Mitt Tangentbord - Mitt nya KBParadise V60
Det var dags att ersätta mitt i skrivande stund 8 år trådlösa minitangentbord Logitech DiNovo Mini, som jag har använt till mitt mediacenter med Kodi - en lösning som alltid har fungerat bra, om bortser från blåtanden på tangentbordet som alltid har varit medelmåttig och tappat anslutningen helt mer eller mindre regelbundet. Vilket jag senare läst mig till att vara lite av en röd tråd för Logitechs blåtandsprodukter.
Efter alla år med Kodi (f.d. XBMC) började det nämligen kännas lite tråkigt, samtidigt som det har mer fluff och visslor än vad jag någonsin haft ett behov av. Jag bestämde mig därför att testa något nytt; en mediacenterlösning med UNIX-filosofin i åtanke. Jag kastade ut Kodi och ersatte det med i3, URxvt, Ranger, mpv, Newsbeuter (YouTube-prenumerationer via RSS), youtube-viewer och livestreamer-curses (numer ersatt med twitchy).
Mitt behov av ett riktigt tangentbord ökade också. Jag kollade runt lite vad som fanns, och jag hade från början tänkt mig ett 40%-60%-tangentbord med blåtand, men jag lärde mig snabbt att utbudet är i obefintligt. Jag slog tillslut till på ett KBParadise V60, med röda Gateron-switchar hos The Keyboard Company och en väldigt lång USB-kabel från Amazon.de, så att jag kan gömma kabeln snyggt och inte behöva ha den tvärs över vardagsrummet.
Och här är mitt V60 med tjocka keycaps i PBT-plast från Massdrop, customkabel från Pexon PCs och artisan från Idea123 via Massdrop:
KBP V60 inte finns att få tag på i ISO-layout. Men eftersom att jag bara ska använda det till mitt mediacenter spelade det ingen roll för min del. Även om jag egentligen är ganska patriotiskt till ISO-layouten, men alla har väl ett pris. ;)
Jag visste inte riktigt vad jag hade att förvänta mig rent kvalitetsmässigt med ett chassi i plast och med en prislapp på drygt 950 kr. Men det skulle visa sig vara ungefär vad man kan förvänta sig att få för 950 kr - ett vanligt standardtangentbord utan något fluff.
Ytan på chassit har en diskret textur och är inte helt blank, vilket gör att det inte känns och inte ser mer plastigt ut än vad det behöver göra. Dock kan man inte komma ifrån att det låter plastigt att skriva på det, men eftersom att jag inte har några planer på att skriva romaner på mitt mediacenter är det för mig inte jätteviktigt hur det låter.
När det kommer till Gateron-brytarna är jag imponerad. Brytarna är väldigt len, men till en liten kostnad av aningen mer wobble. Och för er som inte känner till Gateron är det så kallade Cherry MX-kloner. Cherrys patent gick ut för ett tag sedan, vilket har gjort att det har ploppat upp “kloner” på marknaden. I den här kontexten är inte kloner en dålig sak, många föredrar Gateron för att de är lenare och att de dessutom är billigare skadar ju inte.
Men priset är för många inte relevant här, se bara på Zealio-switcharna, som tillverkas av Gateron exklusivt för Zeal PC. De kostar ca $1 styck, medan en Gateron-switch kostar ca $0,25 och folk är som galna i Zealios för att den taktila bumpen är (subjektivt) bättre än i Gaterons taktila switchar.
Summa summarum är jag nöjd med tangentbordet. Jag kan inte tänka mig ett bättre tangentbord (för mitt ändamål) för under tusenlappen och som inte väger bly. Och om du kan och vill bygga eget tangentbord har du givetvis mycket bättre förutsättningar! Men i skrivande stund är jag inte riktigt där än, men jag har planer på att lära mig att löda och börja bygga mina egna tangentbord i framtiden.