp direkt.

Konfiguration

Om du vill dela upp ytan i Weechat med flera buffers gör du det med kommandot /window splitv och /window splith. Du kan sedan ändra storlek på en buffer med kommandot /window resize +<värde> och /window resize -<värde>. Och om du vill göra alla buffers lika stor kan du balansera dom med kommandot /window balance.

Det går också bra att konfigurera highmon.pl. Vilka inställningar som finns tillgänglig kan du läsa om i skriptet själv [Länk]. Dom ändrar som jag har gjort är:

Dolt nätverket bredvid kanalen som annars syns vid varje highlight:

/set plugins.var.perl.highmon.short_names on

Dolt status-, input- och titelraden:

/set weechat.bar.status.conditions "${window.buffer.full_name} != perl.highmon"

/set weechat.bar.input.conditions "${window.buffer.full_name} != perl.highmon"/span>

/set weechat.bar.title.conditions "${window.buffer.full_name} != perl.highmon"

För att inte behöva göra om allting nästa gång du startar Weechat kan du se till att din aktuella layout sparas automatiskt när du stänger ner Weechat med kommandot /set weechat.look.save_layout_on_exit all.

Och om du själv vill spara en layout använder du dig av kommandot /layout store <namn> (default för standard). För att visa dina sparade layouter använder du kommandot /layout.

Varför zsh och inte Bash har detta beteende beror på att zsh har valt att gå en lite säkrare väg när det kommer till något som inom programmering kallas för globbing. En bra och koncis förklaring på hur globbing med zsh fungerar hittar du på Stackexchange.org [Länk]. Jag försökte mig på en svensk förklaring, men som icke-programmerare är det ibland svårt att förklara vissa saker på svenska när man inte är helt bekväm med ämnet. :)

Det går att om man vill inaktivera funktionen globalt i zsh med setopt NO_NOMATCH, men det är inte en rekommenderad lösning av allmänheten. En bättre lösning som jag blev tipsad om på #weechat på Freenode, är att man kan använda sig av funktionen url-quote-magic.

Det är en funktion som formaterar din länk med rätt syntax automatiskt. Det vill säga att när du skriver eller kopierar in en länk kommer zsh att vid behov formatera din länk så att du inte behöver citera länken.

Om du vill använda dig av url-quote-magic lägger du bara till följande i din konfigurationsfil ~/.zshrc:

autoload -Uz url-quote-magic
zle -N self-insert url-quote-magic
autoload -Uz bracketed-paste-magic
zle -N bracketed-paste bracketed-paste-magic

Spara filen och ladda om din konfiguration med kommandot source ~/.zshrc.

Dom två sista raderna behövde jag för att det skulle fungera i version 4.1 av zsh som i skrivande stund är aktuell i Arch Linux.

Installation

Börja med att installera nödvändiga beroenden:

# apt install automake libtool libcppunit-dev libssl-dev libncurses5-dev libcurl4-openssl-dev zlib1g-dev

Ladda hem rTorrent 0.9.6, libtorrent 0.13.6 och färgpatchen:

$ wget {http://rtorrent.net/downloads/rtorrent-0.9.6.tar.gz,http://rtorrent.net/downloads/libtorrent-0.13.6.tar.gz,https://raw.githubusercontent.com/Hund/hund.github.io/master/files/rtorrent-0.9.6_color.patch}

Installera libtorrent

$ tar -xzf libtorrent-0.13.6.tar.gz

$ cd libtorrent-0.13.6/

$ ./autogen.sh

$ ./configure

$ make

# make install

Installera rTorrent

$ tar -xzf rtorrent-0.9.6.tar.gz

$ cp rtorrent-0.9.6_color.patch rtorrent-0.9.6/

$ cd rtorrent-0.9.6/

$ patch -uNp1 -i rtorrent-0.9.6_color.patch

$ ./autogen.sh

$ ./configure

$ make

# make install

Konfigurera rTorrent med färger

För att rTorrent ska veta vilka färger som ska användas behöver vi ange dessa i vår konfigurationsfil $HOME/.rotorrent.rc.

#----------
#  Colors
#----------
# 0 = Black
# 1 = Red
# 2 = Green
# 3 = Yellow
# 4 = Blue
# 5 = Purple
# 6 = Cyan
# 7 = White
# 8 = Gray

color_inactive_fg = 0
color_dead_fg = 0
color_active_fg = 0
color_finished_fg = 0

Eventuellt problem

Jag kompilerade och installerade rTorrent 0.9.4 utan problem, men när jag skulle starta rTorrent stötte jag på patrull:

rtorrent: error while loading shared libraries: libtorrent.so.19: cannot open shared object file: No such file or directory

Det visade sig att jag saknade sökvägen /usr/local/lib i filen /etc/ld.so.conf. Varför jag gjorde det vet jag inte, jag förutsätter i vanlig ordning “because reasons”. Problemet är dock enkelt åtgärdat med med två kommandon.

Börja med att inkludera raden include /usr/local/lib i filen /etc/ld.so.conf:

$ echo include /usr/local/lib | sudo tee -a /etc/ld.so.conf

Och sedan behöver vi uppdatera cachen:

# sudo ldconfig

Om du inte vet vad ldconfig är kan du läsa om det i manualen [Länk].

För första gången på länge kom det en ny version av rTorrent, nämligen version 0.9.6. Han som ligger bakom rTorrent har varit lite upptagen med annat, samtidigt som stackarna råkade ut för en serverkrasch. Nåja, jag laddade hem senaste koden och kompilerade den utan problem. Det var när jag skulle starta rTorrent som jag stötte jag på patrull:

rtorrent: error while loading shared libraries: libtorrent.so.19: cannot open shared object file: No such file or directory

Efter lite detektivarbete visade det sig att jag saknade sökvägen /usr/local/lib i filen /etc/ld.so.conf. Vilket enkelt ordnades med två kommandon:

$ echo include /usr/local/lib | sudo tee -a /etc/ld.so.conf

$ sudo ldconfig

Nu fungerar allt som det ska igen. :)

Men Bitlebee har ett förråd med nattliga byggen. [Länk] som enligt dom själva ska vara relativt riskfritt att använda sig av.

Lägg till förrådet i dina mjukvarukällor:

# deb http://code.bitlbee.org/debian/master/trusty/amd64/ ./ >> /etc/apt/sources.list

Lägg sedan till nyckeln till förrådet:

wget -O- https://code.bitlbee.org/debian/release.key | sudo apt-key add -

Och uppdatera sedan dina förråd:

# apt update

Installera beroenden:

# apt install dh-autoreconf libgcrypt-dev libglib2.0-dev bitlbe-dev git

Hämta källkoden från GitHub och kompilera den:

$ git clone https://github.com/jgeboski/bitlbee-steam

$ cd bitlbee-steam

$ ./autogen.sh