Avatar
Linux, textfiler & minimalism
14 Juli 2019

Mitt tangentbord - Juli 2019

Det är lite mer än 1,5 år sedan mitt senaste inlägg om mitt tangentbord. Jag kände att det var dags för en liten uppdatering eftersom att det har hänt lite saker med det sedan sist.

Specifikationer

Modell: Gör-det-själv
Storlek: 60%
Chassi: Diamond by KBDfans
Kretskort: S60-X av Sentraq
Brytare: KS-8 (Red) av Gateron
Stabiliserare: GMK Screw-in stabilisers av GMK Electronic Design
Tangenter: Cherry-profiled PBT Blanks av NPKC

Uppdateringar sedan sist

Jag hade lite problem med mina Tealio-brytare som konstigt nog hade blivit lite repiga med tiden. Varför vet jag inte, men att applicera mer smörja på dem hjälpte inte. Eftersom att jag ändå ville göra lite förändringar på det fysiska upplägget, samt att jag hade problem med mina “genuina” Cherry-stabilisatorer tänkte jag att jag skulle börja om från början.

Jag äger ingen bra avlödningsstation, men jag hade tur nog att komma i kontakt med en vänlig själ via den svenska tangentbordsgemenskapen som tog på sig arbetet att löda bort alla brytarna åt mig. Han ville inte ens ha betalt för det, även fast jag var villig att betala för det. :)

Nya brytare

Jag hade vad man kallar för “end game”-brytare. Nämligen Tealio-brytare från ZealPC, med guldpläterade SPRiT-fjädrar på 60 gram. Något som kanske kostade lite mer än vad det var värt, men det var inget jag hade kunnat veta eftersom att jag köpte dem innan de hade kommit ut. Visst, det var bland de bästa brytarna du kan köpa, men jag vet inte om det vart värt priset egentligen.

När det var dags att välja nya brytare valde jag därför Gateron Red. De är cirka fyra gånger billigare än Tealios, men inte fyra gånger sämre utan snarare marginellt sämre skulle jag säga. Jag gillar dessutom fjädrarna som kommer med dem, vilket innebar att jag sparade ännu mer pengar på att inte behöva köpa fjädrar och byta dem.

Nya stabilisatorer

För längesedan köpte jag “genuina” Cherry-stabilisatorer från en respekterad amerikansk återförsäljare som jag använde till det här bygget från början. Jag vet inte om de var äkta eller kopior från Kina, men vad jag vet är att de var allt annat än bra. De lät illa och de var omöjligt att få dem att sitta kvar när man tog av tangenterna.

Den här gången köpte jag därför GMK screw-in stabilizers från en respekterad tysk användare på Reddit. Vilken skillnad på stabilisatorer! För det första skruvar man fast dessa med skruvar, du klickar alltså inte fast dem med klena plastpluttar. Dessa sitter som berg och efter att jag har smörjt dem med fett från Super Lube låter de också mycket bättre än de jag hade innan.

Ingen brytarplåt

Jag bestämde mig också för att skippa brytarplåten, eller bakplåten som jag (skämtsamt) brukar kalla den eftersom det engelska namnet är just “back plate”.

Aluminium är en ganska mjuk metall och det är många som tycker om att ha en plåt i just aluminium för att det skapar en bestämd men inte stum känsla när man skriver på tangentbordet. Jag däremot har ganska klena fingrar och vill gärna ha det ganska mjukt och förlåtande. Därför testade jag att köra utan plåt och jag måste säga att det blev väldigt bra.

Det är inte direkt så att kretskortet viker sig när man trycker ner en tangent, men det är tillräckligt för att det ska kännas över tid att mina fingrar inte blir lika ansträngda som de kunde bli innan. Ett annat plus är ju att jag numer kan komma åt mina stabilisatorer och jag kan även ta bort och flytta på dem om jag vill. Något som inte är möjligt om man har en plåt.

Nytt fysiskt upplägg (nästan)

Jag var som jag sa innan också nyfiken på att testa ett nytt fysiskt upplägg där jag dels delade på både Backspace och höger Shift, samt testa en klassisk UNIX-bottenrad (som man kan hitta på gamla tangentbord från SUN). Det är nämligen så att mitt kretskort (och de flesta andra ‘specialkretskorten’) stödjer flera olika upplägg.

Men jag gillade det inte alls! Den långa mellanslagstangenten som nu var 7U bred istället för 6,25U, ställde till det helt för mitt muskelminne. Och något som jag faktiskt inte ens hade tänkt på var hur ofta man ändå använder AltGr som finns till höger om mellanslagstangenten. Det var nu en tangent som nu blev ganska svår att nå utan att flytta på handen nämligen.

Men värst var nog Backspace. Även fast jag använder den vänstra sidan av den med mitt lillfinger var den ändå helt omöjlig att träffa.. Mitt muskelminne svek mig helt och jag missade den hela tiden. Jag bestämde mig därför att testa ett standard ANSI-upplägg som bilden nedanför visar.

Efter att ha använt det i ungefär en månad bestämde jag mig för att det inte var något för mig. Jag har inte stora händer, men jag har lite längre än medel och jag föredrar faktiskt att bara kunna svänga ut lillfingret och träffa ISO-Enter på dess övre del. Med ANSI-Enter har förvisso tangenten närmre, men man behöver också rulla ihop lillfingret i en nästan krampframkallande maner samtidigt som man böjer handleden på ett högst obehagligt vis för att nå den.

Jag är nu därför tillbaka till en helt vanlig ISO-upplägg med en delad höger-Shift. Det får räcka med äventyr för min del nu när det kommer till andra upplägg än standard-ISO. :)

Tangentbord Mina Tangentbord Prylar

Återkoppling

Min blogg består av 100% statisk HTML-kod och saknar därför ett kommentarssystem. Om du vill lämna återkoppling, diskutera eller fråga något går det bra att göra det via e-post, XMPP och Mastodon.