Färre virtuella skrivbord hjälper mig att vara mer produktiv
Virtuella skrivbord är inget nytt. De har funnits sedan urminnes tider, även om det kanske är på senare år som det har blivit mer vanligt bland den stora massan. De virtuella skrivborden finns där för att hjälpa oss att bli mer produktiva, genom att låta oss arbeta med flera saker samtidigt. Saker som vi snyggt och prydligt kan sprida ut över flera virtuella skrivbord.
Eller? Är det verkligen sant?
Vi vet ju redan att människan inte kan hantera flera saker samtidigt, eller “multi tasking” som det populärt kallas på svengelska idag. Många tycks tro att de kan hantera flera saker samtidigt, och att det dessutom är en färdighet som man kan träna sig till att bli bättre på. Men tyvärr är det inte sant. För oavsett vad vi vill tro, är vi bara olika dålig på det. Man har kommit fram till att vi i bästa fall blir 20% sämre och i värsta fall, upp emot 40% mindre effektiva när vi försöker göra flera saker samtidigt.
Och ju mer jag tänker på det, desto mer övertygad blir jag, att virtuella skrivbord gör mer skada än nytta, om man inte är väldigt eftertänksam med hur man använder dem. Jag bestämde mig därför att bara använda två virtuella skrivbord. Ett primärt och ett sekundärt skrivbord.
Med två skrivbord har jag möjlighet att jobba med vissa saker som ibland underlättar om man enkelt kan växla mellan två klienter som var för sig, nyttjar hela skrivbordets yta. Ett exempel på det skulle kunna vara när jag tidigare idag, planerade ett inköp av cykelrelaterade saker. På ena skrivbordet hade jag webbläsaren och på det andra skrivbordet hade jag min textredigerare, med långa rader av text och länkar. Att knöla ihop de klienterna bredvid varandra på ett och samma skrivbord, var i det här fallet inte vidare önskvärt. Texten i textdokumentet hade blivit oläsligt.
Jag upptäckte snabbt flera fördelar med att bara ha två virtuella skrivbord. Jag behöver ju ingen panel som visar vilka aktiva skrivbord som jag har något på, vilket i sin tur också innebär ännu mindre distraktioner! Allt jag ser på skrivbordet är mina klienter. Jag kan nu också enkelt ‘tabba’ mellan de två skrivborden, jag behöver inte längre använda $MOD+<N>.
En liten nackdel med att inte ha någon panel, är att jag inte kan se tiden, men det har jag löst genom att lägga till export RPROMPT=$'%F{white}%*%f' för mitt skal, vilket gör att tiden visas på höger sida i jämnhöjd med prompten.
I början med mitt förändrade arbetsflöde—precis som när jag för några år sedan gick från tre till en bildskärm—kändes det först lite klaustrofobiskt. Men efter bara någon timme, hade jag blivit van, och jag kunde snabbt se en stor skillnad på både min koncentrationsförmåga och min produktivitet.